Kill som darlings and overcome some fears

Gårdagens bitterhetsexcess försvann med nattens skönhetssömn och rektorskan vaknade upp som ”A new improved me”. Underbar känsla vänner, jag lovar. Alldeles säkert var det underbart för såväl dem som lever nära mig, likväl som för er som ska behöva läsa skiten so to speak. Men livet har lärt mig att bejaka alla färger i känslopaletten och att man ibland måste ner på botten och kravla runt, vältra sig i en lagom dos av självömkan för att sedan kunna höja blicken och fortsätta sin gärning. Happyvardag är en salig blandning av rektorskans livsvärld, så  jag har inte ett dugg dåligt samvete folket…..men om du läser här idag så är jag förstås ytterst tacksam att just du orkade kika in idag igen.

2015-12-20 19.10.28

Happyvardag sjuder just nu i sin julkostym. Det blev en väldigt lagom dos med tomtar, ljus och lite lull lull – inte för att jag brukar gå bananas precis men i år hann jag inte planera så mycket och det har nog visat sig vara rätt bra, trots allt. Årets gran är naturligtvis också grön, men beklädnaden går i år i vitt och glas. Vi var liksom färdiga med det silvriga för några år sedan och i åtminstone två år har vi kört på det röda spåret. Börjar känna mig lite som min älskade bror Lasse som köpte julkulor till höger och vänster. I olika färger och storlekar. Hehehehe….

2015-12-21 16.50.30

Huge step today…….

Lite Gabbe är en härlig figur. Något naivt barnsligt levande i sin kiddovärld. Och jag gillar det. Big time! Barn ska vara barn ska vara barn. Länge! De ska drömma om framtida fotbollskarriärer, leka massa fantasilekar, vara lagom förvirrade, tro på tomten och tandfén. Lite sådär härligt oförstörda långt ifrån blasé, tristess och den där krassa människosynen, som jag tycker att allt fler blir allt längre ner i åldrarna.  Och även förra året fanns nog Gabbes tro på tomten på något sätt med i bilden och vi fick bara bejaka det där. I år var han med på fritids julshopping och började för första gången på allvar förstå att man KÖPER julklappar och ger varandra, vilket medförde ett långt och allvarsamt samtal här i soffan  idag. Till sist kläckte han ur sig: Jag vet att det var Mats Berggren som var tomte förra året. Mäkta förvånad mami undrade varför han inte sa något, varpå han svarar: Sånt där avslöjar man bara inte. Jag kunde ju sårat honom när han ansträngde sig så. Sötonge!

Därmed blev det klart att vi i år kunde lägga våra klappar under granen istället för att gömma undan dem till julaftonskvällen. Huge step…..och jag gillar det. Det är så fint och mysigt och lite mer klädsamt tycker jag allt. Gabbe konstaterade att i år är det minsann han som ska klä ut sig. Och se om han möjligtvis kan lura farmor och farfar, sa han….

2015-12-21 09.34.04

Sådär blev det hans rum. Från barnrum till killrum. Han är stor nu, for sure. 9 1/2 år är respekt. Och i samma veva som vi ställde iordning i söndags valde han självmant att göra upp med en av sina allra största fasor: nämligen att sova. Gabbe har alltid varit närhetstörstande (mamis lilla orangutangunge som vi kallat honom) och vi har kämpat med nattning och sömn i olika omgångar. Precis innan Lasse dog hade han precis hittat rätt i sin rytm och allt flöt på och sedan blev det pannkaka av allt. Sorgen förlamade oss på många sätt och den tog sig helt klart olika uttryck. Somliga utav oss har pratat och gråtit, Gabbe valde att sluta sig helt. Och nattskräcken blev hans tydligaste signum. Krampaktigt livrädd har han somnat i en egen säng jämte vår, hållandes mig i handen nätterna igenom. I 1 år och 10 månader. Inte en hel natt har vi sovit. Han har vaknat kallsvettig av mardrömmar av alla möjliga olika slag, många är de nätter vi suttit uppe i soffan och han har gråtit tunga, tysta tårar för att sedan somna i min famn. Och vi har  låtit honom ta sin tid. Vi gjorde ett tydligt val maken och jag i att inte söka samtalshjälp (för vi trodde inte att han skulle vara bekväm med det) utan istället att genom att trygga och säkra honom invänta att han skulle bli redo. Det är där vi är nu…..Tror vi! I söndags flyttade han till sitt eget rum och från att knappt ha vistats där under den tid som gått sedan Lasse lämnade jordelivet, så verkar han nu älska att vara där inne. Jag ropar inte hej ännu, det gör jag då rakt inte. Jag är fullt införstådd med att det kan komma bakslag, men då kommer vi att hjälpa honom igenom dem på plats och inte genom att låta honom flytta in till oss igen. Han är så motiverad av att vilja vara ”stor” och mitt hjärta svämmar nästan över då jag märker hur sak efter sak börjar falla på plats. När ett barn är redo….då händer det grejer foket…..

2015-11-28 21.35.32

Måndagen har ägnats åt att förflytta bilar på lite olika håll och kanter i kommunen och så lite försäljning av utrensade leksaker hos Gabbe. En regnpromenad senare försöker vi nu återfinna värmen Milou och jag. Maken kokar rödvinssås och jag ska preppa käket till La Familia. Ikväll ska vi bara njuta av vårt julehem samt förstås heja fram Arsenal till 3 poäng.

Kramen om varm och stor……

8 thoughts on “Kill som darlings and overcome some fears

  1. Vad är Arsenal för något. En fransk främlingslegion, eller……
    Nej, vet du vad, Wolverhampton i sina orange tröjor är laget i stora Britannien!
    Hörs av ang. tider för Julafton.

  2. Så härligt att han börjar hitta trygghet igen!
    B1(6år) sa till mig att tomten, det är en vuxen som klär ut sig. Jag har sett han har gummiband i skägget…

  3. Vad underbart med sådan omtanke att han inte vill avslöja tomten, underbart!! Han är en riktigt klok och snäll gosse, Gabbe. Å vilket fint rum han fick till!
    Visst är det fint med julklapparna under granen, det ser så tomt och tråkigt ut när alla klappar är öppnade.
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *