Lördagsvalet

Varje dag, i varje stund och situation har man minst en valmöjlighet. Det är nog något av det mest rättvisa som finns här i världen faktiskt. Att kunna välja på vilket sätt, med vilken apporach man väljer att mötande omständigheter som blivit en givna. – att se möjligheter eller hinder, att förbanna läget eller gilla läget, att välja glädje eller mindre positiva känslor. Därmed inte alls på något vis sagt det där skulle vara enkelt. Inte alls….Men insikten i att man faktiskt styr mer av sitt liv än man ibland tror är enormt viktig för variabler som livsglädje, nöjdhet och välmående.  Tja, även för handlingskraft också skulle jag tro.

Imported from Pixbox

De där två, mina två. Betydelsefulla män (läs pojkar). Killarna som regerade baren på den tiden. Från insidan. Till vänster Kalle som blev min ”bästis” när jag var 14 och han 11 (jag vet, på den tiden rätt töntigt att ha en yngre killkompis så jag låtsades att vi var jämngamla). Kalle och jag som  hängde ihop, inte sällan bodde han hemma hos oss. Alltid som kompisar, aldrig som ett par. Kalle gjorde kaos av precis varenda ett av de försök till förhållande som jag gjorde, men som när jag träffade han till höger i bild mycket tidigt in i 90-talet (jepp, det är samme kille jag lever med nu drygt 25 år senare) chockartat nog samspelade med oss. Sedan blev de där två grabbarna på bilden oskiljaktiga…..

Imported from Pixbox

Vi levde nära nära varandra. Jobbade ihop. spenderade ledig tid ihop. reste tillsammans ( här i Vita Huset i Washington). Så plötsligt en dag tog allt det där abrupt slut. Kalle for på restaurangmässa till Köpenhamn, vilken maken tvingades lämna återbud till eftersom han blev sjuk.  En bussolycka tog Kalles liv och skadade en gemensam kompis svårt. Brutalt traumatiskt, livsomvälvande, dramatiskt, hemskt…….Idag är det där 15 år sedan. Och ännu kan jag minnas varje stund av denna dag, så även natten som följde. Det kan ha varit så att det var först där och då jag plötsligt insåg att jag var vuxen. Att livet kommer med glädje och sorg, svåra val och skyldigheten att leva varje sekund.

004

Trots att februari månad inte på något sätt kan kategoriseras som varken en snäll eller speciellt angenäm månad för oss, med två årsdagar av älskade människors himlafärd, så har vi likväl en valmöjlighet.Varje dag!  Och vi väljer livsglädje helt enkelt. Vi väljer att försöka se det varma, goda, fantastiska här i tillvaron, att gilla läget och inse att vi har många vackra minnen att värma oss med och lindra den sorg och saknad som allt som oftast följer oss i tillvaron. Idag blev det sovmorgon och sedan en förmiddagsfärd till kyrkogården. Vi köpte med oss en vacker liten bukett, tände ljus och pratade minnen en stund där vi graven. Så hälsade vi på Lasse och fixade till hans plats lite extra efter hans årsdag. Därefter for vi ut till mor och far för lite lördagshäng och fika. Där hemma var både kompisar till dem samt min bror med fru, så med oss tre och två vovvar blev det sannerligen fullt hus. Vi pratade och skrattade, berättade små livsanekdoter och fylldes med såväl glädje som kärlek. Väl hemma fortsatte det stora utrenset bland våra kläder och sedan stod teknikträning på programmet. I en soldränkt trädgård. Nice! Dock kan man säga att makens och min nyvunna förkylning med tillhörande feber snabbt tog ut sin rätt…..puh! Mr All in fortsatte förstås.

2016-01-29 14.50.33

Nu sprakar brasan sådär hemtrevligt här och huset livas upp av ömsom busandes vovvar och ömsom av tv-fotbollens ljud. Det doftar ljuvligt från köket, där maken kokar en tomatsås till kvällens himmapizza. Bordet är dukat,doftljuset puffar ut sina små signaler, tvättmaskinen snurrar och torktumlaren likaså. TB och Amanda väntas hem vilken stund som helst (TB har lördagsknegat) och Gabbe har precis bytt om från sina fotbollskläder. Del 1 av Sonjaböckerna avslutade jag inatt och jag klurar som bäst på om jags ka påbörja nästa del innan eller efter maten. Hrm….avdelning lite lättare val.

Ta väl vara på er och glöm inte att livet är här, att livet är nu. Att allt vi gör just nu är minnen som aldrig suddas ut. Ta vara på varenda sekund…..

Kram Mia

4 thoughts on “Lördagsvalet

  1. Aj, det där gör ont….att förlora någon man håller av.
    Men samma som i förra inlägget jag kommenterade, så måste vi lära oss att hantera både med- och motgångar hur svårt det än är vissa gånger <3
    Kram J

    • Yes so it is. Det är tufft, men det är verkligen så att livet går vidare. Tror att vi i både Kalles och i min brors fall har försonats med det faktum att de gått för att ej komma åter. Det är en stillsam saknad och samtidigt en glädje över att de funnits i mitt liv. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *