Alltså ibland undrar jag (ibland???? undrar säkert ni när ni läser vidare). Ibland undrar jag hur det står till på övre plan hos moí. Ibland undrar jag om det verkligen stämmer det där med att man ska vara nöjd med den man blev när, när man nu inte blev som man skulle eller nåt? Jag blir så sjukt trött på mig själv ibland. Och ja, bara ibland. Ganska ofta är jag faktiskt väldigt nöjd med mig själv, men när det kommer till vissa E-egenskaper så måste jag erkänna att jag är komplett hopplös.

Från leasure sommarjaget till full-speta-all in-rektorskan har aldrig varit en lyckosam transformering. Så ej heller denna höst. Alltid lika glad i hågen glider jag in i jobbtillvaron och innan jag vet ordet av har jag bara fyllt på med diverse arbetsuppgifter, måsten och, för att vara helt ärlig, hitte-på. Den från början låga puttrande växeln byts i en hast mot allt högre och snabbare diton och vips…..duracellkanin personifierad. That´s me!

Det värsta är nog att jag under en ganska lång period inte bara far omkring med andan i halsen, från det ena till det andra, medan folk i min omgivning bara stirrar på mig och att jag i samma då är så sjukt nöjd med mig själv, mitt tempo och mitt sätt att ta mig an tillvaron. Kan liksom knappt fatta själv hur underbart effektiv jag är…..

Och som på en given signal börjar jag trixa med lite allt som går i min jakt på effektivisering. Jomensåattde……hoppa över måltider är en självklarhet i detta läge. Inatt slog det mig att jag faktiskt inte ätit vare sig frulle eller middag sedan Korrövsitelsen (för 1 1/2 vecka sedan), utan nöjt mig med en lunch om dagen och möjligtvis en kvällsknäckemacka . Någon kväll slog jag visst till med två pizzaslicar. Alltså, det där är verkligen inte bra. Fy på Mia!

E-egenskaperna effektiv, envis och sjukt egensinnig måste tämjas. Igen! Pronto! Tror dessutom att det här kan gå under epitetet egenmäktigt förfarande. Så trött på mig själv.

Idag påtalade bästisMaria för mig att hon tycker att jag hittar på så knepiga hitta-på-projekt till mig själv. Tro det ja! Men hon har ju rätt. Jag är ju helskruvad. Men egenskaperna inlyssnande och reflekterande är några av de som fungerar desto bättre (särskilt efter att min älskade syster förklarat lite fakta för mig), så….idag har rektorskan ätit såväl frulle, som fm-fika, lunch och middag. Det ni! Dessutom unnade hon sig en stund i soffan med finaste svärmor vid hemkomsten 16.15. Utan ett uns stress dammsög jag sedan av huset, fixade tvätten (för första gången sedan i måndags) och preppade middagen. Make och TB lagade maten och sedan satt vi ner och pratade, åt och njöt. Kanske av en mami som inte flög omkring i huset som en osalig ande på jakt efter nya projekt. Hehehehe…..

Nu är det soffhäng som gäller resten av kvällen. Jag avser att bloggpromenera utan andan i halsen och sedan krypa till kojs med ett glossigt magasin från Florida. Imorgon är det äntligen fredag.

Kram Mia

Jisses, jag tror minsann jag somnade innan jag hann lägga huvudet på kudden igårkväll. Så grusig i ögonen. Och så vaknade jag imorse. Inte alls sådär abrupt pang bom vaken utan mer ett långsamt transporterande från sömn till vakenhet. Fönstret på vid gavel och ett rytmiskt trippelitroppande, pockande vindpustar och ett grådunkelt sken. Kikade försiktigt på klockan och insåg att den knappt hade nått 06, men insikten om dagen var solklar. Det är höst. På riktigt.

Så det blev en höstonsdag helt enkelt. Timmarna på jobbet springer iväg kvickt och med tre olika möten ikväll befinner jag mig nu bara på hemmaplan för en liten paus. Regnet strilar i stadig ström utanför fönstret och jag förbereder mig för lönemöte, diabetesdato och så möte med fotbollslaget.

Kram Mia

….to fit in, when all you really want is to stand out? Ja, mina vänner, den frågan är ta mig tusan så berättigad på något sätt. Varför ägnar vi generellt så enormt mycket tid åt att fundera kring och försöka vara sååå rätt, passa in i alla ramar och mallar samt försöka uppnå det vi tror att andra förväntar sig av oss? Hur kan det egentligen komma sig att vi överhuvudtaget ens funderar över vad andra förväntar sig av oss, när vi knappt ens kan formulera vad VI SJÄLVA förväntar oss av just oss själva? Varför i herrans namn bekänns det med munnen att alla minsann ska få vara så olika de vill, när sedan hela samhället kommunicerar en kollektiv norm som verkligen alla bör sukta efter att inrätta sig i? Annars är man liksom konstig på något sätt?

Det där har med att vara konstig har aldrig bekymrat rektorskan i alla fall, men visst hemfaller jag också ibland åt hur man normmässigt bör vara. Man är ju liksom inte mer än människa. Jag har nog dock ofta definierat mig som en väldigt ”lagom” människa som sällan sticker ut åt något håll, men jag har på sistone uppmärksammat att min omgivning lika ofta uppfattar mig som en stark person som tycker och tänker en hel del och som inte drar sig för att stå för det. Att jag har valt att gå min egen väg här i livet och göra det som känns sant för mig, det är en självklarhet. Jag drivs sällan av en önskan att passa in, men är högst uppfylld av att följa min egen idé om det goda livet. Där är vi extremt lika maken och jag och våra två kids har dessutom också utvecklat precis samma ointresse av att passa in. De är både väldigt bestämda i sin uppfattning om vad som är vägen, sanningen och livet och jag kan bara hoppas att det inte innebär att de trampar på någon på vägen. Inte för att jag tror att de egentligen när en längtan efter att just ”stand out”, men de har heller ingen som helst önskan om att ”fit in”.  Det där vållar förstås en del huvudbry längs vägen och det kräver helt klart en stor portion reflekterande för att hitta rätt i balansen. Inte sällan innebär det att man går på några minor och måste genomlida några svåra passager, men det är väl ändå det som också är livet. Man lär så länge man lever (eller så länge man har elever).

Läste idag en fantastisk krönika/ett blogginlägg hos Micke Gunnarsson. Om ni inte följer honom så är det dags nu…..pronto. Underbar kille, som jag lyssnat på ett flertal gånger som föreläsare. Idag handlade det om vikten av att byta ut en eventuell Bucket List mot en betydligt bättre och mer utvecklande F**kit list. Sååååå bra! Inte för att jag på något sätt har varken en uttalad, nedtecknad eller ens mental  Bucket List. Trots att jag nog kan titulera mig Listornas Drottning egentligen. No no, i det avseendet är jag nog sjukt duktig på att vara här och nu och inte alls planera för några avbockningsmål what so ever. Men en såndäringa F-word List…..den tilltalar mig absolut desto mer. Läs mer här:

https://mickegunnarsson.se/2016/09/26/fran-bucket-list-till-fkit-list/

En hemsk måndag som fick ikläda sig rollen gnälltisdag. En dag då självömkan knappt visste några gränser och där det var osannolikt svårt att bryta mig själv. Självömkan är sällan klädsamt, så icke denna gång heller, men…..man är ju inte mer än människa. Med åren har jag lärt mig att ha överseende med mina tillkortakommanden och idag vaknade jag som en new, improved me. Nice! Särskilt för min omgivning skulle jag tro. De var dock väluppfostrade nog att inte uttala det där högt. En betydligt bättre tisdag, om än något hektisk och nu är det redan dags för nattning av kudde. Ibland är tempot inte nådigt….

Kram Mia

Söndagsmorgon och ett alarm som brände av straxt vid 07, då är man inte supernöjd precis. Det bästa med lediga dagar är just om man får ha den där lååååånga startsträckan som inte är möjligt på jobbedagar. Just där var vi inte idag. Hopp i kläder och så ut på en morgonpromenix med Le dog. Svalt i luften, men solen på uppgång och vackrare än vackrast minsann längs med havet.

Klockan 08.40 infann vi oss sedan på Åvallen för ännu en av de där dagarna i fotbollens tjänst. Poolspel för RAIF06 och med ett besök av Holmgrens Bil med sin kampanj: ”Jag kör för livet”. 100kr/provtur, med någon av deras tre spillrans nya BMW, skänktes till Barncancerfonden. Maken och bäste Göran fick agera parkeringsvakter vid detta evenemang och ja, de hann också provköra förstås.

Gabbe var dock lite vingklippt. Söndagens stukning av en styck högerfot och med tillhörande svullnad samt rejäla blodutgjutelse har inte direkt läkt om man säger så. Men med ett fotledsskydd, en vilja av stål och en envishet som saknar motstycke skulle han bara vara med. Och med var han. Högst delaktig i dagens två segrar var han också. Kul att se att de saker vi feedbackar försöker omsättas i praktiken. Är man 10 år ska man sukta efter att ständigt lära sig mer och nytt……Och framförallt sukta efter att vilja spela fotboll, som i betydelsen förstå en spelidé, passa bollen, hålla sin position och göra sitt jobb på aktuell position. Att hitta passningsalternativen, läsa spelet och försöka balansera mellan att inrätta sig i kollektivet och att våga sticka ut och hävda sin styrka (det berömda laget och jaget). Så häftigt att se just RAIF06 där många bitvis verkligen försöker spela fotboll – inte för att de lyckas fullt ut alltid (då hade de ju varit unikum), men deras vilja, deras intention, deras fotbollsglädje går icke att ta minste på.

Högerfoten var och förblev relativt obrukbar för Gabbe. Han hade några suveräna högerforslägen, det måste tillstås, men där han helt enkelt fick använda vänstern istället. Den funkar rätt bra den med, men något kanonskott lossade han inte av idag. Inte alltid så lätt att bara ha en fot att tillgå (Gabbe varierar annars rätt frisk med sin höger och sin vänster) Efteråt var han sjukt nöjd över att ha kunnat slutföra två viktiga matcher med laget som han älskar och att han inte vek ner sig. Långdusch för detta härliga gäng medan mami hjälpte till med bollar och sopade alla omklädningsrum samt korridor. Snabba fotbollskorvslunchen och sedan hem för att kolla in AIK på TV. En skön första halvlek med härligt anfallsspel, avlöstes av trista bengalbranden på läktaren och mediokra 45 min i andra halvlek. Söndagen avslutades sedan med en haltandes Gabbe tillsammans med La Familia på bästa Mont Matre och 4 suveräna pizzor där.

Nu laddar vi för ny jobbevecka……

Kram Mia

….flyttar nu ut.Hur sorgligt det än må vara att säga adjö, så känns det här ändå som det mest naturliga av alla steg. För att vara helt ärlig har den fått bo kvar länge ändå, det måste tillstås. Med ett ljuvligt sensommarväder näns man ju knappast ens tänka tanken höst.

Dock körde maken smygpremiär på höstens intåg här i veckan. Trots ljuvliga 20 grader i solen på dagarna, så kryper tempen snabbt ner under kväll/natt och tidig morgon varför maken helt sonika plockade bort bästa sömnmedlet ever, nämligen AC:n i sovrummet.

Inte är den snygg där den står, men effektiv det är den sannerligen. Numera räcker det dock med öppet sovrumsfönster på natten. Startskottet för höst in huset innebar att helgen nu skulle visa sig vara räddad. Det ena ger ju gärna det andra och vips skulle en massa idéer kring omflyttat ögongodis förverkligas.

Lördagsmorgonen startade dock med en skön promenix längs med havet. Lite småkyligt vid uttripp 07.40 men framåt 08.30 var det mycket behagligt. TB drog på golfträning med j-laget, maken var först på fikadejt med kompisAndy och sedan tränade han med sin adept Anton medan Gabbe tog chillmorgon och mami städade färdigt huset. Världens bästa svärmor hämtade sedan upp Gabbe och mig för en lördagstur med tillhörande fika i stan. Någon valde istället en pizza (och vi är ju sjukt glada när han äter så) Sååå mysigt!

Eftermiddagen bjöd sedan på en skön stund i solstolen samt undanplock av trädgårdsmatbord och stolar – altanloungen får hänga kvar ett tag till eftersom det ser ut att bli fortsatt fint väder in i nästa vecka. Veden ligger fint i vedboden (sedan länge) och altandynorna stuvades undan redan förra helgen. Huset är höstat, alla badhanddukar snurrar som bäst i tvättmaskinen i detta nu och sommarens korgar och badväskor har fått flytta ut i garaget. Nya höstgardiner och duschhanddukar klickades hem (tänk vilket klickfinger jag har va) och några småidéer måste få bäras omkring ett tag till innan ett eventuellt förverkligande. Och där väljer jag att sätta stopp för höstandet. To-do-listan innehåller förvisso en hel del mer, typ:

a. rensa garage och lasta bil till tippen

b. plocka in altanloungen

c. byta årstid i såväl klädgarderob som skodito

d. plocka fram stora tamburmajoren med jackor

….men det där avser jag att vänta med tills det blir betydligt svalare temperaturer även dagtid. Just nu avser jag att fortsätta njuta sommarvärme med shorts, solklänning, tischor och flipflops samt sträcka ut mig på altanen. På många sätt gäller det att hålla hösten stången.

Dags att ta en skön promenad i kvällssolen och sedan preppar vi för lördagskäk de luxe. Somliga ska käka Oxfilé Provencal och somliga ugnsbakad lax. En mustig rödvinssås, lite ost och kex och röra samt kanske en Campari&Juice som föråkare till maten. Vi fortsätter njuta, var så säker. Hoppas du gör detsamma!

Kram Mia

Det var länge sedan jag visade upp något favvoboende här på bloggen. Ja, för att vara helt ärlig var det faktiskt väldigt länge sedan någon av oss i familjen hemnetknarkade överhuvudtaget. Plötsligen dyker bara detta helt perfekta hus upp – läge, fasad, uteplatser, planlösning, inredning. Wow!

Oh my…..Huset har verkligen alla rätta attribut för mig. Vit puts, svart/grå detaljer, två plan, stora fönsterpartier, stenläggning och takterass.

Och så andra sidan. Avgränsad yta för spa, altan och olika ”rum” på altanen samt stor pool. Älsk!!!!

Känner man sig välkommen eller? Åh jag älskar färgerna, inredningen, golvval och fönster

Jetsons, vem vill inte ha sådana att luta sig tillbaka i? Och med rådande utsikt dessutom? Wow…..

Ursnygg köksö. Så inbjudande att ta itu med matlagning. Och kanske njuta av ett glas vin med.

Ljuvligt lillsovrum med snyggelisnygginredning. Jag har verkligen en crush på naturfärgade rottingmöbler.

Vilken underbar känsla av innegård. och så det där anexet där borta i bild.

Vardagsrum, sovrum och badrum i anexet –  perfekt som gästbostad alt tonårsboende. Och det där golvet……jag är kär!

Allrum på övre  plan med utgång till altan/terass. Med utsikt över havet. Där hade jag fullständigt bosatt mig skulle jag tro. Men inte en chans i världen att jag skulle ha matplats där uppe. Här hade jag haft öronlappsfåtöljer i brun rotting för största mysfaktor.

Helt ärligt, jag slår till. 12 milj är ju ändå ett ganska bra pris. Kan tänka mig att flytta in på dirren och behålla det mesta av interiören dessutom. Detta är såååååå jag, eller my wish mer förstås.

Fredag alltså här på Näset och jag är mest förundrad över att jag stått på benen denna veckans sista jobbedag. Blev verkligen knalldålig igårkväll, med något magtrassel som fullkomligen flög på mig. 4 timmar senare var det borta. Sovit som en stock förvisso, men valde att vara ytterst försiktig med mat och dryck denna förmiddag. Temadag ”Lag och rätt” på jobbet och sedan via helghandlingen innan vi tog fredag på riktigt. Lite gott altanmys med finaste svärmor och sedan blev det fredagsstäd. Ett allmänt trixande med ögongodis runt i huset och somligt får helt enkelt slutföras imorgon bitti eftersom det blev ett pitstop i städandet och sedan tog energin slut. Ljuvligt Yucatanbröd, italian delis och bakpotatisbuffé tillsammans med mustigt rött vin. Nu är jag minsann en slagen hjälte….

Sov gott folket! Kram Mia

Idag står det Höstdagjämning i min kalender. Fram till förra veckan så kändes hösten evigheter iväg, men plötsligt ändrade sig luften och just höstdagjämning nu makes sense på något sätt. Sensommaren har varit helt fantastisk och inledningen på hösten precis likaså. Det är något magiskt över det där med att den höga och klara, något kyliga kvälls- och nattluften möter en  något till försök mer ljummen morgonluft. Dimman står tät här över Näset titt som tätt och jag älskar att tassa ut på altanen i arla morgonstund och se älvdansen över äng och vik.

Hittilldags har vi varit förskonade från en massa regn och rusk och jag håller tummarna för fortsatt förskoning. Efter en mycket sval morgontur till brevlådan efter blaskan, möttes vi av en otroligt vacker förmiddag. En strålande sol från en mörkblå himmel (inte alls hotfull, bara extremt djup i färgen) och så färgsprakande lövträd i en mängd sköna färger. Som en förstärkt, knallig färgpalett. Förvisso inte alls i färger som apellerar till rektorskans, men som i naturen är så galet vackra att jag nästan tror jag blir religiös på kuppen.

Två intensiva jobbedagar efter vår härliga kick off på Korrö och det som i huvudet känns som tisdag är i realiteten torsdag. Det känns hellt ärligt något förvirrande. Igår fotbollsträning för Gabbe, idag matleverans och fikastund med lilla mor medan far var på galej. Nu har solen försvunnit i horisonten och det är kylig luft på intåg igen. Jag har hamnat i Lassesoffan för en stunds överläggning med mig själv kring vad som ska prioriteras här ikväll. Imorgon skriver  vi fredag vänner…….Sååååå skönt!

Kram Mia

Att driva skola innebär förstås inte bara att man har en hel massa härliga elever och deras föräldrar att ta hand om och ha ansvar för, utan förstås också att man har ett gäng underbaringar till medarbetare som skall vårdas ömt. Ty om vi som arbetsgivare inte värderar och tar hand om våra anställda, hur i herrans namn skulle de då kunna hjälpa oss att förrverkliga vår livsdröm att ge våra elever det bästa av skoläventyr man kan tänka sig?

Min filosofi är solklar: Människor som mår bra och blir väl omhändertagna, ser till att i sin tur bemöta andra på bästa sätt. Den atmosfär som vi skapar i vår personalgrupp på Svettpärlan ger effekter ut till våra elevegrupper och till deras föräldrar. Trygga, harmoniska ooch uppskattade människor vågar växa i ro.

Vi använde studiedagar och stängadagar för att ta med oss skönaste Svettpärlegänget till ett helt magiskt ställe i den småländska skogen. Korrö, mina vänner….lägg det namnet på minnet. Vi möttes redan på gårdsplanen av en mycket hjälpsam ”guide” och vi fick inleda vår stay med förmiddagskaffe och god macka.

Härliga konferenslokaler med stor mysfaktor och så underbara boningshus i flera olika storlekar, Här finns verkligen något för alla. Vi var 34 personer och vi fördelades på tre olika boendealternativ med 4-bäddsrum, dubbelrum och enkeldito. Allt liksom sammanhängade som en egen liten Bullerby by.

Varje hus har möjlighet till självhushåll med fullt utrustade kök, matsal och så förstås något skönt samlingsrum med soffor. Utanför står små matplatser och det finns tillgång till grillar. Själv bodde jag i Herrgården rakt fram. Fräscha, söta, personliga och väldigt mysiga rum.

Här finns härliga vandringsleder, möjlighet till kanoting i Ronnebyån som rinner snyggt förbi samt cykelturer  och förstås bad i sjön och i vedeldade badtunnor.

Korrös kök lämnar verkligen ingenting alls att önska. OMG, att man kan bli hungrig utan att anstränga sig så mycket och  att man kan sätta i sig all mat som serveras. Väldigt märkligt! Man använder närproducerat i hög grad och det ligger verkligen en fingertoppskänsla i det som levereras ut på tallrikarna.Till lunch fick vi stekta småländska isterband med dillstuvad potatis samt en ljuvlig senap.

Dagens konferensupplägg handlade om att få mycket samtalstid och diskussionsdito, helst över arbetslagsgränserna. Maria och jag hade fördelat grupper och vi ägnade förmiddagen åt att prata människosyn och eftermiddagen åt att spåna på omflytt i våra lokaler. Mycket spännande!

Eftersom min och Marias ledningsfilosofi handlar om att också ge våra medarbetare space, valde vi att inte vara en del av deras gruppdiskussioner – så att alla liksom fick prata ostört. Maria och jag passade på att fixa rumsfördelning samt strosa runt och uppleva den härliga miljön. En och en annan detaljbild förevigades också. Nedan några huller om buller….

Ledig tid blev det också en stund för. Somliga valde motion andra umgänge. BästisMaria och jag dressade om och skulle promenera, men slingan visade sig vara ”bara” 4 km och det mina vänner, det är inte tillräckligt för min promenaddrottningsväninna. Hon sa två varv och jag dog tråkdöden, men fann mig mycket snabbt och föreslog en löptur på 4km istället. Innan vi visste ordet av for vi iväg över stock och sten, längs ån och över ängsmark – supermysigt. 4 km cross country på knappa 22 minuter får vi vara nöjda med…..vi som nästan aldrig springer liksom. Och även om hon var lite irriterad för en sekund och även om jag vurpade och hade vägsyn de luxe så var det två nöjda damer som skred in på gårdsplanen efter uträttat värv. Lite bubbel och snacks och sedan svidade vi om till kvällens trerätters.

En ljuvligt krämig kantarellsoppa med toast till förrätt och ett glas Chianti

Dovhjortsfilé med rödvinssås och potatisstomp till varmrätt till de flesta, men rektorskan fick en supergod Gösfilé istället. och en vältempad italienare.

Och så gräddfilsglass och varma bär till dessert. Sjukt gott alltsammans!

Skål från bästa Svettpärlegänget. Vilken helt underbart pratig skrattfest vi fick till.

Vaknade till en underbart höstig vy bland äppelträd och höstlöv. Underbar frulle, bästa föredragningen av vår ordförande kring skolpolitik, strategiarbete och lärarlönelyft, ljuvlig fm fika och så fortsatt diskussion. Ett besök i fina handelsboden och så en ljuvlig lunch som grädde på moset.

Vi har haft galet sköna dagar med en service som inte lämnar något mer att önska, en underbart påfyllande miljö och mat i världsklass. Hit kommer vi definitivt att återvända, som företag men också som privatpersoner. Har ni vägarna förbi Linneryd (med Växjö som närmaste stad tror jag) så missa för guds skull inte denna pärla. Svettpärlan ger Korrö ett stort A i betyg!

Nu är vi hemkomna och har tackat världens i särklass bästa svärisar för hjälp med hem, onge (Gabbe) och hund (Milou). Väskor är uppackade, tvättmaskin och torktumlare snurrar, mötesanteckningar är sorterade och det är väl dags att preppa kvällens käk. Personligen nöjer jag mig med en kopp varm saft och några knäckemackor. Magen står nämligen på minst fyra hörn.

Tusen tack alla inblandade för en helt vidunderligt härlig kick off. Energipåfylld är bara förnamnet.

Kram Mia

Som genom ett trollslag förändrades luften vi andas. Den i fredags ljumma, på gränsen till kvalmiga (tyckte somliga, dock inte jag. Verkligen inte jag….), luften ersattes under lördagen med en svalhet som inte märkts mer än tidiga mornar nu på sistone. Solen lyckades inte bryta igenom ett, till synes, ganska tunt molntäcke och det kom till och med några regnstänk. Men jag behöll solglajjorna på, det gjorde jag. Så lätt ger jag verkligen inte upp nämligen….

Jag klädde mig i byxor för nästan första gången sedan i början av maj, men jag nöjde mig med långärmade blusen och sandaletterna. Det var inte kallt. Luften höll sköna 18 grader, men utan en stekande sol blev det behagligt, som somliga valde att uttrycka det (personligen älskar jag en stekande sol jag). Då möter jag människor invirade i tjocka sjalar alt i höstiga jackan knäppt upp i halsen eller ve och fasa, i stövlar. Är ni inte rediga på en fläck människor? Vi ska bo i sådan outfit i massor av dagar framöver. Jag vägrar ta fram det förrän jag fryser knä och kinder av mig. Just saying….

Gårdagens härliga Kalmarbesök med shopping (PS4 till Gabbe, Sneakers till TB och så godis till La Famila hos Tokige Ture) samt bästa pizzan hos Mr Ernesto (min Fantasia del Mare med bläckfisk, pilgrimsmusslor och scampi var magnifik) bäddade in hela helgen i en njutningsbonanza av sällan skådat slag. Vid hemkomsten installerade TB allt till Gabbe, jag tog en walk in da hoods med Milou och sedan körde vi loss i TBs rum. Egentligen stod det endast byte av skrivbord på programmet men ni vet…..vet det där med det ena ger det andra. Några timmar senare var alla ytor och lådor, byrå och klädskåp samt hyllor renrensade, utrensade och sorterade. Så luftigt det blev……

Kvällen avslutades sedan i Lassesoffan med Turegodis och en vältempad Italienare. Mums!

Söndagsmorgonen inleddes med alarm ställt, då maken har dejt med en av sina adepter efter veckans tävling, inför nästa veckas dito. Det där inleds med genomprat och check av läget på hemmaplan, lite kaffe och praktiska punkter innan de far till rangen, övninsgområdet och banan för att slipa på detaljer. Själv tog rektorskan med sig Milou ut på morgonpromenix. Vi tog vägen genom skogen, ner till bryggan och så lilla meditationsplatsen där.

Förvisso bar vinden en hälsning om höst idag, det måste helt klart erkännas. Jag hade långa tights och en hood på, dock inga strumpor ännu. En liten ljusstrimma i horisonten, men annars ett ganska mastigt molntäcke denna dag. Och den sommarälskare jag är till trots, så tar jag höstens intåg med ro. För jo, hösten är verkligen på intåg. Och jag tar det där med ro. Jag har haft den bästa av somrar, kanske den längsta av alla somrar också. Att tillvaron transformeras behöver inte innebära mer än att man kan kika tillbaka på sommaren och minnas med glädje och sedan längta till nästa. Kanske kan man mitt i allt det där också uppskatta det höst, vinter och vår bär med sig.  I lite mer ombonat inomhusliv, tända ljus, brasa, mustiga soppor och grytor, spelkvällar, läsmys och allmänt slapp. Lite högre luft, raskare promenader och naturens skiftningar i färg och form. Jag tror jag är redo minsann…..

Samtalsämnena i Happyvardag just nu skiftar friskt från nutid via dåtid till framtid. Vi pratar igenom den fotbollssäsong som är under avslutande, vilka fler poolspel som ska deltagas i och vilka Allsvenska matcher vi vill hinna med att kolla på live. Golfrundor debriefars och vi backar bandet för TB med hans enorma golfutveckling denna säsong (från handikapp 36 i augusti-15 till handikapp 6 ett år senare). Galet bra! Vinters idrottssatsningar berörs för hela La Familia och jag tror vi alla är sugna, fast att vi ska tvinga somliga till en liten andningspaus först. Förstås pratar vi också årets underbara Naplessemester med härliga familjen Olofsson, alla minnen, alla foton, alla händelser – en semester som fick oss alla att känna oss nöjda. Mätta, nöjda och färdiga med Florida för ett litet tag. Ingen ny resa planeras och vi är alla ok med det (vi har sagt det där förr, men då har alltid någon av oss närt en längtan). Gabbe vill vara hemma en sommar efter att ha varit på långsemester i 5 år i rad – fatta, han var 5 år då vi spenderade en sommar på hemmaplan sist. Och vi som bor i mångas sommarstugedröm. Han vill ha pool i trädgården och ett säsongskort på Barnens Gård (3km bort). Det känns som att det där är lösbart!

TB vill också vara hemma, spela golf och förbereda för sin flytt i augusti. Han kom in på universitetet i Stockholm redan denna höst, men valde att tacka nej. Stockholm är en underbar stad men han vill helst till Lund med omnejd. Igår roade vi oss med att checka antagningsstatistik för hösten, kolla programutbud i Lund, Malmö och Köpenhamn och prata framtida önskemål både att plugga, men också att jobba med. TB är en skön prick. Han är grymt analytisk, perspektivistisk och väldigt laid back.Jag är så enormt tacksam över att han inte kastar sig huvdustupa in i saker och ting, utan vågar ta sin situation med ro och ge livet en chans att visa honom vägen. Han jobbar därmed ett år till som hjälpjag kring elever i behov av särskilt stöd och i år är han i åk 9. Det där är otroligt nyttigt – att jobba på riktigt liksom. Det är inget jobb man går till och bara gör det man ska och tror att man har planerat – jobbet kräver såväl uppfinningsrikedom, som fingertoppskänslan och en stor portion flexibilitet. Det oväntade har nämligen en tendens att hända heeeela tiden. Spännande utmaning med andra ord och han älskar det.

Så vi tar det med ro. Låter livet komma till oss och tar vara på de möjligheter som öppnar sig. Allt måste inte vara förtidsplanerat. Har jag märkt. Jag är ju annars en som trivs med att styra upp saker och ting, som finner trygghet i att ha färdiga planeringar och struktur. I takt med att barnen blir äldre blir det ju sååå mycket lättare att odla mantrat: to live by the day.

En skön söndag ligger nu framför oss. Jag har lite småtrix med jobbskrivsaker, tvätten och att förbereda kvällens mat. Gabbe har såväl golfträning som fotbollsdito och han får väl köra på lite halvfart med sin förkylning. AIK-matchen ska streamas hem, utedynorna ska stuvas undan och väskor ska packas. Imorgon far vi på kick off i dagarna två med jobbet. Skola/fritisd håller stängt, men bästaste svärmor håller ställningen med Milou och Gabbe på hemmaplan.

Kram Mia

Bästa känslan folket….det rä fredagskänslan det. Ni vet den där som egentligen tar sin utgångspunkt redan på torsdagskvällen med insikten att helgen bara är en jobbedag bort.

Så vaknar man en fredagsmorgon och sticker ut nästippen på altanen för att andas morgonluften. Ser älvornas dans över äng vik och njuter av en vacker vy. Drar till jobbet och får en riktigt skön fredag. Massor av underbara små guldstunder med sköna elever och härliga medarbetare, ingen stress hem då Gabbe ville hänga på fritids en stund. Straxt före 15 kör vi hemåt. Lämnar veckans arbete bakom oss, har helghandlingen med oss i bilen och inser att vi har minimalt med grejer planerade. Såååå skönt!

Att sedan inse att vi är i fas med det mesta på hemmaplan och att fredagseftermiddagen inte kräver några större åthävor, är bra fint det med. En blåsig och mulen dag här på Näset, nästan lite svalt faktiskt, och det passar rektorskan finfint. Vi har redan såväl magsjuka och som influensa på besök i skolan och själv känner jag mig lite halvrisig. Halvrisig som i frusen, ont i öron, huvud och axlar, spänningar i mun och käke samt lite tvättmaskinsvarning i magen. Så skönt att bara kliva ur jobbestassen och glida ner i myskostymen för att sedan sjunka ner i Lassesoffan.

Helg var ordet, sa Bill! Kram på er allesammans!