Ny milstolpe i sikte

Eller ja, inte direkt så precis i närsiktet men ändå inte heller så där sjukt avlägsen. Terminens första jobbperiod lades bakom oss och vi har haft ett skötn sportlov. Sådär våldsamt mycket sport blev det inte för oss egentligen, men härlig avkoppling och mycket frisk luft fyllde vi veckan med. Det jag kanske gillar allra bäst med veckolov är att man lätt ställer om till lovmode och sedan även jobbmode ganska enkelt. Det blev många sena kvällar och flera leasure mornar, stros i myskostym och långa fikastunder. Och en hel ocean av vovvegos med Milou och låneDoris.

2016-02-28 10.28.57

Och idag drog vi igång jobbperiod 2 för terminen och med nästa milstolpe påsklov v.13. Våra elever i åk F-5 startade sitt Kroppen-tema och i åk 6-9 spåret kär vi en Må-bra-vecka. Just idag startade vi med gemensam frukost, imorgon blir det morgonsimning sedan är det en hel dle andra härliga aktiviteter.

Fyra spännande jobbeveckor  har vi nu alltså framför oss. Trots ett lov där vi som vanligt ligger mer eller mindre däckade i någon sjuka så var jag idag taggad som tusen för jobbstart. Vi börjar så smått organisationsplanera för kommande läsår och att lägga Svettpärlepussel med personer, timmar, tjänstgöringsprocenter, lokaler, ämnen och annat är himla inspirerande.

2016-02-28 10.42.48

Och så är det ju en fröjd, minst sagt, så här års då man går mot ljuset, värmen och det lite lättare livet. Söndagens sol och faktiskt lite skönare temp bjöd på långpromenad här hemma på Näset. Ni fattar att jag älskar att bo här i denna sommarstugedröm….

Måndagsjobb, några möten och många inspirerande samtal följdes sedan upp av en lagkväll på bästa Team Sportia för Gabbes lag RAIF06. Här blev det beställning av lagoveraller (nya träningsställ och matchställ är redan förbeställda) och valfria inköp. Gabbe passade på att shoppa gympadojjor, extra strumpor och fotbollsvantar – skorna kom ju hemlevererade redan i lördags. Såg att dessa skor fanns till köp idag, men Gabbe valde förstås den dyrare varianten så den skickade vi efter till förmånligt pris.

Happy Monday vänner…..Kram Mia

Lördagsvalet

Varje dag, i varje stund och situation har man minst en valmöjlighet. Det är nog något av det mest rättvisa som finns här i världen faktiskt. Att kunna välja på vilket sätt, med vilken apporach man väljer att mötande omständigheter som blivit en givna. – att se möjligheter eller hinder, att förbanna läget eller gilla läget, att välja glädje eller mindre positiva känslor. Därmed inte alls på något vis sagt det där skulle vara enkelt. Inte alls….Men insikten i att man faktiskt styr mer av sitt liv än man ibland tror är enormt viktig för variabler som livsglädje, nöjdhet och välmående.  Tja, även för handlingskraft också skulle jag tro.

Imported from Pixbox

De där två, mina två. Betydelsefulla män (läs pojkar). Killarna som regerade baren på den tiden. Från insidan. Till vänster Kalle som blev min ”bästis” när jag var 14 och han 11 (jag vet, på den tiden rätt töntigt att ha en yngre killkompis så jag låtsades att vi var jämngamla). Kalle och jag som  hängde ihop, inte sällan bodde han hemma hos oss. Alltid som kompisar, aldrig som ett par. Kalle gjorde kaos av precis varenda ett av de försök till förhållande som jag gjorde, men som när jag träffade han till höger i bild mycket tidigt in i 90-talet (jepp, det är samme kille jag lever med nu drygt 25 år senare) chockartat nog samspelade med oss. Sedan blev de där två grabbarna på bilden oskiljaktiga…..

Imported from Pixbox

Vi levde nära nära varandra. Jobbade ihop. spenderade ledig tid ihop. reste tillsammans ( här i Vita Huset i Washington). Så plötsligt en dag tog allt det där abrupt slut. Kalle for på restaurangmässa till Köpenhamn, vilken maken tvingades lämna återbud till eftersom han blev sjuk.  En bussolycka tog Kalles liv och skadade en gemensam kompis svårt. Brutalt traumatiskt, livsomvälvande, dramatiskt, hemskt…….Idag är det där 15 år sedan. Och ännu kan jag minnas varje stund av denna dag, så även natten som följde. Det kan ha varit så att det var först där och då jag plötsligt insåg att jag var vuxen. Att livet kommer med glädje och sorg, svåra val och skyldigheten att leva varje sekund.

004

Trots att februari månad inte på något sätt kan kategoriseras som varken en snäll eller speciellt angenäm månad för oss, med två årsdagar av älskade människors himlafärd, så har vi likväl en valmöjlighet.Varje dag!  Och vi väljer livsglädje helt enkelt. Vi väljer att försöka se det varma, goda, fantastiska här i tillvaron, att gilla läget och inse att vi har många vackra minnen att värma oss med och lindra den sorg och saknad som allt som oftast följer oss i tillvaron. Idag blev det sovmorgon och sedan en förmiddagsfärd till kyrkogården. Vi köpte med oss en vacker liten bukett, tände ljus och pratade minnen en stund där vi graven. Så hälsade vi på Lasse och fixade till hans plats lite extra efter hans årsdag. Därefter for vi ut till mor och far för lite lördagshäng och fika. Där hemma var både kompisar till dem samt min bror med fru, så med oss tre och två vovvar blev det sannerligen fullt hus. Vi pratade och skrattade, berättade små livsanekdoter och fylldes med såväl glädje som kärlek. Väl hemma fortsatte det stora utrenset bland våra kläder och sedan stod teknikträning på programmet. I en soldränkt trädgård. Nice! Dock kan man säga att makens och min nyvunna förkylning med tillhörande feber snabbt tog ut sin rätt…..puh! Mr All in fortsatte förstås.

2016-01-29 14.50.33

Nu sprakar brasan sådär hemtrevligt här och huset livas upp av ömsom busandes vovvar och ömsom av tv-fotbollens ljud. Det doftar ljuvligt från köket, där maken kokar en tomatsås till kvällens himmapizza. Bordet är dukat,doftljuset puffar ut sina små signaler, tvättmaskinen snurrar och torktumlaren likaså. TB och Amanda väntas hem vilken stund som helst (TB har lördagsknegat) och Gabbe har precis bytt om från sina fotbollskläder. Del 1 av Sonjaböckerna avslutade jag inatt och jag klurar som bäst på om jags ka påbörja nästa del innan eller efter maten. Hrm….avdelning lite lättare val.

Ta väl vara på er och glöm inte att livet är här, att livet är nu. Att allt vi gör just nu är minnen som aldrig suddas ut. Ta vara på varenda sekund…..

Kram Mia

Att förlora med stil

Motgångar, besvikelser, förluster, misstag och mindre önskvärda scenarier…vem gillar det där egenltigen? Alldeles särskilt svårt är det att gilla det då det händer en själv och det verkar för somliga människor vara som bortblåst då det plötsligen handlar om någon annans misstag, någon annans förlust, någon annans tillkortakommande. Somliga människor till och med glädjs, ja så till den grad att det gnuggas händer och smackas läppar, frossas i tankar som att det där är rätt åt någon annan. Rätt läskig approach att möta världen med, om ni frågar rektorskan alltså.

2016-02-23 18.33.55

Men får man inte vara lycklig för sin egen vinning då? Är det plötsligen inte ok att få njuta av en vinst eller en bra insats? Var går egentligen gränsen mellan att fira en seger och att chickanera en förlorare? Ska allt bli sådär utslätat och känsloutsuddat i jakten på att skona oss från alla jobbiga situationer här i livet? Nä, absolut inte. Förstås! Ni känner väl rektorskan vid detta laget – ni vet hon som förespråkar brutal ärlighet, att lära sig leva livet och bejaka hela sitt känslospektra. Ni vet hon som menar att man alltid lär sig mer av sina misstag (hoppas att de inte blir alltför dyrköpta bara) än utav sina lyckosamma drag. Hon som proklamerar att barn aldrig någonsin får känslocurlas, ty då blir det kaos förr eller senare. Ni vet hon som envist hävdar att det är genom förluster man utvecklas (men att man måste få vinna då och då för att orka möta förlusterna på rätt sätt). Rektorskan som hävdar att hur våra barn lär sig hantera sig själva kopplat till positivt som negativt, vinster som förluster, lyckodrag som tillkortakommanden, misstag som utvecklingssteg helt ankommer på det ledarskap som omringar dem, den coaching och fostran som blir dem given samt förstås den acceptans som omgivninger visar dem kopplat till just deras känslor och beteende.

2016-02-23 20.52.24

Det är så förbaskat svårt att förlora, att misslyckas. Det gör ont lite all over the place och att i samma stund kunna kontrollera alla sina känslor är absolut ingen enkel match. Någonstans måste man bejaka att den vinnarskallementalitet som många av våra små (ibland även ganska stora eller helstora också för den delen) hjältar är uppfyllda av inte är fulländad ännu, utan måste tämjas genom samtal, beskrivandet av önskvärda beteenden, lyfta positiva exempel, korringering samt perspektivistiska förklaringar. Det är en resa som måste göras och som medmänniskor är vi skyldiga att hjälpa varandra på just denna resa. Vi befinner oss alla på lite olika ställen resmässigt och olika situationer har en tendens att engagera och trigga oss i lite olika stor omfattning, varför det sällan är så att alla hanterar likvärdiga känslor precis vid samma tidpunkt.Toppenbra utgångsläge egentligen…..

2015-12-30 11.54.48

Jag tror inte att vi gör någon en tjänst genom att plana vägen, se till att undanröja hinder, eliminera slumpar eller plocka bort ett tävlingsmoment – det är snarare att invagga barn i en falsk förhoppning. Livet är inte alltid snällt. Ganska ofta stöter man på det som kan kategoriseras som diverse svårigheter kopplat till känslor, bemötande, beteende och resultat kopplat till såväl livet, skola som arbetsliv,idrott och andra fritidsaktiviteter. Förr eller senare kommer vi alla att utsättas för situationer som kräver att du har skapat dig en känslohandlingsberedskap och ju fler årsringar du har skaffat dig, desto sämre acceptans finns det från omgiviningen för lipande, tjurande eller andra känsloutbrott.

2016-02-23 21.29.39

Och visst är det så mycket enklare att ömka någon/tycka synd om någon det går dåligt för än att glädjas åt dem som lyckas. Det krävs en synnerligen fin personlighet och ett gott ledarskap för att kunna lägga band på sin egen besvikelse och glädjas med någon annan. Den här rektorskan var i tisdags en mycket stolt moder till en sådan personlighet. RAIF 06 tränas och coachas av drivna men ytterst mänskliga ledare  som sätter gemenskap, utveckling och de långsiktiga målen främst. Jag är mycket imponerad av dem. De strävar alltid efter att hitta bästa fördelningen till två jämnstarka lag och jag tror ingen av grabbarna känner att någon i laget är mer eller mindre värd än någon annan. Trots att det helt ärligt finns en enorm spridning i såväl fotbollskunnande som i intresse och engagemang hos killarna tillåts inte minst lilla drag av alliering, grupperingar eller fixstjärneri. Utan att det för den sakens skull är nåot gullegull eller lallande omkring, tvärtom är det brutal ärlighet och såväl social- som fotbollsfostran på hög nivå. Här både vinner och förlorar man tillsammans. Allihopa! Att se dem glädjas åt den som gör målet, istället för att förbanna att det inte var en själv är lite rare moment mot vad man kan uppleva på lite annat håll.

I tisdags möttes tyvärr lagen i semifinalen och några blev alltså trea i cupen, medan det andra laget vann alltihop. Det skulle i sig kunna skapa splittring, skitsnack och titta snett och istället blev det som på bilden ovan. Treorna duschade snabbt och var sedan på plats för att heja fram det andra laget. När slutsignalen ljöd rusade treorna in på plan för att segerkramas allesammans. På bilden ser ni sedan vinnarna hyllas och vänta på sina medaljer medan låter ”We are the Champions” spelades och treorna håller om varandra, rytmiskt vaggandes, sjungandes med. När ceremonin är klar fotograferas de allesammans tillsammans som ett enda lag. Det är stort. På många sätt. Att inkludera. Att släppa in i sin segerbubbla. Och att svälja sin besvikelse. Och det där hade ju aldrig fungerat så om ledarskapet hade missat på målet eller om adepterna inte litade på sina ledare/tränare. Det är verkligen de tillsammans. Och vilket som av lagen hade kunnat vinna, likväl som att vem som helst av dem hade kunnat hamna i vilket lag som helst. Det där skapar inte för en sekund förvirring eller oro, utan just känslan av att man tillsammans är ett lag. Allihop!

2016-02-23 19.16.02Det är sannerligen en konst att lära sig förlora med stil. Och för att bli en sann vinnare måste man utsätta sig för risken att förlora, så enkelt är det. Den som inte ständigt är rädd för att förlora, är den som utvecklas mest och som på sikt har den största potentialen att möta stora framgångar. Det jag ser hos såväl ledare som spelare i RAIF06 bådar otroligt gott för framtiden……

Redan fredag! Lovveckor är man inte alls så förtjust i snabbhet som under jobbeveckor, inte sant. Här blev det morgontrix och så in till jobbet några timmar för prepp inför skolstarten på måndag samt ett mysigt möte. Lite lightshopping på hemvägen (varför handlar jag alltid varje dag när jag är ledig? Just asking….) och så teknikträning i en soldränkt trädgård. Lovely! Nu ska det preppas en  köttfärspaj med sting, en krispig sallad med sval dressing, lite melon-och crudoknyten samt en kräftröra till de nybakade baguetterna. Häller säkert upp ett glas rött lagom till den preppning och skålar därmed in fredagsmyset. Hoppas ni har det underbart folket!

Kram Mia

 

En riktigt skön böna…..

Rektorskan har träffat på en riktigt skön böna. En sån där som man lätt kan önska att man själv skulle vara. Påhittig, omtänksam och livsnjutare som gärna vill göra det bästa för sina nära och kära. Jag ler med hela ansiktet, kroppen, själen då jag möter henne. Jag vänder blad allt snabbare och är sjukt nyfiken på vad som ska hända. Just denna sköna böna existerar alltså i bokform och jag är så glad att jag bara råkade snappa till mig just den boken i förbigående.

2016-02-22 21.37.06

Har aldrig läst något av Åsa Hellberg tidigare men detta är definitivt inte den sista. Som tur väl är finns det en fortsättning på denna som heter Sonjas Hemlighet. Boken inleds med att den sköna bönan Sonja faller ihop och drar sin sista suck utanför Åhléns (trist start på en bok kan man tycka förvisso men….). Sonjas väninnor Maggan, Susanne och Rebecka kallas till en advokatfirma och får sitt livs chock när testamentet läses upp. Alla 3 antar Sonjas utmaning för att få ta del av ett gigantiskt arv (ingen visste att Sonja var rik) och hamnar därmed i Paris, London och på Mallorca. Någon ska starta och driva ett hotell, en annan ska inreda ett stort hus medan någon ska skriva en bok. Språket är lätt och ganska rappt, underhållande korta kapitel och lite lagom snurriga parallelhändelser. Rekommenderas varmt…..feelgood, helt klart!

2015-11-16 07.19.55

Idag har rektorskan annars ägnat sig åt en avancerad form av fruktsallad här på Näset. Budade hem en byrå, som visade sig komma med hemleverans igårkväll (tusen tack Bovmaken), och idag skulle jag bara ställa iordning lite. Hrm…..note to self: det blir aldrig bara lite att ordna till. Åh Jesus, vilken röra! Definitivt blev det kaos på riktigt här i huset då byrån visade sig inte alls passa in storleksmässigt där jag tänkt mig det (och måttat med ögonmåttet). Ja, många timmar senare blev det bättre än jag tänkt mig i första läget. Dets tämmer verkligen det där att det alltid öppnas en ny, bättre dörr om man bara vågar vara openminded nog.

2016-02-25 13.24.52

Möbler på rätt plats, skor och huvudbonader utrensade, golven städade. Puh! Några kläder har ännu icke flyttat in i byrån, men jag har ju hela helgen på mig. Ögongodis har flyttats omkring och jag tycker som vanligt att dte blev toppenbra. Lättflörtad så….

I övrigt har jag skött vår månatliga hemmaekonomi denna torsdag, sorterat in papper, ringt viktiga samtal och mailat dito mail. Underbart skönt. Dessutom blev det en långpromenad längs havet i vår vackra stad med finkusinen. Underbart mysigt! Nu har vi käkat, diskat och hamnat i tv-soffan. Vovvar snarkar gott jämte oss, Skönabönanboken väntar på mig och vetskapen om att det är fredag imorgon uppskattas.

Kram Mia

Onsdagsglutten – Nu är jag kär på riktigt….

Någon undrade var jag hittar alla fina boenden och ja, helt ärligt….jag ägnar en del tid åt att kika runt på spännande hussajter. Jag verkligen älskar att titta på olika typer av boenden, klura på hur livet skulle vara om jag bodde där och möblerar dem i fantasin. Skruvat? Jag veeet…..

Välkommen till Martha's Cottage

Det här handlar förstås inte alls om att jag inte trivs där jag är. Inte alls. Men medge när ni ser detta söta lilla fristående hus att man blir förälskad. Stället, som är under nyproduktion, heter Martha´s Cottage och ligger i Huddinge. Så gulligt…..

Välkommen in...Välkommen in...

Vitt, förstås. Välutnyttjande av varenda kvadratmeter, förstås. Såväl genomtänkt som vansinnigt snyggt, förstås.

Fullutrustat kök, även med tvättmaskinFullutrustat kök, även med tvättmaskin

Välutrustat kök,d.är även tvättmaskinen får plats. Lilla fönstret vid diskhon är perfect match för rektorskan.

Duschrummet har fönsterDuschrummet har fönster

Även duschrummet/toaletten har fönster vilket är ett stort plus tycker jag. Snygg kommod och stilren touch. Inga onödiga krusiduller, men fullt möjligt att adda sin egen stil.

Till Martha's Cottage hör en parkeringsplats

Så här ser projektet ut . Lite amerikanskt sådär som rektorskan älskar. Eftersom Martha´s Cottage är lite för mycket cottage för en hel familj so to speak, så passar Villa Hampton i samma projekt rektorskan såååå mycket bättre. Ser mig själv där….for sure…. (alla bilder BaldersÄdelmark)

I projektet finns också Villa Hamptons

Sportlovslillördag och vi är mer än lovligt sega här idag. Gabbe spelade fotbollscup (sista inomhus för säsongen) i Ingelstad igår och vi kom hem kl 23.25. Jippie!

2016-02-23 18.33.55

Cupen var väl kanske inte en av de mest välorganiserade vi deltagit i och sporthallen inte heller en av de mest välplanerade men….icke desto mindre. Ena laget gick obesegrade genom sin grupp och Gabbes lag vann två och förlorade en – vidare till semi med båda lag. Tyvärr fick de möta varandra i den eftersom ena laget vann sin grupp och det andra blev tvåa. Med 30 sek kvar vann det andra RAIF06laget över Gabbes och med 15 sek kvar i finalen vann laget även den. Att bärga guldet, oavsett vilket av RAIFlagen man tillhör var härligt för samhörighetskänslan. Jag lär ha anledning att återkomma kring detta…..det berörde verkligen kan jag meddela.

2016-02-23 21.29.39

Nåväl, dålig nattsömn=trött mami=låååång onsdag. Här blev det lite catch up idag bland tvätt, pappersarbete, jobbet, mor och far samt handling. Nu preppa en Chicken Paneng, promenera vovvar och sedan ramla ihop framför mästerkockarna ikväll. Kanske blir det en skön lässtund (ska boktips också snart….) framför brasan också – idag gör jag bara snälla saker mot mig själv. Bra va?

Kram Mia

 

 

After pasture&meadow

Sportlovet är igångkickat här på Näset. Att fara på semester på våra enveckorslov har aldrig legat för familjen Happyvardag, dels är det galet skönt med catch up på hemmaplan, verklig vila och mycket mys och dels har vi ju en klar tendens att kombinera lov med sjukdom så…..Vintersemester skulle eventuellt tilltala make och kids, rektorskan not. Därför är vi hemma. Punkt!

2016-02-22 15.41.39

Låååångsamt start på måndagen, skickade maken till jobbet (stackars honom…) traskade ut längs havet med vovvarna och sedan njöt vi av långfrulle. Lite trix här hemma och sedan en tur till jobbet samt Maxihandling. Eftermiddagen tillbringade vi bland hagar och ängar längs havet här på Näset. Vovvarna fick springa fritt, Gabbe hade trädklättring och vi tränade liten Doris på att komma vid kommando. Solen sken och värmde faktiskt lite på avstånd, fåglarna kvittrade och vi njöt av att bara vara. Trötta vovvar efter att ha knatat i terrängen, rätt smutsiga också följdes upp med dusch,  fika och brasmys.

2016-02-22 15.33.37

Nu puttrar en het Bolognese på spisen och ett glas vältempat Italienskt är redan upphällt. After pasture&meadow när det är som  bäst liksom…..

Happy Sportlov folket! Kram Mia

Not my comfort zone

Om jag hade varit det lilla minstaste modern hade jag säkert benämnt vår söndagseftermiddag/kväll som datenight with my husband, men eftersom jag är hopplöst omodern så nöjer jag mig att konstatera att det blev en stund på tu man hand. Maken och jag, bara vi. Något av a rare moment for sure. Eftersom familjen Happyvardag delar ett intresse för golf (bara svalt för rektorskan men ändå) och framförallt fotboll tenderar vi ju att ständigt uppleva den delen av världen. Tillsammans. Mer eller mindre fulltaliga La familia.

2015-10-04 17.27.53

Söndag idag och en slapp sådan. Same procedure as yesterday – sovmmorgon, promenad (fick sällskap av finaste svärmor) och så långfrulle. Underbart! Ett fikabesök hos mor och far och sedan en djupdykning i värsta stryktvättskorgen ever. Puh! Note to self…..inte spara en veckas stryktvätt. Den blir så förbaskat torr. Lagom till kvällningen lämnade vi av Gabbe på fotbollsträning  och maken och jag styrde kosan mot staden. Det blev ett restaurangbesök för oss och jisses så skönt att slippa stå i grytor och kastruller. Vi nöjde oss med varsin pizza och lite iskall dryck, men helt ärligt….sjukt tråkigt utbud av öppna restauranger en söndagskväll. Mont Matre fullbokat (som vanligt), Nivå stängt, El Toro likaså. Hrm….

2016-02-21 19.59.37

Klockan 19 bänkade vi oss för en helt magisk konsert med Anna Ternheim på Konserthuset. Förstår att ni nästan blir chockade, konsert är verkligen utanför min comfort zone so to speak (har bara varit på 3 innan i mitt liv, nämöigen Rolling Stones, Madonna och Thåström). Men jag försöker liksom att vara tidsenlig och att flytta mina gränser. Hehehehe….

2016-02-21 20.24.47

Magiskt, melankoliskt med ett sound som påminner om något som sakralt möter Thåström. Skönt gung, ingen trallvänlighet what so ever och definitivt totalt avsaknat av nödrim. Jag satt där skönt nerkrupen i konserthusfåtöljen, tillät mig det där djupa andetaget från långt nere i magen och från första tonen omslöts jag av mörker, ljus, ord utan tidigare minen, ljudsekvenser och en röst som sänd från himlen. Svävade bort i hjärta, själ och tanke – som i en annan dimension. Avkopplande, rogivande och enormt meditativt. Några timmar senare tassade vi ut i den regntunga kvällen, behagligt avslappnade, fånigt leende  och med känslan som dröjer sig kvar. Känslan av att den där tjejen, den där Anna gör skillnad.

Jepp, sunday fun with my man. Underbart skönt att  nu hålla kväll här på Näset  OCH att veta att det INTE är jobbedag imorgon. Sportlov is coming up……

Kram Mia

Lördagsmys

Oj, så tunga ögonlockar det var här på Näset igårkväll. Vi somnade lite huller om buller där i TV-soffan – vovvar, mami och papi samt en sjötrött Gabbe som igår spelade Bästa 3:an i pingis (länsfinal) och vann. Lovely! Det där innebär ofta per automatik att den där lördagssovmorgon uteblir and so it was. Vi vaknade 06.40 maken och jag. Pigga och galanta. Så himmelens mysigt att ligga kvar och småprata, småslumra och allmänt bara låta kroppen vakna till liv innan man ska studsa ur sängen.

2015-11-07 20.01.29

Medan maken tände brasan tog rektorskan med sig vovvarna på morgonpromenix i den lite trollska dimman här på Näset. Bitig vind kan meddelas och ganska grått, men icke desto mindre störtskönt med frisk luft i nobban. Hem och fixa till en skön lördagsfrulle, läsa blaskan och bara njuta av en ledig dag. Maken drog på träning med kompisOla, Gabbe bäddade iordning för spelmys de luxe och rektorskan kopierade förra veckans wild&crazyness och städade huset även denna vecka på en lördag. Wow!

2015-07-27 14.36.47

Lite ”fruktsallad ” på prylar i huset livar alltid upp, likväl som byte av batterier i ljusslingor lyser upp. Passade sedan på att göra mig kvitt vinterbehåringen på kroppen innan jag tog en lååång, ljuvlig dusch. Eftermiddagen har sedan inneburit stora fotbollstvracet – Arsenal på en tv, hemstreamad AIK-match på en annan. 0-0 för Arsenal, men vinst för älskade Gnaget med 2-1 i Svenska Cupen. Många spännande diskussioner kring spelare och situationer och så Gabbe som omgående skall plocka på sig träningsgrejor och härma sekvenser hans sett. Dock inomhus denna eftermiddag eftersom tillvaron stoltserar med blygrå himmel, snöblandat regn och en ihärdig vind. Maken och jag nöjer oss med att konstatera att det ser bra ut för AIK, riktigt bra. Många spännande unga spelare och en bredd som saknades förra säsongen – idag imponerade såväl Eliasson som Saletros och Brustad. Bring Season 2016 on……

2016-02-19 19.45.18

Nu har trötta vovvar intagit brasmyset, fotbollslördagen rullar vidare med Barca vs Las Palmas och TB har kommit hem med Amanda. Ikväll ska vi käka egostyled wok, vilket säkert innebär biff till maken och tigerräkor till moi tillsammans med utvalda grönsaker och favvosås. Kanske blir det ett glas vältempat Italienskt lagom till tillredningen  och så en skön kväll med godisskålen i soffan. Känslan av att ha sparkat igång sportlovet är påtaglig och så där sjukt härlig. En bättre lördag helt enkelt……

Kram Mia

Man ska inte ropa hej…..

…..för tidigt. Det ska man då rakt inte göra, det vet man ju. Sen gammalt liksom. Rätt otursförföljt det där ”hejet”. Precis som att stampa på en avloppsbrunn med bokstaven ”A”. Vem vill ha avbruten kärlek liksom? Det är ju det A:et står för, det vet ju alla! Idag var jag på väg att skapa otur minsann. Redan på vägen hem från jobbet denna fredag hade jag lite på känn. Ni vet det där fredagsgladpirret som kan ta över ens kropp. Jag kände när det kom, sakta krypandes under veckan som gått då sak efter sak har bockats av från den mentala listan, somligt ramlar på  plats och lovinställningen börjar ta form. Känslan av att lovet kommer som på beställning, att man är redo och att läget är under kontroll. Lätt att man vill ropa hej kan jag meddela. Livsfarligt!

2016-02-19 14.17.43

Efter att ha plockat ihop för sportlov, haft ett fredagseftermiddagsmöte på habiliteringen (tusen tack alla inblandade, superbra!) och slirat inom jobbet för att hämta upp sista prylarna, snicksnackat med personal och föräldrar, kikat på lovinfon och hämtat hem helghandlingen så småsjöng jag i bilen på vägen hem. Hejet hängde på läppen kan jag meddela. Jag till och med tänkte att dagens blogginlägg skulle heta: ” En bättre fredag”. Komplett livsfarligt! Det skulle jag komma att märka inom kort…..

2016-02-16 08.30.14

Note to selff: Do not say hello……Icke heller bör man öppna upp mailboxen sådär random heller en fredagseftermiddag. Har jag också märkt. Fick ett lätt tokspel och formulerade ett svar som förmodligen inte lämnar någon oberörd. Kors i jisses dar! Pulshöjande effekt på dirren, vilket i sig inte gör något för rektorskan med såväl låg puls som lågt blodtryck. När syster yster härmodagen for runt jobbet och skulle kolla våra blodtryck (bra personalservice tycker jag) och rektorskan kommer nerspringandes från plan 3 till plan 1 och hävdar att idag, idag har jag nog högt blodtryck för jag känner lite hjärtklappning och då landar på 106/60…..då vet man varför man har lätta svimningstendenser titt som tätt.

Snabba maildebriefen med bästisMaria, för att sedan få ett telefonsamtal från TB att bilen (ni vet den som brann i generatorn i tisdags och som hämtades lagad och klar igår eftermiddag) plötsligen hade börjat lysa och indikera på motorfel och sedan stanna vid rondellen på hemväg. Det är då man vet….for sure….att det inte är en bättre fredag egentligen. Och att man aldrig skall ropa hej…..

Trötta hundar, fotboll på tv (what a surprise! Just nu Levante vs Getafe och sedan Juve vs Bologna. Vi specialstuderar Progba förstås), mat och fredagsvin. Hallå hej sportlov, det är väl ändå inte att ropa hej eller?

Kram Mia

Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig

Sorgen har övermannat mig lite idag. Kastat sig över mig, vilket i sig kanske inte alls är så otippat egentligen. Inte för att jag ville vänta på den, men jag borde ha sett den komma. Jag vet ju såväl förnuftsmässigt som känslomässigt varför den knackar på just denna tid på året. De sista dagarna har varit lite shaky. Tusen tankar och känslor som virvlar omkring. Minnesbilder som ständigt fladdrar framför min ögonlock. Min kropp är ledsen, min själ likaså. Något fattas mig och det skapar en obalans inom mig, ändå ler jag, skrattar och lever fullt ut. Jag vaknade tyngd imorse, för vilken gång i ordningen den senaste tiden vet jag inte,  efter en natt med kastsömn. Ni vet sådär när man somnar hårt och vaknar av man kastar sig själv runt i sängen. Normalt sett sover jag alltid blickstilla. Somnar i en ställning och vaknar likadant, kanske bara något mer utknuffad på kanten av en älskad vovve. Men ändå, i samma pose. Jag verkligen ogillar snurrande kåldolmar i sängen och det kan hända att jag även känner mig nödgad att kliva upp och bädda om, sträcka lakan och fixa till. Inatt har jag haft mardrömmar de luxe och vaknade kallsvettig, fullständigt inrtrasslad bland lakan och kuddar, pyjamasbrallor och annat jox. Lätt hyperventilerande någonstans mellan dröm och verklighet. Inget angenämt! Sådär kusligt verkligt att jag inte kunde värja mig. Traumatiserad? Jag? For sure…..

2016-02-04 11.16.13

Hela dagen har burit en tunn slöja av mörker och sorg, eftertänksamhet och saknad. Förnuftsmässigt vet jag att dessa dagar är en förutsättning för att ta sig vidare här i livet. En förutsättning för bearbetning och perspektiv. Och ändå, ändå känner jag mig övermannad och sänkt på samma gång. Mitt i allt vackert som livet ger. Och ändå……

2016-01-03 16.57.13

Och ändå, ändå finns det människor jag saknar. Människor som var en viktig del av mitt liv och som har gått för att inte komma åter. När livet bjuder på berg- och dalbanefärd (och det har  ju sannerligen kategoriserat den senaste tiden) har jag en tendens att sakna dem mer än någonsin. Har det hänt att ni också dristar er till att önska: Ge mig tillbaka mitt vanliga liv? Jag vet att livet blir vad man gör det till. Att vi måste lära oss att vänskap och kärlek inte alltid kan levas fullt ut. Inte kan manifestreras. Att vi måste acceptera att människor och känslor tillhör olika faser i livet och att vi på sätt och vis färdas genom livet just genom dessa olika faser. Icke desto mindre vill jag idag kasta mig på golvet, brista ut i avgrundsgråt och verkligen vägra resa mig om du inte kommer tillbaka. Så urbota fånigt, jag veeet……

2015-10-25 10.52.05

Nä, livet blir aldrig sig likt mer. Och jag känner mig så trasig för en del av mig har alltid varit du. Du fattas mig. Du fattas oss. Jag saknar dig i varenda andetag, varje steg på vägen. Det är ofattbart svårt att acceptera att jag ska fortsätta resten av mitt liv utan dig. Idag besöker vi graven. Tänder ljus, gråter, minns och saknar. Ber om mod att glädjas åt det vi hade lyckan att få uppleva tillsammans med dig, istället för att sörja att det inte blir så mer. Ber om kraft att hitta balansen mellan att uppskatta det vi har här och nu och att bejaka att det som fanns före och det som komma skall inte blir mindre betydelsefullt för det. Ber om nåd att du alltid skall vaka över oss. Två år sedan livet snuvade oss på en älskad bror, morbror och familjemedlem. Älskade Lasse, allt vi ännu saknar, varje dag vi vaknar. Är den tid vi aldrig ska ses.

Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så förbannat mycket saknar jag dig….igår, idag, imorgon, för alltid! Jag älskar dig! Puss o Kram från Lillsyrran