När man vill konservera ögonblick

I en allt mer orolig och förgängerlig värld är det mer än enkelt att hemfalla åt trygghetsnarkomani – ett slags kontrollera det som kontrolleras kan, styra upp och organisera, eliminera slumpar och försöka minimera tillfälligheter. Att helt enkelt leva efter devisen: Tag inga risker! Det där är för övrigt egentligen ett slags grundtillstånd hos rektorskan, som också går under epitetet ”Hönsmamman” eller ”Fröken Livrädd”. (Bild från morgonens promenix längs med havet på Näset)

2016-05-21 08.26.36-1Livet har bjudit oss på några ordentliga prövningar genom åren och det är inte utan att det där har satt sina spår. Effekten av dem resulterar inte sällan i att jag i min framtidsoro (där framtiden mycket väl kan vara väldigt nära, typ nästa minut) får stora problem med att njuta av nuet. Rektorskan blir fullt upptagen av att konservera ögonblicket, situationen, relationen, smaken, doften, upplevelsen så till den grad att hon därmed nästan går miste om nuet. Jag är så enormt rädd för att förlora någon, något, nuet, det här…..

2016-05-20 21.17.58

Det är vansinnigt tröttsamt. Rektorskan sliter hårt för att bemästra insikten i att livets förgänglighet innebär möten och avsked. Att det som varit och det som komma skall är lika naturligt som det som är nu. Helt enkelt att vi färdas genom livet genom dessa olika faser och att olika variabler och personer hör dessa olika faser till. Att transformera sig till numänniska har visat sig vara en rejäl utmaning för den här framtidsditon. Privat bör tilläggas, ty jobbmässigt brottas jag inte alls med den typen av utmaning. (Bild på syster yster, broder och mig)

Igårkväll höll Svettpärlan årets sommarfest och denna byggdes som en kombo med avtackning av min älskade bror. Mats, som är en av de allra bästa pedagoger jag vet, har jobbat hos oss i 16 av 18 år och bör därmed kategoriseras som inventarie. Redan innan jag själv var färdig lärare höll jag honom som min stora förebild. Jag har alltid högaktat hans härlig inställning, hans engagemang, hans tydlighet och hans förmåga att entusiasmera alla de aktörer han möter på sin väg. Nu har han bestämt sig för en ny utmaning de två sista yrkesverksamma åren han har kvar innan pension och det hedrar honom sannerligen. Det är bara att gratulera hans nya rektorer (Jessica och Ulla), hans nya medarbetare och alla de nya elever som ska få möjligheten att dela sitt skoläventyr med honom. Organisationen på Svettpärlan kommer förstås att flyta på alldeles utmärkt och det är alltid spännande med nya utmaningar (ni kommer ihåg va? I mitt jobbjag är det där en helt naturlig utgångspunkt), även om vi kommer att sakna Mats som person. Väldigt mycket! Jobbmässigt är många ersättningsbara, men som personer….saknar jag alla dem som inte längre är en del av vår skolvardag.

2016-05-20 20.39.21Det är helt klart värre på det privata planet. Det fanns en tid då jag träffade båda mina bröder och min syster på jobbet varje dag – en tid där det där med att träffas, höra varandras röst och ge varandra en daglig kram var lika självklart som godmorgon, godmiddag, godkväll. Så for vår älskade Lasse på semester till Thailand och återvände hem i kista – ett fruktansvärt trauma som för evigt har satt sina djupa spår hos oss alla. Plötsligen blev det där med att ”konservera ögonblick” och ”rädsla för framtiden” något som tog över hela min värld. Att igår avtacka min bror och samtidigt inse att jag mycket snart inte alls ska träffa honom dagligen, snicksnacka och krama träffade mig som ett knytnävslag i solarplexus. Hela mitt inre bara skrek: Rubba inte mina cirklar. Och trots att jag vet att det kommer att blir supertoppen för oss allesammans och att ingen någonsin kan ta ifrån oss alla våra härliga gemensamma stunder, så gillar framtidsmänniskan i mig inte alls detta faktum. Tack gode gud att jag har syster yster kvar hos mig.

2016-05-20 16.08.44-1Vi hade en helt underbar kväll igår. Jag klädde mig (helt självklart) i marint tema  och mina nya älsklingar från Massimo Dutti. Vi for på föråkare i bästisMarias trädgård (Prosecco är aldrig fel) och vandrade sedan ner till TrummeRestaurangen. Här bjöds det en fantastisk Italiensk buffé med vältempat Italienskt rött och så härlig service av Paula, Giovanni och Roland. Livemusik med bästa Granarna, uppträde och tal samt dans och bus. Framåt natten strippade jag fossingarna och trippade hem barfota – somnade med ett leende på läpparna och vaknade med ett dito. Bästa…..

2016-05-21 08.25.15Morgonpromenix längs havet här på Näset, långfrulle och hemmatrix innan vi packade med TB och skickade honom på seriespel för juniorlaget i Elitserien. Denna helg är det Skåneland och Sjöbo som står för värdskapet. Vi andra har bara chillat här hemma, samlat kraft och med nöd och näppe plockat med det mest nödvändigt. På eftermiddagen for vi på en härlig fikapaus hos Ernestrandarna. Jag bara älskar deras hus och trädgård…

2016-05-21 14.43.26Nu har vi  landat här hemma och det preppas kvällens käk. Inte helt otippat fortsätter vi på gårdagens inslagna linje och kör buffé. Maken preppar för Yucatanbread Happyvardagstyle (dvs grillad baguette, buffelmozarella, choppade tomater, olivolja och balsamico) och rektorskan gör en het paprika/chiliköttfärspaj. Till detta bjuds sval dijondipp, nypillede reijer, salami och brie samt räkröra och lite fräsch frukt. Mums! Jag behöver säkert inte nämna att det doftar ljuvligt här i huset.

Ännu ett sådant där ögonblick jag vill frysa och konservera, men riskerar ju alltid att inte vara närvarand e  nuet då jag tänker sådär. Jag kämpar på….Puss o Kram på er önskar rektorskan

 

 

11 thoughts on “När man vill konservera ögonblick

        • Vad bra att du känner så, precis som jag vill att det ska vara. Det finns människor i min omgivning som stör sig på min öppenhet, som undrar varför man ska ventilera allt – för mig är det där s självklart. Kram raring

  1. Det där med att konservera ögonblick låter bra, också att leva i nuet… Jag pratade med vår närmaste granne i veckan och hon har senaste året brottats med en tuff cancer. I höstas visste de inte ens om hon skulle överleva då den var spridd vilket de inte visste från början…nu verkar det dock gå vägen och bli bra. Så återigen, det är så viktigt att leva i nuet, och konservera minnen!!
    Så fin syskonbild!!
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *