Titulerar mig jullovsfirare

Hallå hej i stugorna!

Tänk att det blev den 18 december trots allt och av klockan att döma har dagen passerat just julavslutninsgdagen, för att nu meddela omgivningen att det är kväll. Första jullovskvällen helt enkelt. Den känslan folket, den är oslagbar…..20 dagars jullov! Just det firar jag friskt här på hemmaplan. Någon klok människa har sagt att man ska ta alla tillfällen i akt att fira och det lyder jag, for sure….

I örvigt kan jag meddela att statusen är högst oklar. Alldeles särskilt julstatusen. Är oklar alltså. Högst oklar skulle jag vilja säga. Sitter här i någon slags paltkoma möter jagharvaritvakenalldelesförmångatimmaristräck och funderar på om jag överhuvudtaget har något som helst koll på läget inför den kommande julen. Vilken dag är det egentligen? Vad borde jag ha gjort till dags datum? Och för guds skull vem har snott mina to-do-listor? Har jag förresten gjort några to-do-listor alls? Och btw har inte alla börjat exceptionellt tidigt med allt i år? Det känns som om jag har läst om julgransklädning, hemgjort julgodis och glöggmingel under en längre period än vad som borde betingas av den kommande julen. Och kors i hjärtanes vad alla bakar och står i. Det känns som om någon typ av kollektiv regression till mormors tid har drabbat hela bygden (eller åtminstone merparten av facebook i alla  fall). Varenda gång jag loggar in  på fejjan förväntar jag mig numera minst bilder på korvstoppning, hemkokta gröten, byktvätt på bryggan och kommandoran i egen hög person. Själv sitter jag mest still båten, so to speak. Eller är det så att rektorskan till och med har fastnat där bland åror och öskar?  Läget är som sagt var högst oklart…..

Idag har vi hållit julavslutning på jobbet och rektorskan har varit i farten med skurtrasan i högsta hugg. Lite här och var och i synnerhet bland personalkylskåp och avlastninsgytor. Efter allmänt ihopplock, stora julönskningskramrallyt och nedstängning av ett stycken kontor for vi hemåt. Lämnade av make och Gabbe, svidade om till lite mer situaitonsanpassade kläder och for ut till finaste paranteserna för ……, ja just det….fortsatt städning. Här blev det dammtorkning på valda ytor (mor hade gjort en del), byte av lakan, rista sängkläder, skura toalett och förstås dammsuga golv och moppa till detsamma. Tur att de bara har 2 rum och kök. En supermysig fika hann vi också med förstås….

Nu har jag landat hemma och skickat make och kids samt flickvän (ja, inte makens då  utan TBs) till staun för bio (Star Wars). Själv hamnade rektorskan i Lassesoffan med ett glas vin (se första bilden). Valde mellan den sprudlande kompsien Roger eller den något hetare Mr Amarone…hrm svårt. Medan pojkarna är borta ska jag försöka bättra på just julstatusen lite. Julklappar skall svepas in medan nyfikna små ögon och öron befinner sig på behörigt avstånd och somliga julkappsköpsbetalningar skall utföras. I magen skvalpar en het Gulasch, alla ljusen brinner så fint i mitt lilla hus och brasan sprakar förstås. Milou, han ömsom snarkar och ömsom ylar i soffan, annars är tystnaden min bästa vän just nu.

001

Jag väljer att stänga ute de flesta av andra tankar och känslor här och nu. Jullovet kommer att ge tid till reflektion och eftertanke, samt förstås sorterandet av saker till rätt plats, men just nu väljer jag bara att konstatera att jag denna höst har jag mött många märkliga kravspecar, så mycket självcentrerande, en smula för lite omvärldsbenägenhet och så då och då salvor av tyckande och tänkande i olika former. I min värld litar man fortfarande på de professionella……Även om jag vet vägen, sanningen och livet och jag är bra på såväl tålamod som överseende, så upphör jag dock ändå icke att förvånas. Prisa Gud för ett jullov, ty jag behöver boosta mig med allt det vackra, det omtänksamma, det mellanmänskligt kärleksfulla. Tusen Tack sötaste fina Jos, du startade sannerligen den påfyllnaden nyss……

Happy Jullov raringar! Kram Mia

Att kanske sila mygg, men också svälja elefanter…..

…… är kanske den mest gångbara filosofin och approachen till tillvaron så här i terminens elfte timma och med endast upploppsrakan mot julen framför oss. Med det menar jag förstås att vi av ren överlevnadsinstinkt måste välja våra krig, ha överseende med en mängd olika situationer, personer och egenheter men samtidigt inse att vi måste pysa på ventilen genom att ta de fighter som innebär minst risk till uppståendelse. Vi är alla trötta och lite slitna just nu, tålamodet prövas lite för ofta och inte sällan får vi bita oss i läppen för att inte säga precis just det där vi tänker och tycker. Ändå kanske vi låter som Sir Väs då och då och det där är förmodligen helt ofrånkomligt. Stress och press och tidsnöd och arbetshopar och förväntningar och alla to-dos gör något med oss, helt klart! Det är inte lätt att alltid le, nicka och vara glad när balansen rubbas. Låt oss nöja oss med att konstatera att vi är inte mer än människor!

Hittade denna idag (från Just idag, 365 tankar för sinnesro av Olle Carlsson) och log bara sådär fånigt igenkännande. Mellanmänskliga relationer är härligt och ibland lite knepigt. Vi som jobbar med oss själva som redskap och ständigt i olika typer av möten med människor (elever, föräldrar, medarbetare och externa personer) blir ibland nästan mentalt och socialt utmattade. Att det endast återstår en arbetsdag innan vi ropar jullov är för väl kan jag lova….

Idag har vi haft stora julpysseldagen på Svettpärlan och det organiserade kaoset har varit ett faktum. Det har gjorts spelbräden (tre i rad), sytts påsar och gjorts spelpjäser, julkort har framställts, pepparkakor har bakats, snygga julgranar har såväl målats som byggts och en hel massa mer. Rektorskan har haft fullt upp med att fixa fram stora julefikan för personalen samt lägga sista handen vid mina skriveriuppgifter. Mitt mål var att göra det klart under sen kväll/natt igår, men jag somnade mitt i pärmen so to speak och vaknade upp med nackspärr imorse.Man får visst vad man förtjänar, eller hur?

Världens snyggaste pensionär var förstås med och pysslade, med julekoftan på och tomteluvan likaså. Som vi saknar denna sköna böna här i vår vardag…..

Efter städ och trix på jobbet for jag hem och lämnade av make och Gabbe och sedan for jag tillbaka till affären för en kombinerad helg- och julshopping. Det blev billigt! Och var en sann utmaning efetrsom jag glömde glojärnen hemma. Moahahahaha. Somliga grejer fick jag fota med mobilen för att sedan kunna förstora bilden för att veta om jag tog rätt. Hallå Hej Blindstyre! Att handlingen tog liiiite längre tid än annars behöver jag väl knappast påtala mer tydligt än så här. Väl hemma och med allt inpackat (det är verkligen värsta momentet med handling) har jag nu landat i soffan. TB har flickvänsbesök, Gabbe spelar, maken likaså och Milou ligger och myser vid brasan. Själv ska rektorskan straxt bjuda familjen på köbepizzan som hon råkade få med sig på vägen hem. What a coincident!

Kram Mia

Onsdagsglutten – Tegelhus förstås

Jag har alltid haft en galen längtan efter ett tegelhus. I rätt sorts tegel alltså. Vackra ting ligger mig varmt om hjärtat och irriterande nog för somliga fastnar jag gärna i utseendet av ett hus, en bil, en plats….ja, name it. Vi är i Skåne igen. Förstås! I Malmö för  att vara lite mer precis och i området Mellanheden, Trollenäsgatan för att vara exakt. Bilderna är hämtade från mäklare Bjurfors. Håll till godo….

Exteriörbild. Trollenäsgatan 7 - Bjurfors

Precis det teglet menar jag, varken mörkare och absolut inte ljusare. Helt uppenbart verkar jag ju dessutom vara svag för järngrindar har jag märkt. Den här typen av gammeldags lummig trädgård gillar jag också skarpt.

Exteriörbild. Trollenäsgatan 7 - Bjurfors

Och där man utifrån lätt förleds att tro att det är det något gammaldags som ska dominera här inne, så blir man från insidan djupt överraskad. Spännande planlösning och häftiga detaljer. Det gillar vi…..

Exteriörbild. Trollenäsgatan 7 - Bjurfors

En salig blandning av gammalt och nytt. Kolla in de dörrarna och minsann, skymtar man inte skjutdörrsparti til vänster? Även det något av en het dröm hso rektorskan.

Exteriörbild. Trollenäsgatan 7 - Bjurfors

Vilket helt ljuvligt skjutdörrsparti här då? En varm sommarkvällning, öppna dörrar och gränsen mellan ute och inne som suddas ut. Kliar i fingrarna på mig att få inreda även uteplatsen på ett mysigt sätt.

Exteriörbild. Trollenäsgatan 7 - Bjurfors

Snygga entrén/hallen med en snygg trappa. Förvånar mig bara något över ”lapptäckestekniken” på golven, något jag skulle ha mycket svårt att gilla. Jag vill ha enhetlighet för att skapa lugn och harmoni. Ett mörkt hade varit en perfekt kontrast till allt vitt i huset och dessutom hade jag gärna målat trappstegen i svart.

Exteriörbild. Trollenäsgatan 7 - Bjurfors

Åh, snyggt! Balkongen älskar jag, det toppiga i husets karaktär likaså. Flera nivåskillnader i huset ger liv och och trädgården ser definitivt ut att kunna husera såväl ett fotbollsmål som en M-station. Nice! Ja, då är vi väl i hamn då so to speak…..

Här ligger vår älskade lille Milou, nyklippt i sin julkostym. Uttrycket ”fryser som en hund” har nu fått ett ansikte kan jag meddela. Stackaren! Inatt har han legat som limmad intill mig under täcket. Dock vaknade vi imorse av att ljusen glimmade i mörkret och brasan sprakade skönt –  en värkansatt make hade inte kunnat sova och överraskade oss. Så mysigt att tassa upp och sätta sig framför brasan lagom till frullen. Isigt kallt utanför dörren och resan till skolan blev  därmed en hal historia. Don´t like at all!

Jobbedagen har ägnats åt avstämningssamtal på lite bred front, skrivjobb, handling inför julfikan för personalen imorgon och så lite sortering. Kl 12.30 satt jag i tandläkarstolen och ni som följt mig genom åren vet vilket helvete jag levde med i nästan 1 1/2 år innan vi fick bukt med smärta och bekymmer. Av den anledningen går jag på kontroll 4ggr/år och det känns som en toppeninvestering. Alldeles särskilt då jag idag (för en gångs skull) kunde knalla ut därifrån utan behov av åtgärder. Whoop, whoop…..

Nu har vi landat hemma och jag har en hel del skriverijobb att ägna sen eftermiddag coh kväll åt (kanske även natt om jag har riktig tur). Först lite soffhäng bara för att samla ny kraft….

Kram Mia

 

 

Words, don´t come easy to me…..

Oh, Helga natt tänkte jag inte direkt utbrista i men definitivt ett enda stort Oh Holy Moly! Sista skolveckan innan terminsslut innebär inte mindre av skrivande vill jag lova. Det är månadsbrev och lite olika tal förstås, julkort och terminsdokumentationen och så förstås alla betyg och betygskataloger. Pjuh! Somliga moment innehåller förvisso långt fler ord än andra och somliga moment kräver helt klart mindre tankeverksamhet än andra, men icke desto mindre: skrivande it is……

2015-10-25 10.34.05Det är verkligen inte så att jag har svårt att ta itu med skrivande på något sätt och helt ärligt älskar jag verkligen ord (det kanske ni i och för sig har märkt), så egentligen passar uppgifterna som sådana mig som hand i handske. Det enda jag kan klaga på så här två dagar in i sista veckan och en bit in i skrivprocessen är väl möjligen skrivkramp, som i betydelsen lite slak underarm och spretande fingrar på högerhanden. Idag har jag skrivit på 104 betyg och samtliga klassers samtliga betygskataloger i samtliga ämnen, efter att ha korrat dem mot anteckningar förda på betygskoneferensen förra veckan. Att skydda och säkra och se till att Svettpärlan tillhandahåller en likvärdig betygssättning är superviktigt för denna rektorskan nämligen.

2015-10-27 17.07.32

Nu unnar jag mig en stund i soffan och kurerar min lite bråkiga hals. Eftersom jag inte tål artificiella sötninsgmedel kan jag inte svänga i mig halstabletter som vanliga människor – tja, inte med mindre än att jag får en anfall av magsjuka förstås och det undviker jag gärna. Idag gjorde jag mig en kopp varm choklad (på laktosmjölk och grädde förstås) de luxe. Jag valde att utgå från ett tips hos en härlig bloggerska (Att vara någons fru) och sedan sätta min personliga prägel på den där koppen. I botten av en kopp hackade jag en bit MarabouJappchoklad samt pressade jag över lite av en härlig apelsin innan jag hällde på den varma chokladen, den lättvispade grädden och så rev lite Fazer Blå på toppen. Mumsfilibabba……

Nu ska här fortsätta skrivas. ja, nu har jag ju skrivit detta blogginlägg på datorn, så det blir några andra små ”förhandskrivarprylar” innan jag övergår till datorskrift igen. Jag håller tummarna för en produktiv skrivkväll eftersom jag imorgon har en tandistid redan kl 12.30 som stör min jobbedag. Imorgon ska jag visa er ett härligt Skånehus igen raringar….

Kram Mia

 

Att adda solidaritet till en Luciasoaré

Det kanske finns de som anser oss vara lite sent på, vi på Svettpärlan alltså. Att Lucian den firas i förskott om just dagen L för lucia infaller på helgen alltså. Men så är förstås icke fallet. Det är inte så att vi på något sätt har missat denna viktiga händelse, utan snarare så att vi har bokat in den med omsorg. Förstås. Och vi är ju inte som alla andra vi, utan vi kör lussefirandet i efterskott. Den som väntar på något gott, ni vet…..

2015-12-14 17.19.31

Jag gissar att alla älskar sitt eget lussefirande mest, så även vi förstås. Det är maffigt. Mäktigt. Magiskt. På alla sätt jag kan tänka mig. Att dessutom se möjligheten i att göra skillnad älskar jag. Vi brukar alltid ha inbjudna utländska gäster iform av BTH-studenter på plats och de senaste åren har vi dessutom sett till att göra insamlingar till någon typ av välgörande ändamål. Vi har sjungit ”We are the world” och med insamlade pengar deltagit i gymnasiets välgörenhet mot Sydafrika och förra året sjöng vi ”Heal the world” och höll basar på elevalster av alla de slag. Alla pengar skänktes oavkortat till Tsunamins offer på Barnhemmet HappyChild i Thailand (en gest dessutom för att hedra vår Lasse). I år var de tjejerna i åk 9 som kom med förslaget om insamling till ensamkommande flyktingbarn i vår stad (efter att ha reagerat så starkt på deras berättelser samt Pimmens föredrag om Poseidons arbete i Medelhavet i somras). I år höll Adam ett tal och tärnkören sjöng acapella ”Välkommen hem” till förmån för denna insamling. Inte ett öga var torrt i alla fall!

2015-12-14 18.37.02

Ja, jag är galet stolt. Som rektorska, som medmänniska. Stolt och glad och otroligt varm i hela mitt hjärta. Att våra elever ser bortom sin välfärd, att de blir berörda och engagerade att göra något. Att de visar handlingskraftighet. Solidaritet med sjuka, svaga och på olika sätt utsatta är vackert, vansinnigt vackert. Jag ser fram emot att fortsätta Svettpärlans solidaritetsarbete med vår pedagog Marie Silverstråle i spetsen under vårterminen.

Gabbe var i fredags mycket bestämd med att att han minsann inte är något lussekille, utan en fotbollsdito, och att han inte kunde vara med i dagens Luciasoaré. Helt ärligt visste jag inte att det där var två kontraproduktiva roller men men…. jag är ju liksom bara en mami, så….Efter dagens genrep på plats i stora aulan i vår Skärgårdsstad så blev det lite annat ljud i skällan. Helt plötsligt skulle han minsann vara tomte och ja….en tomtedräktsjakt utan dess like drog igång sisådär 14.05 idag. Det är en evinnerlig tur att man är så flexibel.

2015-12-14 17.38.08

I övrigt har dagen bjudit på absolut inte en enda planerad sak uträttad för rektorskan. Sista veckan är roddig och stressig och lite crazy kan man minst sagt säga. Jag har kastat mig hals över huvud från det ena till det andra och med ett redan förutbestämt uppdrag att tillsammans med bästisMaria servera Kockarnas julbord till lunch i ett par timmar, så blev det ingen tid över kan man lätt konstatera. Skönt att veta att det finns ingen som tar mina arbetsuppgifter ifrån mig och kvällen/natten efter luciafirandet är lång så. Gäsp……

När jag väl unnar mig att lägga huvudet på kudden och drar täcket runt kroppen lär jag somna med ett leende på läpparna efter en av de allra bästa Luciasoaréer ever. Tusen Tack alla inblandade, ingen nämnd och definitivt ingen glömd. Magi var ordet, sa Bill….

Kram Mia

 

 

Jag ser ljuset…..

Vaknade upp denna Luciamorgon, då mörkret brukar vara som djupast, och upptäcker det underbara i söndag, sovmorgon och solljus. Förvånande? Javisst! Icke desto mindre något så enormt härligt! Visst missade vi luciamorgon på tv och ja, jag veeeet att man kan kolla SVT Play. Inte var det någon som dök upp lussandes här i huset heller (som om den uppgiften vore hårdvaluta), men nynnade på min favvolussesång det gjorde jag lagom till frullefixet.

”Var hälsad Ljusets drottning i din krets av ljusprydd prakt. Vinternattens djupa mörker nu fått fly för ljusets makt. Ljus uti vinternatt. Ljus över Nordanland. Vi det sågo som en hägring stiga upp mot himlens rand.” Som jag älskar den tärnsången. Jag minns vareviga år genom min skoltid då jag stod där i tärnkören och sjöng av hjärtats lust och längtan. Vackert, hoppfullt och jag minns att det vareviga år gick ett sus genom publiken. Ståpälsvarning. Nu som då. Om ni frågar mig så borde denna sång vara en självklarhet i varteviga luciatåg, men det är ju bara en rektorskas fåniga nostalgi kanske…..

Bilden ovan är från en av Svettpärlans alla Luciasoaréer genom åren (lånad av Malin Å). Mäktigt! Tärnkören börjar uppe på läktaren (där kortet är taget) och inleder med en sång acapella. Salen är fylld till sista plats, många får stå. När sången från ovan har ebbat ut, vänds blickarna mot alla på scen. På så vis får de yngsta synas en stund först och det sjungs anpassade sånger. Sedan glider hela Luciaföljet in och alla sjunger tillsammans. Det är vansinnigt vackert. Jag lovar!

Så här såg det ut förra året, lånad bild av Lotta H. Jag älskar den där känslan av de många barnen som deltager. Den starka kören och den underbara sångglädjen. Som jag längtar till morgondagens Luciasoaré. Har ni vägarna förbi Chapmansskolans Aula så är ni välkomna in. Kl. 18 sjunger vi igång Luciasoaré anno 2015!

Idag firar vi istället ljuset känns det som. Milou och jag hämtade upp finaste svärmor på morgonkvisten och tog oss en långpromenad på nästan 75 minuter. Hög och klar, nästan lite krispig luft, solljus och solglajjebehov. Milou fick sitt sedvanliga behov av bryggspring tillfredsställt. Det  höga vattenståndet medgav inget sällskap på bryggan dock. Hehehehe!

2015-12-12 08.43.15

Här går normalt sett korna i godan ro i sin hage. Zoomar du in bilden så långt bort i vänstra hörnet ligger en orange båt. Just denna båt behöver man sannerligen båt för att at sig ut till nu. Bilden är tagen på vägen nedanför vårt hus. Det är en evig tur att det är en liten slänt mellan hagen och vägen, annars hade nog vägen fått sig ett bad också.

Just nu har vi intagit chilläge här på Näset. Jag har en grym antydan till nackspärr och känner mig sjukt stel, varför maken skall få den stora äran att gnida in nacke/skuldra med Radital. TB är och tränar, vi andra laddar för glöggmingel hos fina vänner i eftermiddag och sedan är det Gabbes tur att träna. Tvättmaskinen snurrar, torktumlaren mullrar, huset är nystädat, strykkorgen tom och sängarna renbäddade, Me like! 5 jobbedagar kvar innan jullov…..

Kram Mia

 

Förskottsjulklappar

Alltså det där med julklappar, presenter och paket är ju inget som rektorskan egentligen förordar så där minutiöst, men hon gillar att ge. Det gör hon. Att få har historiskt sett inte fallit mig så väl i smaken, men nu när jag har blivit gammal och klok så inser jag naturligtvis vinsten av att uppskatta det ”fådda” so to speak. Det hade varit ytterst oförskämt av mig att inte inse att även andra människor kan uppskatta att få ge. Så jag har helt enkelt ändrat mig. Sent ska syndaren vakna som ni vet…..

2015-12-11 13.20.11

Idag låg detta vackra paket på mitt skrivbord från fina Kattis och hennes härliga syster Jonna.  ”Och” vilken bok! Jonnas vackra ord och dikter samt helt betagande foton av hennes målningar. Så mycket rektorskan! Tusen tack fina människor, ni gjorde helt klart min dag!

2015-12-11 16.53.05

Idag hämtade jag hem dessa godingar. Inga nyförvärv precis, men mina små älsklingar som tyvärr har varit sönder i två säsonger. Äntligen hittade jag en skomakare som var villig att göra ett återupplivningsförsök. Och just den aktiviteten verkar  till synes ha varit ytterst lyckosam. Underbart! Världens bästa ormskinnspjucks! Som de ska användas nu. My Precious!

Nu håller vi fredag mina vänner, som vi håller fredag! Veckan har varit minst sagt intensiv och mörkret håller på att knäcka rektorskan. Jag tror minst att jag har blivit tonåring igen, ty det enda jag kan tänka på att få vila och sova. Dock har jag fått mycket gjort på jobbet och jag vågar knappt skriva det, men jag är i bra fas än så länge. Puh! Nu ligger hela sköna helgen framför oss och vi ska bara syssla med påfyllande aktiviteter och vila. Efter ett besök hos mor och far i eftermiddag har vi nu landat här hemma. Brasan sprakar, vinet är upphällt, maken snackar med kompisJena i telefonen, Gabbe spelar Fifa, TB hänger med kompis och rektorskan skall precis preppa fredagsmexbuffén. Sen blir det en hård match i På Spåret. Gotta love the ordinary life @ home.

Happy Friday folket! Kram Mia

#ThrowBackThursday – Cowboyfest

Herregud vad roligt det är att botanisera bland gamla bilder. Så många minnen att återuppleva. Just idag slumpade det sig att bli en underbar kväll i goda vänners lag här hemma på Näset. En kväll med cowboytema, vilken övergick  i spelhets och en mängd magknipsskratt vill jag lova.

010

Förste gäst på plats var givetvis världens bäste Pontus- En given succé på vilken typ av tillställing ni än kan tänka er.

009

Gabbe mötte upp kompisNemo redan ute på uppfarten. Året är 2012 och grabbarna har precis fyllt 6 år. Ja, de fyller ju på samma dag de där två. Nemo var beräknad till den 21 maj och Gabbe till den 19 maj och visst hade vi berört ämne: ”tänkomviträffaspåförlossningen”. Så när värkarbetet satte igång för mig och det bara var den 1 maj så visste jag ju att det där projektet var kört. Gabbe föddes 04.27 och efter en uppfräschande dusch för denna mamin gick maken ut på toa. Stunden senare står Pontus i rummet och från korridoren hörs ett bestämt vrål: ”Pontus, fel rum”. Nemo föddes tre timmar efter Gabbe. Rätt kul grej faktiskt…..

012

Överhövdingen preppar käket på denna Cowboysarebuffé en het julikvällning på Näset.

011

Vackraste mamma Linda och så Nemos lillasyster Milly gick all in i sina utstyrslar

018

Med på festen var också dessa härliga människor – Camilla och Chrillo. Efter diverse god mat och dryck, massa prat och skratt och fokus på ongarna, plockade givetvis Putte fram sina medhavda attiraljer.

023

Spel förstås. Pontus älskar spel och valet föll på ”Med andra ord”. Snygga grabblaget , maken, TB och Pontus, försöker här få till det.

022

Det gick sådär. Pontus grimaserar och fokuserar. Bättre lycka sista omgången….

024

Eller inte…….Sammanbrottets tid är nära verkar det som.

037

The winner was rektorskan och Millan. Hehehe……

019

Det är med dessa två och deras ongar vi far till Florida med till sommaren. Vi har hyrt ett lyxhus i Naples och jag gissar att vi kommer att köra en och en annan spelkväll. Längtar…..

Torsdagen är genomförd på jobbet och jag är banne mig avgrundstrött. Åkte hem straxt innan 14 eftersom Gabbes ork inte heller är vad den brukar vara. Hem och hopp i myskostym och så få åtaganden som möjligt. Vila, hämta lite prylar och så lite matlagning, sedan är nog gränsen nådd gissar jag. Imorgon är det då äntligen fredag…..

Kram Mia

 

Onsdagsglutten – helt otippat i inlandet

Ja, alltså det är väl inte helt otippat att det finns fina hus i inlandet. Det otippade är att rektorskan tittar på dem. Ni vet ju att jag älskar havet, under årets alla skiftningar, och helt ärligt skulle jag ha extremt svårt att leva långt från hav och strand men detta underbara hus måste ändå fram i bloggljuset. Huset finns till salu hos Fastighetsmäklare Bergstrand i Växjö  och jag säger bara wow…..

Vi börjar väl med matplats intill ”vinkällaren”. Stilrent grått och med stora glaspartier. Nice!

Ett litet Orangerie skulle välkomnas, trots att mina fingrar är allt annat än gröna so to speak.

Hohoho…..rektorskans hobbyrum. Jo man tackar…..

Väl tilltaget sovrum med klar hotellkänsla samt  glasparti mot altan och så en braskamin. Svårt….

Walk-in-closet är en mycket het dröm för rektorskan. Inte för att jag har såååå mycket kläder och skor, men för att få känna känslan av koll, överblick…..

Uteplats, en av tre tror jag.

Uteplats nummer 2. OMG….ser ni loungen med bubbelpool? Älsk på den.

Stilrent badrum = mycket snyggt!

Härlig umgängesdel, om än lite för mycket trädetaljer för mitt tycke och smak.

Ännu en ljuvlig uteplats. Kolla vilket mys!

Så här ser huset ut i sin helhet! Välkomna!

Japp vänner, ännu en onsdag och mitt-i-jobbeveckandag har passerat revy. Det är full fart mot helgen som gäller nu. För oss på jobbet är det såväl medmontering och ihopsamlandet av en termin, men det är också förberedelser för stora upploppet sista veckan. Ni vet då precis allt ska hända, typ julbord för elever och personal, luciasoaré (stor grej på Svettpärlan), julpysseldag, stora idrottsutmaningen mellan elever och personal, julfika, betygssamtal, julavslutning, tomtegröt och skinkmackelunch, långdans och en massa annat kul. Det är lite småskavanker här och var i personalen och somliga har eller ligger däckade i influensa. Vi håller tummarna för att alla andra ska klara sig…  Själv känner jag av en hel mängd diffusa influensasymptom och igårkväll var jag riktigt risig – frusen, ont i väldigt märkliga delar av kroppen samt mådde pytonilla. Not nice at all! Vaknade ändå denna onsdag med enbart skallebank, så det blev jobbet förstås. Dock tog jag en sväng hem nu mellan 14 och 15.30 för en powervila innan det är dags för terminens betygskonferens för åk 6-9. Gissar att det kommer att virvla omkring namn, betygsbokstäver och diskussionsunderlag i mitt huvud natten lång sedan men vad gör man inte för att skydda och säkra en likvärdig betygssättning. Gissar nummer 2 att Bönderna på TV samt Bachelor after the final rose kommer att bli lagom ansträngande på TV ikväll, tillsammans med Champions League på den andra.

Kram Mia

Att samla på ”Happy Moments”

Det borde vi alla göra. Ofta. Samla in, spara, konservera . Känslan, doften, smaken, beröringen. Minnen. Oskattbara källor till välmående genom att återuppleva just doften, smaken, känslan, beröringen. Om och om igen. Det är så lätt att förledas tro att det ska komma nya chanser, att ta allt det ljusa, vackra, bra och härliga för givet. När det ofattbart sorgliga, hemskt traumatiska händer lär vi oss en annan livsapproach – att leva nära våra känslor, bejaka dem och leva ut dem, att leva varje minut. Vi lär oss att inte ta någonting för givet, att älska innerligt och att ingenting vara för evigt. Framförallt lär vi oss att ha överseende med trivialiteter, att inse skillnaden mellan nödvändigt och önskvärt samt att samla på just Happy Moments.

2015-10-25 10.52.05

Alla foton är just oskattbara minnen som finns med oss. Här har vi vår fine Lasse tillsammans med en liten Gabbe. Så fina de är! Jag tar ofta fram våra foton och så tittar vi tillsammans, återupplever, pratar, skrattar, minns, gråter och saknar. Effekten av att Lasse lämnade oss under så traumatiska och dramatiska former har blivit att vi upplever allt så extra starkt – precis alla våra känslor är så förstärkta. När jag idag öppnade mailboxen och fann nedanstående mail blev jag inte helt otippat extremt tacksam…..

” Tack för din information!

Något förtydligande behövdes inte, vi har fullt förtroende till att era beslut leder till ytterligare förbättring av verksamheten.
Tack för ditt underbara jobb, rektor Mia, och dina fantastiska medarbetare.”

Mvh  X och X

Och detta likaså…..

” ÄLSKAR ER!
Klokt, genomtänkt och ”redit”
Har jag sagt att jag är så otroligt tacksam för den skoltillhörighet mina barn har!?
Kram på er!”

 

Igår hade vi en hel hög Happy Moments då klass 3 på Svettpärlan spelade upp en härlig teater. Varje år har fröken Anna (och fröken Mia F innan) sett till att ge dem möjlighet att utvecklas genom drama och vad häftigt att se dem stå där framme igår. Stolta, starka och rakryggade  individer som med tydlig artikulation och klar röst delgav sina repliker. Fantastiskt!

Fröken Anna och hennes adepter. Jag berömde dem förstås på plats och skrev sedan till gruppen och berömde såväl ongarna som fröken Anna som ser till att hjälpa dem att flytta sina gränser. Jag minns hur jag var livrädd för framträdande av alla de slag, inte minst muntliga sådana, under min skoltid och här tränas det där bort som det mest självklara av allt. Jag är mycket stolt över dem alla….

Gabbe längst till vänster som Månbarn tillsammans med kompisMelker intill. Godingar! Med medicin i kroppen fixade han det Gabbe, sedan blev det ju en natt på sofflocket för hostkungen och mig. Puh! In till skolan idag ty han har ju ingen feber, men nu har vi ramlat ihop i varsin hög framför brasan.  Tur att vi har massor att vara såväl glada som tacksamma över.

Kram Mia