När somliga imponerar big time

Ibland mina vänner, ibland blir jag sådär euforiskt lyckligt gladpirrig i hela kroppen. Eller ibland, helt ärligt händer det där rätt ofta. Men när det dessutom har med förståelse, medmänsklighet, respekt, ödmjukhet, kärlek, välvilja och en stor portion empati att göra så vet sprudlet nästan inga gränser hos rektorskan. Jag lägger enormt med tid, kraft och energi på  att predika värdet av ovanstående livsviktiga approacher, såväl i  min roll som mamma som rektorska och som  bara en helt vanlig medmänniska. På allvar tror jag att världen skulle bli en så mycket trevligare plats om fler fann sig nödgade att leva efter moral och ideal kopplade till ovanstående värdeord, istället för att bara med munnen bekänna dem och på allvar tro att det där räcker.

2015-08-19 09.35.32

De här godingarna och några till i åk 9 lade i veckan fram ett förslag. Och jag blev så fantastiskt glad och stolt över dem, vilket jag självklart att berättat för dem också. Vid olika tillfällen kopplat till lite olika solidaritetsprojekt på Svettpärlan har vi gjort insamlingar av olika slag. Vi har exempelvis valt att tillsammans med gymnasiet stötta en insamling till barnhem i Sydafrika, vi har packat julklappar till Rumänien, gjort saker och sålt till förmån för Tsunamins offer i Thailand mm mm. Efter att ha lyssnat till ensamkommande flyktingbarn samt hört Pimmens berättelse om livet som befälhavare på Poseidon i Medelhavet i somras ville niorna göra en insamling. Svårt att svara på det förslaget? Nope….inte alls förstås. De kommer att sjunga en speciellt utvald sång under vår luciasoaré och låta alla som kan och vill skänka en slant. Under våren kommer vi sedan att fortsätta insamlingen av pengar, kläder och saker till just flyktingar som anländer vår stad. Tack fina ongar, ni är fantastiska och jag har fortfarande pytteskinn!

2015-08-19 09.05.24

Hela skolan ska vara med. Förstås! Så oändligt viktigt att lära våra elever, alla barn och rätt många vuxna med har jag märkt, att man kan göra skillnad. Vi försöker varva pengainsamlingar med mer konkreta projekt av att göra eftersom för många barn av idag har pengar knappt något värde. De flesta har så att de klarar sig fint och mer därtill och därför upplever jag att pengar blir slentrianmässigt. Jag vill ha ett sant engagemang. Där man gör skillnad genom sitt sätt att vara, där man ger av sin tid och får uppleva glädjen hos mottagaren. De filmer våra elever har fått se från barnhem, flyktingpojkarnas berättelse live och så Pimmens film, bilder och ord skapar något annat hos oss alla. En vilja att hjälpa och en vilja att inse värdet av det vi själva har tillgång till.

003

Och det behövs. Har jag märkt! Även somliga vuxna har en tendens att missa på målet ibland. Det är vansinnigt enkelt att ta vår fantastiska tillvaro i vårt fina land som en självklarhet och en slags miniminivå för acceptabelt liv, vilket gärna gör att man kan gå i taket för till synes väldigt triviala små i-landsproblem. Jag kan inte låta bli att fundera kring hur detta sedan påverkar det käraste vi har, nämligen våra barn. Att barn inte gör som vi säger vet vi ju sedan tidigare, barn tenderar nämligen att göra som deras förebilder (dvs vi) gör. Att fostra våra barn till demokratiska och samhällsdugliga medborgare är en uppgift som förpliktigar, helt klart, och så glad man blir när man får skörda lite av den där frukten….

En söndag i lathetens tecken, vad sägs om det folket! Här tog vi sovmorgon idag igen och jag är i chock idag igen. Sååååå värdefullt att få sova tryggt och säkert i en varm och go säng – så lyckligt lottad man är. En lång morgonpromenad i ömsom svepande medvind och ömsom piskande motvind och sedan en god söndagsbrunch här hemma. Andra adventsstädning förstås (har jag nämnt att jag älskar hushållsarbete!) och så lite prepp av kvällens käk. Det serveras en het Bolognese alt en krämig Carbonara, pasta eller pressad potatis och ett glas vältempad MonteVecchio. Hallonsoda till kidsen förstås. Innan dess ska Gabbe spela upp en teater på klassträffen. Vi får hoppa allt annat med denna träff och be en stilla bön om att pågående Cortisonbehandling möjliggör skolgång nästa vecka.

Happy Sunday på er allesammans! Kram Mia

7 thoughts on “När somliga imponerar big time

  1. Det är skönt att höra att elever kan ta sådana initiativ! Det är som du säger så lätt att snacka, men till handling är steget långt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *