Ögonblicket där det gamla möter det nya

2016 sjunger sannerligen på den sista versen, men jag har verkligen ingen längtan efter att nyårskavalkada precis. Förvisso älskar jag att läsa sådana, men nope…..Jag nöjer mig med en sån däringa skön nyårslista istället. Nyårsafton har bjudit på hemresa på nästintill bilfria vägar från Stockholm. Vi äntrade hemmet straxt före 16 och mötte skönaste partygänget på vår väg, blev inviterade till deras party men hamnade i tröttmösseläge här hemma. Packa upp, tvätta, lighthandla, hälsa hem Milou och så rodda lite käk. Det blev en cognacsdoftande, krämig hummersoppa med nypillede reijer, baguette och lite annat smått och gott. Huset var i mycket snygg ordning, men TB själv hade lämnat och rest till kompisfirande i Köpenhamn. Nu njuter vi av borta bra men hemma bäst och laddar för lite raketer och kanske en drink om partygänget avser att kika in här snart.

2016-01-01 00.00.48

Beskriv året med tre ord. Intensivt, känsofyllt livspussel

Vad var de bästa som hände under 2016? En makalöst underbar sommarsemester i Florida med bästa familjen Olofsson

Bästa köp? Jag gör bara bra inköp jag (men maken skulle förmodligen säga bilen)

Vilka har du umgåtts med mest? Familjen, jobbarkompisar, fotbollspäron

Vilka resor har du gjort under året? Ett antal Stockholmsutflykter och 3 veckor i Florida

Har det skett någon förändring? Jepp, förändring är ett vardagligt tillstånd i min värld. Ibland är det underbart, allt som oftast helt ok och förväntat men ibland riktigt skitjobbigt. Det gäller  såväl i den professionella som i den privata sfären. Så här i slutet av året har det mest varit av den sistnämnda karaktären. Tyvärr!

Något du ångrar? Jag ångrar ständigt att jag oroar mig så förbannat mycket hela tiden

Låtar som kommer påminna dig om 2016? Hela AIK-skatten och så Red Hot Chili Peppers (från Carpool Karaoke med James Corden)

Saknade du någon? Min älskade bror Lasse. Frånflyttade kompisar och så Milous vovvekompisar Axel och Elsa som nu är i sin hundhimmel.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Merparten av året gladare, ibland kanske mer ilsket glad men ändå. Sista månaden dock mycket mer ledsen.

Vad spenderade du mest pengar på? Bilarna (som vanligt), Floridaresan och så mat i alla dess former.

Har du några nyårslöften inför kommande år? Avger aldrig några nyårslöften, så destruktivt om man inte kan hålla dem. Men jag tar gärna ut ny kompassriktning, sätter upp mål och kikar på visioner. Lite mer lagom allvarsamt på något sätt. Jag lär återkomma i ärendet, ty de små grå går på högvarv i ärendet.

Vad är planerna inför 2017? Ta kontroll över mitt abnorma ”hjälpande”. Skratta mer och oroa mig mindre, planera in egostunder och ge sjutton i analysera precis allt ner i minsta beståndsdel. Skippa långsemester till förmån för fler och mer kontinuerligt återkommande småutflykter.

Vad vill du säga till dig själv inför 2017? Mia, dear, just remember: Givers have to learn to set limits, because takers just don´t have any. Och för guds skull, inse att du INTE måste rädda hela världen.

2016-03-19 09.15.16

Så raringar, may hope and dreams come true in 2017. Om bara en liten stund inträffar ögonblicket då det gamla och det nya möts, vi skålar och hoppas att det nya året ska bära vackra stunder i sin famn. Ta väl hand om er och tusen tack för att ni troget kikar in här, läser och lämnar avtryck. Det betyder oändligt mycket för mig…..

Kram Mia

Storstadens hälsofrämjande effekt

Insikten träffar mig mitt i steget där på Östermalm idag, efter att straxt vid lunch ha tagit 12848 steg och därmed ca 9,5 km har blivit tillryggalagda. Att inte transportera sig med bil  ger en naturlig effekt av kropp i rörelse, istället för fordon i rörelse. Innan vi nådde hotellet denna fredag innan nyår, hade vi sett till att promenera lite drygt 1.6 mil. Det där mina vänner…..det krävs definitivt en rejäl långpromenad där hemma för att komma över milen på en dag.

2016-12-30-16-25-12Sovmorgon, härlig hotellfrulle och så en lässtund innan vi drog iväg på dagens uppdrag. AIK-shop förstås, promenad till T-banan Råsunda och så in till stan. Hötorget och nytt fotbollsställ, skönaste MOOD-gallerian, Hötorgshallen och så vidare i affärer på vägen till den provisoriska Östermalmshallen för lite njutning kring lunch. Fortsatt promenad och lite shopping och sedan tog vi pendeln tillbaka till Solna samt en promenad hem till hotellet. Lite halvtrötta ben, det måste tillstås, men inget gnäll what so ever från Gabbe. (Och nä, inte från maken heller trots att han inte shoppade någonting. Tålmodig kille det där…). Lite hotellrumsmys och sedan tog vi ett ljuvligt bad, Gabbe och jag.

2016-12-30-14-59-02Typ 4 grader och kraftig blås där @rooftop men desto fler grader i plurret. Magisk mysigt att simma omkring med isande kallt ansikte/huvud och varm kropp. Efter 32 minuters bad, som för rektorskan nästan uteslutande var simmande, klev hon upp och smet in i värmen. Gabbe höll ut i dryga 15 minuter till. Han är inte sann den killen…..

2016-12-30-14-59-13Kvällen tillbringades sedan på 450 Gradi på Lidingö. Suveränt kvartershak med grymmaste pizzan jag smakat. Äkta napolitansk pizza bakad i 450 grader vedugn. En tomatsås to die for, ljuvlig buffelmozarella och handpillede reijer. Mums! Och familjen Bark har ju provat en del pizzahak……Dock, det är en märklig känsla att vara iväg utan TB, då vi alltid annars är fulltaliga här på Stockholmsbesöken. Jag gissar att det bara är att vänja sig.

2016-12-30-17-10-17Så idag har det varit idel intag och uttag, om man ser till helheten. God mat och dryck, lång promenad och 30 minuters simning. Och så shopping förstås. Tillbaka till att storstaden, med sin utbredda kollektivtrafik, på många sätt är mer hälsofrämjande än småstadens icke så utbredda dito. Jag inbillar mig, av våra erfarenheter i storstaden, att det cyklas om det är möjligt och gåsträckorna mellan kollektivtrafik och mål är många dagligen. Det där är en underbar bieffekt som jag inte kalkylerat med tidigare. Och för en uttalad bilhatare och not so excellent driver som rektorskan så vore ju det där rena drömmen. Hemma faller det sig naturligt, tyvärr, att kliva ut på garageuppfarten, hoppa i bilen och så stanna som först precis utanför jobbet. Grrrr…..knappt frisk luft och minimalt med kropp i rörelse. Det där skulle jag verkligen vilja ändra på…….

Nu har vi sett sista delen av Fröken Frimans Krig (som jag älskar det programmet), ringt och sagt god natt till TB och börjat fundera på att natta kudden. Kanske orkar jag läsa ett par kapitel i min nya bok – den verkar nämligen riktigt mysig. Årets näst sista dag har varit finfin, dock inga nya skor till samlingen trots att jag hade minst 4 par på g (bra där Mia!)

Nattinatti! Kram Mia

 

Det är väl alltid rätt tid för ett bad

När beslutet togs att vi inte ska spendera kommande sommar i Florida, bestämde vi oss samtidigt för att istället gör fler och mer frekvent återkommande utflykter istället. Och för att vara helt ärlig, utan min man hade vi inte kommit utanför kommungränsen.

2016-12-29-15-14-07Idag stod det dock en nyårstur till storstaden på programmet. Jag vet inte säkert om just denna utflykt kom magiskt i tid eller ej (med tanke på lilla mamma och pappa), men nu gör vi det bästa möjliga av det vi tidigare beställt helt enkelt. Packningen gick snabbt och ganska enkelt igår och eftersom TB är kvar på hemmaplan kunde vi bara lämna saker som de var. Ganska lyxigt faktiskt. Färden gick via fika på Tindered och lunch på BK i Nyköping till Solna och The Winery. Incheckningen blev en upplevelse i sig då jag stövlade in i, vad jag trodde var mitt rum, och somliga andra redan installerat sig där. Ganska hemtama om jag säger så…..Hrm…..ups! Efter ännu lite rumstrixande landade vi i varsitt dubbelrum – Gabbe hyfsat nöjd med ett eget dubbelrum, med egen dubbelsäng och egen toalett. Rätt nice!

2016-12-29-15-26-14Något annat Gabbe är hyfsat nöjd med är förstår året-runt-poolen @rooftop. Inte så crowded där idag precis, för att vara helt ärlig ganska glest faktiskt. Rätt blåsigt och kallt också med 3 grader i luften. Varmt och gott i poolen dock och så mysigt med mörkret som sakta sänkte sig över oss och Solna.

2016-12-29-15-28-15Det är alltid rätt tid för ett bad enligt Gabbe. Han verkligen älskar att bada, alldeles särskilt i pool av olika slag. Han dök och hoppade, gjorde konster, stod på händer och bara simmade fram och tillbaka. En dusch senare och vi drog vidare på lite shopping. Med Mall of Scandinavia knappa kilometern bort kan man ju inte bli annat än lycklig.

2016-12-29-17-01-14Make och Gabbe gick på sitt håll och mami fick lite egentid. Varmt som snoret och fullt av folk överallt men visst lyckades några saker få följa med hem. Tre tröjor för halva priset var och ett par lackiga boots. Sååå nöjd. Vi avslutade med en drink på Icha Icha samt en ljuvlig middag på Vapiano MoS. Supergott alltsammans.

Nu har vi bäddat ner oss och kollar tv. Imorgon blir det sovmorgon, frulle och så morgonbad förstås. Som sagt, det är alltid rätt tid för ett bad.

Kram Mia

Nattsudderi

Lov och ledighet är nära förknippat med sena kvällar och lite lata mornar här på Näset (däremellan betydligt mer hektiskt). Eller som Gabbe sa häromdagen: man vet att man har ledigt när mami inte går och lägger sig 20.30. Inte för att jag till vardags brukar komma i säng så dags, men visst när jag inte sällan en önskan om det i alla fall.Och eventuellt tjatar om det….. Långa sena kvällar när mörkret omsluter ens vardag och såväl brasan som stjärnorna sprider ett mjukt sken över tillvaron är enormt mysigt. Få saker inverkar så rogivande på rektorskan.

007Annandagen bjöd på skön fotbollsunderhållning med TBs lag under KM inomhus och igår for vi med Gabbes lag på inomhus i Nybban. Med samling kl 17.30 och första matchstart till 18.30 så insåg vi redan från start att det skulle bli en lång kväll. På plats aviserades det också att det rådde 40 min försening. Jippie! Dock blev det mysigt häng med skönaste föräldragänget och fotboll som bjöd på ömsom vin och ömsom vatten. Det matchades två lag och man kan kort sammanfatta det som att det ena laget tog sig till final genom fint spel och ganska enkla vinster, medan det andra hade betydligt svårare att få till det. De skärpte till sig efter de två första matcherna och tog sig sedan  till semifinal, där våra två lag tyvärr fick mötas. Känslosamt och tufft att möta varandra i semin och att ett lag sedan står i final på det andra lagets bekostnad är inte alltid superenkelt att tackla när man är 10 år gammal. Icke desto mindre är det den bistra verkligheten. Det som inte dödar, det härdar. Och jag vill verkligen ha söner som kan både vinna och förlora med stil. Så nä, jag tycker inte att man ska kapa det där tävlingsmomentet,  tvärtom tycker jag att det är viktigt att få lära sig hantera de där känslorna tidigt. Och det må vara hänt att det finns föräldrar som hetsar och tränare som inte kan motstå impulsen att toppa lag. Det må vara hänt att det är orättvisa laguttagningar, olika mängd speltid och tränare som favoriserar somliga spelare. I fotbollsSverige. Jag fattar allt det där. Och då jag är ytterst känslig för de där signalerna så brukar jag roa mig med att studera olika lag på turneringar och cuper etc. Men jag tänker såhär: Livet är inte rättvist. Och jag tror inte att vi gör våra kids någon tjänst genom att få dem att tro att det ska vara så. Redan i unga år ser de sådana mönster, upplever och tar in. En del kanske ifrågasätter, medan andra bara samlar på hög. Tills de får nog…….Otroligt mycket här i världen är av subjektiv natur och oavsett om det är tränare/ledare eller lärare som antingen ska matcha lag eller bedöma insatser så måste det ju ankomma på den personens samvete att sköta det där snyggt. Tränare/ledare som inte gör det saneras förr eller senare bort eller står utan spelare bäst var det är. Klubbar som inte värnar om att det går rätt till ute i lagen kommer förr eller senare att stå sig slätt då spelare byter klubb. Lärare som inte sköter sitt uppdrag korrekt väljs bort av elever. Det är faktiskt inte okej att ha egna agendor, även om allt det där allt som oftast sedan strandar i att det är en tolkningsfråga. Det där är en del av livet och något man måste lära sig att förhålla sig till. För Gabbes del innebar det att cupäventyret igår tog slut i semifinalen. Och det gjorde förstås ont där och då. Han kämpade med tårarna, men höll ihop det superfint (inga scener, inget tjurande, inga gester). Vi jobbar benhårt med förhållningssätt och bemötande av olika situationer, då vi anser att det är precis där allt börjar. Fotbollsmässigt kommer han att utvecklas ändå och han har skön potential, men att i unga år lära sig bemästra den frustration som ofta är grunden till känsloutbrott är enormt viktigt – att vara uppriktigt ledsen och besviken på ett nyanserat sätt är nämligen något betydligt mer acceptabelt.

018Tårarna torkades och tränarNagge samlade ihop gänget snyggt på läktaren. Tillsammans heja de sedan på sina lagkompisar i finalen. Tyvärr höll inte spelet hela vägen och kvällen avrundades framåt midnatt med en andraplacering och en tredjedito. Trötta ögon i bilen hem kan meddelas och hopp i binge först kl 02. Ups……Gabbe summerade cupen i bilen hem och inte ett ont ord om domare, orättvisor eller annat junk, vilket gjorde mig extremt stolt. Avd att förlora med stil. Man behöver inte låtsas som om det inte spelar roll, men man måste ta det för vad det är.

026Klockan på alarm för att hämta saker hemma åt lilla mor, handla åt henne och sedan hälsa på, allt enligt hennes önskemål, på förmiddagen. Det blev några supermysiga timmar och mitt hjärta var både varmt och rofyllt då jag styrde bilen via affären hem. Väl hemma fick jag nästan dåndimpen av att se hur hemmet ser ut efter ett julfirande, mycket kommande och gående och alldeles för lite tid till catch up. Solh-vetet är verkligen inte bra alls för mig. Just saying! Men eftersom jag är en extremt effektiv person städade jag huset i ett rasande tempo och med såväl dammtrasa, skurmopp och dammsugare som medhjälpare. Därefter ut med sopor, på med ytterkläder (alldeles för lite) och så en rask promenad i det bleka solljuset. Kallt som snoret kan meddelas, men så nödvändigt. Jag kan verkligen inte fatta varför jag alltid prioriterar bort mig själv och tiden för motion. Grrrrr…..lite stingsligt här hos rektorskan kanske idag!

Kram Mia

Den där saligheten

Kombo, nyanser, perspektiv. Saker och ting blir förvisso inte alltid som man tänkt sig, men i takt med årsringarna här i Happyvardag tycker jag nog ändå att vi har blivit något bättre på att våga inse att det kan bli ganska ok ändå. Rektorskan jobbar hårt på att tämja sitt kontrollbehov och även om hon inte lyckas fullt ut i stadiet ”pre” så är hon hyfsat nöjd med sin insats vid både ”nu” och ”post”.

001Juldag =skrotardag och myskostymsbonanza på något sätt. Jag älskar känslan av lugnet som lägrar sig i takt med att julklapparna öppnas, julmaten stuvas undan och huset röjs. Sovmorgon, långfrulle och lite hemmaplock. Tvättmaskinen som snurrar, upptagenheten med individuella önskemål och oplanerade ledigheten som anfaller. Rektorskan hade bokat in en promenaddejt med kompisPetra som är hemma från Stockholm och 90 minuter senare visste bubblet inga gränser. Såååå ljuvlig catch up!

005Resten av dagen bjöd på brasmys, tacobuffé (jepp, julmat räcker att man utsätter sig för en dag om året) och tv-häng med bästa Fröken Frimans Krig. Igår hade vi möjlighet att spana in finaste dvärgschnauzerPB som Kapten och sååååå snygg o duktig han var.

006Sovmorgon efter nattsudderi och plötsligt var det Boxing Day. Som vanligt bjöd denna dag på fotboll, såväl på tv som IRL. Dock inleddes dagen med hemmaeknomitrix (don´t like), långfrulle och besök hos lille papsen. Kl 15.06 gjorde TB:s lag debut i KM inomhusfotboll och vi var givetvis på plats. 4 matcher senare stod de klara som grupptvåa och vidare till slutspel imorgon – inte alls tippat, men inte orättvist alls. Så underbart mysigt att kolla in stora sonen aktiv i fotbollen igen efter knäskada i dryga 18 mån. Han gjorde verkligen inte bort sig, tvärtom. Det ska bli underbart skoj att följa detta lag med deras sköna inställning och spelglädje. Det är sannerligen något visst med sockenlag…..

012Kvällen avrundades sedan hemma hos finaste familjen Westerlund. Moa hade fixat ljuvlig pizza verde och det bjöds på såväl vin, skratt och massa skönt prat. Det hölls också utbildning i snapchat. Hihihihi…..

Mia Barks foto.

Nu är timmen mer än lovligt sen och vi har ägnat en ansenlig stund åt att stormsäkra trädgården. Hoppas innerligt att vi kommer lindrigt undan denna gång. De två senaste juldagar har bjudit på en skön kombo av avkoppling och socialisering – som jag hoppas att resten av lovet ska få fortsätta i just den andan. Nu borsta bissen, sen natta kudden. Imorgon tar vi sovmorgon, skrotar omkring och laddar för fotbollsturneringar på olika håll (stadens idrottshall och Nybro sporthall).

Nattinatti folket! Kram Mia

När vägen plötsligt lyses upp en aning…..

Det händer sig ibland, kanske egentligen väldigt ofta men det kan ha en tendens att liksom försvinna i bruset av andra intryck, att tungt och grått och lite deppigt ändrar karaktär sådär mitt i. En känsla, ett ord, en strof, en beröring eller ett minne som fladdrar förbi. En slags livlina, som kanske inte omedelbart kategoriseras som så viktig, plötsligt visar sig ha varit just det. Inte alltid märker man det just där och då, men när man sedan backar bandet ser man det där med andra ögon. Små små tecken, vilka tillsammans bildar sköna positiva förändringsringar och som tenderar att ge luft under vingarna. Den initiala känslan är inte sällan tudelad. Och ibland extremt förvirrande. Kanske vacklar man skräckslaget tillbaka till det trygga ursprungliga låga känsloläget eller kanske, kanske vågar man tro, hoppas och tillåta det mer energigivande att slå rot.

005Dubbla känslor är en sann utmaning att hantera, men icke desto mer frekvent förekommande i rektorskans liv känns det som. Jag har kämpat den senaste tiden med att försöka se det varma, vackra och härliga i tillvaron och ja, jag har fått kämpa. Inte för att det inte har funnits där, oh no…..utan bara därför att oro, sorg och meck tillsammans med ett terminsslut och en julplanering har varit så extremt dominant. Och så igår. En julaftonsförmiddag tillsammans med lilla mamsen på hennes kortisvårdboende. En bra dag helt enkelt. En lugn och ganska harmonisk mams, överlycklig över besök och julklappar (vem blir inte det över kärleksbrev från oss barn, tuggummirosa velourdress och luktagott till kroppen), härlig pratstund, massor av hålla handen och så varma kramar. Samt hennes egen önskan om att inte behöva flytta hem, utan till ett permanent vårdboende (till Hemmet som hon kallar det). Hon ville inte följa med hem en stund på julafton sa hon, hon ville hellre vara kvar med sina kompisar. Min tappra lilla krigare till mor.

004Det var med andra ord inte svårt att lämna henne igår. Och jag for hem med nyvunnen kraft. Lite plock och don här hemma inför kvällens släktfirande. En kraftig downsizning av julen har det varit, men städat och iordning, ett inbjudande bord och mat lagad med kärlek är ett måste.

011Temat var förstås det skiraste vitt, med inslag av grått och silver. Älskar den kombon. Julbordsmaten var av knytiskaraktär och bara utvalda favoriter – varmrökt Nillalax med romsås, krämiga Skagen a la Wretman med hela räkor i (och absolut inga nymodigheter som gräddfil, kryddor, stenbitsrom etc), nygriljerad skinka med Karlskrona senap, farmors stora köttbullar, halländsk långkål och så rökta korven, Cheddarost och knäckesticks. Det fanns förstås andra saker med, för de som har andra favvisar än moi……ljuvligt gott!

017Massor av mat, prat, dryck, sång och skål. Samvaro som inte bara piggar upp, utan som absolut fyller på och värmer hjärtat big time. Efter maten kom förstås tomten, till Gabbes stora förtjusning. Ja, faktiskt var vi alla extremt roade. Tomten hade nämligen en förkärlek till att hitta på helt egna verbala julklappsetiketter, vilka drog ner såväl skrattsalvor som applåder i massor. För oss vuxna gällde dagen till ära en paket för ungefär en hundring. Dessa numrerades sedan och alla fick varsin lott inför utdelningen. Funkade superbra. Det finns ju så många varianter av julklappslekar och det där är bra skoj tycker jag.

039En riktigt skön julafton blev det. Gästerna rullade hem framåt 23 och vi sjönk ner i soffan en stund. Summerade dagen som inte bara en av alla de där julaftnar som kommer och går, utan just en värdefull livlina för oss alla.

012En god nattsömn senare så är det plötsligt juldagsmorgon. Det sussas lite här och var och vi har en helt oplanerad dag framför oss. Lite efterjobb med disk, stolar, skräp och tvätten som legat på vänt några dagar ska tillsammans med promenad och lite gott käk ikväll skall förgylla vår dag. Kidsen i familjen laddar som bäst upp för sina fotbollsturneringar de kommande dagarna och mami suktar efter att påbörja en ny bok. Julledighet när den är som bäst, särskilt när vägen inte bara är lite upplyst utan faktiskt till och med lite hoppingivande.

God fortsättning på er folket. Hoppas ni har det supermysigt! Kram Mia

 

 

It´s beginning to look a lot like Christmas

Det blir ju jul ändå, ett sånt där favvouttryck som är så evinnerligt lätt att svänga sig med. Och även om vi verkligen har satsat på en successiv downsizning av julen genom åren, så har väl aldrig förutsättningarna direkt varit som de är i år. Jag har verkligen sysselsatt min hjärna minimalt med jultänk och för att vara ärlig har vi lämnat en hel del nostalgi bakom oss. Och inte för en sekund har det känts som om traditioner rämnar, marken gungar eller för all del som om vi bedrar julen. Inte ens som en uppoffring, faktiskt!

008Ingen stress what so ever, trots att vi har haft att göra hela tiden. Väldigt lagom styrande tidsplanering, det måste tillstås, att gå helt på känsla hade varit att vara lite föööör wild&crazy. Minimalt med julklappar, väl fördelat till julmatsknytis och så bort med onödigheter som bak och julgodis (eftersom ändå ingen i familjen äter det där). Upplägget för julfirandet tog sin utgångspunkt i mor och fars julönskan, där borta i oktober, långt innan fall och brutna armar och vårdboende.

003Omnavigering. Check! Lilla mor blir kvar på vårdboendet och jag spenderar delar av julafton där med henne. Lille papsen skjutsade vi idag ner till Skåneland och släkten där. Han hade två döttrar sen tidigare då mamsen och han träffades då jag var knappa 6 år. Hans första fru hade dött och vår pappa omkommit i en trafikolycka och på den vägen blev det. Vi möttes av stora famnen, stora kakbordet och en massa mys. Trots omständigheterna väldigt mysigt och gott. Dessutom blev jag förälskad i deras tapeter. Rena himmelriket för en tapetnörd som rektorskan. Ska visa er några bilder en annan dag.

010Kvällen har sedan ägnats åt griljering av skinka, röra ihop en krämig Skagen, fixa fredagskäket (högrevsburgare till två, torskrygg med dillsås till Gabbe och så en asiatisk laxtartar på ugnsrostat börd och en klick ailoi till moi) och så kolla På Spåret. Huset i lagom juleskrud, härliga dofter och faktiskt lite fridfullt i sinnet. Tror jag ska krypa ner och påbörja en alldeles ny bok. Bästa avkopplingen ju……

Så avslutas dan före dopparedan. Kram Mia

All I want for Christmas

Jag är så jävla trött på mig själv.

013Varför kan jag aldrig någonsin ta lättsamt på någonting?

004Och nä, jag menar inte i första hand julen och allt praktiskt här i livet. Helt ärligt menar jag inte ens det faktum att jag gärna vill ha saker på ett visst sätt, att jag går all in och bara växlar upp. Allt det där praktiska har jag faktiskt koll på och jag kan till och med, såhär 47 år in i livet, hantera, backa av, moderera och förhålla mig till att tilldelade resurser är tillräckliga resurser. Likväl som att tilldelad tid är tillräcklig tid. Det där är som en piss i Nilen, för att uttrycka mig i klartext. I år blir det jul i väldigt lagom dos här på Näset och jag har varken yttre stressat, så ej heller inre dito. I just detta avseende är jag väldigt stolt över hur långt jag har kommit på min resa med mig själv.

007När jag menar ta lättsamt på,så menar jag förstås på det känslomässiga planet. Varför i herrans namn kan jag inte bara glida omkring lite svalt i tillvaron? Varför kan jag inte bara ta sådär skönt easy på saker och ting, tryggt förlita mig på att livet ska föra bra saker med sig? Varför i herrans namn måste jag tro absolut worst case scenario i precis alla situationer? Traumatiserad! That´s med. Jag bara ser sjukdomar, olyckor, skador, slagsmål, ambulanser, död och hemskheter framför mig. I alla möjliga och omöjliga situationer. Och som om det inte vore nog, jag utgår från att det är mitt (och bara mitt) uppdrag att rädda alla situationer, alla personer, hela världen, alltid (exempelvis min lilla utryckning i HLR på akuten i Naples. Skruvad!). Snacka om att ha fullt upp 24/7/365 world wide. Snacka om att aldrig känna sig vare sig nöjd eller avslappnad. Grrrrrr…..

002Ja, jag är så jävla trött på mig själv. Avtrubbat ledsen för att jag uppenbart lägger så mycket tid och energi (medveten som omedveten) på att förbereda för, preppa, sopa mattan, bana vägen, eliminera slumpar och rent allmänt varna för fara och precis när jag tror att jag har kontroll på något håll, då slår det till på full kraft någon annanstans. Jag har verkligen fått nog. Av mig själv. Jag orkar verkligen inte ständigt deala med alla dessa känslor. Snälla snälla Tomten: allt jag önskar mig i julklapp är en lång semester från mig själv. Som alternativ en lång KBT-behandling eller möjligtvis tvångströja och inlåsning. What ever……

Julkramar från Rektorskan aka Fröken Livrädd aka Hönsmamman aka Kontrollneurotikern aka Traumaenheten personifierad

 

 

Titulerar mig jullovsfirare

Sådärja gott folk, idag har vi firat av höstterminen med jullovsavslutning på jobbet. Det blev lite gott och blandat av aktiviteter beroende på klass, men spel, mys, lekar, stjärnorientering, tomtegröt och skinkmacka var bra mysigt. Rektorskan förlustade sig med en mängd möten coh däremellan en utryckning för sko som hamnat på miljöhustaket. (Jepp, skon tillhör min egen son och jag var beredd att köpa ny då kompisLinda tog tag i situationen).

Mia Barks foto.Helt galet att terminen är till ända och att det äntligen ligger lov framför oss. Vi startade ju terminen 2 dagar tidigare i augusti än många andra skolor och hur trögt det än kändes då, så är det underbart skönt just idag.

001Det blev finfika idag också, då en mycket nöjd förälder valde att skicka lite uppmuntran till oss i form av tårta och vackraste orden. Det sistnämnda värmde extremt gott, tårtan avstod jag naturligtvis ifrån. Magen blir så sjukt snabb nämligen, extra snabb om man säger då. Usain Boltsnabb och det avstår jag gärna ifrån att uppleva.

005Rektorskan firade in jullovet med röda julklänningen med blingbling på bröstet. Det ekade tomt i personalkorridoren den sista stunden jag jobbade, men jag hann aldrig känna mig ensam. Skönt att känna sig hyfsat färdig innan man loggar ut. På vägen hem fick jag lov att besöka bilverkstaden med däckproblem, vilka löstes elegant inom loppet av en timma. Vidare hem till lille papsen med matleverans och en låååång pratstund, innan jag ramlade in hemma straxt efter 17. De där tidiga eftermiddagarna (som mest kan uppstå i skolans värld) blir allt mer sällsynta tyvärr. Nåväl, nu har vi ätit, TB är och tränar och jag har stuvat undan en massa prylar. Ikväll blir det tv-häng framför intelligensprogrammet Bachelor och imorgon laddar jag för tandläkarbesök, möte och lite julklappsshopping. Kanske blir det tid över för lite städ och pynt också.

Titulerar mig jullovsfirare, det gör jag i vilket fall. Kram Mia

Teamwork

Ibland dristar jag mig till att påstå att själv är bäste dräng, men det finns också situationer där är sjukt tacksam över att kunna bonda, skapa team och nätverka. Kanske är det i detta fall, som så många andra, den berömda balansen som är the keyword. Och visst kräver teamwork ett visst mått av generositet med tid och för all del accepterandet av att det inte alltid blir precis exakt som jag själv vill, men ändå……så värdefullt.

009

Måndagen har bjudit på pysseldag med tillhörande julbord på Svettpärlan – en tradition vi håller hårt på. Och tillsammans roddade vi ihop denna dag på ett fantastiskt sätt. Teamwork när den är som bäst på något sätt. Jag är lyckligt lottad med medarbetare som har en synnerligt tydlig förmåga att ställa upp för varandra, erbjuda hjälp och bara rycka in. Sååååå enormt värdefullt!

011Även på den privata fronten börjar vi få till ett riktigt bra samarbete kring mor och far. Vi har klara definierade uppdrag var och en, men sedan lilla mamma blev dålig har vi ju dem på två håll. Och det kräver sin tid och energi. I det avseendet är ju FB och messengergrupper en gudagåva. I vår lilla grupp, jag och mina syskon samt papsens barn från ett tidigare äktenskap, debriefar vi varje dags samtal eller besök här, stämmer av uppgifter och stöttar varandra. Det där sparar ju inte minst en ansenlig mängd tid och så är vi ju ändå påkopplade så snart det passar oss själva.

Idag har det varit ny vårdplanering och det var min syster (med sjukvårdsansvaret) som deltog på detta. Det är nu bestämt att lilla mamma kommer att flyttas vidare från det korttidsboende hon är på nu, så snart plats finnes på ett mer permanent boende. Förhoppningsvis får hon plats på det som ligger mittemot deras lägenhet. Mamma har varit här mycket på Träffpunkten och terapin och sådär. Vi håller tummarna. Lilla papsen vill mest av allt att hon ska komma hem förstås, men just nu är det en omöjlighet. Hon kan inte använda sina ben, sitter i rullstol, har en bruten överarm och pendlar dessutom rejält i medvetandegrad. Det allra bästa hade ju varit att de hade fått bo tillsammans på ett sådant boende, men det verkar vara en omöjlighet i vår kommun. Hela den här resan med lilla mamma har verkligen fått mig att reflektera över hur det blir för gamla och sjuka. Avskyvärt på många sätt. Tänk att behöva skiljas från den man levt med hela sitt liv och bo på separata håll. Hallå politiker…hur fan tänker ni egentligen? Just wondering…..

010Sen hemkomst idag, men jag hade jobbflow då de flesta lämnat bygget tidigare så jag bara växlade upp. For på lite lightshopping på hemväg och kände mig lagom gullig i dagens outfit (julekläder och tomteluva). Väl hemma blev det lite plock, sortera tvätt, tvätta och fixa käk. Soppa och nybakat bröd till Gabbe, orientalisk kycklinggryta med ris till TB och så heta köttfärspajen och en krispig sallad till maken och moi. Lite pappersexcercis, lite mailskrivande och så lite skoljobb. Nu avser jag att krypa upp  tv-soffan och bara zappa loss.

Kram på er