Att adda solidaritet till en Luciasoaré

Det kanske finns de som anser oss vara lite sent på, vi på Svettpärlan alltså. Att Lucian den firas i förskott om just dagen L för lucia infaller på helgen alltså. Men så är förstås icke fallet. Det är inte så att vi på något sätt har missat denna viktiga händelse, utan snarare så att vi har bokat in den med omsorg. Förstås. Och vi är ju inte som alla andra vi, utan vi kör lussefirandet i efterskott. Den som väntar på något gott, ni vet…..

2015-12-14 17.19.31

Jag gissar att alla älskar sitt eget lussefirande mest, så även vi förstås. Det är maffigt. Mäktigt. Magiskt. På alla sätt jag kan tänka mig. Att dessutom se möjligheten i att göra skillnad älskar jag. Vi brukar alltid ha inbjudna utländska gäster iform av BTH-studenter på plats och de senaste åren har vi dessutom sett till att göra insamlingar till någon typ av välgörande ändamål. Vi har sjungit ”We are the world” och med insamlade pengar deltagit i gymnasiets välgörenhet mot Sydafrika och förra året sjöng vi ”Heal the world” och höll basar på elevalster av alla de slag. Alla pengar skänktes oavkortat till Tsunamins offer på Barnhemmet HappyChild i Thailand (en gest dessutom för att hedra vår Lasse). I år var de tjejerna i åk 9 som kom med förslaget om insamling till ensamkommande flyktingbarn i vår stad (efter att ha reagerat så starkt på deras berättelser samt Pimmens föredrag om Poseidons arbete i Medelhavet i somras). I år höll Adam ett tal och tärnkören sjöng acapella ”Välkommen hem” till förmån för denna insamling. Inte ett öga var torrt i alla fall!

2015-12-14 18.37.02

Ja, jag är galet stolt. Som rektorska, som medmänniska. Stolt och glad och otroligt varm i hela mitt hjärta. Att våra elever ser bortom sin välfärd, att de blir berörda och engagerade att göra något. Att de visar handlingskraftighet. Solidaritet med sjuka, svaga och på olika sätt utsatta är vackert, vansinnigt vackert. Jag ser fram emot att fortsätta Svettpärlans solidaritetsarbete med vår pedagog Marie Silverstråle i spetsen under vårterminen.

Gabbe var i fredags mycket bestämd med att att han minsann inte är något lussekille, utan en fotbollsdito, och att han inte kunde vara med i dagens Luciasoaré. Helt ärligt visste jag inte att det där var två kontraproduktiva roller men men…. jag är ju liksom bara en mami, så….Efter dagens genrep på plats i stora aulan i vår Skärgårdsstad så blev det lite annat ljud i skällan. Helt plötsligt skulle han minsann vara tomte och ja….en tomtedräktsjakt utan dess like drog igång sisådär 14.05 idag. Det är en evinnerlig tur att man är så flexibel.

2015-12-14 17.38.08

I övrigt har dagen bjudit på absolut inte en enda planerad sak uträttad för rektorskan. Sista veckan är roddig och stressig och lite crazy kan man minst sagt säga. Jag har kastat mig hals över huvud från det ena till det andra och med ett redan förutbestämt uppdrag att tillsammans med bästisMaria servera Kockarnas julbord till lunch i ett par timmar, så blev det ingen tid över kan man lätt konstatera. Skönt att veta att det finns ingen som tar mina arbetsuppgifter ifrån mig och kvällen/natten efter luciafirandet är lång så. Gäsp……

När jag väl unnar mig att lägga huvudet på kudden och drar täcket runt kroppen lär jag somna med ett leende på läpparna efter en av de allra bästa Luciasoaréer ever. Tusen Tack alla inblandade, ingen nämnd och definitivt ingen glömd. Magi var ordet, sa Bill….

Kram Mia

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *