Kroppsarbete och själavård

Balans är kanske det allra mest åtråvärda och eftersträvansvärda som finns här i livet. Man kan lätt förledas att tro att balans är detsamma som något trist average, boarderlineliknande när det i själva verket egentligen kanske är garanten för det goda livet. Rektorskan älskar balans och ni som brukar hänga här inne vet hur hon suktar efter flytet i tillvaron –  att balansera arbetshopar med vila, dalar med toppar, socialisation med ensamhet och nytta med nöje. Det kanske låter galet medelålders och i så fall har jag nog alltid varit just medelålders. Jag tror benhårt på att man behöver både motpoler och perspektiv för att må som bäst – för att kunna njuta av livet på bästa sätt. Men att den där utjämnande faktorn, balansen, är något vi måste sträva efter att hitta överallt och ingenstans.

2016-03-19 09.15.16

Helgen har bjudit på just lite av varje. Långa morgonpromenader vid havet, idag 75 minuter, rofyllt vackert och en bra investering i såväl egentid som i kropp-i-rörelse. Långa helgfrullar med godsaker som färsk frukt, färskpressade juicer, mackor och härliga pålägg, massor av prat och sköna skratt. Och så en massa kroppsarbete förstås. Att ha hus och trädgård kräver ju sådant. Förra helgens inomhusröj med städ av taklister, väggar och inomhustak följdes denna helg upp av nerklippning av träd, buskar och ett och ett annat sly (hatar verkligen det sistnämnda) längs trädgårdslinjen. Rektorskan sköter varken häcksax eller motorsåg, men att släpa undan allt det nedklippta genom Puttes backe det är jag rätt bra på. Att kroppen kommer att vara lite vingklippt imorgon råder det inga som helst tvivel om kan meddelas…..

2015-04-20 15.31.42

Kroppsarbetet balanserades förstås också med själavård. Gårdagen spenderades på Lillys dop och det där skulle visa sig bli en känslomässig berg- och dalbanetur. Redan vid inbjudan funderade jag lite kring det faktum att dopet skulle hållas i samma kyrka som Lasses begravning – alldeles särskilt funderade jag på hur det där skulle bli för lilla mor Anita. Självklart andades jag inte en stavelse om det där och hon var väldigt lugn när jag hämtade upp henne för avfärd.

”- Jag minns en annan gång”, viskade hon då hon höll min hand inne i kyrkan. Vi slog oss ner, vilade blicken i taket och kände solens strålar genom kyrkfönstret. Precis som för två år och 6 dagar sedan. Samma kyrka, samma präst. Men med ett helt annat uppdrag.

Lagom till första psalmen (Tryggare kan ingen vara) snyftade hon lilla mor och då var liksom loppet kört för mig med. För två år sedan tog vi ett känslofyllt farväl och igår, igår hälsade vi lilla Lilly välkommen in i församlingen. Det blev terapeutiskt på något sätt. Vackert, själavårdande och så mycket tro, framtidshopp och kärlek. Och så tårar förstås. Tårar för allt vi ännu saknar, varje dag vi vaknar. Tårar av sorg och saknad och så många minnen som strömmar genom hjärta, själ och tanke.

Underbar  dopfika med de kanske mest fantastiska små bakverk jag någonsin skådat (och tyvärr också stoppat i min mun. Mums!). Drömde till och med om de rosa dammsugarna och mina favvisar schackrutor inatt. Då är man nog inte helt hundra, som maken valde att uttrycka det.

Tusen tack Emelie och Daniel, samt förstås lilla Lilly och storasyrran Lovisa för att vi fick dela er dag. På vägen hem hade lilla mor och jag ännu ett av de där livsviktiga samtalen som jag gissar att en förlorad son och storebror kräver. Hon var så vacker lilla mor, med tårar på kinderna men med stadig röst och ett lugn jag sällan skådat på två år. Hon har verkligen försonats med insikten om att Lasse inte blev straffad med döden, utan att han dog lycklig och blev förskonad från något som skulle varit outhärdligt för honom. En vald sanning som har hjälpt mig från den dag då traumat slog ner i vår tillvaro och delade tiden i ett före och ett efter.

2016-03-19 17.14.09Söndagen fortsätter nu med trädgårdsarbete, putsning av fönster och så lite söndagsmiddag. Mor och fars månatliga ekonomi gjordes bustidigt idag och åtaganderna hemma hos svärisarnas fixades redan under morgonpromenixen. Solen skiner, det är nästan vindstilla och det känns minsann som om alla sinnen har blivit tillgodosedda denna helg. Imorgon drar vi igång en kortvecka på jobbet….me like!

Kram Mia

Michael Kors et moi

Det tillhör inte vanligheterna att rektorskan frotterar sig med kändisar in på bara kroppen, men plötsligt händer det…..Normalt sett köper jag sällan de där riktigt dyra märkeskläderna. Jag är lite mer av shopaholic kopplat till rea, outlets och tillbud. Att köpa till kanonpris för att sedan inte behöva ha dåligt samvete om jag skulle komma på mig själv att gilla aktuella plagg lite mindre än jag trodde jag skulle göra. Nåväl, undantaget som bekräftar regeln var förra årets fynd i Florida. Dyker in i en butik och mina ögon fixeras vid en Michael Kors klänning jag sett i reklam men helt avfärdat pga priset. Och där hänger den och basunerar ut sin tillägnglighet via ett tillbud. Ett tillbud jag absolut inte kunde säga nej till. En klänning kvar, en storlek. Min! Vågade  knappt packa ner den i resväskan på hemväg av rädsla för att bli av med den. Knaspotta? Moi? Jepp….

2016-03-19 17.14.21

Silkig  modell, ingen tältvarning och så givetvis svart och vit. Pefektion med andra ord…..Så idag gjorde jag upp med vinterpälsen, gled ner i klänningen, hoppade i mina älskade klackaskor från Arnolds i Kalmar och så drog vi  på dop. En dagens på rektorskan, det tillhör minsann inte vanligheterna…..

Happy Lördag folket! Kram Mia

Den ensammes protest

Vi är lyckligt lottade vi! Vi har fantastiska near&dear ones som hjälper oss att skapa en bra balans i tillvaron. Varje morgon kör vi Milou till finaste svärisarna och varje eftermiddag levereras han hem – motionerad, äten, socialiserad och fullgosad. Även om Milou verkligen klarar sig galant som hundvakt här hemma, så föredrar både han och vi att han har sällskap förstås. Och så drar svärisarna till Italy….

2016-02-04 15.57.43

Det är han INTE nöjd med Milou. Och jag kan lova att det är något av en spännande överraskning att öppna upp ytterdörren vid hemkomst varje dag nu. Milou verkar roa sig kungligt med att protestera då han blir lämnade hemma och till och med Gabbe får följa med oss. Gabbe står nämligen lägre i kurs i hans ögon – ja, helt ärligt, det gör nog jag med i allt utom att gå promenader och eventuellt servera käk, men men….

En dag möttes vi av alla soffkuddar ställda på trekvart i båda sofforna och en annan dag hade Milou roat sig med att göra ett klädstreck från tvättstugan till ytterdörren (dvs genom hela huset) av smutsvittvätt som jag laddat tvättmaskinen med. Kul att mötas av slubbiga underkläder, tischor och tubsockor som inte ens påminner om färgen vit längs hela huset. Idag hade han plockat ur alla sina kompisar( gosedjur) från sin korg och radat upp den i altanfönstret.

2015-12-08 15.38.34

Dessutom hade han hämtat en av Gabbes filmer och en headcover till golfklubba och gömt i sin korg. Och sedan ser han sådär sjukt oskyldig ut…..Snälla finaste svärisar, skynda hem……er lille älskling saknar er!

Fredag, entlich……Intensiv jobbevecka avslutas med värsta fredagshandligen ever på Maxi Stormarknad. Hem och packa upp, trädgårdsjobb och så lite AW förstås. En perfekt tempad Italienare och så lite middagsprepp av en cognagsdoftande soppa, nypillede reijer, varma nachos och en massa smått och gott. Smultronljusen sprider sin doft i huset och brasan sprakar förstås. Underbart mysigt…..

Kram Mia

Gamla bekantskaper

Denna veckas lillördag har spenderats på kurs i Kristianstad. Universitetsadjunkter, projektledare, professorer i pedagagogik, rådgivare och docenter har alla samlats kring så viktiga begrepp som inkludering, en skola för alla, elevhälsan, skolutveckling, eleven i fokus, framgångsfaktorer och tillgänglighet. Spännande! Inte så mycket nytt under solen men en fantastisk bekräftelse på att vi på Svettpärlan ligger i framkant. Gamla och ganska självklara bekantskaper i ord, framgångsvariabler, strategier, förslag, stödjande strukturer, ledstänger, undervisningsmönster, handlingsberedskaper, rutiner, kompetens och tankemönster för oss, Tusen tack Kus PK och Maggi för all kunskap ni delat med er av samt förlöst hos oss. Idag satt jag stolt och lyssnade, reflekterade och kände mig starkare än någonsin. Gamla bekantskaper@its best liksom……

11862995_10207546046235622_1983444852_o (1)

Och som om inte det där var nog! Redan vid starten för dagen tyckte jag mig känna igen en tjej som tog plats i raden framför mig. Vid  fikan traskade jag fram och frågade om hon inte var Helena från Lärarutbildningen i Kalmar? Jodå, visst var det det. Fina Helena som jag kamperade ihop med i 3,5 år. Som vi kramades och hann prata lite gamla minnen. En gammal bekantskap (inte setts sedan december 1992) som verkligen förgyllde min dag. Hoppas innerligt att vi ses snart igen……

2015-10-25 10.00.00

Alla goda ting är ju som bekant tre. Vid lunchen tycker jag mig känna igen kocken i vita kläder och han vinkar lite så där försiktigt. Och där stod alltså kockMagnus och BankenRille. It´s been years since the last time. Vilka varma goa kramar, så många minnen, så mycket känslor. Hela mitt inre blev bara så där härligt varmt…..underskatta aldrig kraften av minnen från en svunnen tid. Tack grabbar, vi måste också ses mycket snart.

Att sedan dagen spenderades från dörr till dörr och så tebax igen med Allra Käresta Syster – en synnerligen gammal bekantskap var ju bara dagens kronjuvel liksom. Tusen tack alla för idag – ni har sannerligen bidragit till ett ljust och glatt sinne. Nu ska denna gamla bekantskap ta och natta kudden. Sussigull på er…..

Kram Mia

Betydelsebäraren!

Dresscode black! Blåa linjen! Fotboll! Kärlek! AIK! Styrka! Känsla! Inställningen! Engagemanget! VI!Lycka! Hjältemod! Livsstil! Brokigt! Cool tillbakadragenhet! Klös! Inramning! Råhet! The silent treatment! Fokus! Stolthet! Krigarhjärtan! Hard work&Dedication! Kompromisslöshet. Vinnarskallar! Samhörighet! Hjärta, själ och tanke….

2015-10-19 17.30.34

Happyvardags egen AIK-spelare to be. Galet lik Saletros, eller hur? Gabbe,  vår nr 11, klädd i sina högtidskläder. Ikväll är vår längtan till Stockholm, Solna och Friends större än någonsin. Vi är klädda i svart. Förstås. Vi har vårt alldeles egnaste Norra Stå här på Näset. Och ni kan lita på att vi vrålar fram våra sånger, som för att skicka tankar, styrka, kärlek genom luften. Hela vägen till våra svarta hjältar! Omfamnar dem. Visar vår fotbollsnärvaro, trots att vi är minst 50 mil bort. Väntar, längtar och önskar oss allt närmare en hemmapremiär.

Nisse Johansson! Kompromisslös! Ihärdig krigare som verkligen ALDRIG viker ner sig. Kapten! Förebild! Betydelsebärare! Stor, stark och stolt bärare av allt det där som vårt älskade AIK står för. Man måste bara älska en sån kille! Idag gör han sin 300:ade match i klubben med världens vackraste emblem. Hyllningarna vet knappt inga gränser. Jag älskar tryggheten han utstrålar, kärleken han förmedlar och den intensiva glimten i hans ögon. Man vet, for sure, att det där är en kille som vet sin väg, känner sin styrka och inser var den kommer ifrån. Nisse är killen som aldrig skulle förneka sitt värde, men som samtidigt jobbar hårt för att behålla det. Killen som är långt viktigare än han någonsin själv inser. Varmaste grattiskramen Nisse, du rockar verkligen!

2015-03-10 17.07.43

Ikväll möts Allsvenskans i särklass bästa klackar. Stämningen på Friends är verkligen elektrisk. Sångerna, ramsorna, tifon och så bengalerna förstås. Hett, tätt och oerhört mäktig stämning. När jag suckande väser mellan tänderna att vi borde varit där ler bara Gabbe och säger på sitt enormt okomplicerade sätt:” Det finns säkert rektorsjobb till dig i Solna mami. Vi flyttar på stört…..”

2015-10-04 17.27.53

Grattis Nisse! Ibland håller det hela vägen, ibland inte. Den som gör flest mål vinner, svårare än så är fotboll icke. Förvisso är cupäventyret över för denna gång, men den Allsvenska premiären ligger där inom räckhåll. Nu laddar vi om. Stolta och starka går vi fram…..

Natti natti! Over&Out! Kram Mia

 

 

Il doctore

Liten Gabbe dras fortfarand emed hosta och eftersom den flyttade in den 20 november så är det ju en stund sedan. Superdrygt! Och när han sedan ser sådär blek och lite trött ut, hängig kanske så blir ju denna hönsmorsan hemsk att ha att göra med. Idag blev det därför ett besök på vårdcentralen för honom.

2016-03-14 11.12.14

Jag säger bara det, så många saker som blir såååå mycket enklare i takt med årsringarna. Gabbe har ju varit hyperrädd för allt vitrockat folk sedan en hemsk upplevelse på vårdcentralen då han var typ 2. Sakta men säkert har han dock tryggats och säkrats för att nu ganska okomplicerat faktiskt samspela på ett väldigt bra sätt. Idag fick han träffa först Birgitta och utföra ett lite trickigt andningstest. Jisses, vilket skrattanfall mami fick därinne och det slutade med att vi alla tre fnittrade så att vi fick magknip på köpet. Nåväl, inga tendenser till astma eller ansträngningsutlöst hosta och snabbsänkan visade på perfekta under 5. Dock ville doktor Ingmar träffa oss imorgon för en kompletterande provtagning, allergitest och lite allmän kontroll. Det knepiga med Gabbes hosta är att den alldeles särskilt kommer vid intag av dryck eller föda, vilket inte alls är bra med tanke på storleken på hans kropp. Jag menar, för rektosrkan kunde det där bli en högst naturlig bantningskur men det behöver minsann inte han Mr Långochsmal.

2015-06-27 12.17.32

Tillbaka till skolan for vi och hann med lite trix innan hemgång och lite vila. Ikväll vankas det personalmöte för mami och pojkarna tar en tur bort till golfrangen.

Kram Mia

 

A trip down memory lane! Part 1

Oh, vilken underbar tillställning vi hamnade på igår kväll! Syster Yster har fyllt jämnt (eller väldigt ojämnt beroende på hur man ser det. Hon fyllde femma i alla fall) och bjöd in till partaj. Bubbel till välkomsten, härlig grill med sköna tillbehör och så god dryck förstås. Själv höll jag mig till det vita bubblet kvällen igenom. Mums! Ja, jag åt ju också förstås…

2016-03-12 16.33.38

Från vänster Syster Yster, mor Anita och brorshustrun Lisa  välkomstskålar.

2016-03-12 17.00.39

Finaste systerdottern Ebba bjöd på blandad grilltallrik – hemgjorda nötfärsburgare alt grillad korv. Till detta en sval coleslaw, frasiga pommes, en het fetaoströra och en massa krispiga grönsaker. Och bara doften av nygrillat…..mums!

2016-03-12 16.51.26

Mellan grillen och den goda Marrängsuissen botaniserade vi friskt bland gamla foton. Mor och far rensade ut i sina fotolådor för lääänge sedan och nu passade vi på att cehcka läget. OMG……jag vet inte när vi skrattade så gott senast. Så många härliga gamla foton (och såååå otroligt många fasansfulla diton). Sååå många minnen som strömmade genom kropp och knopp, så himla roligt inslag i festligheterna. Precis alla var engagerade!

2016-03-12 18.22.58

Jag har väl alltid misstänkt att jag har varit något av en stilföregångare, en modeikon liksom. Här ses rektorskan iförd röd onepiece under 1970-talet. Hon hänger visst upp en bikini i orange frotté dessutom. Wow!

2016-03-12 18.14.54

Oh Holy Moly! Det är lille papsen längst till höger. Det verkar minsann som om han har klätt på sig själv just denna dag till ära. Christ!

2016-03-12 18.14.25

Han har långt bättre stil idag kan jag meddela. De gamla ögonen krävde ficklampa hävdade han medan han kollade foton, skrattade och tjöt om vartannat.

2016-03-13 14.00.30

En underbar bild några år innan jag föddes skulle jag tro (jepp, hopplös sladdis är ju jag). Stående från vänster är vår biologiske far tror jag (han dog i en biloycka då jag var 14 månader), morbror Gunnar med kusin Lotta i famnen, mormor Marta och morfar Folke samt Gunnars fru Ulla. Mellersta raden från vänster: Kusin Peter, syster Nettan och mor Anita samt längst fram mina bröder Lasse till vänster och Mats till höger. Så fina de är. Gissar att året är sisådär -67. Tror minsann mor Anita sjunger eller så – skönt att veta var man fått den minen ifrån i alla fall.

Ja, det blev en lång trip länges med Memory Lane igår. Befriande på något sätt. Jag tror vi alla kände en samhörighet större än någonsin och tanken slår mig inte sällan, att Lasses död verkligen har fått oss att reflektera kring livet, relationer och njutning. På bild ses fr v syster yster, dottern Ebba, dotter Matilda och rektorskan. Hon skrattar dock inte på beställning. Det gör hon då rakt inte….

2016-03-12 07.29.37

Idag skriver vi den 13 mars och det är  två år sedan Lasses begravning. Jag har varit och tänt ljus hos honom samt piffat hans minnesplats med lite grönt i väntan på de våriga blommorna. Annars har dagen handlat om lite städning, stora stryktvätten, återvinningen och så kompisbesök av härliga familjen Olofsson. Nu är Gabbe på träning och själv ska jag förbereda lite käk, jobba undan några skrivgrejor och sedan slappa i soffan ikväll. Jag tror bestämt jag hoppar söndagsvinet till maten……

Ny dag jobbevecka imorgon…..Kram Mia

 

Helt uppåt väggarna!

Lågblodtryckare ska helt klart akta sig för övningar som kräver armar/händer över huvud. Om man dessutom addar en stege till dessa övningar så blir det sannerligen lite spänning i tillvaron. För säkerhetsskull är vi ju dessutom minst två lågblodtryckare här i familjen Happyvardag (kidsen vet jag inte riktigt hur det står till med, men vid senaste mätningen på jobbet hade maken 110/60 och den stressade rektorskan som trodde hon hade hjärtklappning hade ju 106/60). Dessa två valde idag ett lite uppiggande uppdrag, nämligen att dammsuga och torka taklister, väggar och innetak. När man dessutom i storstugan har öppet upp i taknock och med bjälklaget framme så krävs det absolut en stege. Rätt hög stege också. Att matcha hög stege med dammsugare och lågt blodtryck skulle visa sig bli lite mer spännande än vi på förhand trott.

2016-01-09 15.44.26

Maken klättrade upp på stegen, rektorskan stod jämte och höll dammsugaren en bit över marken (läs:i huvudhöjd). Oh Holy Moly, maken fick hålla i sig i bjälken med ena handen och dammsuga med den andra, medan rektorskan var tvungen att blundandes luta sig mot stegen för att inte falla ihop. När jag vid ett tillfälle tittar upp har maken klämt fast dammsugarslangen mellan öra och hals och stöder sig mellan de två bjälkarna för att inte svimma av yrsel. Jag behöver inte säga att det tog sin lilla stund att fixa  iordning våra 150 m2 idag, va?

2016-01-23 15.16.54

Post städning visste plötsligt snurret inga gränser för rektorskan. Jag fick snällt lägga mig lite på golvet för att komma tillrätta med detta  fenomen. Bra uppladdning för kvällens party hos Allra Käresta Syster kan jag tro…För övrigt är vi sjukt nöjda med hur rent och härligt det blev . Inte klokt vad smutsigt det blir på väggar, lister och i tak. Bläh! Läskigt!

Annars startade lördagen, efter en nattsömn som inte lämnade något mer att önska, redan innan 7. Tassade upp och jobbade undan lite skrivjobb de första timmarna och sedan tog Milou och jag morgonpromenixen. Långfrulle, städning och sedan lite trädgårdsletande efter bortflugna fjädrar till studsmattan (stormen tog ju med den på en åktur). Altanlunch och sedan en stund i solstolen. Helt fantastiskt! Nu hopp i duschen och sedan ladda för lite släktparty. Hoppas ni har en finfin lördag folket….

Kram Mia

Gnutrött fredag

Kors i jistanes vad trött jag var igårkväll efter mötet, imorse då jag skulle stiga upp och efter jobbedagens slut i eftermiddags. Kudden kvar i ansiktet, släpande gång, bedrövlig hållning och en massa gäsp helt enkelt. Idag känner jag mig verkligen både mentalt och fysiskt trött. Gnutrött, so to speak….

2015-03-08 20.52.00

Helghandlade, tog med Gabbe  och kompisAganton hem och sedan blev det en enda lång plock- och doneftermiddag. Att förpassa saker av olika slag till rätt platser är otroligt befriande. TB och Amanda körde en sväng till Kalmar och vi andra har verkligen intagit helgmode.

Hittade de där tre olika sorterna på Willys idag.  Mums! Helgen är räddad på något vis känns det som. Med härlig nötblandning i en skål, smågodis i en annan och så dessa påsar. Adda du sedan en uppfylld kyl och frys, ett dito skafferi och så lite god dryck från förra veckans dryckeslåda. Det känns hoppingivande. Imorgon ska vi dessutom på kalas hos Allra Käresta Syster och på söndags få vi kompisfikabesök på eftermiddagen. Helg var ordet sa Bill…..

Kram Mia

Mötestorsdag!

Tittar in lite snabbt denna mötestorsdag. En riktig mötesveckabonanza helt enkelt. Ett säkert kännetecken är när man glider in på jobbet vid 07.50 och man först efter 13 loggar in sig i datorsystemet. Hehehehe…..man kan inte anklagas för att vara fast på sitt kontor precis! Nåväl, precis alla möten den senaste tiden har varit väldigt produktiva och känts så välinvesterade i tid. Älsk på det……

Just nu är jag bara på mellanlandning på hemmaplan innan kvällens föräldramöte. Jag har kraschat lite i soffan kan erkännas, men jag ser det mer som att jag bootar om mig. För att säkra upp energinivå öppnade jag en påse av mitt absoluta favvogodis och fick en underbar överraskning. Jag trodde att jag hade köpt små chokladägg, som jag älskar, men i samma i stund som jag bet sönder ett mitt itu upptäckte jag något helt annat. Och då kan man förvisso bli besviken, eller också, också ler smaklökarna helt enkelt. Känslan som uppstår när man inser att de stora marsipanfyllda Anton Berghsäggen också finns i liten storlek…….mums!

Hasta Luego vänner. Kram Mia