Rutiner, traditioner och livets förgänglighet

Kanske har lugnet precis lägrat sig i er värld eller kanske har ni fortsatt fullspäckat schema. Hur julen firas och vad som prioriteras mest skiljer ju sig enormt åt. Somliga skulle få spunk av att ha en massa tider att passa och de många åtagandena att uträtta medan andra förfasar sig över att dagarna flyter in i varandra och att man bara ska umgås i sin innerst krets. Det skulle vara superkul att veta vem du är i detta? Är du någon som föredrar storjul, lite kaos, de många människorna och tillställningarna eller vill du hellre hålla dig i det lilla, låta människor och saker komma och gå. Vad njuter du mest av?

2015-12-24 17.11.16

Ty julen handlar ju om njutning på många sätt, inte sant, även om det kanske rimmar illa med julens ursprungliga budskap. De rutiner och traditioner vi tidigare levt efter kopplat till  julfirande har varit  ömsom väldigt varierande och ömsom lite med heliga, allt beroende på lite olika omständigheter. I trygghetsnarkomanins förlovade land är det där mer regel än undantag skulle jag tro och jag gissar att jag också på många sätt har förespråkat det där tidigare – rutiner, traditioner och trygghet passar så himla bra ihop ju. Men när livets förgänglighet slår undan benen på en familj så inser man den hemska sanningen att ingen eller inget är fredat. Att det spelar ingen roll hur mycket rutiner och traditioner du än lutar dig mot, ty när tryggheten sätts ur spel tvingas du reflektera, omvärdera, ta ställning, göra val, omprioritera och ibland helt enkelt bara ändra på allt och försöka gilla läget så gott det går. Det kan verka oerhört skrämmande, men sett i backspegelperspektivet måste jag nog ändå säga att just den delen av en sorg och saknad är något befriande. Att man helt enkelt måste leva mer i nuet, vara lyhörd och flexibel, att känna in varje situation istället för att maniskt följa gammalt väl beprövat till punkt och pricka. Så här i efterhand kan jag känna att jag borde gjort upp med många av mina gamla ”bojor” tididgare – saker som jag envist höll fast i som av gammal skrockfullhet på något sätt.

2015-12-24 10.09.56

Fram till för två år sedan gjorde vi, om inte alltid precis likadant, så nästan precis likadant vid våra julfiranden för att de senaste två åren ha varit betydligt mer flexibla och inkännande. Vi har helt klart fokus på vår lilla mamma och pappa och att göra julen så bra som möjligt för dem i första hand. Med tanke på deras aktningsvärda ålder (80 och 87 år) så krävs det vissa anpassningar nämligen. I år blev det en gemensam tur till kyrkogården för att önska vår Lasse den goda himlajulen. Vi skålade och skrålade ”Hej Tomtegubbar”, smaskade på hans favvogodis (skumtomtar och vingum) och skcikade slängpussar mot himlavalvet.  Därefter käkade vi en gemensam jullunch, pratade och skrattade en massa och fick möjlighet till lite bebbegos. Lyckliga paranteser skjutsades sedan hem till sitt.

2015-12-24 12.12.48

På kvällen njöt vi av julbord med finaste svärisarna – bara väl utvalda delikatesser och sådant vi verkligen älskar. Vi pratade och skrattade, skålade och skrålade och innan vi visste ordet av dök en tomteNisse upp med en massa paket. Alla inväntade förstås alla innan klapparna öppnades och den stunden av att verkligen få se minen då alla upptäcker vad man fått är underbar, tycker jag. Kvällen ägnades sedan åt lite puttävling, soffhäng och till sist lite filmmys. Det blev en riktigt bra julafton i år också med massor av kärlek och gemenskap med the near and the dear ones. Inte på pricken som då vi var fulltaliga i släkten, men ändå under rådande omständigheter en riktigt bra jul.

Och nu har lugnet lägrat sig här i Happyvardag. Gårdagens gemenskap har idag bytts ut mot det tysta, lite sparsmakade ensamma och dessa två motpoler bildar en perfekt kombo skulle jag vilja säga. Vi tog sovmorgon och sedan en långpromenad i snålblåsten, en varm dusch och sedan dukade vi upp en juldagsbrunch. Mums! Inga hållpunkter eller tider att passa what so ever, lite catch up och plock bara. Nu börjar eftermiddagen gå mot mörker igen, veden är inburen och brasan precis nytänd. TB har åkt till flickvännen för att fira jul där med henne och hennes familj, Gabbe kolla ”Ensam hemma på tv” och maken preppar den hemkokta tomatsåsen till kvällens himmapizza. Ja, ni läste rätt. Julmaten har ingen hög status här i Happyvardag så vi kör på lite riktigt käk som Gabbe säger.

Finaste tomteNissen. Killen som när han kröp ner igår kväll kramade mig god natt och som viskade i mitt öra: ”- Jag tror att Lasse i himlen (ja vi har ju en Lassekompis till pappa också) är väldigt stolt över mig nu – att jag vågar sova i mitt rum och att jag fixade att vara tomte idag.” Jag viskade tillbaka att jag är helt säker på att Lasse både är stolt och väldigt glad över att vi fortsätter leva och att älska livet. Det är vi skyldiga dem som har gått för att ej komma åter. Du vet mama, sa han sedan Gabbe, ”kärleken vet inga gränser varken mellan länder eller mellan himmel och jord. Kärleken är det viktigaste i hela världen”

2015-12-20 19.10.28

Och så är det ju…..När allt kommer omkring, betyder resten ingenting!

Kram på er allesammans. Glöm inte ödsla med kärleken!

7 thoughts on “Rutiner, traditioner och livets förgänglighet

  1. Ja, han har rätt.
    Vi hade frågesport igår. Äldsta o B1, 6 år, hade gjort frågorna. Vad är viktigast med julen?
    Det var ena frågan. Jag tänkte att han tycker nog Tomten, så det skrev jag. Men icke. Rätt svar enligt honom var: Att man är tillsammans.
    Så de är smarta de där barnen!

  2. Ja du, vem är jag i julen?? Som du vet så älskar jag storjul med mamma och fler eller färre bröder med familjer, som mest 17 pers. Men jag älskar julen lika mycket med bara min familj och då är vi fyra pers… Det bästa är att vi kan välja, det är ingen som tvingar oss till det ena eller det andra. Den enda rutinen vi har är att när vi firar hos mamma så promenerar vi ner till havet och tar en glöggskål med pappa som vilar i havet och väntar på julskyltning med sin familj 😉
    Annars kan det bli precis hur som helst, som vi känner för i stunden.
    Kram J

    • Så mysigt att inte vara sådär otroligt fäst vid hur det MÅSTE vara tycker jag. Att liksom känna in och bara göra det som funkar. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *