OK!

Finns det något bättre än när man får ett ok? Alldeles särskilt är det finfint då det kommer till besiktningar av olika slag. Lite skrajsen har åtminstone Fröken Livrädd en tendens att vara, innan alltså. Och sen är det en sådan lättnad. Det spelar egentligen ingen som helst roll om det rör sig om människor eller döda ting, inventarier eller åkfordon. Jag gillar verkligen den där okstämpeln…..

008

Förra året upptäcktes ett fel i vår braskamin nummer 2. Vi har en som sprider sin värme och sitt sken i storstugan och på andra sidan väggen installerade vi för många år sedan en snygg rackare som servar tv-rum, Gabbes rum och stora sovrummet. Det är den som fått stå oanvänd sedan förra hösten. Att sovrummen är svala gillar jag skarpt, men i tv-rummet vill man ju ha lite mysvärme. Förra veckan åtgärdades felet och imorse kl 7 stod sotarLenny utanför för att besiktiga och ge (förhoppningsvis) klartecken. Om det gick vägen? Aber natürlich!

Maken hann väl knappt äntra hemmet denna eftermiddag innan han drog igång eldningen. I båda kaminerna. Oh my, oh my, oh my……Den magiska brasvärmen spred sig snabbt i huset och nu kan vi snart kila omkring här inne i bikini. Hihihihihi!

Måndag är jobbstart och en massa bollar som hystas upp i luften. Ingen direkt nedtagningen ännu, men tanken slår mig först nu att det är första måndagen på mycket länge som jag uppenbart inte verkar stressad för det. Kanske försvann den stressen i jakten på en styck plånbok, som jag vid ankomst till jobbet var helt säker på blev kvar hemma men ändå skapade en förvirring kring var i hemmet. Nope, hittade inte på det vanliga stället och jag kunde för mitt liv inte se framför mig var jag lagt den. Ringde mor och far för där var den med igår, men inget napp. Papsen, med sin rötter neråt Listerlandet, han svarade: Plaunbojken? Ein store? Jau, mig vejt int. Haur int sitt dejn. Nänä, inget napp som sagt. Rusade ut och rotade runt i riskokaren, utan framgång. In igen och då, då som först såg jag framför mig var den var. Mycket riktigt, fann den i påsen med mor och fars tvätt. Har jag sagt att rektorskan är lätt visuell? Och helt uppenbart mer än lovligt disträ också nuförtiden.

014Nu tvättas det här, middagen skall preppas och sedan är det möteskväll. Och jag har koll på plånboken. Jippie!

Kram Mia

Min far och jag

Ja, det har väl inte undgått någon att det firas Fars Dag idag. Egentligen är det där med ”hitte-på-dagsfirande” inget för rektorskan, familjen Happyvardag eller ej heller för släkten det måste erkännas. Vi är lite mer av fira storskaligt så lite det går och uppvärdera istället din vardag så ofta ni bara kan. Ja ni hajar….HappyVardag! Bästa livsapproachen, tycker vi då! 001Vaknade till det här idag. Eller egentligen till en mörk och väldigt tidig morgon. Tassade upp och påbörjade lite skoljobb i Lassesoffan, när morgonsolen plötsligen bara översköljde mig. Visst blev det en häftig bild…..Som en hälsning från ovan!

Nåväl, min egen biologiske far dog i en trafikolycka då jag var 14 månader och min lilla mor blev ensam med 4 barn. När jag var 6 år träffade hon en ny man som kom att bli min pappa. Och det där uppdraget har han skött med bravur. Ni vet det där med fäder och deras döttrar, jepp…..vi har alltid varit på lag papsen och jag. Nu är han lite till åren kommen, men rackans galant på många sätt ändå. I maj fyllde han 88 år, han är minus tre fingrar och sysslar ändå med ett fantastiskt hantverk. Eller vad sägs om detta:

Han väver gubbaväv och snygga band och annat vackert. Ibland går han ner till ”di gamle” på hemmet och hjälper till i väveriet. Uppenbart identifierar han sig själv inte alls med epitetet gammal. Idag har vi firat lille papsen med fika och present, sedan städade jag sovrum, bytte lakan och var med dem och handlade. Supermysigt!

005Förmiddagen handlade annars om kompiskalas som Gabbe medverkade på och finaste svärmor och jag vandrade omkring längs havet inne i stan. Vi bor så enormt vackert, just saying…..Kallt och soligt och ganska halt vill jag lova, men så gudomligt härligt med frisk luft i nobban. 103 minuter är nästan en överdos av frisk luft i dessa tider. Hihihihi!

007Nu har mörkret sänkt sig över Näset, kompisNoah har åkt hem och TB är och tränar. Söndagsmexbuffén är preppat och skall intagas så snart vi är fulltaliga igen. En superskön helg är till ända och det är bara att kasta sig ut i nästa jobbevecka.

Kram Mia

Feels like home

Har ni också sådana ställen? Ställen som är lite sådär extra viktiga för er? Ställen som inte är ert hem just här och nu men som ni ändå tenderar att kalla just ”hemma”? Kanske har ni flyttat, eller flyttat hem? Kanske har ni dubbla boendemiljöer? Eller kanske bara framkallar vissa ställen en hemmakänsla för er, så tydlig att man nästan inbillar sig att man bor just där? Eller är det bara jag?

2015-09-19 07.48.21Rektorskans andra hemstad är förstås Kalmar. Och som tur väl är har även maken bott där och när en längtan dit titt som tätt. Det underlättar. Idag gled vi iväg på en liten eftermiddagsutflykt och medan maken och Gabbe checkade sportaffären tog jag ett snabbt varv genom Ikea och hyfsade till ljusförrådet. Jag kan också eventuellt ha fått med mig några andra små saker i all hast (rörlig shoppinglista, eller hur var det ni sa Håkan och Sarah Bergström), men det är ju så det blir när man har folk som väntar utanför so to speak (eller nåt). Nåväl, vi tog ett ärevarv runt Ängö och så in på stan, packade några godispåsar fulla inne på Tokige Ture och så sladdade vi in hos Mr Ernesto innan det blev fullsatt. Puh!

022Älskar min andra stad, känner mig som hemma så fort vi kört förbi Kalmar Dämme. Vi kikade förstås förbi våra viktiga platser, kollade in lite potentiella boenden (nä, vi ska inte flytta men vi längtar ”hem” ibland) och så for vi hem till TB som ligger krasslig i sängen på hemmaplan. Det blev förstås en Diavolina från Ernesto med hem till honom, en ansenlig mängd ljus (liiiite fler förpackningar än vad bilden visar) och så lite annat jox. Älskar de där vita ljuslyktorna som ger så mysigt sken, för att inte tala om den nya ljusslingan. Doften i bilen hem var magisk – Ernestopizza blandad med färskt Turegodis samt bästa ljusen i världen (röda smultrondoft och vita vaniljljus).

2016-04-03 13.17.36Det finns förstås två platser till som verkligen är ”hemma” för oss. Den ena av platserna har vi hittat och skapat vårt hemma tillsammans i familjen Happyvardag, medan den andra tillhör verkligen makens gamla hemmatrakter. Jag pratar i det senare fallet förstås om Stockholm och Solna, där vi nu tagit farväl av säsongen 2016 och längtar som tokar redan nu efter säsongen 2017. Några månader utan resor dit och framförallt utan AIK-fotboll är ingen drömtillvaro precis.

015Att rektorskan som egentligen är en hemmakatt har hittat hem där är lite udda, men rätt skönt tror jag maken tycker. Jag menar, jag hittar ju till och med där nu och klarade mig fint på egen hand i somras. Känns bra fint…..

2016-07-09 20.04.36Vårt gemensamma ”hemma-lite-senare-i-livet” är förstås Naples, Florida. Många års semestrar har spenderats här och känslan av att vara ”hemma borta” är extremt påtaglig. När vi nu har tagit beslutet om att pausa våra långsemestrar till förmån för hemmavistelse och fler och kortare tripper, skulle man kunna tro att det där känns märkligt. Konstigt nog gör det inte det. Inte ännu i alla fall. Hur långt uppehåll det blir återstår att se, men med takten som shoppingen fortgår i La Familia så har vi uppenbart inga som helst planer på att omvärdera beslutet än på ett tag i alla fall. Hehehehe!

024Han kan ha nämnt något om att det minsann inte är jul ännu maken, men jag hörde inte riktigt. Och jag menar, en liten bordsgran är väl varje kvinnas rätt såhär i mörka november. Den juliga ljusslingan från Ikea tänkte jag bara provstyla med så här på lördagskvällen. Jag menar, det vore stor synd och skam om det blev som förra året då jag trodde mig ha rensat bort mina advents- och julsaker, genast köpte nya och sedan råkade som av en händelse också hitta de gamla. Det där misstaget ska jag inte göra om i år, det har jag lovat maken min. Jag ska plocka fram allt i god tid och checka så att allt fungerar och var det kan passa bäst. Innan jag funderar på nyinköp. Jag loooovar……

008Här vaknade vi annars till sol och minus 8 grader idag. Maken stack iväg på sedvanlig tidig lördagsfika med kompisAndy, jag och Milou tog en morgonpromenad och kidsen sov sin skönhetssömn. Tvätt, dammsugning och så lite brottningsmatch med stryktvätten innan vi drog iväg på utflykt. Nu har vi landat här hemma och njuter av inomhusvärme, reprisfotboll och varsin skål smågodis. Mums!

Hoppas ni har den bästa av lördagar! Kram Mia

 

 

 

Skolcool – Intresseväckande uppstart

Ja, det där med att fånga in dagens barn och ungdomar kring det som skall göras, måste göras, i skolans värld kan ses som ett av våra allra viktigaste uppdrag. Det är möjligt att det fanns en tid då alla elever, om inte jublandes gjorde segertecken så, åtminstone sa ja tack och amen och tog sig an det som skulle genomföras. Utan större protester (då tror jag bestämt att man hamnade på Obset och det var i alla fall jag livrädd för att göra då jag gick i skolan, trots att mina lärare försäkrade mig om att jag inte på något sätt var aktuell för Obset). Nuförtiden har vi en hel del snabba medier, ja för all del en snabb värld, att matchas mot. Skolan anklagas inte alltför sällan för att vara otidsenlig och på Svettpärlan vill vi naturligtvis ändra på den där villfarelsen. Vi är rörande överens om att det fortfarande finns en hel del saker som måste göras och som några, somliga eller till och med många tycker är tråkiga/svåra/meningslösa. Vårt stora uppdrag är att försöka sätta ämnens centrala innehåll och deras kunskapskrav under luppen, hitta de tydliga kopplingarna till livet och att skapa meningsfulla sammanhang. Inte allt som ska göras är roligt, men vi ser ett stort uppdrag i att göra så många saker vi kan så roliga det bara går. En uppgift som somliga dagar är lite lättare än andra…..

009Att tematisera kunskapsområden är ett utmärkt sätt att skapa möjligheter för meningsfulla sammanhang. På Svettpärlan läses somliga arbetsområden i två-års-cykler, dvs tema som man möter återkommande vartannat år. Ett sådant tema heter: ”Uppdrag Världen”.Och vi har gjort det där några gånger. Samtliga gånger med nya uppstarter och nya ingångar. För den som inte är insatt i skolans värld skulle det kunna vara naturligt att påtala att man bara kan väl köra det där rakt av, som förra gången. Pyttsan! Det går naturligtvis inte. Ingenting i skolans värld fungerar på det där sättet. Hur i herrans namn skulle du kunna applicera det som du gjort med en klass och med en viss personalstyrka igen med en annan klass och kanske nya medarbetare? Allt ska naturligtvis matchas mot just aktuell elevgrupp, vem som leder gruppen, elevernas tankar, idéer och frågeställningar samt allt som händer runtikring i samtiden. Där är jag benhård som ledare. Jag vet…..men annars har man inte löst sitt uppdrag.

011Världens skönaste medarbetare, som givetvis har järnkoll på det där med balans och matchning, startade detta år upp temat med en underbar teater ombord på Ship if Pearls. Eleverna i åk F-5 fick sina egna pass för temaperioden, fick snällt checka in på och genomgå såväl säkerhetskontroll som passkontroll innan de äntrade skeppet och for ut över havet med världens bästa teaterensemble. Under denna stund berördes viktiga begrepp varvat med en stöldhistoria från världens 7 underverk.

021En mycket mystisk tysk man som lyckades ta sig förbi security och passkontroll trots ett tvivelaktigt pass och en väska full av guldföremål.

029Det nygifta och nyrika paret med väldigt exklusiv levnadsstil väckte också en viss uppmärksamhet, för att inte tala om……

024….den extremt nervösa ladyn med såväl flytväst som cykelhjälm. Varför i herrans namn hade hon köpt biljett egentligen?

026Och så den här äventyrslystne dykaren som raljerade över sitt lyxliv och som genom sin go-pro, mobil och kamera knappt hann med annat än att uppdatera sociala medier #lyliv.

035Som ni säkert förstår appellerade detta på många sätt till elevernas värld och teatern rev ner en hel mängd skratt och applåder förstås.Teatern slutade lite sådär mitt i och när eleverna kilade vidare ut i skolan, redo att ta sig an de uppdrag de nu kommer att möta de kommande veckorna, var det med en hel massa snicksnack och glada miner. Tänk vad lite det behövs…..

012Och nä, jag menar inte att det är lite det mina medarbetare gör. Jag vet att de vänder ut och in på sig själva för att planera upp de här områdena på bästa sätt och jag är sjukt stolt över dem.Jag vet att det tar massor av tid i anspråk och en hel mängd förberedelser, men jag vet också att de har superkul på vägen. Jag vet att det är värt så mycket när vi bjuder på oss själva och eleverna känner att vi gör extra ansträngningar för just dem.

Och dag 2 handlade för åk 2-3 om att via resebyrån ge sig iväg ut på sina olika uppdrag runt om i världen. Så här ser jobbstassen ut de här veckorna för fröknarna Iréne och Linda. Så snygga!

Ja, det finns så mycket härligt man kan göra i skolans värld. Om man bara inte vill ha ett jobb att gå till och göra precis det man ska och sedan kila hem igen. Om man har världens absolut i särklass bästa medarbetare. Denna vecka har också åk 9 jobbat med sitt tema ”Händelsemaskiner” i tekniken och det var redovisningsdag idag. Toppenbra enligt utsagor, rektorskan själv satt i möte nästan hela dagen, tyvärr, och missade det där.

015Nu hålls det dock fredag här på Näset. Jag har helghandlat och sedan varit förbi mor och fars med matleverans och så lite fredagsgodis. En fikastund och lite tvättvikning senare, så styrde jag kosan hemåt. Packa upp matvaror, stuva undan prylar i huset, fixa undan skräpet och så hoppa i myskostym samt preppa fredagsbuffén. Ikväll har jag svängt ihop en paj, fått världens godaste Västerbottenpaj av finaste svärmor, chil&gingermarinerat kräftstjärtar, gjort en krispig sallad, pillat reijer, vevat ihop en sval dijondipp och så lagt upp ostar, kex och röror lite snyggt. Till detta en lite nygräddat Yucatanbröd och så lite gott i glasen. Mums! Brasan sprakar, ljusen är tända och vi är fulltaliga. En bättre fredag helt enkelt…..

Hoppas ni har det ljuvligt folket! Kram Mia

Att öppna munnen och låta vad som helst komma ut…..

Är det verkligen ok? Att bara tillfredsställa sitt eget behov, öppna munnen och lätta på trycket? Har vi anno 2016 inget som helst ansvar för hur det där möjligtvis kan landa hos mottagande part? Är det verkligen möjligt att gömma sig bakom yttrandefriheten och på så vis freda sitt eget samvete, där och då man låtit vad som helst komma ut? Det där nästintill maniska behovet av att få säga precis exakt vad man tycker och tänker utan några som helst filter. Och inte bara säga det. Om det inte genast tas emot på exakt det sätt man själv önskar så inträder plötsligt nästa fas: nämligen övertalning. Inte sällan övergår sedan denna ganska snabbt till att innehålla allt tyngre argument, högre och starkare röster samt ett kroppsspråk som fullständigt skriker ut sitt budskap: Jag har rätt och det ska bli som jag säger. Jomensåattde…..det där beteendet kommer med alla åldrar och i olika situationer här i livet. Har jag märkt!

2016-09-04 13.53.18

Det finns de som säger att barn och unga av idag helt har tappat greppet om vad ett gott mellanmänskligt samtalsklimat innebär och att det är en sådan enorm brist på respekt. Det må vara hänt att samtiden kräver att vissa samtals- och kommunikationsmönster uppgraderas och att samtidens språk är betydligt mer rakt på sak, stakato och entonigt. Det må vara hänt att vi idag möter barn och unga som är allt mer argumentationsstarka , kritiska och distinkta i sina uttryck och som kräver att bli lyssnade på. De må vara hänt att vi inte gillar allt det där alltid, men inte bara samtiden kräver det där. Det gör även våra styrdokument och skolans kunskapskrav. Du ska tycka och tänka, kunna argumentera för din åsikt, ställa relevanta frågor, generalisera, göra analyser och lyssna in svar. Vårt uppdrag är naturligtvis att lära våra barn och unga att göra det där på rätt sätt, med rätt approach, i rätt situationer och med rätt tonläge. Att de misslyckas ibland på vägen, behöver en förklaring eller ett bra exempel eller en tillrättavisning är varken konstigt eller något jag tycker är jobbigt. Vad jag däremot tycker är skitjobbigt är alla de vuxna som suckar tungt, dömer och värderar och inte alls kan fatta vad det där kommer ifrån (eller jo, de vet iallafall att de måste vara skolans fel för de gör alllldrig så hemma).

2016-08-19 12.43.12

Att vara förebilder för barn och unga är ett uppdrag som förpliktigar, samtidigt som man inte kan ställa überkrav på sig själv. Vi är ju bara människor. Och ibland reagerar vi, starkare än annars. Ibland agerar vi, mer eller mindre genomtänkt än annars. Jag har aldrig inbillat mig att jag skulle kunna vara felfri gentemot mina barn och det är säkert därför jag inte heller känner att jag misslyckas som människa. Jag är alltid brutalt ärlig mot dem. Jag tillrättavisar, jag förklarar, jag tjatar, jag beskriver önskvärda beteenden, jag utmanar deras tyck och tänk, jag ställer frågor (och kräver svar) och jag pratar hål i huvudet på dem ibland med alla exempel. Jag förväntar mig inte att mina kids ska möta en regisserad väg genom livet och jag har verkligen inte för avsikt att plana denna väg åt dem. Nä nä, jag vill att de ska lära sig LEVA. Jag ser som mitt uppdrag att utveckla deras verktygslåda så att de kan möta både det som är positivt och negativt, snällt och dumt, roligt och tråkigt, det som de vill/önskar och det som blir precis tvärt om. Vi gör våra barn en helt galet sjuk björntjänst om vi låter dem tro att de (och vi som föräldrar) har möjlighet att bestämma hur allt ska bli. Sanningen är att ibland kan livet te sig som om precis ingenting alls, de nada, didelido zip zero nothing at all blir som man vill, önskar eller planerat. Jag citerar en förälder på Svettpärlan som nyss genomfört sin 10:e Ironman på Hawaii: ”En lärdom från mina tio Ironmanlopp är att det alltid är någon oförutsett som händer. Ibland många saker. Det är därför jag ofta jämför en Ironman med livet. Med planering och förberedelser kommer man långt, men det är de som kan hantera oförutsedda händelser bäst, som klarar livets utmaningar bäst”

2016-07-08 13.09.56

Förhoppningsvis är detta sätt att hantera livet en självklarhet hos de många människorna. Jag strävar definitivt efter att vara en av just de där många människorna i alla fall, att mina kids ska bli en av alla de där också.För att lära sig att förstå att allt inte blir som man vill här i livet och att det varken är speciellt begåvat eller målinriktat att ”lägga sig ner och dö” (läs: ge upp, grotta ner sig, se hinder). Att vägen istället handlar om att sätta en fot framför den andra, hålla huvudet högt och möjligtvis göra en omnavigering istället. Som i USA nu exempelvis. Det nyss genomförda presidentvalet blev inte som alla ville, men i ärlighetens namn som väldigt många ville. Och uppenbart inte heller som många i Sverige ville. Visst är det underbart vackert att vi här på andra sidan Atlanten visar vår internationella empati, engagerar oss i valet och dess kandidater och kraftfullt fördömer det som vi anser strider mot god ton, mänskliga rättigheter samt tanken på det goda ledarskap. MEN är det verkligen förnuftigt och sansat att göra statements på sociala medier och IRL om att valet inte egentligen var ett val utan ett IQ-test? Är det verkligen god ton att kraftfullt i tal och/eller skrift fördumma hela det amerikanska folket och ifrågasätta deras val? Är det verkligen rimligt att som svensk medborgare sitta och gråta över att Trump blivit vald? Är vi verkligen goda förebilder för våra barn och unga om vi utfärdar domedagsprofetior, talar om detta som den yttersta av katastrofer och förfasar oss över det faktum att allt nu är förstört? Jag bara undrar…..Nä, jag är ingen Trumpanhängare. I själva verket har jag mycket svårt med den typ av människosyn som jag tror att han förmedlar. Jag är heller ingen Clintonanhängare, ty den kvinnan representerar inte heller en människosyn som är klockren. Det har varit en smutsig och ful valomgång, det är faktiskt den enda slutsats jag med självklarhet kan dra. Resten är jag inte tillräckligt insatt i att uttala mig om. Av naturliga skäl har USA-valet tagit många och långa och intensiva stunder i anspråk här på Näset, men nä….jag har inte målat upp det här som världens ändstation. Med tanke på de oroligheter som jag tror kan känneteckna USA inledningsvis är jag dock glad över att inte ha en resa dit planerad just nu.

2016-07-11 15.19.44

 

Jag möter en del av allt det här ovan beskrivna på min stig genom livet, det måste tillstås. Helt ärligt möter jag en hel del fantastiskt som fortfarande gör att jag tror på mirakel, underbara saker som fyller på och gör mig lycklig ända in i hjärteroten. Och så upplever jag en del som jag helst av allt hade önskat att jag sluppit. Saker som gör mig såväl konfunderad som ledsen och besviken. Saker som känns beklämmande och svåra att förklara även för mig själv. Saker som dränerar mig på energi och som får mig att tro att somliga människor har alldeles för stor tilltro till sin egen förmåga, alldeles för lite att göra samt vältrar sig lite för mycket i sin egen förträfflighet. Eller också är det kanske bara jag som är sjukt trött…..

Puss o kram

Fulltaliga och en släng av sleven

Äntligen, äntligen, äntligen är han hemma här på Näset igen maken min. Min andra hälft (vägrar säga bättre eller för all del sämre också, då jag anser att vi är rätt FAB båda två). Det har varit långa dagar sedan förra helgen och även om vi är vana vid att vara ifrån varandra, så känner jag mig icke desto mindre halv utan honom vid min sida. Han klev upp mitt i natten, flög ut kl 8 från Alicante, landade in time, hade flyt med väska och tågbiljett och hann med första bästa tåg. Och fastnade givetvis straxt innan Hässleholm pga av elfel. Oväntat? Not! Där har vi varit fast förr. Och vi har blivit slussade mellan tågbyten och ersättninsgbussar mer än en gång förut. Samt träffat på personal där höger hand inte har en aning om vad vänster dito utför. Tröttsamt, for sure…..

Men straxt före 17 dök han upp på perrongen och plötsligt kunde vi titulera oss fulltaliga. TB hade som vanligt burit in ved och tänt brasa, huset preppat för faderns hemkomst och kidsens förtidiga julklapp till sin ömme fader var framlagd. Har jag sagt att jag är sjukt stolt över våra grabbar?

005Nu är väskorna uppackade, tvättmaskinen snurrar som bäst, middagen är intagen, TB är och tränar, Gabbe läser engelskläxa och jag försöker som bäst lugna mitt temperament. Idag har nämligen den beryktade Välfärdsutredningen presenterats och låt mig säga att jag är upprörd, vääääldigt upprörd. Läste en artikel på SVT som givetvis raljerar som allt politiskt prat gör, oavsett partitillhörighet bara kopplat till olika frågor. Det där måste vi människor vara kloka nog att inse och inte ha skygglappar för ”vårt eget” parti. Politik är ett spel för galleriet, politik är taktik och framförallt är politik en stor portion retorik. Politik handlar om att vädja till människors hjärtefrågor och sedan med sus och dus och vackra ord får oss att falla för just deras lösryckta argument.  Det är samma skit fast i olika förpackningar enligt mig, sorry to say.  Väldigt länge (på tok för länge om man ska tro min make) har jag valt att hålla låg profil, inte använda min blogg eller FB till politiskt dravel men idag fick jag nog. På riktigt! Jag delade artikeln och skrev min egen förklaring:

”Jag kan stolt meddela att jag är en del av de där 94.3%. Tack Rebecca för att du försöker förklara, det som uppenbart så många skiter i att ens försöka förstå i jakten på att döma andra och hitta syndabockar. Skämmes på er politiker som ägnar er åt häxjakt, baktalande, ”hittepåsanningar” och exkluderande av människor (jepp, du läste rätt. Företagare är också människor och därmed vanliga medborgare, fast som inte borde få finnas enligt de där övriga 5.7%).Sätt upp kvalitetskrav (fast de gaur inte enligt Reepalu, för så kan man ju inte generalisera. Att han sedan i nästa andetag förespråkar generalisering kopplat till ekonomi, det är ju något heeeelt annnat) och se till att de företag och huvudmän (privata som kommunala) som inte lever upp till dessa kvalitetskrav får konsekvenser och restriktioner. Kollektiv bestraffning är som bekant nämligen förbjudet i skolans värld.”
#jagärenavallademjonassjöstedtmenarintebordefåfinnas #jagmårilla#motdumhetenkämparendastgudarna #andasmiaandas

” Det kan säkert upplevas som hårda ord. Och det är klart att hon raljerar. Precis som det görs från alla partier och deras anhängare, fast i lite olika frågor. Men sanningen är att jag tror att vi är många som är sjukt trötta på att bli anklagade för att försöka tillförskansa oss medel som vi inte har rätt till Sjukt trötta på att bli utsedda till syndabockar och uthängda till allmän beskådan. När man vet att man gör ett sjukt bra jobb och man vet att man levererar och man vet för hur många enskilda människor och familjer man har gjort skillnad….Och när man vet hur man med absolut minst antal tilldelade pengar vänder och vrider, skapar en riktigt bra skolvardag samt tillser att ens elever får det stöd de har rätt till och då blir anklagad för att plötsligen ha fått för mycket pengar. UTAN att någon frågar sig hur man lyckas göra det där medan andra inte gör det. Då farao, då tar jag bladet från munnen och anser att jag är orättvist behandlad. Jag förstår att vi har helt olika uppfattningar i denna fråga och jag respekterar givetvis din åsikt, likväl som jag utgår från att du respekterar min och mina känslor. Var och en äger rätten till just det där.”

Länken till artikeln är: http://www.svt.se/opinion/article10948905.svt?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20161108%3Aarticle10948905.svt%3Anyh

God natt! Kram Mia

 

Love is all around

Tankar och ljus denna helg går till älskade och saknade nära och kära. En himlabror eller syster. Föräldrar, mor-eller farföräldrar. Ett barn. En vän. Eller till dem som aldrig hann komma till oss. Alla har vi väl någon som vi tänker på lite extra dagar som dessa. En del av oss har fler än andra. Vi förenas i en slags gemensam längtan efter det som en gång var och som vi önskar skulle få ha varit så. En känsla av vanmakt över livets förgänglighet – ett stygn av tragedi. En rakkniv som skär genom tiden och skiljer nuet från det förflutna. Snittar bort det som kunde ha varit en verklighet, lika rent som en kirurgs skalpell. Tänk att en helg som denna, Alla Helgon, kan få oss alla att falla in i en slags kollektiv längtan efter alla dem som gått för att ej vända åter. Ett slags kollektivt reflekterande över den chockartade situation det är att komma till insikt. Insikten om att man ska fortsätta  resten av sitt liv utan just er. Man klamrar sig fast vid minnen, liksom livrädd för att även de ska tas ifrån en. Rädslan för att de ska försvinna, upplösas i en dimslöja, förgås i regnet, smälta i solen.  Det är egentligen inte helger som denna jag saknar mina ”änglar” som mest. Det är inte just nu som det känns som om jag har glömt hur man gör när man andas. Det är bara det att det blir extra tydligt just nu vad livet snuvade oss på. En helg som denna sätter igång en flod av minnen – oskattbara minnen som samlats under vårt tidevarv tillsammans. Jag önskar att jag hade haft förmågan att bara plocka fram de där minnena då jag är redo, som en vacker liten present som man öppnar under glada tillrop. Minnas det glada, varma och vackra – en förmåga att bortse från det faktum att det aldrig fylls på med vackra minnen längre.  Sanningen är att minnena fortfarande anfaller mig då jag är som minst redo, kräver sin existens, får mig att tappa fotfästet. Minnen och känslor träffar ibland som en projektil rakt i hjärtat, utlöser en gråtorgie av sällan skådat slag och får mig att inse det faktum att allt jag ännu saknar, varje dag jag vaknar är den tid vi aldrig ska ses.

015Vi har förstått besökt kyrkogården, lagt blommor och kransar, krattar löv , och tänt ljus, pratat, skrattat. kramats och gråtit några tunga tårar. När vi minst har anat har plötsligt speciell musik tonat upp på radio eller tv och jag har vaggat i takt, nynnat tondövt och ibland låtit tårslöjor fylla min blick.” I´m sailing”, ”Love is all around”, Lou Begas ”Mambo No.5″, ”Öppna landskap” och förstås ”Brothers in arms”. Här hemma har Lasses minnesplats fått en ny bricka samt ett nytt  vackert ljus och från hans plats blickar han ut över oss alla här i storstugan.Är med, mitt i smeten, håller koll, övervakar.

2016-06-15-20-45-45Så nära sol man kan komma idag. Vaknade till intensivt smattrande mot rutorna och det var inte utan att det var lite motigt att glida i underställ och regnkläder i arla morgonstund. Milou var inte heller sådär överentusiastisk precis, men det blev modiga 45 minuters promenix i hällregn. Väl inne drog rektorskan igång stora söndagsstädet och plötsligt svettades hon istället. Nä, städning är inget jag gör lite viftandes sådär utan här är det all in som gäller. Det är de stora, vida tagen, våtdammtorkning, omflytt av ögongodis (jag veeeet, idag igen. Nu är jag nog nöjd. Igen!), dammugning av såväl golv, som väggar, lister och ibland tak också samt förstås knäskurning av golv och lister. Det är kärlek det. Hela huset doftar mumma kan jag meddela!

021Lite skoljobb och sedan hämtades lilla mor Anita upp för kalkonmiddag hos Allra Käresta Syster (papsen låg hemma genomförkyld och med feber. Stackare….). Vilken helt underbar avslutning på AllaHelgonaHelgen! , Arsenalmatch (bara 1-1 mot Tottenham men ändå), sedan AIK vs Kalmar medan vi njöt kalkon med tillbehör (vinst 3-1). Och givetvis bjöds det dessert dessutom, hur skulle det se ut utan det hos bak- och dessertdrottningen. Ja, vi gick inte lottlösa precis…..

017Nu är lilla mor hemlämnad, TB är och tränar och vi andra väntar som bäst på vår eldmästare. Det är liiite lätt svalt i huset, so to speak. Tvättmaskinen snurrar, torktumlaren likaså men annars avser jag som mest att kolla tv, köra en bloggpromenad och bara njuta de sista timmarna av höstlovet. Imorgon drar vi igång akt 2 av höstterminen och jag gör det helt klart med nyinförskaffad energi. Hoppas det är detsamma för er.

Kram Mia

Min årstidsgren

Det vore synd att säga att rektorskan är händig eller praktiskt lagd. Helt ärligt vore det ungefär som att svära i kyrkan faktiskt. Men trots att DIY-projekt icke är genomförbara i praktiken här hemma i Happyvardag, så saknas det sällan idéer. Från moí! Att dessa idéer sedan inbegriper andra människors praktiska kunnande tas emot med lite blandade reaktioner, det måste tillstås.

005Inte heller kan man anklaga rektorskan för att vara en inredningsspecialist, så ej heller stilpolis. Men hon har sina idéer om hur hon vill ha det på hemmaplan. Somliga idéer bärs omkring lite längre än andra och när maken drog till Spanien passade hon på att köra en liten omflytt här i huset. Till största del pratar vi endast om ögongodis och sådant som är plättlätt att flytta omkring. Området kring brasan fick sig exempelvis ett lyft ju i och med att stege med magasin fick lämna plats åt stol och drinkvagn. Stegen och magasinen flyttades kring, så gjorde även ljus, lyktor, tavlor och lampor. Bokhylleväggen rensades ut och där kan man säga att det är väldigt luftigt nu, TB har fått ny byrå och hans mindre dito flyttades till badrummet. Hrm…..rätt nöjd nu faktiskt!

004Och så har vi blivit med årstidsgren! Som jag har längtat efter något där i min altandörrsyta och inte hittat rätt. Så såg jag en dukning i Jotex med en gren ovanför matbordet, där i julkatalogen klädd med granris och en liten ljusslinga, och fick för mig att pröva. Så med mycket hjälp av min händige son TB fick vi en vältorkad och noga utvald gren på plats. Just i detta nu med min älskade ljusslinga i vitt, grått, svart, men till jul med granris och lite Lasseänglar kanske. Och tänk vad fin den kan bli med vårblomster, påskpynt och höstnypon, lärkträdskottar mm. Sommartid gissar jag att den får vila sig iform på pensionat, ty då är det skytteltrafik genom dörrarna och inte alla i familjen kan gå raka under den där. Just saying…..

Inledde lördagsmorgonen med läsmys och tog sedan en promenad med Milou. Inget regn, men höstigt mysigt. Långfrulle och sedan hemmatrix innan Gabbe lämnades för kompislek med Noah och Axel. Under tiden passade jag på att fara till jobbet och jobba undan lite inför kommande vecka och sedan for TB och jag hem till Allra Käresta Syster och hjälpte dem med byte av ett stycken fönster. Teamwork när det är som bäst, mycket snicksnack och många goa skratt. Gabbe hämtades upp, lite lighthandling på Maxi och sedan hem till braständning och soffmys. Nu har mörkret sänkt sig över Näset och vinden har tagit i rejält. Gissar att det är dags att gå ut och vända studsmatta. Igen! Ikväll ska vi njuta av lite left overs, gratinerade nachos med het salsa och sval dipp samt ett betydligt godare vin än det som prövades igår. Tog två munnar och fick sedan vaska det. Inte nog med att det smakade märkligt, det luktade dessutom apa. Bläh! Jag njöt därför isvatten till maten igår, men idag ska jag snacka med min pålitlige kompis Mr Lindeman istället.

Hoppas ni har en skön lördag folket. BTW, kanske dags att börja fundera över adventspyntets intåg i Happyvardag. Jippie…..

Kram Mia

Hjärtsnörp och en hel massa mys

Vaknade till regnets ljudliga, något tunga trippelitroppande, mot sovrumsfönstret och plirar ut i mörkret. Klockan har inte på något vis passerat 06.30 och med tanke på hur dags vi släckte igårkväll borde jag inte ens fundera på att öppna ögonen ännu. Men…se det där bryr sig sällan naturens krafter om. Tassade upp på toa och kröp sedan ner en stund för morgonmeditation. Milou kröp nära och suckade tungt, tankarna for kors och tvärs och i takt med visarens gång blev jag alltmer klarvaken. Milou och jag tassade ut på en, inte alltför härlig, morgonpromenix för att sedan njuta frulle och blaskläsning.

006Lite hemmatrix och sedan dags att svida om för lite skön motion denna fredag. Gabbe hade bokat dejt med bästa Jens (Mr JW Coaching) efter en stunds uppehåll. Jag tror det blev väldigt många fotbollsintryck med först JW träning och hans camp innan Florida och sedan ganska direkt iväg på AIK-akademicamp och cup direkt efter resan. Gabbe uttryckte att han bara ville hänga med sitt eget lag och alldeles självklart är det han som styr allt kring sin träning. Maken och jag skulle aldrig drömma om att boka in saker åt honom eller driva på honom, det där är big nono. Helt ärligt är Gabbe så pass driven själv, men också så pass egen att han vågar backa av om han känner för det likväl som att han bara kör på och flyttar gränser när han vill det. Sedan en tid tillbaka har han längtat grymt efter Jens och med lite uppehåll med sin trasslande fotled så är han nu sjukt sugen på att komma igång. 70 minuter med Jens i teknikdrilling var perfekt idag. Så varm jag blir om hjärtat när han kramar om Jens, vill hänga med honom själv och får suga i sig ny kunskap. Ja, han är inte som alla andra Gabbe. Han går verkligen sin helt egna väg genom livet……

004Före…….

008Efter……

70 minuter i 4 grader och spöregn. Gabbe med Jens och mami längs havet. Isande kallt vill jag lova. Direkt efter utfört värv for vi via Blomsterlandet och sedan till kyrkogården med TB och Allra Käresta Syster. En fin stund i busvädret, lite samtal med våra änglar och så lite slängkyssar mot den blygrå himlen. Hem, lite sen lunch och så varma duschen. Gabbe lämnades sedan till kompisCalle och mami for via Ö&B och tankning till pakethämtning på lokala butiken. Lite mosig i skallen stod hon där i egna tankar rektorskan och när det var hennes tur fick hon nästan värsta hjärtsnörpet. Det är ju inte var dag man blir expedierad av Edward the Scissorhands liksom.

010Woah! Oväntat, men snyggt! Efter Gabbes hemhämtning har kvällen ägnats åt matlagning, brasmys och skönt tillsammanshäng. TB har lagat Cajungryta (fläskfilé, scampi och het chili) med penne och vi har njutit av att äntligen befinna oss torra i värme. Mätta och belåtna har vi kört familjesamtal med maken i Spanien och nu är det soffhäng de luxe på programmet. Rektorskan har ett korrjobb att ta itu med och kanske, kanske måste vi ut och vända studsmattan i blåsten. I örvigt håller vi mysfredag. Hoppas ni gör detsamma.

Kram Mia

Motion the old fashioned way

Det där med att avsätta tid för sitt eget välbefinnande och att prioritera fysisk aktivitet i vardagens ekorrhjul är kanske inte inom just det området som rektorskan når sina toppnoteringar. Helt ärligt är jag inte ens i närheten av att vara bra, eller ens lite bra, tyvärr förmodligen inte ens i närheten av att vara på banan. Grrrr! Nä, rektorskan är i detta avseende inget föredöme. Inte för att hon inte vill, inte alls därför. Nädå, hon är den första att proklamera hur viktigt det är att ta hand om både sin kropp och sin själ, att inget är så förlösande och avstressande som att ut och röra på sig samt att den där tiden (som är så svår att få till) är lika för oss alla och att det bara är att prioritera. Jodå, jag är något av en mästare på att säga det där till andra……

005Egentligen älskar jag att röra på mig, motionera och aktivera mig. Periodvis i mitt liv har jag gjort det där alldeles för mycket och periodvis alldeles för lite, men ibland mina vänner…..ibland hittar jag en bra balans. Det stora bekymret är att jag är fostrad av en ytterst lutheransk/kalvinistisk mor där arbete lovprisas och där det är en självklarhet att leva efter mantrat – först arbete sedan vila, först arbete sedan förströelse.  Och med tanke på min arbetssituation och icke att förglömma alla mina hittepåprojekt samt en lite gnutta pedanteri och perfektionism, så förstår ni säkert att tiden och orken till träning är ytterst begränsad. Och då ska jag ändå tillägga att jag är såväl snabb som uthållig som effektiv. Lösningen blir inte sällan att jag får nöja mig med motion (inte träning) och det i anslutning till saker som måste göras. Exempelvis motionerar jag i stort sett alltid då Gabbe ändå tränar och på så vis slår jag två flugor i en smäll, men det innebär ju också att allt annat måste vara klart innan. Vem har kommit på alla dessa regler egentligen?

009Ett annat sätt är att se till att hålla mig med en hel del fysiskt arbete i vardagen. Eller motion enligt the old fashioned way so to speak. Det är ju alltid jag som staplar in våra 10 kubikmeter ved varje sensommar, det jag som klipper gräs och krattar löv, städar huset med emfas, flyttar prylar och bär omkring. Hösttrixet i trädgården fick sig därför en rejäl omgång denna höstlovstorsdag. En nyponbuske de luxe klipptes ner förra veckan och idag roade sig TB med att klippa sönder den, medan jag lastade klipp i skottkärra, körde nerför backen till brashögen och så sprang jag backen upp på tillbakavägen med skottkärran framför mig (är ju van efter år av löpvagn till Gabbe). En sisådär 40 rundor tutti alli, efter att också ha klippt ner björnbärssly (fy f-n vad jag hatar det) i trädgårdslandet samt räfsat en ansenlig mängd löv till högar som skulle förpassas från vår trädgård. Sjukt nöjd efter. Ganska trött också. För att inte tala om överdosen av frisk luft (ute mellan 9 och 13). Gäsp…..Särskilt eftersom allt detta föregicks av en långprommis denna morgon längs havet med min kompis Milou också.

009Så idag klagar jag inte på mig själv. Jag har minsann inte soffpotat alls. Dusch, stryktvätten och så skriva handlingslista. In till stan med kids och finaste svärmor, lite käk och så helghandling på hemväg. Nu är jag mer än lovligt mosig. Milou och jag har strandat framför brasan, Gabbe spelar Fifa och TB är och tränar. Går igenom bilderna från morgonens promenad och slås än en gång av vilket fantastiskt paradis Näset är. Vackert genom årets skiftning, absolut. Och trots att jag är lite smått avis på makens Spanienläge med sol, vindstilla och härlig värme (och avkoppling gissar jag) så njuter jag ändå av himma-känslan. Nu göra en djupdykning i min nya bok. Det återstår att se vilken kroppsdel som kommer att smärta mest imorgon. Underskatta aldrig vad lite hederligt kroppsarbete gör för motionen.

Kram Mia