Måndagslyx

Oj oj oj, idag har vi minsann varit effektiva på jobbet. Sovit riktigt ok inatt, vaknade med lätt feberkänning men övervägde snabbt med mig själv och tänkte att jag håller mig på bra avstånd från vuxna och barn och utför de möten jag redan bokat. Två alvedon kan verkligen göra susen när man inte är knallfalldålig och jag känner mig riktigt lyckosam med det jag åstadkommit denna måndag. Utan att för en enda gång känna mig risig, trött eller slut. Kanske bara lite extra frusen……

2016-01-03 16.57.52På hemvägen hämtade vi hem en ”fådd” byrå. Suveränt snällt med skänkegods, själv är jag mest glad över att inte behöva montera. That´s not my cup of tea so to speak. KompisVictor som först var här hade tagit med sig Gabbe hem och maken inväntade sin adept Ola med sambo Annie. Det blev en mysig prat- och fikastund vid brasan innan vi tog vid med lilla middagspreppen. Left overs till kidsen (pizza till TB och torskrygg med dillsås till Gabbe) och Yucatanbröd, Italian delis och varma nachos med sval dijondipp och het salsa till paranteserna. Varför inte lyxa till det en måndag?

Nu väntas det straxt lite Premiere Leaugefotboll för La Familia och sedan två nya alvedon för natten. Imorgon har jag en diger lista på lönesamtal, externt möte och så E-hälsokonferens innan jag har matleverans till lilla mor och far och sedan hemgång. Skam den som ger sig.

Puss o Kram på er

Pop up! När man växlar ner….

Oktober och höst är lika med klar nervarvning i familjen Happyvardag. Fotbollssäsongen lider mot sitt slut, golfen likaså och plötsligt får vi så himla mycket tid över. Mörkret gör naturligtvis sitt till också. Att dagen blir allt kortare gör att till och med ett effektivitetsfreak som rektorskan inser sina begränsningar och vips, tjillevips så kan det till och med hända att hon hinner sitta i soffan en stund på kvällen. Det ni……

012En klar bieffekt med nerväxling och nervarvning är att plötsligt gör sig den senaste tidens gasen i botten påmind. Visst är väl det där bra märkligt ändå? Man tycker att man borde blivit trött, glåmig, håglös och drabbad av diverse symptom medan man kör på i högvarv, men icke. Nädå, när den här syndaren har vaknat sent om sider och äntligen känner att hon är så där sjukt duktig och omhändertagande av sig självt – typ kollar tv, läser tidningar och böcker, sitter och kopplar av utan att hastigt och lustigt ta en powernap, fikar och äter i sittande ställning – då är det plötsligt straffutmätning på hög nivå. Magtrassel, finnar (va farao, jag är 47 bast liksom), kramp i nacke, bröstrygg och skuldror, hängande tröttögon, huvudvärk from hell, feber och dunderförkylning. Och ”bad-hair-day” som en tillsvidareprenumeration. Herregud……

006Här har det varit en idel gråmulen helg. Inte så mycket regn, men lampan-tänd-hela-dagenläge både lördag och söndag. Det blev en supermysig lördagsutflykt med finaste paranteserna igår. Maken tog pappa med sig och de for i hans favvoaffärer  (Rusta, Clas Olsson, Blomsterlandet, Jula) innan de anslöt oss på Maxi. Gabbe och jag tog mami med oss och var i skoaffär, på Lindex, apoteket och Maxi. Därefter hade de önskat lunch på Mc Donalds, fika vid brasan här på Näset och så pröva vår nya soffa. Supermysiga timmar mellan 10.30 och 16. Så värt det. Och jag är så lyckligt lottad som har en make som så självklart tar sig an sina svärföräldrar, sörjer för dem och lika självklart som att jag betalar lilla mammas inköp, betalar han pappas. Trots att mor och far insisterar på att få betala. Det här är en solklar pay back för det liv de gett oss. Allt ställ upp, all hjälp, all kärlek vi fått genom livet. Träffade på en elev och dennes mamma på Mc Donalds som kramade mig och sa att hon tyckte det var så gulligt att jag tog med mina föräldrar ut – särskilt eftersom jag ägnar min jobbvardag åt att ta hand om andras barn. För mig är det där helt naturligt och något som man gör för att visa omtanke, men visst blev jag glad över den feedbacken. Inte alla resonerar på det här sättet. Har jag märkt!

009Igår kväll anföll sedan febern mig och dunderförkylningen följde som ett brev på…hrm…..posten (inte säker på att allt kommer fram längre den vägen, men ni fattar). Har sovit krattdåligt inatt och idag har jag gått omkring med ständigt pytteskinn (inte av vällust måste poängteras). Nyser, snorar och fryser. Har ont lite här och var och tycker lite allmänt synd om mig själv minsann. Hoppas på ett mirakel till morgondagen. Jag har nämligen två intensivt späckade veckor fram till höstlovet nu med diverse mötet med externa aktörer, elevhälsokonferenser samt en bunt lönesamtal inplanerade. Lägg därtill alla ordinarie arbetsuppgifter. Jodå, jag har varvat ner, jodåsåattde……

Kram Mia

Fredagsmy

Som jag älskar fredagar. Från det att man slår upp sina små ljusblå och instinktivt vet att det är sista passatidpåmorgonendagen via en skön ihopsamlingsdag på jobbet till tidiga hemgången. Åh, älsk på det där! Lite helgshopping, plocka med Gabbe och kompisCalle hem och så susa hemåt. Lämna av kids och plocka upp handlingsvaror, svänga ut till mor och far med matleverans och sedan spendera några mysiga eftermiddagstimmar med dem där. Bakade med mor och städade av köket medan pappa vilade middag, bytte lakan och städade av sovrummet när han vaknade och fikade sedan på mina medhavda köpekakor – vetefläta och Wienerkammar samt Budapestrulle. Lyckliga paranteser!

Hem och hittade detta sköna gäng på hemmaplan. Victor hade anslutit Calle och Gabbe och det spelades såväl Fifa17 som fikades, hoppade studsmatta och cykeltur på Näset. När Calle skulle bli hämtad så befann sig killarna på cykeltur, varför vi fick en skön pratstund med Calles morfar. Fler anslöt, brasan sprakade, vi hällde upp lite snacks och öppnade en eldig Italienare. Underbart skön start på helgen.

Kvällen fortsatte sedan i maklig takt. Vi fixade fredagsbuffé med nypillede rejer med aioli och nybakat bröd, vårrullar, ost och kex och röror, pepparbiff och potatisklyftor samt förstås ugnsbakad torskrygg med dillsås (Gabbes absoluta favvorätt). Länge länge satt vi vid matbordet, åt och drack, pratade och skrattade, njöt. Så prestigelöst leasure fredagsmys på hemmaplan!

De där två vakthundarna checkade tidigt ut från sitt skift. Hihihihihi…..

Vaknade tidigt denna lördag. Vinden viner runt knut och i takpannor, himlen är blygrå och vi är lite halvtrötta till mans och kvinns här i huset. Maken for på tidig morgonfika med kompisAndy, TB laddar för golfträning med juniorlaget och Gabbe sover ännu. Om en stund hämtar vi upp mor och far för lite shopping. Papsen behövde både ny brandvarnare och ny duschslang, mamma vill se vår nya soffa och Gabbe måste ha nya skor. Därefter blir det lite lunch med dem på byn och så emkaffe hos oss på Näset.  En otroligt mysig lördag är estimerad.

Kram Mia

Skolcool – läsa, läsa, läsa

Tänker att en liten inside info om skolan kan passa en torsdag som denna, eller vad sägs? Alla har vi ju våra erfarenheter om skolan och det är inte alltid man som förälder eller fd elev har full koll på vad som gäller just här och nu, oktober 2016, liksom. Så eftersom rektorskan älskar sin livsvärld så ser hon sin chans…..

2016-08-19 12.42.30Som ni säkert vet vid detta laget är rektorskan sannerligen ingen förespråkare av begreppet läxor. Helt ärligt ser hon helst att det mesta av skolarbetet alltid skall ske just i skolan. Och hon har många idéer om hur man istället för att ägna en hiskelig massa värdefull skoltid tillsammans med välutbildade pedagoger åt att förbereda och efterarbeta läxor, ser till att skapa nyfikenhet och motivation hos elever att själva söka mer kunskap, träna extra och fördjupa sig. För att de själva vill. Läxor i sig är ju ett märkligt begrepp inom skolans värld och som får störst genomslag i livet utanför just skolan. Ingenstans i våra styrdokument står det tydligt uttryckt hur vi ska förhålla oss till läxor och det är upp till varje huvudman och rektor att ta beslut kring sin enhet. Om jag skulle ställt frågan till elever, personal och framförallt föräldrar så skulle det bli en rejäl spridning – de som tycker det är för mycket och det som tycker att det är för lite. De som tycker det är för svårt och de som tycker det är för lätt. De som tycker det är alltför omfattande och de som anser att det är alltför ytligt. De som vill ha bort läxorna och de som absolut vill ha dem kvar. Och precis allt där emellan avseende alla synpunkterna.

På Svettpärlan är vi ganska restriktiva till läxor och vi har lärare som ger inga eller nästan inga alls, de som ger en del och de som gärna vill ha läxor i sin vardag. Vi har klart och tydligt bestämt att läxor hos oss enbart är av förberedande alt befästande natur – dvs inläsning/förberedelse alt befästa/träna (glosor, läsning, multiplikationstabeller).

Det finns dock en typ av läxa som jag verkligen gillar och det handlar förstås om läsning. Nästan allt i skolans värld tar sin utgångspunkt i läsning/text av något slag och jag när en stor önskan om att låta så många elever som möjligt få tillgång till bra lästeknik och goda läsvanor. Den mängdträning som läsning kräver, eller i alla fall mår bra av, den är svår att hinna med i skolan – fast att vi försöker se till att optimera antalet lässtunder/skoldag. Och i de allra flesta fall är det där med läsning en läxa som är ganska lätt, även för föräldrar att supporta och hjälpa till med. Till och med ganska mysig faktisk. Och det kommer från en rektorska som också är mamma till två ganska sena läsare. Båda mina kids tog god tid på sig att lära sig läsa och vi fick traggla en hel del innan de var redo. Och då hade de båda nått vårterminen i åk 2. Så jag vet vad det vill säga. Jag vet att det inte är superenkelt alla gånger. Men jag vet också att det där bär frukt. Efter projektet TIL (Tidig Intensiv Läsning) hösten i åk 3 så läste plötsligt Gabbe riktigt bra och klarade galant nationella proven. Och TB, ja TB han klarade sig fint och lämnade gymnasiet med något C och nästan idel A och B i övriga ämnen. Så misströsta icke vänner, ni som har barn som har lite längre startsträcka än andra. Det viktigaste är att komma i mål med sina kunskaper och färdigheter, inte att behärska dem först i klassen.

008Nu kör Gabbes klass läsprojekt kring boken ”Kompishjärtat”. Alla läser samma bok under 3 veckor och med tre avstämningsdagar. Boken läses på hemmaplan och alla förbereder sig för delredovisningarna genom ”spågumman”, ”konstnären”, ”detektiven”  ”cowboyen” och ”reportern”. Alla dess olika roller är viktiga och hjälper eleverna med att bearbeta texten – genom att förutspå och ställa hypoteser om texten (spågumman), skapa inre bilder av det lästa och med hjälp av sinnen leva sig in berättelser av olika slag (konstnären), reda ut oklarheter, nya ord och uttryck (detektiven), ställer frågor om texten på tre nivåer – på raden, mellan raderna och bortom raderna (reportern) samt sammanfattar det viktigaste  i texten (cowboyen). Denna metod är suverän och även för en kille som Gabbe som inte har som hobby att läsa böcker precis, så går läsprojektet som en dans. Vi inledde med en strategi som har visat sig fungera suveränt för mina kids. Jag har alltid inlett varje bok de ska läsa själva med att jag läser första delen som högläsning på ett inlevelsefullt sätt och under mysiga omständigheter (otroligt viktigt för att skapa så goda läsupplevelser som möjligt). Ibland räcker det med ett kapitel, ibland de första 10 sidorna (I kompishjärtat räckte det med de första 4 sidorna) – bara så att de kommer in i boken, att man skapar ett intresse och att de blir sugna på att fortsätta själva. Därefter inleder jag varje lässtund (en stund om dagen) med att jag läser kanske en sida eller första stycket av texten på första sidan bara för att komma igång. Dessförinnan har jag alldeles förstås pratat igenom det som lästes sist gången innan, så att förförståelsen är på topp. Detta är ett sätt jag verkligen rekommenderar till alla er som inte har bokslukare till barn. Och vet ni vad…..igår kom Gabbe ut och bara konstaterade att du behöver inte bry dig om läsningen mami, för jag har redan läst ut uppdraget för veckan. Perfekt!

2016-07-20 13.01.24-1Själv är ju rektorskan en ordälskare som gärna både skriver och läser i mängder. Ikväll lär jag få hålla till en ansenlig stund vid datorn och bland mina papper, då dagen bjudit på minimalt med egenarbete och maximalt med andra uppdrag att fixa under ordinarie jobbtid. Men imon, imon är det minsann fredag. Igen!

Kram Mia

 

Gnälltisdag

Vi brukar skoja om att vi praktiserar gnälltisdag. Alltså att man koncentrerar sitt gnällande till en dag i veckan så att det är gjort liksom. Och man kan ju inte inleda en jobbevecka med gnäll, det vore ju bara för träligt,  så tisdag fick det bli. Lagom långt från helgen på båda håll på något sätt.

2168Så…..vad ska jag gnälla om idag då? Hrm…..riktigt bra jobbedag efter att ha hunnit jobba undan en hel del i gårkväll också. Skön massage av ond nacke/onda skuldror av Allra Käresta Syster, bästa lunchen (nywokade grönsaker med orientalisk kycklinggryta, jag hoppade riset), trevligt möte som kanske eventuellt sedan övergick i ett samkväm (eller hur Irre?) och så hemgång redan kl 15. Svårt att gnälla då…..

Och inte har jag något att gnälla över på hemmaplan heller. Vad är det här för skämt. va? Jag dristar väl mig till att ändå gnälla lite över fotbollen igårkväll om jag nu ska ta ut hela veckans gnäll idag.. Underbar uppvisning av våra U21:or. Sådan spelglädje, sådant samarbete och så härligt ledarskap av Håkan Eriksson. Vinst förstås och avancemang till EM! Heja, heja, grattis grabbar! Obs, det där var inte gnället. Gnället får väl vara över den match som sedan följde. Förvisso vinst mot ett mycket mediokert Bulgarien. Förvisso flera mål och för guds skull en hel del chanser, men….Spelglädje, vad är det? Ny förbundskapten i Janne Andersson, killen som satsat ungt i Norrköping och som byggt ett härligt lag, och som fick ganska dåliga förutsättningar att bygga nytt i landslaget. Man borde kastat ut Hamrén innan EM, gett Janne möjligheten att spela ihop nytt där och då och sedan haft träningsmatcherna på sig att fortsätta på den banan. Men nä, och kanske fegade han ur eftersom det genast var dags att leverera i ett VM-kval. Ty, de där unga roliga spelarna lyser ännu med sin frånvaro. Byte av målis, mittmitt och anfall har ju enkom skett då dessa ordinarie självmant valt att sluta. (Tacka Gud för att Kim Källström äntligen gjorde slag i saken). Om jag inte sett fel är det alltså 3 förändringar sedan sommarens lag. Klart dissapointing! Janne Andersson, jag förväntade mig äntligen lite glädje, lite iver, lite mod att släppa fram ”Nya Sverige”, jag närde sjukt höga förhoppningar. Snälla överraska mig, annars står det ställt utom allt tvivel att även du blir trist gubbig i din nya roll. #slutgnällt

2016-08-06 17.47.44-1Nu är fulltaligheten ett faktum här på Näset, eller nä….Milou skulle visst sova över hos sina älsklingar på Pensionat Valderslycka. Vi övriga ska nu preppa tisdagsburgare, njuta av brasvärme, tända några ljus och bara ha det hur skönt som helst.

Puss på er…..

Helgens hemmatrix

Nja, man kan nog inte egentligen säga att jag helgade vilodagen. I denna helgen heller. För att vara helt ärlig helgade jag inte heller dagen före vilodagen . Man får nog drista sig till att säga att det blev en intensiv helg, om än på hemmaplan. Och med högst egenvalda aktiviteter. Så någon nöd har det då rakt inte gått på rektorskan i alla fall, det vill jag absolut inte påstå.

007Ja, ni såg ju lördagens bild av sko-, jack- och vinterklädskaoset. Söndagen spenderades sedan med en rejäl städning av vårt hus, byte av gardiner och renbäddningar av sängar samt förstås stora nerskurandet av duschen. 007Rent och fräscht, nystruker, nydammat och nyskurat. Doftade mumma! Och eftersom regnet strilade i sällan sinande ström så krävdes det minsann lampljus mitt på dagen till och med.

004Och ja, jag vet. De där skira vita gardiner passar väl en het sommardag bättre än en regntung oktoberdito, men då de nybeställda grå linnegardinerna mer antog känslan av beige där i rummet så var det inte mycket att be för. Färgokoordination är big nono. Jag var trött på vita hissgardiner och ville rama in fönsterna på ett mer ombonat sätt, så….

006Lilla myshörnan vid brasan, med skön värme och goa magasin där i min älskade Le Corbusier. Trots ett digert städprogram så hann jag unna mig en stund där. I övrigt bjöd söndagen på lite allmänt skrivjobb, vovvemys och tvätteriverksamhet. När mörkret sänkt sig över Näset (det riktiga mörkret, inte dagsmörkret alltså) samlades vi vid köksbordet, avnjöt en magiskt god fiskgratäng och bubbelsnackade en massa. Härlig avslutning på en intensiv med väldigt produktiv helg.

005Måndag idag, det regnar fortfarande och det är minst lika mörkt ikväll. Vi sitter samlade framför tv:n och kollar våra härliga U21:or som idag ska köra över kroaterna. Har jag bestämt! Därefter A-landslaget vs Bulgarien. Vilken skön kväll…..

Kram Mia

Jakten på perfektion

Att veta. Och att leta. Att med alla medel som finns att tillgå försöka skapa det önskvärda, det optimala, det perfekta. På många sätt det utopiska (fast det inser man inte förrän långt efteråt, förstås. Tyvärr!). Ty det är självklart. Så självklart. Och så tidsenligt. För att inte tala om hur påhejat det där är. Vem är du  om du inte står upp för din rätt? Din rätt att få din vilja igenom. Att med mod, kraft och emfas med all önskvärd tydlighet låta din omgivning veta. Veta vad det är du önskar och vill och  tycker och tänker och känner. Veta hur det verkligen ligger till. Och förstås veta vem det är som bestämmer. Eller borde få bestämma i alla fall. För vem vore du egentligen, om du inte drev din egen vilja till lag? Vad skulle andra människor egentligen tro om dig, om du plötsligen skulle inrätta dig och våga lita på andra, professionen och det som någon annan bestämt, planerat och organiserat? Vem i herrans namn skulle du bli då? En i mängden? En ja-sägare? Eller gud förbjude, en helt vanlig medmänniska? Så opretentiöst! Så visionslöst! Så otroligt trist! Eller? Vad är det som skrämmer dig egentligen?

2016-09-01 07.07.07

2016 och tillvaron befolkas av en ansenlig mängd människor som i jakten på perfektion verkar kunna bli hur fartblinda som helst. Inte alla vet att det är perfektion de jagar, ty de har förvillats att tro att det de gör är såväl naturligt som hälsosamt, kvalitetssäkrande och såååå rätt i tiden. Med ord som engagemang, delaktighet och hälsomedvetenhet som förevändning legaliseras jakten på perfektion. Intentionen är ju god, mål och syfte likaså. Vem skulle våga klandra någon med denna utgångspunkt egentligen? Jag menar, att man vill ha veto kring  hur förskolelärare och lärare planerar sin jobbvardag är väl helt naturligt? Och att man vill bestämma vilken mat och dryck som skall serveras och hur den skall tillredas till ens barn (och gärna alla andra också) på de platser han/hon bevistar är väl en rättighet man har som förälder? Eller? Bara för att de som råkar ha fått anställning på sådana ställen är utbildade behöver det  ju inte innebära att de verkligen kan något. Eller? Visst är det väl den yttersta formen av föräldraengagemang att verkligen se till att nagelfara och skärskåda allt och alla, så att ingen förleds att tro att man är slapp och av någon typ av laissez-faire-mentalitet. Hugaligen! Värsta mardrömmen ju! Då kanske man blir grundlurad på något som man har rätt till! Lika bra att vara på sin vakt. I alla lägen. Stå upp för sin rätt. Proklamera. Se till att vara om sig och kring sig. Ifrågasätta. Se till att tillsammans med andra också mobilisera. Liksom sådär bara utifallatt det skulle behövas. Jag menar, det kan ju vara fara å färde om ens egen lille hjälte eller hjältinna inte hamnar i samma grupp som precis den vill vara med precis där och då. Eller tänk vilket trauma om han/hon ska behöva sitta jämte någon den inte vill sitta jämte eller inte får spela i precis det laget den önskar spela i eller leka med precis de kompisarna som den själv pekar ut där och då (om just de kompisarna vill det eller ej, det är av helt underordnad betydelse). Nä minsann, det gäller att inte tappa fokus, ty då kan man bli förbigången. Det har väl alla hört talas om hur det är. Och idrotten. Idrotten ska vi inte prata om. Högst oklara riktlinjer ju. Så klart att man måste hålla koll på laguttagningar, antalet spelminutrar/barn och vem som får deltaga i vad.Det vet väl varenda kotte att det kan gå helt åt fanders annars. Hur skulle det se ut om ens barn gick miste om en viktig match, tävling, turnering eller en möjlighet att visa upp sig? Hur ska de kunna bli den där som det pratas om? Nä, det är bäst att man även där ser till att visa framfötterna och vem som bestämmer. Att man är en förälder att räkna med, så att ens barn inte bara blir en i mängden. Förbigången. Det vore ju helt förfärligt. Hur ska de då kunna bli världsmästare i sin klass? Om inte jag som förälder bevakar hans/hennes rättigheter. Det gäller att ha koll helt enkelt. Lita inte på någon. Anteckna och tida, i alla lägen. Samla bevis. Upp till kamp. Ta tjuren vid hornen. Stå upp och kräva sin rätt.

2016-08-19 12.43.12

Kräver verkligen livet anno 2016 att vi måste ha det så här, att vi måste vara så här? Eller är det i själva verket en självuppfyllande profetia? Har människor någonsin mått så dåligt som nu? Sönderstressade nervvrak i jakten på perfektion? För att känna att man duger till. Som förälder. Som medmänniska. Att man är någon att räkna med. Extraordinär på något sätt. Sällan har väl det dåliga samvetet rivit i så många själar och hjärtan som nu. Varför inbillar vi oss på fullaste allvar att livet blir såååå mycket bättre eller optimalt eller fulländat eller vad det nu är vi söker om vi är sockeravgiftade, äter nyttigt, är smala, undviker kolhydrater, är vältränade, har järnkoll och styr kring våra barn (och som en sekundäreffekt även andras värld också, om de så vill det eller inte)? Varför i herrans namn tror vi att vi måste vara med och styra i alla processer. Särskilt gällande våra barn? Vem kom på idén om att barn skulle fara illa och ta allvarlig skada av att ha tråkigt, bli ledsna, möta motgångar, inte ha något att göra eller inte få sin vilja igenom? Varför drivs vi av denna vettlösa rädsla för att möta våra egna och våra barns mindre positiva känsloyttringar, så till den grad att vi helt utan eftertanke gör allt som står i vår makt för att plana vägen för våra avkommor? Och därmed även oss själva. Känslocurlar! Som det mest naturliga i världen. Varför intalar vi oss själva att det där enbart är för en god sak? Att det på något sätt är den yttersta formen av kärlek och engagemang. Ett uttryck för delaktighet och inflytandets villkor. Varför måste vi helt tvångsmässigt leta fel på allt och alla? Och gärna påtala dessa fel, skriva på näsan. Blir vi verkligen bättre som människor då? Blir vi någon att räkna med? Njuter vi? Har vi ett bra liv? Är vi nöjda med oss själva? Med mantrat: ”Jag för bara mitt barns talan”  rättfärdigar jag det som egentligen kanske bäst ryms inom områden som min egen önskan, mitt eget kontrollbehov, överskylandet av mina egna tillkortakommanden och eventuellt gottgörandet av mitt eget dåliga samvete.

2016-07-11 15.19.44

Varje vecka matas jag av krav, önskemål och tvångsmässiga behov av kontroll i stort och smått, bland nära och kära, via media eller IRL. Jakten på perfektion når ständigt nya toppnoteringar, utan att ens alla vet om att det är jakt de sysslar med. Att driva sin egen vilja har på något sätt blivit en livsstil i sig. Och det enda jag mäktar med är att stilla förundras över denna jakt, skaka lite på huvudet och i mitt stilla sinne tänka: Hur vore det om vi bara började leva? Hur vore det om vi bara passade på att njuta av alla de dagar som kallas livet och som har en tendens att swischa förbi i ett sällan skådat tempo? Hur vore det om vi insåg hur fantastiskt bra vi har det? Hur vore det om vi insåg att våra önskemål om sockerfrihet, vältränade kroppar, plastbantning, ekochict, kolhydratdetox, val av kompisar/lärare/grupper/lag, storlek på klassrum, val av språkbruk, planering av förskole-/skol-/eller fritidsdag, laguttagningar, antal spelminutrar, tilldelning av lärare alt vikarie, kött vs fisk vs veg  är just våra egna önskemål.  Om det, enligt oss själva, ”rätta livet”. Det är inte säkert att alla andra har samma tankar och uppfattningar om det ”rätta livet”. Önskemål och idéer sprungna ur en livsstil som är få förunnat att vara en del av och som bäst faller inom ramen för epitetet i-landsproblem. Kanske är det inte ens sannolikt att alla andra delar just våra tankar om det där ”rätta livet”. Det innebär inte per automatik att de andra har fel, är mindre begåvade eller måste omvändas. Om vi insåg att var och en har rätt till sin uppfattning. Att var och en har rätt att organisera sin egen livsvärld så att det matchar dennes önskemål och behov. Att var och en har rätt att respekteras för sina val, utan att nedvärderas eller pådyvlas andras uppfattning. Och att det faktiskt är helt okej för oss alla att bara acceptera det där, inrätta oss i gällande ramar, riktlinjer och livsvariabler ibland. Det måste inte alltid bli precis som just vi vill i alla lägen här i livet. Det kan vara riktigt okej ändå. Kanske kan vi till och med få uppleva något nytt eller lära oss något utav någon annan, om vi inte ständigt är upptagna med att driva igenom vår egen vilja. Om vi bara insåg att livet är här och att livet är nu. Att allt vi gör just nu är minnen som aldrig suddas ut. Att vi duger som vi är och att livet är riktigt härligt om vi tillåter oss att njuta, istället för att ständigt försöka identifiera nya förbättringsområden. Och leta syndabockar. Som måste omvändas. Till det vi vill. Om vi insåg att jakten på perfektion är en vanföreställning, vars enda outcome är att hindrar oss från vårt egentliga uppdrag här på jordklotet, nämligen att leva! Om ändå……

2016-07-05 12.14.07

God natt! Kram Mia

 

Höstar för fullt

För 8 dagar sedan spatserade rektorskan omkring i shorts och flipflops, men så förra helgen slog höst till på allvar. Jag hann då precis byta årstid i klädgarderoberna, men resten fick liksom snällt vänta. Den gångna vecka har bara fortsatt på inslagen linje och helt ärligt har det varit lite svalt med flipflops, ballerinor och tålösa pjucks, det måste tillstås. Att denna helg var vikt åt ett utökat årstidsbyte rådde det inga som helst tvivel om.

002Tog sovmorgon och möttes av detta på morgonpromenaden med Milou och Elsa. En höstigt mycket vacker och kylslagen morgon, med hög och klar luft men sol. Vi vandrade genom skogen och ner till havet, kikade ut över havet från bryggan och bara njöt av en ledig, leasure morgon.

003Vi hann dock inte mer än hem förrän den första, av många denna lördag, regnskuren var över oss. Med tanke på dagens fokus så kändes det dock inte alltför jobbigt. Lite plock och sängbäddande innan hela tvättstugan plockades ur och stora årstidsbytet var ett faktum – skor, träningskläder, jackor, kepsar vs mössor, halsdukar och vantar. Det ena har ju en klar tendens att ge det andra. Gabbe skulle sedan prova sig igenom sin höst/vinterstass och det mina vänner, det kräver en ängels tålamod kan meddelas. Han verkligen avskyr allt som är långärmat och långbent, för att inte tala om jackor och överdragsbyxor. Jisses…….Man skulle kunna förledas att tro att det där skulle ge sig med åren, men det är bara gradskillnader mellan Gabbe vansinnig 2 åring och vägrar mössa/vantar, overall på förskolan och Gabbe sammanbiten köpslående 10-åring. Bara gradskillnader. Förmodligen existerar samma gradskillnader på hans ömma moders humör vid dito tidpunkt. Giv mig styrka……

007Nåväl, det tog sin lilla tid men bra blev det. På alla håll och kanter. TB for på juniorlagsträning i golf och maken nöjde sig med att sucka tungt över hans frus upptåg genom huset. Lagom till att allt var färdigt och bilen var lastad med diverse pantburkar, drog maken till golfbanan med bästisJena som är på besök från Skåneland och som var i behov av golfcoaching av maken. Och Gabbe och jag for till Maxi.

009Lite space i garaget plötsligt och imorgon kanske jag kan få in altanmöblemanget där så att höstrustet kan anses färdigställt. Make och Jena kom hem på mysfika, brasa tändes och middagspreppen drog igång. Ikväll blir det cajunkotletter/västerbottenklädd lax med potatiskaka, sås och en god sallad. Innan dess kvällspromenix och ett glas vin med tillhörande lördagssnacks. Såååå mysigt!

Kram Mia

Lite split vision en fredag

Jag har förstått att jag inte är en renodlad typ. Alltså en människa som följer en given linje, håller sig till en specifik uppfattning och utför en sak i taget. Hehehehe, nä…det där skulle sannolikt ingen runtikring rektorskan komma på att anklaga henne för i alla fall. Om andra skulle beskriva mig skulle jag gissa att de skulle säga att jag har många järn i elden, jonglerar med många bollar i luften samtidigt, att tempot jag håller är högt och att jag i jakten på effektivitet har en klar tendens att röra mig i det breda spektrat (läs befinner mig lite all over the place). Typ alltid och i alla forum jag befinner mig. I guess I´m guilty of charge…..

001Det blev helt klart en fredag i det breda spektrat. Ja eller för att vara helt ärlig, jag har haft några sådana dagar denna vecka (dock inte mer än en fredag), men eftersom jag ändå kan titulera mig färdig helgfirare så är det inget jag är speciellt ledsen över. Imorse skickade jag Gabbe till handbollsturnering med skolan och sedan jobbade jag undan mina egna grejor i ett huj. Fredagspreppen på jobbet är helig för rektorskan – fixa nästa veckas matsedel (analogt och digitalt), stryka på listor (ansvarslistor av olika slag mest), uppdatera personalrumstavlan (vi kör 4-veckors system för att alla ska kunna läsa in sig i tid), bokföra veckans frånvaro, städa ur personalkylen, sortera nästa veckas to-do´s och dito med mailboxen. När jag sedan äntrar personalrummet för att plocka fram fika och möts av den ljuvliga doften av nybakat, då är lyckan total. Tusen tack Camilla…..

010Även idag (hade samma uppdrag igår nämligen) levererade jag sedan lunch till våra handbollsongar inne i Idrottshallen, portionerade ut, städade av och lastade bilen igen. Dock snikade jag mig till en lunch på bästa Scandic by the Sea med finkusin Lotta. Pocherad torsk, potatis och vitvinssås samt en übergod salladstallrik. Och så en varm bärpaj med vaniljsås till dessert. Men hallå hej så ljuvligt gott och mysigt. Som om inte det var nog så fick jag dessutom en väldoftande fredagsbukett av henne. Lovely!

011Tillbaka på jobbet för att lasta av efter lunchen, plocka iordning och så lilla städet av personalrummet, ta in och sortera posten samt checka läget inför helgen. Lämnade bygget för fredagsshoppingen och sedan styrde vi kosan hemåt. Efter omsvidande till myskostym växlade vi upp till split vision de luxe på hemmaplan. Hahaha, hade ni sett mig eller för all del huset så hade ni gapskrattat, ty här snackat vi all over the place och lite allt på en gång. Innan jag visste ordet av hade jag plockat fram snabeldraken, lastat ut torr och ren tvätt i sängen, packat upp varor på bord och bänkar samt spritt ut lite väskor över hela huset. Och sedan bara vandrade jag mellan lite olika uppdrag. Dammsög en stund, slängde ut skräp på altanen, packade in varor, torkade av ytor och handfat, vek tvätt och checkade väskor. Och sedan fann jag mig pendlandes mellan dessa uppdrag  Helt random kan meddelas. Väluppfostrad som min familj är så höll sig maken i arbetsrummet och kidsen på sina respektive rum samt hundarna i soffan. Inte en endaste liten krake frågade vad jag egentligen höll på med (en fråga som annars skulle kunna anses som helt relevant och mycket berättigad i detta sammanhang).

012Nu sitter jag dock i soffan. Mycket nöjd. Huset är i ett skick som jag gillar bäst och blommorna sprider en ljuvlig doft redan. En hel helg ligger här framför oss och vi har nästan ingenting alls planerat. Den känslan är oslagbar. Gabbes fotboll är ju slut för säsongen och golfen kan nog också anses vara i stort sett slut för alla 3 grabbarna Bark. Straxt ska jag preppa för kvällens mexbuffé och fredagsduka bordet, tända några doftljus och bara, bara vara.

Hoppas innerligt att ni har spridit leendet denna Happy SmileyDay. Och låt oss fortsätta göra det där varje dag, i varje vecka, i varje år. Ha den bästa av helger folket!

Kram Mia

Det bästa med hösten del 1

För en sommarflicka som rektorskan är den här rubriken egentligen väldigt bisarr på något sätt, nästintill ologisk men…..Icke desto mindre och hur märkligt det än låter så finns det saker som jag verkligen gillar med hösten. Det sägs att det är så charmigt med årstider, men se det håller jag då rakt inte med om. Inte med årstiderna som börjar med ett v i alla fall. Jag hade älskat en lång höst mellan november och mars och så sommar mellan maj och september – april blir lightsommar och oktober lighthöst. Det hade verkligen varit optimalt!

2015-10-26 16.32.56Men nu är det i alla fall höst på riktigt och igår drog första höststormen fram här på Näset. Isande kallt, ruggigt och mycket mörkt. Man skulle kunna tro att det skulle inverka menligt på ens humör, men som sagt det finns saker att gilla. Ändå!

1. Mörker och ljus bildar en perfekt balans efter en lång och ljus sommar. Ljuvlig punktbelysning som plötsligen kommer till sin rätt, möjligheten att ha läslampan tänd i sovrummet för en skön nedvarvning innan man somnar (eftersom inget förutser behöver stå på vid gavel) och så doftljus och ljusslingor lite här och var i huset.

1072. Det blir plötsligt så enormt gott att laga mustiga grytor och rykande heta soppor till middag/kvällsmat. Tillsammans med lite nybakat bröd är ju det där så sjukt gott och en underbar kontrast till grillat,kalla såser och krispiga sallader.

3. Mitt stora ilandsproblem kring hur jag ska kombinera min tokdåliga syn och behovet av glojärn med min stora förkärlek till solglajjor eliminerar liksom sig självt. Lovely! Nu är det så självklart enkelt att välja.

2016-08-22 17.46.33-24. Äntligen kan man downshifta kylen på iskalla drycker och istället ägna sig åt att bälga stora koppar med varm jordgubbssaft på kvällarna eller eventuellt på helgkvällarna sippa på en mustig röd Italienare. Mums!

2016-09-16-18-23-545. Och så bytet mellan AC och braskamin. Hur underbart mysigt är det inte med en sprakande brasa i huset? Det doftar egeninstaplad ved lång väg och det är verkligen sant att den där värmer mer än en gång.

2016-01-09 15.44.43Veckans torsdag är genomarbetad och rektorskan är nöjd med dagen. Packade ihop och for hemåt vid straxt efter 15 och hann sedan med matleverans till mor och far samt en skön pratstund där. Nu har vi landat här hemma, brasan sprakar förstås, vi väntar på lånevovven Elsa som kommer hit över helgen och på TV följer vi nu våra härliga U21:or som spelar EM-kval mot Estland. 1-0 till Sverige och vi hoppas så att ska få se vår Alexander Isak på plan. Ikväll vankas det Pytt i panna med stekt ägg här hemma och sedan lite skrivjobb i soffan. Imorgon är det visst fredag. Igen!

Höstruskiga kramar från Mia