Tankefladderi

Ni vet det där som jag brukar ägna mig åt i semestertider. Då när jag ligger där utsträckt i den vita Naplessanden, med vågornas skvalp och vindens sus och Floridasolens värmande strålar mot min lekamen. Förvisso har jag ju semester nu, eller ledigt i alla fall, men jag befinner mig inte i närheten av ovanstående variabler tyvärr. Eventuellt kanske det är tur, ty det är ju sällan skoj att vara sjuk på en semesterresa ju….

2015-07-08 15.06.44

Icke desto mindre har jag uppenbart tid och plats för att låta tankarna fladdra omkring, vilket i sig tyder på att jag unnar mig avkoppling. Eller tja, vad är egentligen alternativet när man ligger där med influensamössan på skallen? Till skillnad från sommarens lite djupare funderingar, lite existensiella tankebrydderier, lite lättsamt och lättsmält sådär dyker influensafladderiet upp med en helt annat approach. Lite som en motpol kan man säga, utan att överdriva det minsta lillaste, ty just nu tenderar jag på att irritera mig, reta upp mig och för all del också hetsa upp mig lite sådär all over the place. Inte nyttigt och definitivt inte läkande mot skallebanket kan jag meddela.

 

2015-10-04 19.34.58

Fotboll! Surprised någon? Fotboll förenar pratar vi om, predikar vi, tror vi på. Och så dras värsta karusellen igång kring en diplomutdelning i Gabbes klubb, dock inte hans lag, där tränaren ska hitta en utmärkelse till varje spelare. Pretentiöst, for sure, och det blir med vad tränaren tror glimten i ögat och högt till tak. Note to self: det där vet man aldrig hur det landar hos andra och i synnerhet barn kan ha svårt med ironi och skoj kopplat till olika variabler, vilket jag är helt övertygad om att aktuell tränare nu vet med all önskvärd tydlighet. Ty innan man vet ordet av och i den takt som saker sker just nu på nätet så gillas det och delas inlägg om vilken hemsk person denne tränare är. ”Viktiga” personer som artisten Charlott Perrelli och idrottläkaren Klas Östberg går på en ensidig version och uttalar sig utan tvekan i ganska i hårda ordalag. Det fullkomligen haglar okvädersord och kommentarer som lämnar det mesta att önska i olika forum. AV VUXNA MÄNNISKOR!!!!! När blev det ok att sluta tänka? Pratar vi inte om vikten av att lyssna in båda parter innan man tar ställning (om man nu måste ta just ställning)? Hur i hela fridens namn är man skapt när man som vuxen ger sig själv rätten att såga någon annan för agtt denne har gjort fel och bett om ursäkt för det? Vad hände med att föregå med gott exempel?

Fotboll. Igen! Har inte kunnat släppa cupäventyret för Gabbes lag i lördags. Är fortfarande upprörd över hur man INTE väljer att stävja ett tufft och ruffigt klimat på plan (sperlarna är 9 år) och som sedan ger skador. Hur farao kan man försätta unga spelare i situationer de verkar vara utan verktyg att klara av genom att låta dem döma på egen hand? Somliga vågar ju knappt blåsa i den pipa de fått i sin hand. Varför gör vi så mot stackars bllivande domare 2015 i välutvecklade Sverige?

Fotboll. Igen. Nä…..jag bespar er den pucken. Kan väl bara teasa er med att det handlar om de vackra orden som slängs runt och som sällan verkar ha någon verklighetsförankring, typ ”vi ska motverka segregationen”. Jo men hej, Anna -Stina!

2015-12-12 08.43.15

Gängmentalitet och vänskap! Hur kan det komma sig att så många barn och ungdomar av idag bara finns kvar så länge galoscherna passar och de kan dra någon nytta av situationen? Att så fort det bränner till, blir obekvämt eller något bättre lockar så är man beredd att offra allt och bara dra? Gärna då också snacka skit, försöka alliera sig eller bara exkludera. Vänskap, som för mig är något heligt, har blivit värsta slit- och slängvaran här och var. Jag som proklamerar för mina söner att man håller ihop, står vid varandras sida, hjälps åt. Och jag hoppas innerligt (och tror faktiskt med) att det är så de gör. Att det inte alltid är så gör mig förbannad. Och även om jag också  förnuftsmässigt vet att det där ”skiljer ut agnarna från vetet” och att ”what goes around comes around” så blir jag nästintill chockad av hur somliga liksom lämnar sina vänner i sticket. Skitungar, helt enkelt! Ingen nämnd och definitivt ingen glömd – rektorskan kan vara långsint, även när det inte är hennes egna kids som blir utsatta.

Vackra Näset (bild ovan)! Jag inser att jag verkligen hade behövt en väldigt lååååång promenad idag för att liksom lätta lite på trycket. Istället ligger jag nerbäddad med dubbla täcken i soffan och försöker kurera mig så gott det går. Kort konstaterat nöjer jag mig med att säga att det går sakta. Och att jag retar upp mig på för många saker, Tack för att jag fick skriva av mig (en bråkdel av allt som snurrar i skallen men ändå) och på så vis lätta på trycket. Dags att återgå till min viktiga sysselsättning i tillfriskandets syfte, nämligen läsa feelgood bok. Därmed ökar jag mina chanser att somna med ett leende på läpparna. Och att skriva ett trevligare inlägg imorgon. Hihihihihi…..

Kram Mia

 

 

4 thoughts on “Tankefladderi

  1. Jo nog drömmer man lite om sol o värme… Men jag hade nöjt mig med gnistrande snö och kyla med;-)
    En dag i taget så hoppas jag att du mår bättre<3
    Kram kram Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *