Killkompisar och pojkvänner

Rektorskan var aldrig den där pimpinetta lilla söta flickungen i prinsessklänning lekandes lugna pyssellekar. Inte heller var hon den där docksöta lintotten med korkskruvslockar och plutmun. Helt ärligt var hon nog inte ens den där som föredrog att hänga med en tjejbästis jämt och ständigt. Nope, rektorskan sägs ha vuxit upp som Lilla My, dvs ilsket glad och sällan annat än en ytterst fysiskt aktiv person. Förvisso gärna iklädd kjol eller klänning, klart intresserad av klackaskor och med en halvkort blond page, men med fotboll som största intresse och häng i större gäng som sitt signum. Naturligtvis älskade jag mina tjejpolare, men inte sällan hamnade jag ändå bland grabbarna i klubben, klassen eller på jobbet. That´s me, på något sätt.

2015-10-01 15.19.00Nu får ni inte förledas att tro att jag var helt killtokig. Nope, inte ens så att det var så många killar som var tokiga i mig heller.Tyvärr!  Men kompisar, kompisar blev vi lätt. Och kanske berodde det där på mitt ganska okvinnliga sätt att tala och möta andra människor, vad vet jag. Pojkvänner hade jag inte speciellt många och om jag hade någon på g kunde man ge sig på att någon av mina ”killbästisar” såg till att sabba det där på bästa sätt. Ända till jag träffade blivande maken och plötsligt blev vi polare allesammans. – Henke, Kalle, Mats och jag. Suveränt gäng! Fantatsisk tid! Galna minnen!

2016-08-24 19.43.38Nåväl, ni som hängt här ett tag vet att bästisKalle tyvärr inte finns med oss längre – han dog, endast 29 år gammal, i en bussolycka 2001. Vi levde otroligt nära varandra och förlusten var mitt vuxenlivs första chock, trauma och sorg. Innan dess hade bästisHenke lämnat landet för länge sedan, pluggat, rest och jobbat sig runt jorden och till sist hamnat i Kanada (där  han för övrigt bor kvar). Många av våra killkompisar fanns förstås kvar och maken hade ju hunnit uppgradera sig från pojkvän till make 2.0, men de där närmaste ni vet……De var plötsligen så enormt långt borta.

2016-08-25 00.12.57Igårkväll hade vi en skön liten reunion för en del av vårt restaurangkillgäng eftersom bästisHenke var hemma på snabbbvisit med sin son. Det bjöds till BBQ hemma hos oss i den blekingska Happyvardagen – mat, dryck, massor av prat och skratt, lite tårar och så minnen och nutid i en enda salig röra.Timmarna bara flög fram och det kändes som igår liksom. Hur är det där ens möjligt tänker jag?

2016-08-25 00.17.58Det blev sent, väldigt sent. Och det var förstås värt varenda minut, varenda liten gäspning idag och de alldeles för små ögonen. Redan imorgon far han hem igen Henke och vi får nöja oss med samtal, messenger och så lite facetime. Igen!

2016-08-25 08.09.28-2Veckan springer iväg i ett rysligt tempo och hela Svettpärlan sjuder av liv. Att solen skiner och det är varma temperaturer är en suverän bonus. Nu ska rektorskan straxt natta sitt trötta huvud. Imorgon är det fredag……

Kram Mia

 

 

 

6 thoughts on “Killkompisar och pojkvänner

    • Visst rä dte hälrigt! Kan gissa att flera av de där tjejkompisarna skulle göra vad som helst för att uppgraderas till flickvän. Kram

  1. Jag hade alltid lättare att få killkompisar, men hade en salig blandning på tjej- och killkompisar. Men min bästis från unga månader är en tjej. Jag var nog lite pojkflicka med mina tre bröder.. Vet att jag hade kjol/klänning som liten men vägrade sen använda det under måånga år. När jag höll på med kyrkobesöken under konfirmationen livade mina föräldrar mig 500:- om jag hade kjol på mig i kyrkan en gång…. 500 var mycket pengar då för en fjortonåring, men jag vägrade ändå..
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *