En tillönskan om det Goda Nya Året!

2015 sjunger på sista versen och det är alldeles snart dags att hälsa ett nytt år välkommen! Det är något otroligt befriande över att avsluta för att påbörja något nytt, likväl som det vilar något sorgesamt över det faktum att vi denna dag gärna bedömer våra liv efterhand, med slutet som utgångspunkt (Tack Stefan Hyttfors för att du satte ord på det där). Icke desto mindre gillar jag att läsa andras årskrönikor  och dristar mig därför till att bjuda på en jag också. So here it comes….

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? 

Jag var på AIKs seriepremiär på Friends på annandag påsk. En määääktig upplevelse

2015-04-06 14.50.27

Genomdrev du någon stor förändring? 

På  det privata planet: nä! Jag är ju en ivrig förespråkare för småstegsmetoden.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Jajamensan, Dän och Em fick en fin liten Lilly

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?  

Den 12 juni! Förstfödda sonens (TB) studentdag. Wow! Galet stolt mami

2015-06-12 22.37.17

Dog någon som stod dig nära?

Inte någon närstående, tack och lov, men bekantar hade vi några som tyvärr lämnade jordelivet.

Vilka länder besökte du? 

Danmark, Tyskland och USA (förstås)

2015-07-17 19.23.49

Bästa köpet? 

Jag gör bara bra köp (moahahahaha, gapskratt)! Men jag hittade ju äntligen mina älskade och hett efterlängtade cognagsfärgade stövlar. Oh happy day!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Väldigt många saker gjorde mig riktigt glad, inte minst att vi har blivit så duktiga på att se det stora i det lilla och det lilla i det stora och sedan balansera tillvaron genom det där.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?

Nej, vi har det fantastiskt bra.

 Vad önskar du att du gjort mer? 

Socialiserat

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Oroat mig för allt hela tiden

Favoritprogram på TV? 

Fotboll förstås

Bästa boken du läste i år?

Denise Rudberg, När klockan slår fem och Lucy Dillons 100 omistbara ting

Största musikaliska upptäckten?

Hrm…..gör ju sällan sådana, men alla gamla åttiotals/nittiotalshits som spelades ivrigt av studentgänget nynnar jag gärna vidare på.

11863064_10207546046675633_395062782_o

 Vad var din största framgång på jobbet 2015? 

Att jag (tillsammans med betydelsefulla andra förstås) såg till att göra Svettpärlan till en prickfri skola vid Skolinspektionens tillsyn. För andra gången i rad. Wiehoo!

Största framgång på det privata planet? 

Att jag vågar leva alltmer i nuet

Största misstaget? 

Att jag kämpade emot ett bilbyte. Det har blivit ett dyrt år…..

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare. Nöjdare. Mer harmonisk. Tillfreds. Lugnare. Livet har lärt mig att leva fullt ut, här och nu, alltid. Att det finns så fruktansvärt mycket att vara så enormt tacksam över. Alltid!

Vad spenderade du mest pengar på?

Byte av ventilationssystem i vårt hus, våra bråkiga bilar och sommarsemestern i Florida

2015-07-13 11.46.36

Något du önskade dig och fick?

Massor av underbara stunder med the near and the dear ones

Något du önskade dig och inte fick?

Önskar mig ju sällan saker eller omöjliga ting, så….

 Vad gjorde du på din födelsedag 2015?

Vi var på en av våra favvorestauranger, Mont Matre, och käkade gott. Jag fick massor av härliga födelsedagshälsningar, varma kramar och några paket (fast att jag inte önskar mig något). En mysig dag i det lilla.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Det finns det säkert, men massor av saker skulle ha kunnat göra det så mycket sämre. Jag har haft ett fint 2015 och jag förväntar mig att göra 2016 till ett bra år också.

Vad fick dig att må bra? 

Balansen mellan space och att vara i olika sammanhang. Alla härliga fotbolls- och golfupplevelser med familjen.  Oceaner av tillsammanstid!

Vem saknade du? 

Lasse, förstås, och så kompisKalle

De bästa nya människorna du träffade? 

Många nya föräldrar till grabbar i Gabbes fotbollslag. Så underbar gemenskap och så härliga personligheter. Jag är så tacksam över att han fick lov att bli en del av RAIF 06. Och vi med! Inte alla släpper in nya människor i sin gemenskap, så tack allesammans!

2015-12-30 15.54.44

Mest stolt över?

Vår förstfödde son TB. Han fixade sin gymnasietid med bravur, fick fina betyg och tog studenten i juni. Började jobba måndagen därpå och han fixar den jobbutmaningen med bravur. Jag är så stolt över att han på så många sätt är fantastisk på att ta coaching – inte minst livscoaching – och att han därmed inte bara bytte en skolbänk på gymnasiet mot en dito på Universitetet. Att våga ta ett kliv ut i det okända, bekänna färg och jobba på riktigt är en utmärkt erfarenhet innan nya studier väntar.

Högsta önskan just nu? 

Att få mååååånga, låååånga år till tillsammans med alla near and dear ones. Att vi får vara friska och krya, utan skador och olyckor.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Fortsätta våga leva mer i nuet. Att njuta ännu mer. Helt släppa taget om mitt onaturliga kontrollbehov (jag är på god väg nämligen. Har tagit enorma sjumilakliv under 2015)

cropped-Student.jpg

Ja kära vänner, har ni läst ända hit förtjänar ni minsann minst en guldmedalj. Idag är det dags att fira ut det gamla året och ta stora kliv in i det nya. Här i den blekingska Happyvardagen, eller sjukstugan som den också kalals i dessa juletider, gör vi det med 3/4 av La Familia. TB har vi pratat med nere i Spanien, han och Anton firar på sin golfsemester. Här hemma ska äta gott, dricka gott och skjuta lite lagom med raketer. Återkommer imorgon vänner. Då skriver vi 2016.

Så från oss alla, till er alla: Gott Nytt År!Ta väl vara på er.Kram Mia

När man har en hel bröllopsnatt i munnen!

Alltså uttrycket: ”Smakerna gifter sig i munnen”! Jag har lite svårt för det där. Kanske är det för trendigt? Eller också har jag bara lite svårt för när lekmän känner sig nödgade att vara lite för mer än andra lekmän. När man liksom vill bräscha lite med sina (nyvunna eller befintliga, vem skulle jag vara att bedöma det) kunskaper kring mat och dryck och smaker och stilar. Man möter ju det där rätt ofta nuförtiden. Ingen ska ju kunna mer än någon annan. Yrkeskunskaper suddas ut, naggas i kanten och professioner blir allt mindre värda i takt med att allt fler gör anspråk på att vara världsmästare i det mesta. Det räcker inte med att vara lekman och hålla sig på den nivån – herregud, har du inga ambitioner liksom! Oh Jesus, det där avstår gärna vi i  Happyvardag ifrån. Går vi på restaurang ser vi till att njuta av helhetsupplevelsen istället för att leka proffstyckare och dissikera saker in i minsta beståndsdelar (trots att vi båda två har ett gediget förflutet inom restaurangbranschen och ett geuint intresse för såväl mat och dryck som smaker och kombinationer). Och det skulle naturligtvis aldrig ens falla oss in att smaka av ett vin, trots att vi båda besitter goda vinkunskaper. Så några uttalanden om smaker som gifter sig i munnen, det kommer ni då rakt inte att få av rektorskan. Däremot raringar, däremot kan jag meddela att jag efter denna underbara sista onsdag i december har en hel bröllopsnatt i munnen. Det ni……

2015-12-30 11.54.48

De där Messidojjorna vänner, med tillhörande fötter, kropp och huvud har spelat Bigso Cup i Nybro idag. Vi klev upp mitt i natten kändes det som (jaja, vi har vänt på dygnet. Självklart! Är det lov så är det.) och äntrade OG-hallen innan 9 imorse. Fri entré stoltserades det med – underbart bra Nybro IF. Det är nämligen helt absurt att ta entré vid barn- och ungdomsidrott, alldeles särskilt sett ur ett perspektiv kring segregation och tillgänglighet, anser rektorskan. RAIF 06 matchade ett lag till denna cup och det var supertaggade 10 killar som kastade sig ut på konstgräs inomhus. 4 gruppspelsmatcher mot lag de inte mött på väldigt länge (somliga aldrig) resulterade i  en oavgjord och 3 vinster (0-0, 2-1, 4-0  och 6-1). Därmed gick de  som gruppetta direkt till semifinal….

Nummer 11, det är Gabbe det. I semifinalen ställdes grabbarna mot de lag de mötte i sista gruppspelsmatchen och vann med 6-1. Jag hann tänka att hoppas inte de underskattar Pukeberg och bara ställer ut skorna, men nädå……deras kloka ledare hade ingjutit nytt mod och ny taggning, vilket märktes från sekund ett. De fullkomligen körde över dem än en gång med just 6-1.Killarna spelade något trevande de två första matcherna, men sedan insåg somliga att för att vinna måste man släppa prestigen om vem man passar och vem som sätter målen. Plötsligt spelade de ut vartenda lag med klapp, klapp, klapp, avslut som vi kallar det då bollen får göra jobbet, spelet går snabbt coh det blir många avslut mot mål. Det blev en Blekingsk final då de ställdes mot Ramdala som väldigt lätt tog sig vidare från sin grupp. Killarna visade dock ingen som helst rädsla för det utan smack så satt 1-0.

2015-12-30 15.52.52

Finalvinst med 3-0 och glädjen var så smittande härligt underbar. Vilka sanslöst goda fotbollsambassadörer dessa killar är. Inte en protest mot ett domslut, inga fula efterslängar, inget tjurande, inga ojusta tacklingar, inget gnäll. Jag är mycket imponerad! Att det dessutom fanns en bra blandning av domare (junisar och äldre) som alla var auktoritära, verkligen blåste i pipan och dessutom förklarade för spelarna på plan gjorde mig enormt varm om hjärtat. En suverän cup folket, lägg den på minnet!

2015-12-30 15.54.44

Efter prisutdelning och dusch for vi in till Kalmar. Först en snabbsväng till Ikea för att köpa ljus (förstås) och en lampa, sedan checkade vi in hos Mr Ernesto på Da Ernesto för lite gott käk. Eller riktig pizza som de säger våra kids (TB  är ju dock i Spanien på golfsemester så vi var en minus idag tyvärr). Make och Gabbe tog pizza, mami tog en spännande Secondi Piatti ……

2015-12-30 17.51.20

En Tonno alla Carasu (Tonfiskfilé serveras med grillad rosésallad, hemgjord italienska potatiskaka och en söt-syrlig sås.) och till den ett glas välkylt Chablis. Med tanke på att jag knappt haft att aptit att äta någonting sedan i juldagens kväll, fick jag nästan tårar i ögonen av denna skapelse. Hur den smakade? Ja, det var inga specifika smaker  som gifte sig i alla fall, det kan jag lova.  Det var som en hel bröllopsnatt i munnen på rektorskan (ett långt finare uttryck än vad de som verkligen kan mat, typ Le Chef aka maken, använder  i sitt köksspråk då smakerna är helt FAB. Uttrycket lämpar sig verkligen inte i skrift och rektorskan använder det dessutom ogärna i tal så….) . I bakgrunden skrålade Dean Martin ”When a moon hits your eye….that´s Amore! ” och Mr Ernesto himself gick där så sobert coolt och smånynnande. Mysfaktorn nådde nya toppnoteringar och själv bara log jag. Med mun, ögon, själ och hjärta. Log och var så evinnerligt lycklig över att stora sonen är på fin golfsemester och njuter, vi har haft en skön fotbollsdag, flunsan är på tillbakagång och vi har fler lediga dagar framför oss.

Hoppas ni alla har haft en skön näst sista dag på 2015. Nu laddar vi för nyårsfirande…. Kram Mia

Att ta sig bättre ut idag än igår

Ja, det är svårt att ge ett sämre sken i alla fall, det är då rakt ett som är säkert. Gårkvällen bjöd på hysterisk huvudvärk, hosta from hell, ont i nacke (och hela kroppen) samt illamående. Den lite lätt neurotiska rektorskan inbillade sig plötsligen att hon fått en släng av bakteriell och mycket smittsam hjärnhinneinflammation…..det är tur att man har begåvats med en storasyster med allsköns tålamod. Lite byte av medikament och vips vaknade jag betydligt piggare denna tisdag. Puh!

2015-12-29 14.55.03

En förmiddag full av innemys i soffan och så i lite sakta mak bädda sängar, plocka undan kläder, rasta snabeldraken och hämta tidning i brevlådan. Lite välförtjänt vila på det och sedan drog jag upp till Carlsson´s Lantliv för att få ordning på kalufsen. Tvätt av liten skalle (eller håret på den då) och så huvudmassage, klippning, styling, massa prat och skratt i hennes utsökta miljö. Det är enormt avkopplande att komma dit…..

2015-12-29 16.08.01Så här fin blev rektorskan! Ja, eller ni kanske inte alls tycker att hon är speciellt fin men själv tycker hon det. Hahahahaha….Betydligt mer fluff/volym i håret=supernöjd! Det allra bästa är nog sköna Helenas fantastiska approach till att ge konkreta tips på hur man gör (bra för en rektorska med noll koll och tummen mitt i handen), vilka hjälpmedel som är att föredra och vilka produkter som passar till vad – allt utan att vara översäljande ett dugg. Vilken toppentjej hon är alltså…..

2015-12-29 15.42.21

Stannade till i lokala butiken på hemvägen för lite matshopping inför nyåret, resten får vi ta på torsdag (imorgon är vi nämligen soccer parents). Den här vackra synen mötte mig på vår väg, straxt nedanför vårt hus – ljuvliga färgkontraster naturligtvis bättre IRL än detta foto. Väl hemma möttes jag av sprakande brasa, nypromenerad vovve (tusen tack bästaste svärmor), varm choklad med varma kanelbullar (tusen tack bäste maken) och så ett hem upptänt med mysbelsyning och levande ljuskällor. Wow! Dessutom en skönt samtal från en uteservering i Spanien, 20 grader och sol – han har det fint store sonen = varmt i mammahjärtat! Nu ska här snart preppas lite kalkongryta med varma grönsaker och potatismos, sprödbakad fisk till Gabbe. Dags att svepa i sig lite medicin och orka en stund till, sedan tar vi kväll i soffa och säng. Såväl en bra serie på Viaplay som en härlig bok och några glossiga Magasin. Tänk vad skönt det är när livet börjar återvända så smått efter feberrusk och värk…..

Kramen Mia

 

Tankefladderi

Ni vet det där som jag brukar ägna mig åt i semestertider. Då när jag ligger där utsträckt i den vita Naplessanden, med vågornas skvalp och vindens sus och Floridasolens värmande strålar mot min lekamen. Förvisso har jag ju semester nu, eller ledigt i alla fall, men jag befinner mig inte i närheten av ovanstående variabler tyvärr. Eventuellt kanske det är tur, ty det är ju sällan skoj att vara sjuk på en semesterresa ju….

2015-07-08 15.06.44

Icke desto mindre har jag uppenbart tid och plats för att låta tankarna fladdra omkring, vilket i sig tyder på att jag unnar mig avkoppling. Eller tja, vad är egentligen alternativet när man ligger där med influensamössan på skallen? Till skillnad från sommarens lite djupare funderingar, lite existensiella tankebrydderier, lite lättsamt och lättsmält sådär dyker influensafladderiet upp med en helt annat approach. Lite som en motpol kan man säga, utan att överdriva det minsta lillaste, ty just nu tenderar jag på att irritera mig, reta upp mig och för all del också hetsa upp mig lite sådär all over the place. Inte nyttigt och definitivt inte läkande mot skallebanket kan jag meddela.

 

2015-10-04 19.34.58

Fotboll! Surprised någon? Fotboll förenar pratar vi om, predikar vi, tror vi på. Och så dras värsta karusellen igång kring en diplomutdelning i Gabbes klubb, dock inte hans lag, där tränaren ska hitta en utmärkelse till varje spelare. Pretentiöst, for sure, och det blir med vad tränaren tror glimten i ögat och högt till tak. Note to self: det där vet man aldrig hur det landar hos andra och i synnerhet barn kan ha svårt med ironi och skoj kopplat till olika variabler, vilket jag är helt övertygad om att aktuell tränare nu vet med all önskvärd tydlighet. Ty innan man vet ordet av och i den takt som saker sker just nu på nätet så gillas det och delas inlägg om vilken hemsk person denne tränare är. ”Viktiga” personer som artisten Charlott Perrelli och idrottläkaren Klas Östberg går på en ensidig version och uttalar sig utan tvekan i ganska i hårda ordalag. Det fullkomligen haglar okvädersord och kommentarer som lämnar det mesta att önska i olika forum. AV VUXNA MÄNNISKOR!!!!! När blev det ok att sluta tänka? Pratar vi inte om vikten av att lyssna in båda parter innan man tar ställning (om man nu måste ta just ställning)? Hur i hela fridens namn är man skapt när man som vuxen ger sig själv rätten att såga någon annan för agtt denne har gjort fel och bett om ursäkt för det? Vad hände med att föregå med gott exempel?

Fotboll. Igen! Har inte kunnat släppa cupäventyret för Gabbes lag i lördags. Är fortfarande upprörd över hur man INTE väljer att stävja ett tufft och ruffigt klimat på plan (sperlarna är 9 år) och som sedan ger skador. Hur farao kan man försätta unga spelare i situationer de verkar vara utan verktyg att klara av genom att låta dem döma på egen hand? Somliga vågar ju knappt blåsa i den pipa de fått i sin hand. Varför gör vi så mot stackars bllivande domare 2015 i välutvecklade Sverige?

Fotboll. Igen. Nä…..jag bespar er den pucken. Kan väl bara teasa er med att det handlar om de vackra orden som slängs runt och som sällan verkar ha någon verklighetsförankring, typ ”vi ska motverka segregationen”. Jo men hej, Anna -Stina!

2015-12-12 08.43.15

Gängmentalitet och vänskap! Hur kan det komma sig att så många barn och ungdomar av idag bara finns kvar så länge galoscherna passar och de kan dra någon nytta av situationen? Att så fort det bränner till, blir obekvämt eller något bättre lockar så är man beredd att offra allt och bara dra? Gärna då också snacka skit, försöka alliera sig eller bara exkludera. Vänskap, som för mig är något heligt, har blivit värsta slit- och slängvaran här och var. Jag som proklamerar för mina söner att man håller ihop, står vid varandras sida, hjälps åt. Och jag hoppas innerligt (och tror faktiskt med) att det är så de gör. Att det inte alltid är så gör mig förbannad. Och även om jag också  förnuftsmässigt vet att det där ”skiljer ut agnarna från vetet” och att ”what goes around comes around” så blir jag nästintill chockad av hur somliga liksom lämnar sina vänner i sticket. Skitungar, helt enkelt! Ingen nämnd och definitivt ingen glömd – rektorskan kan vara långsint, även när det inte är hennes egna kids som blir utsatta.

Vackra Näset (bild ovan)! Jag inser att jag verkligen hade behövt en väldigt lååååång promenad idag för att liksom lätta lite på trycket. Istället ligger jag nerbäddad med dubbla täcken i soffan och försöker kurera mig så gott det går. Kort konstaterat nöjer jag mig med att säga att det går sakta. Och att jag retar upp mig på för många saker, Tack för att jag fick skriva av mig (en bråkdel av allt som snurrar i skallen men ändå) och på så vis lätta på trycket. Dags att återgå till min viktiga sysselsättning i tillfriskandets syfte, nämligen läsa feelgood bok. Därmed ökar jag mina chanser att somna med ett leende på läpparna. Och att skriva ett trevligare inlägg imorgon. Hihihihihi…..

Kram Mia

 

 

Influensa 2.0

Det vore synd att säga att alla influensasymptom var som bortblåsta då jag slog upp mina små ljusblå denna söndagsmorgon –  en nåd att stilla bedja om, men nope……Man kan säga att lördagseftermiddagens och dito kvälls symptom under natten helt klart uppgraderades till influensan 2.0. Eller vad sägs om 39.3 i feber, illamående som övergick i kräkningar och lite annat smått och gott, sjukligt ont i varje liten millimeter av kroppen ochså ömsom frossa och ömsom svettning. Det är då man undrar om man kan säga att man vet att man lever?

Jaja, så typiskt mig att bli sjuk runt juletid (precis som oftast vid midsommar) och dessutom köra ihop så mycket som möjligt samtidigt. Av sjukdomar alltså. Det gäller att vara effektiv, eller hur? Och trots att man vet och inte sällan ordinerar andra att stanna i bädden, ta sin tid, vila och koncentrera sig på att bli frisk, så är det så förbannat svårt att lyda själv. Jag som normalt sett älskar att sova, avskyr plötsligt allt vad vila innebär. Så märkligt!

2015-11-07 20.01.29

Inte många knop här idag, men i precis rätt tid för alvedonens verkan så har jag kunnat trixa med något litet., som exempelvis en välbehövlig dusch. Nu har vi fått i oss lite left overs från kyl och frys. Tyvärr visade det sig att min intagna kycklingsoppa inte var så intresserad av att stanna kvar i magen. Bläh! Hoppar nog i pyjamasen och kojar mig fortare än kvickt. Imorgon är en annan dag….

Kramen Mia

A Boxing Day filled with soccer anyway…..

Den härligaste av julens alla dagar enligt Gabbe, om man bortser från själva julklappsutdelningen på julafton då. En annandag som en och annan styr kosan mot stad och shopingcenter för att fynda på rean, då är vi många andra som istället styr kosan till diverse olika idrottsinrättningar runt om i världen för att njuta av det vi älskar allra mest.  I familjen Happyvardags fall är det förstås fotboll som gäller. TB är ju som bekant korsbandsskadad i höger knä och rehabar fortfarande, varför han missar KM inomhus, men en hostande Gabbe skall spela Lyckå Cup P9. Och äntligen, äntligen är de stora nog att slippa det mördande morgonpasset. Tack för det……

2015-10-19 17.30.34

Inte riktigt i denna utstyrsel idag, men väl den blekingska blåvita. Julklappsryggan, mössan och nya matchshortsen får åka på idag, medan de nya och väldigt matchande nya Messidojjorna får vänta till bättre underlag.

Pay off i arbete med att färgkoordinera Gabbe. Killen som föddes som Mr Färgfest har fattat grejen (jepp, vi framhåller färgkoordination extremt mycket i familjen Happyvardag) och har flera olika uppsättningar tränings/matchkläder som han matchar med olika par skor. Jajamensan,  minst 3 par fotbollsdojjor i samma storlek. Alltid! That´s my son……

Sovmorgon, morgonpromenad och långfrulle. Trix med hemmaekonomin och sortering av papper – verkligen älskar när det där är gjort varje månad. Lite tvätt, lite strykning, lite iordningplock här och så lunch fick inleda dagen. Varm påklädsel inför mååånga timmar i Östersjöhallen gemenskap and off we went……

2015-09-26 14.47.41

Och mååååga timmar blev det kl 14.15 till 22.20. Wiehoo! Riktigt så glada killar som på bild hade vi inte heller,  men när allt lagt sig imorgon så…..De åkte ut i semifinalen efter en 3-2 förlust (där Gabbe gjorde båda målen. Det andra efter att ha blivit fälld och dunkat bakhuvudet i golvet, gråtandes men med en mami och papi som beordrade honom att resa sig upp och bomba in den. Jepp han är lydig ibland….) och det var både ilska efter, vad de ansåg, lite tvivelaktiga domslut och så stora tunga tårar förstås. En förlust är aldrig härlig någonstans, men man lär sig viktiga saker., det är soccermum här den första att predika. Men jag tycker att det är lite synd att man väljer att använda junisarna, som ska tränas till domare, i viktiga slutspelsmatcher. Det blev snabbt väldigt ruffigt på plan, från båda lagens sidor, och det ena ger gärna det andra. Gabbe hemföll inte åt fula trix (då hade jag blivit förbannad på riktigt), men blev ju rätt rejält attackerad flera gånger. Inte ok någonstans faktiskt. Särskilt inte när det sitter en vuxen välutbildad domare vid sidan om planen. Men men……jag tror ändå icke att Raif06 vunnit.  De andra laget, Saxemara,  var bra och deras finalmotståndare, Olympic från Helsingborg, riktigt bra så…..Jag gillar bara inte när man inlåter de spelare som är  i sina  mest lärorika år att få ta till ruff och fula knep utan att det stävjs – jag gillar inte de signalerna alls faktiskt. Se till att en junis alltid dömer tillsammans med en etablerad vuxen och et voíla – det blir en lärosituation och en bra upplevelse för de många aktörerna. Amen!

2015-11-28 21.35.32

I takt med att tiden gick där inne i halllen kände jag lite ovälkomna signaler komma krypande. Ont i nacke och bröstrygg har jag haft några dagar, men plötsligt sköljde illamåendet över mig, frossan ömsom ansatte mig och ömsom var jag blossande röd om kinderna. Tillsammans med ett dunkande skallbebank så hade jag rätt lätt att hålla mig för skratt kan jag meddela. Hallå hej, influensa…..du är då rakt inte välkommen alls!

Så nu kryper kärringen ner i bädden, fluffar kudden och tar med en dricka och en spypåse. Tor och  Amanda kollar film,  Gabbe är nyduschad och nästintill utslagen och maken har nattpasset med att väcka till Gabbe och kolla medvetandegrad efter hans fall med huvudet i golvet. Simsalabim, imorgon vaknar jag pigg och fräsch utan influensasymptom. Allt är väl bara en fråga om inställning, eller hur?

Puss på er från rektorskan

 

 

Rutiner, traditioner och livets förgänglighet

Kanske har lugnet precis lägrat sig i er värld eller kanske har ni fortsatt fullspäckat schema. Hur julen firas och vad som prioriteras mest skiljer ju sig enormt åt. Somliga skulle få spunk av att ha en massa tider att passa och de många åtagandena att uträtta medan andra förfasar sig över att dagarna flyter in i varandra och att man bara ska umgås i sin innerst krets. Det skulle vara superkul att veta vem du är i detta? Är du någon som föredrar storjul, lite kaos, de många människorna och tillställningarna eller vill du hellre hålla dig i det lilla, låta människor och saker komma och gå. Vad njuter du mest av?

2015-12-24 17.11.16

Ty julen handlar ju om njutning på många sätt, inte sant, även om det kanske rimmar illa med julens ursprungliga budskap. De rutiner och traditioner vi tidigare levt efter kopplat till  julfirande har varit  ömsom väldigt varierande och ömsom lite med heliga, allt beroende på lite olika omständigheter. I trygghetsnarkomanins förlovade land är det där mer regel än undantag skulle jag tro och jag gissar att jag också på många sätt har förespråkat det där tidigare – rutiner, traditioner och trygghet passar så himla bra ihop ju. Men när livets förgänglighet slår undan benen på en familj så inser man den hemska sanningen att ingen eller inget är fredat. Att det spelar ingen roll hur mycket rutiner och traditioner du än lutar dig mot, ty när tryggheten sätts ur spel tvingas du reflektera, omvärdera, ta ställning, göra val, omprioritera och ibland helt enkelt bara ändra på allt och försöka gilla läget så gott det går. Det kan verka oerhört skrämmande, men sett i backspegelperspektivet måste jag nog ändå säga att just den delen av en sorg och saknad är något befriande. Att man helt enkelt måste leva mer i nuet, vara lyhörd och flexibel, att känna in varje situation istället för att maniskt följa gammalt väl beprövat till punkt och pricka. Så här i efterhand kan jag känna att jag borde gjort upp med många av mina gamla ”bojor” tididgare – saker som jag envist höll fast i som av gammal skrockfullhet på något sätt.

2015-12-24 10.09.56

Fram till för två år sedan gjorde vi, om inte alltid precis likadant, så nästan precis likadant vid våra julfiranden för att de senaste två åren ha varit betydligt mer flexibla och inkännande. Vi har helt klart fokus på vår lilla mamma och pappa och att göra julen så bra som möjligt för dem i första hand. Med tanke på deras aktningsvärda ålder (80 och 87 år) så krävs det vissa anpassningar nämligen. I år blev det en gemensam tur till kyrkogården för att önska vår Lasse den goda himlajulen. Vi skålade och skrålade ”Hej Tomtegubbar”, smaskade på hans favvogodis (skumtomtar och vingum) och skcikade slängpussar mot himlavalvet.  Därefter käkade vi en gemensam jullunch, pratade och skrattade en massa och fick möjlighet till lite bebbegos. Lyckliga paranteser skjutsades sedan hem till sitt.

2015-12-24 12.12.48

På kvällen njöt vi av julbord med finaste svärisarna – bara väl utvalda delikatesser och sådant vi verkligen älskar. Vi pratade och skrattade, skålade och skrålade och innan vi visste ordet av dök en tomteNisse upp med en massa paket. Alla inväntade förstås alla innan klapparna öppnades och den stunden av att verkligen få se minen då alla upptäcker vad man fått är underbar, tycker jag. Kvällen ägnades sedan åt lite puttävling, soffhäng och till sist lite filmmys. Det blev en riktigt bra julafton i år också med massor av kärlek och gemenskap med the near and the dear ones. Inte på pricken som då vi var fulltaliga i släkten, men ändå under rådande omständigheter en riktigt bra jul.

Och nu har lugnet lägrat sig här i Happyvardag. Gårdagens gemenskap har idag bytts ut mot det tysta, lite sparsmakade ensamma och dessa två motpoler bildar en perfekt kombo skulle jag vilja säga. Vi tog sovmorgon och sedan en långpromenad i snålblåsten, en varm dusch och sedan dukade vi upp en juldagsbrunch. Mums! Inga hållpunkter eller tider att passa what so ever, lite catch up och plock bara. Nu börjar eftermiddagen gå mot mörker igen, veden är inburen och brasan precis nytänd. TB har åkt till flickvännen för att fira jul där med henne och hennes familj, Gabbe kolla ”Ensam hemma på tv” och maken preppar den hemkokta tomatsåsen till kvällens himmapizza. Ja, ni läste rätt. Julmaten har ingen hög status här i Happyvardag så vi kör på lite riktigt käk som Gabbe säger.

Finaste tomteNissen. Killen som när han kröp ner igår kväll kramade mig god natt och som viskade i mitt öra: ”- Jag tror att Lasse i himlen (ja vi har ju en Lassekompis till pappa också) är väldigt stolt över mig nu – att jag vågar sova i mitt rum och att jag fixade att vara tomte idag.” Jag viskade tillbaka att jag är helt säker på att Lasse både är stolt och väldigt glad över att vi fortsätter leva och att älska livet. Det är vi skyldiga dem som har gått för att ej komma åter. Du vet mama, sa han sedan Gabbe, ”kärleken vet inga gränser varken mellan länder eller mellan himmel och jord. Kärleken är det viktigaste i hela världen”

2015-12-20 19.10.28

Och så är det ju…..När allt kommer omkring, betyder resten ingenting!

Kram på er allesammans. Glöm inte ödsla med kärleken!

Downshifting X-mas de luxe

Ni vet hon den där listornas listdrottning. Hon som styr upp hela sin livsvärld (och gärna andras med av bara farten). Hon som bygger hela sin trygghet kring att få på pränt när och var vad ska ske, införskaffas och göras. Hon som ler sådär lite i mjugg och som smackande njuter av att ha läget under kontroll. Hon som såååå gärna titulerar sig själv planeringsgeneralen. Hon som är helt 100% säker på att listor och planering är vägen till allt lyckosamt resultat. Den tjejen, den listdrottningen , verkar ha checkat ut, tagit semester, gått upp i rök, försvunnit i dimma, kastat in handduken…ja, name it. Borta! Gone! Mancante! Weg! Men här hemma hittar jag farao henne inte någonstans. Högst chockerande, eller?

2015-12-14 17.38.08

Jag vet inte om det är tidsenligheten, de livsomvälvande händelser som vi genomlevt eller helt enkelt de årsringar som addas till redan befintliga som har sin inverkan på rektorskan. Men helt klart har tiden haft god inverkan. Tiden och goda exempel samt självklart upplevelsen av att det går ändå. Att man inte måste ha precis allt hemhandlat hela tiden (affärer har mer eller mindre öppet  dygnet runt nuförtiden ju), att det utopiska målet att bli klar ändå alltid i praktiken innebär att man ALDRIG  är klar med allt ändå (varför stressa för att hitta avkoppling liksom), att hysterisk julstädning är den största dumjulklappen till sig själv (varför adda torka lister, skura fläktsystem och putsa fönster etc till stora julstädet, då man redan har fullt upp med annat?). Därav inga listor för rektorskan i år. Insikten i att jag vill vara mer ”nu-människa” har kommit smygande de senaste åren och under denna höst har Maggies ord ekat i  mitt huvud, så…..Ét Voíla! Here I am…..

2015-12-20 19.10.15

Eventuellt måste jag förtydliga rubriken något. Det finns de som förespråkar att man inte kan använda ett positivt värdeord till ett negativt dito eftersom det då blir kontraproduktivt, typ skitroligt. Kopplat till dagens inlägg skulle alltså downshifting och de luxe kunna stöta sig med varandra, men betydelsen är ju alltså inte att julen är de luxe utan att det är en downshifting deluxe….just saying……Aktuell lägesstatus i Happyvardag är således:

Stora julgransbråket = kom av sig. Granen kom i foten utomhus och maken kilade fast den rak och grann på försök ett. Förmodligen för att rektorskan backade av och höll sig på behörigt avstånd.Samt lät bli alla goda råd som gärna hoppar ur munnen annars.  Sladdlös julgransbelysningen LED med fjärrkontroll kan vara Guds gåva för att komma tillrätta med sladdkaoset. Helt klart ett irritationsmoment mindre…. Och vips var granen färdig.

Julstädet = Vanlig veckostädning blev det här. Alla större aktiviteter som fönsterputs, fläktsystem etc har antingen tagits i början av november alt får snällt vänta till tråkfebruari. Varför i herrans namn dra ihop allt det där mitt i julstressen?

Pynt och lull lull = Bara de mest önskvärd prylarna fick komma ut ur garderoben i år. Kritiska ögon och bestämd blick från rektorskan. Så nöjd med det beslutet. Och snabbt gick det med.

2015-12-04 16.36.26

Julgodis och julbaket = helt bortrationliserat. Ingen i Happyvardag äter vare sig det ena eller det andra, med undantag för pepparkakor. Helt ärligt så finns det bara en persons pepparkakor jag trånar efter och det är min brorsdotters Helenas. Ingen gör sådan tunna spröda som hon, men hon har naturligtvis fullt upp med sitt eget bakande.  Mor Annas köbepipparkaugor blir toppen för oss.

Julklappsshopping = Klickfingret aktiverades i början på december och allt har levererats till belåtenhet.I god tid! Tack för det. För övrigt köper vi inte speciellt många julklappar och det mesta är sådant som ändå behöver köpas in så…..Har därmed inte sprungit ner några affärsdörrar precis. Inget klurande, ingen vånda – gick helt klart bara på magkänslan.

Julmaten = Påbörjade i god tid inköp av sådant som klarar sig länge. Lite då och lite då så blir det inte mycket någonstans. Självaste julbordet på julafton blir knytis och bara hett eftertraktade produkter. Imorgon tar jag en tur och shoppar det sista i lokala butiken. Därmed har jag inte stått i speciellt många köer heller. Så skönt!

Julkort = utsätter mig absolut inte för projekt fotografering av La Familia och skriver heller inga för hand. Jag nöjer mig med att lägga upp någon käck hälsning via sociala medier och hoppas att precis alla vet att jag tänker på dem ändå. Lika självklart som att Lasseängeln hänger där mitt i granen och vakar över julen. Det känns tryggt!

2015-12-21 16.50.30

Idag skriver vi den 22 december och vi har haft en riktigt fin tisdag. Sovmorgon, skicka TB och make till jobbet, soffhäng och lite morgonmys. Hem till mor och far för att lämna tillbaka lånebilen (ja alltså, vi fick låna tillbaka vår egen bil av mor och far i söndags då våra andra bilar havererade. Nu är de lagade och då får mor och far tillbaka vår bil som de har annars kör eftersom det skulle vara väldigt dyrt för dem att hålla sig med egen bil), fika och mysa lite. Finaste svärmor följde med och skjutsade sedan hem mig, Gabbe och Milou. Lite tvätt och städning av toalett, lite pappersexercis och sedan långa varma duschen. Sedan minsann folket, sedan unnade jag mig flera timmar på Espresso House med en av mina sköna bönor, nämligen min gymnasiekompis Marie som är hemma i staun på besök. Underbar catch up av tiden som gått sedan förra året (fast vi hörs rätt ofta på FB) och så lite planering av säsong 2016. Jamen naturligtvis, både hon och sonen är självklart Gnagare precis som familjen Happyvardag

2015-10-25 09.19.29

Helt kolugnt tillbakalutade i varsin skön fåtölj, snicksnackade och fikade, skrattade och bara blev påfyllda. Betänk att rektorskan unnade sig detta. Jag tror minsann bestämt att jag börjar bli normal. Nu har vi käkat lite left overs och hänger framför en film som Gabbe valt. ”Sagan om de två tornen”. Gäsp……Jag tror aldrig jag har tagit det så lugnt inför ett stundande julfirande någonsin. Lovely!

Kram Mia

 

 

 

Kill som darlings and overcome some fears

Gårdagens bitterhetsexcess försvann med nattens skönhetssömn och rektorskan vaknade upp som ”A new improved me”. Underbar känsla vänner, jag lovar. Alldeles säkert var det underbart för såväl dem som lever nära mig, likväl som för er som ska behöva läsa skiten so to speak. Men livet har lärt mig att bejaka alla färger i känslopaletten och att man ibland måste ner på botten och kravla runt, vältra sig i en lagom dos av självömkan för att sedan kunna höja blicken och fortsätta sin gärning. Happyvardag är en salig blandning av rektorskans livsvärld, så  jag har inte ett dugg dåligt samvete folket…..men om du läser här idag så är jag förstås ytterst tacksam att just du orkade kika in idag igen.

2015-12-20 19.10.28

Happyvardag sjuder just nu i sin julkostym. Det blev en väldigt lagom dos med tomtar, ljus och lite lull lull – inte för att jag brukar gå bananas precis men i år hann jag inte planera så mycket och det har nog visat sig vara rätt bra, trots allt. Årets gran är naturligtvis också grön, men beklädnaden går i år i vitt och glas. Vi var liksom färdiga med det silvriga för några år sedan och i åtminstone två år har vi kört på det röda spåret. Börjar känna mig lite som min älskade bror Lasse som köpte julkulor till höger och vänster. I olika färger och storlekar. Hehehehe….

2015-12-21 16.50.30

Huge step today…….

Lite Gabbe är en härlig figur. Något naivt barnsligt levande i sin kiddovärld. Och jag gillar det. Big time! Barn ska vara barn ska vara barn. Länge! De ska drömma om framtida fotbollskarriärer, leka massa fantasilekar, vara lagom förvirrade, tro på tomten och tandfén. Lite sådär härligt oförstörda långt ifrån blasé, tristess och den där krassa människosynen, som jag tycker att allt fler blir allt längre ner i åldrarna.  Och även förra året fanns nog Gabbes tro på tomten på något sätt med i bilden och vi fick bara bejaka det där. I år var han med på fritids julshopping och började för första gången på allvar förstå att man KÖPER julklappar och ger varandra, vilket medförde ett långt och allvarsamt samtal här i soffan  idag. Till sist kläckte han ur sig: Jag vet att det var Mats Berggren som var tomte förra året. Mäkta förvånad mami undrade varför han inte sa något, varpå han svarar: Sånt där avslöjar man bara inte. Jag kunde ju sårat honom när han ansträngde sig så. Sötonge!

Därmed blev det klart att vi i år kunde lägga våra klappar under granen istället för att gömma undan dem till julaftonskvällen. Huge step…..och jag gillar det. Det är så fint och mysigt och lite mer klädsamt tycker jag allt. Gabbe konstaterade att i år är det minsann han som ska klä ut sig. Och se om han möjligtvis kan lura farmor och farfar, sa han….

2015-12-21 09.34.04

Sådär blev det hans rum. Från barnrum till killrum. Han är stor nu, for sure. 9 1/2 år är respekt. Och i samma veva som vi ställde iordning i söndags valde han självmant att göra upp med en av sina allra största fasor: nämligen att sova. Gabbe har alltid varit närhetstörstande (mamis lilla orangutangunge som vi kallat honom) och vi har kämpat med nattning och sömn i olika omgångar. Precis innan Lasse dog hade han precis hittat rätt i sin rytm och allt flöt på och sedan blev det pannkaka av allt. Sorgen förlamade oss på många sätt och den tog sig helt klart olika uttryck. Somliga utav oss har pratat och gråtit, Gabbe valde att sluta sig helt. Och nattskräcken blev hans tydligaste signum. Krampaktigt livrädd har han somnat i en egen säng jämte vår, hållandes mig i handen nätterna igenom. I 1 år och 10 månader. Inte en hel natt har vi sovit. Han har vaknat kallsvettig av mardrömmar av alla möjliga olika slag, många är de nätter vi suttit uppe i soffan och han har gråtit tunga, tysta tårar för att sedan somna i min famn. Och vi har  låtit honom ta sin tid. Vi gjorde ett tydligt val maken och jag i att inte söka samtalshjälp (för vi trodde inte att han skulle vara bekväm med det) utan istället att genom att trygga och säkra honom invänta att han skulle bli redo. Det är där vi är nu…..Tror vi! I söndags flyttade han till sitt eget rum och från att knappt ha vistats där under den tid som gått sedan Lasse lämnade jordelivet, så verkar han nu älska att vara där inne. Jag ropar inte hej ännu, det gör jag då rakt inte. Jag är fullt införstådd med att det kan komma bakslag, men då kommer vi att hjälpa honom igenom dem på plats och inte genom att låta honom flytta in till oss igen. Han är så motiverad av att vilja vara ”stor” och mitt hjärta svämmar nästan över då jag märker hur sak efter sak börjar falla på plats. När ett barn är redo….då händer det grejer foket…..

2015-11-28 21.35.32

Måndagen har ägnats åt att förflytta bilar på lite olika håll och kanter i kommunen och så lite försäljning av utrensade leksaker hos Gabbe. En regnpromenad senare försöker vi nu återfinna värmen Milou och jag. Maken kokar rödvinssås och jag ska preppa käket till La Familia. Ikväll ska vi bara njuta av vårt julehem samt förstås heja fram Arsenal till 3 poäng.

Kramen om varm och stor……

Lite rassel och lite pling……

Vilken raktestart det blev på detta jullov! Vad hände med det där lugna mysiga, i slowmotion som jag så tydligt visualiserat? Förvisso tänkte jag mig stora julstädet som igår lördag, men kanske inte direkt det stora julstädet som det blev. Eller julstäd och julstäd….Gabbe hade tydligen närt vissa planer på att möblera om sitt rum samt rensa bort en massa saker och han tyckte att en lördag före jul vore som klippt och skuren för just detta uppdrag. Att på en millisekund fatta ett vuxet och begåvat beslut med tillhörande motivering blev helt klart övermäktigt för en übertrött rektorska, varför hon nöjde sig med ett enkelt: Ja! Döm om min egen förvåning då ordet bara letade sig genom strupen och som i slow  motion med röstförvrängning ljöd sådär utdraget. Eller också var det bara i mitt huvud som det lät så…..Beredd att tro det mesta om mig själv i dessa dagar nämligen.

2015-12-19 12.31.12

Holy Christ vad saker det skulle visa sig finnas i Gabbes rum. Men det gäller att smida medan järnet är varmt so to speak och Gabbe var så motiverad att rensa ut och fixa. En hel dag tog det  och jag hann misströsta både en och tre och många gånger kan jag meddela. Vi gick från halvkaos via helkaos till halvordning innan vi höll lördagskväll. Och Gabbes rum gick från ett barnrum till ett killdito. Förvisso var hans tanke att fixa till en Youtubeverkstad, men eftersom han varken har mikrofon eller kamera ännu så bestämde han sig för att vänta med just den verkstaden till han är 14. En få tacke…..

Ja, det blev stora utrenset och nu har vi gjort små kit av allt som är helt och ordentligt och säljer nu. Så många minnen med många av leksakerna och jag hoppas verkligen att andra nu ska älska dem lika mycket som vi har gjort. Flera kit är redan sålda, somliga väntar på att hitta hem. Detta gick i ett nafs exempelvis…..Känslan av att allt rassel och allt pling är borta ur Gabbes värld är…hrm…..härligt märklig! Han är stor nu vår lillonge.

Lite fina utklädninsggrejor lagom till julklappen? Gabbe är sjukt nöjd och han somnade med ett leende på läpparna. Jag kan väl inte säga att jag log sådär ihärdigt, men nöjd det var jag i alla fall. Söndagen blev ny tänkt dag för stora julstädet, men det skulle visa sig vara svårt att få till städningen denna jul. Helt uppenbart! Morgonpromenad, slänga skräp i container (och upptäckte då att bil 2/3 gått sönder och var obrukbar. Grrrrr….Har jag sagt att jag hatar bilar?????)  och så hem. Blixtutryckning till lilla mor och far för hjälp och lite handling för att komma hem kl 15.20. Kul att sätta igång julstädet medan mörkret faller…..Nåja, jag hade inget val. Så nu har det fejats här från topp till tå och tillsammans med allt bärande igår så protesterar nu kroppen högvilt …..

Tror jag ska krypa ner i ett hett bad med många bubblor och bara tänka att jag inte ska ha klockan på alarm imorgon. Eller jo….det måste jag ju. Bilh-vetet som havererade idag ska ju in till verkstaden. Wish me luck!

Kram Mia