Väntan har tagit sin början och Happyvardag står nu i total adventsskrud. Tjuvstarten i fredags var toppen och allt färdades sedan under gårdagen. De saker som oturligen nog inte fick förlängt kontrakt här i huset, har ersatts av nytt och fräscht. Den saliga blandningen av stjärnor och stakar, ljus och pynt och så en och en annan förrymd sladd vållar alltid en hel del djupa suckar sådär initialt, men ersätts alltid lika självklart av ett förnöjt smackande när allt sedan är på plats. Och att få allt på plats tar sin lilla tid vill jag lova, trots en hel del planerande i teorin som ni vet…..

För när allt ska på plats krävas en hel del omflyttningar. Känner ni igen det där? Det finns de som stressas av det, typ mor Anita som inte gillar förändringar alls, medan jag själv älskar den delen. Att göra en liten prylhög i storstugan och så portionera ut sakerna på helt andra ställen är klart spännande och förvisso tar det sin lilla tid, men plötsligen känns hemmet som nytt igen. Billig förändring med andra ord, rekommenderas starkt! Här ovan blev det ett helt nytt tema för vårt lilla sideboard. Vita glöggbrickan (fast vi avskyr glögg i Happyvardag) med mina älsklingskoppar i blå/vitt skirt porslin och så lite fina ljuskällor.

Lassesoffan fick nya kuddar och en mycket efterlängtad pläd från IKEA. I fönstrena nya Dalvik ljusstakar från Rusta och i hörnan vid vår Le Corbusier en kruka med Lärkträdskvistar och en liten ljusslinga. På bordet står mitt ljusfat med den vackraste stjärnljusstaken jag fick av Margareta i fredags.

Hade egentligen en idé om tre stjärnor i lite olika storlekar och höjder, men insåg sedan att det krävs ett helt annat sorts fönsterparti för det (och det hade varit lite dyrt att fixa bara sådär så…). Min gamla favvis från Lagerhaus fick komma upp igen och jag verkligen älskar skenet från denna stjärna. Det funkar!

En liten älskling i köksfönstret. Det där med symmetri är extremt viktigt för rektorskan och trots att jag inte kan ett jorta om inredning och Feng Shui och allt vad det heter så har jag benfasta principer. Det måste vara symmetri såväl inifrån sett som utifrån (jag veeet, så fånigt). Stakar och stjärnor i mittplacering, färgkodat och så enligt ett visst mönster. I år är det utifrån sett vit ljusstake i vartannat fönster och vit stjärna i vartannat. Me like!

Och så årets upplaga av adventsljusstake med levande ljus. Jag har genom åren ofta bara bytt mellan en väldigt traditionell vit och en gammaldags röd, men i år…..i år har minsann rektorskan försökt sig på en egen variant. Högst egen skulle man eventuellt kunna säga. Tror det kan kallas DIY på bloggspråk, ty jag har sett det på väldigt många av de härliga inredninsgbloggar jag följer. Och nä, jag gör inte anspråk på att nischa min blogg. Helt sanningsenligt har jag verkligen inga skills så, men när jag stod på IKEA i höstas med ljusstakarna i min hand och kusin Lotta kläcker ur sig ”kanske något till advent”, somm något av det mest naturliga i världen. ja, då nappade min hjärna helt uppenbart på dirren. De fick följa med hem och sedan den dagen har jag klurat på detta, resultatet ses ovan. Fyra ljusstakar på min älskade silverbricka ärvd från mormor Marta. Ljus i insatsen (kan tas bort och då passar även värmeljus i dessa stakar), siffror från ICA och så lite plockade lärkkvistar (tack sötaste Nettan Harju). Et Voíla! Nöjd!

Jepp, det blev en adventssöndag i Emmaboda idrottshall. Gabbe, som var en av de som skulle stå över just denna turnering, blev som förstereserv inringd kl 9.30 imorse. En timmes inställelsetid och 5 mils körning så kan man säga att vi fick fart här på morgonkvisten. Överlycklig kille som har våndats över det faktum att han inte var uttagen (så nyttigt att lära sig deala med sådana känslor också), var kanske något övertänd i inledningsmatchen. Den brutala mamman och pappan (nä, vi sympatiserar inte med att vaddera sina barn. Det där kräver ett eget inlägg så småningom) talade i klartext och sedan blev det två toppenmatcher. En oavgjord match, två vinster och så tre mål av Gabbe och en hel del funderingar kring vad han själv vill jobba vidare med på träningarna framöver.

Nu har vi landat hemma, preppat för stormen Gorm, packat väskor för morgondagen och avser straxt att se avslutningsavsnittet av Bron. Gissar att vi kommer att somna sött ikväll… Kram Mia

Uj, aj, uj, aj, uj…..så mätta vi blev igårkväll. Finaste svärisarna bjöd på nykokta kroppkakor med bechamelsås, lingon och varsin iskall Heiniken. Lite extra stekt fläsk vid sidan om också som grädde på moset. Krockmätta, förstås!

Vaknade mätt! Inte helt fel alls faktiskt. Klockan 08.30 kom härliga kusin Lotta och hämtade upp mig för en skön morgonpromenix. Hotfull himmel och med regnet hängandes i luften gav vi oss till skogs, men när vi sedan vände hemåt mot havet sprack himlen upp och till och med solen valde att titta fram. Massor av prat och skratt och ett  och ett annat världsproblem löstes galant = påfyllnad när den är som bäst. Lite förmiddagsfika på hemmaplan för oss, medan maken for till stan för fika med Lasse och Jena och kidsen som tagit sovmorgon mest lallade omkring här hemma. Skön start på en ledig lördag med andra ord.

Vid 11-haket hämtade jag upp lilla mor Anita för att gå på årets upplaga av julmarknad (pappa valde att bli kvar hemma pga onda ben). Vi strosade fram, kikade i stånden, snicksnackade med folket på byn och köpte med oss lite härligt bröd hem. Lite lotter köptes och jag vann hemvävda handdukar. Jag vann, chockerande! Jag träffade på såväl kompisMaries föräldrar och fick varma kramar, likväl som gamla härliga kollegor från Kyrkskolan (min första lärartjänst).  Efter genomförd marknad hann vi med lite matshopping i lokala butiken och så hämta pengar till dem båda, innan det var dags att lasta av hemma, plocka in samt sätta igång med lite käk för dem. Finaste svärmor skickade med kroppkakor till dem så det blev en enkel match på värmning som ni säkert förstår.  Varm i hjärtat styrde jag sedan kosan hemåt. Det är underbart med kvalitetstid utan stress och en massa måsten. Och såväl mor och fars uppskattning som gamla kollegors uttalande om att mina glittrande ögon verkligen glädjer dem jag möter, kändes sådär underbart påfyllande det med.

Eftermiddagen har ägnats åt att färdigställa huset inför advent. Underbart mysigt och jag älskar verkligen att få både städa som plocka runt bland prylar. Gissar att jag imorgon kör en show off på Happyvardag. Nu har mörkret sänkt sig sådär stämningsfullt, regnet piskar utanför och det viner duktigt i takpannorna. Här inne är det hemtrevligt varmt och mysigt. Lassesoffan bjuder på skönt häng med ett glas vin och lite snacks minsann. Preppning av lördagsbuffé skall nu ske. Det doftar mumma från grillningen av revben med sting och på köksbänken väntar ett gäng härligt stora räkor på att skalas. Jag tänkte fixa lite melon/crudorullar också samt en Caprese på buffelmozarella. Det finns lite delis, röror, dagsfärska baguetter och i ugnen skall lite nachos värmas med salsa, riven ost och annat smått och gott. Grabbarna får hålla till godo med wraps och varma nachos. Ikväll tror jag att jag ska kolla Såååå mycket bättre eftersom det är Lisa Nilssons kväll, annars är musikrpogram inte alls min favvoTV.

Killen på bild väntar fortfarande ivrigt på att någon i laget ska ha insjuknat (jag veeet, sådär halvtrevligt) så att han som förstereserv ska få spela fotboll imon. Det innebär att vi ännu inte vet om vi har en helt orörd söndag framför oss, eller en dag i idrottshall flera mil bort. Nåväl, fotbollsgalna familjen hoppas på det sistnämnda förstås.

Happy Lördag folket! Puss o Kram från rektorskan

Så är den då äntligen här igen, den dagen vi väntat på…..Fredag! Smakar på ordet, hälsar den välkommen, känner fredagspirret i hela kroppen. Från tidiga uppstigningen med mörkret som enda ackompangemang via dagen som gryr i horisonten och så framkomsten till jobbet i denna härliga höstskrud. A school with a view, helt enkelt!

Fredagen som bjöd på ett av de viktigaste föredrag man kan få höra. En underbar förälder på Svettpärlan som varit befälhavare på Poseidon nere i Medelhavet  och räddat en mängd liv har denna vecka hållit föredrag för alla våra elever, från minsta 6-åringen till största nian. Vi är tagna, berörda och så fulla av tankar och känslor. Så enormt viktigt för alla att få perspektiv på våra i-landsproblem. Tusen Tack Pimmen, du är en sann hjälte!

Förra veckan fick vi besök av och lät våra elever lyssna till två ensamkommande flyktingkillars berättelse. Om deras olika resor hit till vårt fantastiska land. Om deras möte med boende, skola och vår kultur. Våra elevers ansiktsuttryck och den något ”i -fjärran-blick” som de lämnade lokalen med  är otroligt viktig för reflektion, eftertänksamhet och så småningom handlingskraftighet. VI MÅSTE FÖRKLARA VÄRLDEN FÖR VÅRA BARN! VI MÅSTE TVINGA DEM ATT SE DEN VERKLIGHET SOM EXISTERAR UTANFÖR DERAS LILLA BUBBLA! VI MÅSTE LÄRA DEM ATT SOLIDARITET MED ANDRA MÄNNISKOR  TILLSAMMANS MED RESPEKT OCH ÖMSESIDIG VÄLVILJA ÄR GRUNDEN TILL ALLT VACKERT HÄR I VÄRLDEN! Det är vår skyldighet som förälder, som skolpersonal, som medmänniska. Att hjälpa alla vilsna själar att se verkligheten i vitögat och att få dem att inse att de kan göra skillnad. Vi kan alla göra skillnad!

En låda vin tll helgen, det är bra fint det. Eller hur? Särskilt när en låda inte alls har samma innebörd som en box utan mer ser ut såhär…..Igår hämtade vi hem leveransen från Wine Company. Bara älskar detta vin. MonteVecchio, en Chianti Rieserva. Italienare, förstås! Ni gissade väl inget annat tror jag. Låter dock flaskorna ligga oöppnade denna fredagskväll då vi ska njuta bortamat som bäst gifter sig med en iskall öl. Eftermiddagen har ägnats åt lite tjuvstart kring adventspysslet, Gabbe är avlämnad på kompiskalas på Boda Borg och resten av helgen ligger där framför oss helt orörd och nästintill oplanerad. Me like! A lot…..

Peace out! Puss o Kram från Rektorskan

Idag bjuder jag på en tillbakablick på min underbart härliga studenttid i Kalmar. Rektorskan är ju som bekant (eventuell va?) en skolälskare av rang. Grundskola = trivdes kanon. Samhällsvetenskaplig gymnasieexamen =jätteroligt. Lärarhögskolan i Kalmar = så utvecklande och en älskad studenttid i en härlig stad. Därefter har jag ju också  hunnit med en rektorsexamen vid RUC, Malmö Högskola samt en Filosofie Magisterexamen (Fil. Mag) i Utbildningsvetenskap också vid Malmö Högskola = stort gilla på båda dessa. Många högskolepoäng har det blivit genom åren, men förleds icke att tro att rektorskan är något begåvat, allmänbildat snille på något sätt. Nope…..men skola, utbildning, styrdokument, bedömning och ledarskap är hon ganska haj på faktiskt.

Studentfotot får inleda. Rektorskan står i mittersta raden, femma från vänster. Examen i juni 1988. I augusti 1989 påbörjade jag lärarutbildningen i Kalmar till 1-7-lärare i sv, so och idrott. Underbar tid. Bodde först i studentrum på korridor (en upplevelse i sig), ”sambo” med pojkvän och sedan singel i en förtjusande lägenhet ute vid havet.

Lärarutbildning krävde sina olika element. Här är vi på vinterutbildning i Sälen och ni som känner rektorskan vet ju precis hur mycket hon älskar vinterväglag alla kategorier. Just det….not much! Men jag gjorde det efter ett litet sammanbrott första dagen. På bild rektorskan omgärdad av Lackis, Thomas och Åsa vänder ryggen till.

Det här passar mig såååå mycket bättre. Vatten! I alla former. Här har vi exkursion vid skog och sjö. Jag till vänster och LillaMaria till höger. Som vi håvade….

Delar av vår idrottsutbildning läste vi hos Johan Borgehäll vid Universitetet i Odense, Danmark. Här leker vi ”Happy 7″ , en av de minst knepiga lekarna denne kille initierade. Hihihi. Rektorskan ses iförd en dagens, dvs mycket tidsenliga svarta cykelbyxor, stor tischa och på-huvudet-tofs.

På kåren var vi ibland….Här ordnar damerna en herrmiddag på temat: Bad taste. Väldigt stilfulla outfits och så lite uppträde förstås- Från vänster ses GotlandsHelene, LillaMaria, rektorskan och Susanne. Åsa gömmer sig lite bakom oss.

Och så lite paddling och vandring. En mysig upplevelse en varm  och skön september. Rektorskan ses i röd regnjacka mitt i bild.

Min examensdag i december 1992. Maken och jag och så svärisarna vid min sida och moster Ulla på andra sidan bordet. Oh happy day! Från januari 1993 och pågående har mitt kall alltså varit i skolans värld. Och jag älskar den där livsvärlden fortfarande. Jag började som vikarie i kommunen och hann med en mängd olika uppdrag, innan bästisMaria, jag och älskade bror Lasse startade Svettpärlan i augusti 1998. Där har jag huserat sedan dess. Från början som lärare och rektor, via en delad lärartjänst till en renodlad rektorstjänst. Från 1999-2002 gick jag rektorsutbildningen parallellt med mitt jobb. Jättespännande utbildning och så många härliga människor som jag lärde känna.

Rektorsexamen maj 2002 på Bäckaskog Slott. Härliga Miss Helene, rektorskan och fina Lena firar tillsammans. Efter denna utbildning hoppade jag på en nystartad magisterutbbildning och sen höst 2003 lade jag fram min magisteruppsats. Därmed skaffade jag mig en Fil Mag i Utbildningsvetenskap och fick sedan förmånen att vara med i ett forskar/skrivprojekt. Detta valde jag dock att hoppa av i september 2005 då jag insåg att jag var gravid med Gabbe. Men visst älskar jag fortfarande att förkovra mig och hade jag bott i en stad med en större Högskola/universitet så hade jag säkert fortsatt att läsa enstaka kurser. Nu håller jag mig på Svettpärlan med härliga,goa kollegor och medarbetare. Nedan ses en tidig upplaga av Irrefirre, rektorskan och bästisMaria under en av våra beryktade lägerskolor. Hihihihhi….

Torsdag friends…..Med ett huvud fullt av tankar och uppdrag samt en ögonlock som är mer än lovligt tung äntrade jag hemmet denna dag. Efter en kort runda till bror för hämtning av en låda och sedan ett pit-stop på lokala sportbaren för lite käk har vi nu kraschat framför brasan. Imorgon är det äntligen fredag. Gud ske lov……

Kram Mia

Jamen ni vet, vi är ju Skånelängtare maken och jag. Vi när våra drömmar om alla de fantastiska platser vi vet och vi hemnetknarkar i smyg både nu och ofta. Denna vecka gör vi ett nerslag i en fantastisk villa i Helsingborgstrakten. Jag har en stor kärlek till papmiga fönster, fiskbensparkett och kolonner. Om det sedan ligger med utsikt mot hav, ja då är jag såld. Häng med….

OMG! Det läget bör vara to die for. Utemiljön lämnar dock en hel del  att önska verkar det som. Alltså ur mitt tycke och smak. Jag skulle vilja göra mysiga ”rum” i trädgården och ha fantastiska platser för att njuta av tillvaron.

Parkett och kolonner allt i ett. Underbar kombo.

Oh la la, dessa fönster. Vilket ljusinsläpp! Vilka underbara platser i fönsternischerna! Men det behöver mysas till med ögongodis – så att det blir lite liv liksom.

Entréhall som en gammeldags skolsal känns det som. Älskar takhöjden och det vackra elementet (om det nu finns vackra sådana).

That´s my spot! Som jag hade älskat att sitta ner där och kika ut över vidder och hav. Ljuvligt! Huset är underbart! Alldeles för stort förstås. Och säkert lite knixigt att mysa till med gardiner (eller ej), punktbelysning, växter och annat ögongodis men så härligt det skulle kunna bli. Saknar bara en pool och ett utespa (och fotbollsmål och M-station säger Gabbe, kanske även en puttinggreen också). Det har man säkert råd med om man har råd med huset i sig. Hihihihihi!

Veckans lillördag är här med besked. Heldagsregn och lampan-tänd-hela-dagen-läge med andra ord. TB ligger nerbäddad med feber och halsont, maken är ansatt av sin ryggvärk och liten Gabbe som idag har spelat ”Bästa Trean” i pingis har ännu inte helt landat i det faktum att även en andraplats kan vara bra. Good enough är liksom inte hans tekopp, om man säger så. Rektorskan har dock haft en riktigt bra jobbedag med flera viktiga saker färdade. Lägg därtill några påfyllande samtal med härliga kollegor så förstår ni säkert att jag har absolut inget att klaga på. Nu ska här preppas käk, läsas läxor och förberedas för kvällens soffhäng. Det blir bönderna och sedan härliga Zlatan mot di Ljusblå. Kanske hinner jag också med upplösningen av min mycket spännande deckare.

Happy Lillördag folket…..Kram Mia

Man kan lätt förledas att tro att man är fel i almanackan – advent har liksom varit kommen på sina håll under en längre period nu känns det som. Och jag klandrar förstås ingen. Vem blir inte sugen på att ljusa upp novembergrådiset med lite stjärnor och stakar? Så visst har förberedelserna för advent och jul satt igång här i Happyvardag också. Ja ja, alltså i teorin. I praktiken sker nämligen allt enligt ett mycket noga planerat och traditionsbundet mönster signerat älskade mor Anita. Inte kan man sätta upp Adventsgrejor förrän dagen innan första Advent och pepparkakor och lussebullar får inte bakas förrän lagom till lucia. (Det är för övrigt samma kvinna som menar att vita byxor och kjolar icke får användas innan 1 maj och efter 1 september. Bara Luciasärken är godkänd). Granen får komma in max två dagar före julafton och julskinkan skall griljeras på Lillejul. Dock får den inte smakas förrän på julaftonsmorgon. Julklappar köps i december, efter julskyltningssöndagen, och gud nåde den som klämmer på några julklappar. Hur skulle det se ut om vi frångick detta viktiga julreglement? Nä, ni fattar själva, vi utmanar naturligtvis inte ödet, men eftersom inget är sagt om NÄR man får börja planera julen i teorin så började vi idag. På pricken en månad innan självaste julafton.

Nu är det nog så att mor Anita har lightat upp sig själv lite kring julreglementet, det måste tillstås, ty jag fick ju faktiskt genomföra stora adventsstädet hemma hos dem redan i söndags. För egen del håller jag mig i teorin. Förstås! Det kan tänkas hända att jag tjuvstartar något på fredag, men annars är det lördags om gäller. Hela den teoretiska formen för planering skulle i år visa sig bli extra utmanande, eftersom jag vid en liten check av adventsmaterialet upptäckte att det mesta troligtvis råkade komma med i stora garagerenset i somras är jag rädd. Ups, kändes som en dyr utgift men jag lyckades hitta en del prylar och nytt har sedan införskaffats så nu är vi redo. Redo att i teorin göra upp om vad som skall placeras var, när och hur. Hihihihhiihi……

Nåväl, det är skönt att huvudet har sitt att arbeta med när man inte har något annat. Hehehe obs ironi. Det är liiite mycket nu på alla håll och kanter och det där märks på såväl toleransnivå, som humör och allmäntillstånd. Jag har sovit bedrövligt illa de två gångna nätterna, jag som alltid sover som en stock annars. Vi har någon magåkomma som vandrar omkring på jobbet och jag är helt klart inne på runda nr.2. Grrrr…..Avskyr när jag hamnar ur gängorna – har jag nämnt att jag är förtjust i flyt i tillvaron? Just nu har jag tappat matlusten totalt och tankarna upptas av en massa lösa trådar som har en tendens att inte hitta till rätt ändar. Kroppen känns som en enda degklump, oformlig, trött och ledsen på något sätt. Håller tummarna för lite sömn inatt…..

Kram Mia

Var nattens oväder en liten vink om vad vintern har i beredskap åt oss tros? Redan igårkväll såg jag bilder från Helsingborg och herre jisses vad julig stämning. Till och med en snöhatare som rektorskan hemföll åt att åååha och aaha och smacka lite så där gillande. Här på solkusten blåste det mest igårkväll och inatt väcktes jag av, vad jag trodde då, någon som kastade is på fönster och fönsterbleck. Oh holy Moly vilket oväsen! Vinden ven och rev och så hagel stora som isklumpar. Ganska skönt att bara sno täcket än mer om sig och gosa in sig i kudden igen. (Lånad bild av Veronica. Hoppas det var ok…)

Nåväl, här inbjöd söndagen till lite lugna aktiviteter. Efter frukost åkte jag hem till mor och far för adventsstädning (våttorka, dammsuga, plocka fram stakar och stjärnor, putsa fönster, bädda rent i sängar mm). Lite drygt halvvägs in i uppdraget fick jag sällskap av broder med fru och sedan gick det undan. Så nöjda paranteser och gofikan efteråt satt som en smäck. Väl hemma fick jag nöja mig med att städa med lättan (som mor Anita säger). Det innebär i klartext att man våttorkar runt saker, istället för att flytta på allt, och att man bara dammsuger (inte våttorkar golven). Bära in ved, gnugga toaletter och så ut i kylan på promenix med Milou. Hu!!!!

Lite sen lunch här i huset och sedan dags för söndagsmys på lite olika sätt. TB i sängen med spel, Gabbe med först lite läxor och sedan golf på TV, maken som eldvakt och rektorskan i läsfåtöljen. Underbart härligt! Jag passar på attt tipsa om Denise Rudbergs senaste bok i serien om åklagarsekreterare Marianne Jidhoff ”När klockan slår fem”. Genren är Elegant Crime och vi får hänga med i överklassens salonger, där det bjuds på både krypande spänning och elegant underhållning. Denna bok handlar om överfallsvåldtäkter på Östermalm, som på något vis visar  sig ha kopplingar till en serie våldtäkter som skedde 20 år tidigare i Lunds studentkretsar.  Rudbergs böcker (”En engångsföreteelse”, ”Två gånger är en vana”, ” Bara tre kan leka så” och ”Mellan fyra ögon”) är fängslande från sida 1 och korta kapitel samt en lagom mängd parallellhandlingar gör att man har väldigt svårt att släppa boken. När man så måste är det enkelt att hitta naturliga hållplatser och upplägget liksom inbjuder till att sno åt sig en stund här och var för att fortsätta i boken. Läsning när den är som bäst med andra ord….

Snart dags att preppa kvällens middag, som blir kyckling i ugn, och sedan ta med Gabbe till söndagens fotbollsträning. Gissar att jag kommer att koja tidigt ikväll, med glojärn på näsan och boken i högsta hugg. Underbart avkopplande!

Kram Mia

Ljuvliga, härliga november! Jag håller sannerligen med Thomas Bodström när han menar att november kan vara en av årets bästa månader. November är verkligen skönt chill – en lugn oas efter en intensiv sommar och höst, likväl som en slags vilostation inför julmånaden. Det bästa med novembermörkret är definitivt vetskapen om att ljuset bara tar sin vila där. Och det bästa med hösten, regnet och mörkret är helt klart att rektorskan tar sin vila där och då. Det blev en lång och tärande väntan på våren, ljuset, solen och sommaren. Inte förrän i augusti njöt vi av allt det där härliga som en sommar bjuder på och när det väl kom skulle det visa sig hålla i sig länge.  Så oväntat länge att höstterminen i skolans värld drog igång och vi fortsatte leva sommarliv. Härliga temperaturer, solsken och havsbad. Barfotaspring i gräset, tunna tröjor och korta brallor. Sensommarhelger som bäddat in härliga minnen för den årstid som komma skall. Sakta men säkert, nästintill lite obemärkt drog sedan hösten in över oss. Några grader hit och dit, naturens alla färgskiftningar och nu den senaste tiden…..heldagsregn och lampan-tänd-hela-dagen-läge. Idag stod det dessutom ställt utom allt tvivel att hösten håller på att transformera sig till vinter. Frostbiten natt, kall och vacker morgonpromenix och så brasmys redan till frullen.

Mitt i förra veckans hektiska stim bestämde vi oss för en skön avkopplande utfärd till vår andra hemstad, nämligen Kalmar. Vi landade först på Severins möbler förstås och sedan for vi på lite Kalmar Sightseeing  älskar känslan av att vara hemma på något sätt. En snabbsväng på IKEA för mig, medan grabbarna körde densamma på Media Markt. Några kom ut tomhänta, någon annan med en välfylld kasse. Man kan säga att det var en och en annan som också bestämt sig för just IKEA idag, så jag höll fokus på lilla handlingslappen och inget onödigt klämmande och kännande.  Och snabbt gick det därmed…..

Att flanera på stan är så mysigt. Vi kikade i lite favvoaffärer, shoppade loss på Tokige Ture och i ”vår” Thaiaffär. Rektorskan fastnade som vanligt inne på Arnolds skor och medan grabbarna tog en fika råkade ett par cognacsfärgade stövlar leta sig ner i en påse (och ett kvitto ner i plånkan). Den här typen av stövlar har verkligen fattats mig och jag har letat som en tok. Så många stövlar och stövletter/boots är så trubbiga. Funkar inte alls fint för rektorskan. Hej i-landsprobIem, I know! Inne på Jezz shoppade TB boots (vilket hejades på friskt av mami) och maken brallor. Kunde mycket väl ha blivit en jacka också till TB, men storleken var inte perfekt så….Vi avslutade förstås dagen med Le Pizze…..BTW, cognacsfärgade stövlar och boots…..me like!

Och lika pigg och alert som rektorskan är i solsken och värme, lika tillbakadraget mosig kan hon bli i regn och kyla. Egentligen är jag inte direkt imponerad av årstidernas skiftningar, men jag inser att jag verkligen behöver hösten för att boota om mig själv. Nu passas det på väldigt lite, om inte passa på att softa i soffan räknas dit för det gör jag. Jag tar alla tillfällen i akt att mysa vid brasan, i soffan, med en bok i sänghalmen. Nerkrupen i ett hett bad, i min läsfåtölj, på fällen, i Lassesoffan. Temposänkningen är markant och hela vår tillvaro går in i någon slags sparlågefas. Så välbehövligt härligt!  Dessutom gillar jag verkligen hur vårt hus ter sig i ett annat ljus (eller brist på…..). Bara en sådan sak som att punktbelysning verkligen kommer  till  sin rätt – ljus och mörker som en härlig kombo.

Sköna november bjuder nu på härligt brasmys efter en isigt kall promenix med Milou. Som tur väl är har vi viktiga fotbollsmatcher att följa här ikväll – först Arsenal och sedan Él Classico. Tror vi lyxar till det med lite snacks och ett glas Montevecchio också. Idag har jag verkligen bara ”unnat med och göttet mej”.

Kram Mia

For real! Somliga fredagar är sannerligen mer efterlängtade än andra, vilket jag nog sa redan förra fredagen och denna är inget undantag. Det har funnits dagar denna vecka då jag har misströstat om fredagens ankomst och även om dagarna trots allt snurrar på i en skruvad fart, så känns det som om ledigheten inte kan komma fort nog. Märklig ekvation att få ihop den där, men så kan jag ju knappast titulera mig matematiker heller. Veckan har varit…hrm….hysterisk bitvis. Hej arbetshopar! är så här års ett känt faktum för oss i skolans värld, men ibland lyckas livet se till att man är fullbelamrad med besked. Förutom sedvanliga arbetsuppgifter och ansvar så har veckan bjudit på två sena eftermiddagsmöten, en kvällstid för magnetröntgen, matleverans 5 dagar till paranteserna, Gabbes läxor, hans kompislek och så lite andra aktiviteter samt förstås allt annat vanligt hederligt hem- och hushållsarbete. Puh! Och så en liten (?) vattenläcka i skyddsrummet på jobbet, vilken föranledde att rektorska och administrativ chef idag har baxat grejor i vänstervarv till containern. Lägg därtill att vi är minus en bil som icke är startbar så förstår ni säkert att vi dessutom har pusslat big time med tider och transporter. Oh happy day liksom!

Det är tur att jag har världens bästa make (och att han har världens bästa fru), ty när måndagen och torsdagen inte slutade förrän 17 tog han matleveransen till mor och far. Utan knot. Och med gott om tid och tålamod för att sitta ner och fika med dem, hjälpa dem med ditten och datten samt se till att hinna hem och preppa på hemmaplan åt sin fru. Inte alla är så gulliga mot sina svärföräldrar (fast jag hoppas verkligen att jag är det mot mina också) och mitt hjärta blir så varmt av att se honom varsamt krama om min lilla mamma, skoja och busa med pappa och se till att de aldrig känner att de ställer till besvär för oss. Fast att det ibland är ganska svårt att få ihop tillvaron.

Idag kände jag mig urlakat trött, lite trashankig där jag stod bland unket vatten och all bråte i källaren. Alla veckans väldigt olika uppdrag dansade runt i skallen på mig, vidden och bredden av vad mitt uppdrag innefattar överföll mig och jag blev äckligt blöt om fötterna. Ändå började vi storfnittra bästisMaria och jag där vi stod. Befriande skönt! Och sedan körde vi värsta racet kan jag lova. Resten av dagen fick jag snällt husera i mina sunkiga idrottskläder och blöta strumpor. Gissar att det var en och annan som höjde på ögonbrynen och undrade om rektorskan hade haft otur vid påklädslen denna morgon. Hem och lämna av Gabbe och make, plocka in alla prylar och så vidare ut till mor och far. Lite ärenden åt dem, fika och prat och så lämna maten förstås. Väl hemma skulle jag mycket väl ha kunnat: a. rasa ihop alt b. febrilt börja preppa saker här hemma. Döm om min egen förvåning då jag kommer på mig själv med att hoppa i träningsskorna och ge mig ut på långa Trummerundan. Underbart vackert men kallt. Skitjobbigt (så galet otränad) men så skönt efteråt. Nu nyduschad, på fällen framför brasan med en vältempad Italienare och en snackskorg. Because I´m worth it……..

Happy Helg folket och Thank God it´s Friday….Kram Mia

Jag fortsätter att vandra i minnenas kvarter och att botanisera bland all nostalgi. Att ägna mig åt ”Throw Back Thursday” är ett sätt att bjuda in er till rektorskans liv innan bloggen, vilket jag hoppas skall uppskattas. Själv älskar jag att titta på gamla bilder…..

Året är 2005 och vi befinner oss i Florida på semester och för att fira vår 5-årige bröllopsdag. TB skall om några månader fylla 10 år och han har längtat som en tok efter ett syskon. När vi hade gett upp hoppet, bokat flera olika resor och beställt en hundvalp, då…då upptäckte vi den härliga nygheten. Här är vi utanför Hulken på Universal Studio och i min lilla bula ligger en 13 veckor gammal bebbe. Så efterlängtad!

Den 2 maj, nästan tre veckor för tidigt, såg Gabbe dagens ljus. Efter 3 krystvärkar och avgrundsvrål från mami gjorde Gabbe storstilad entré med höger arm ovanför huvudet – som Stålmannen flög (hrm….) han ut. Att det var en Gabbe hade jag vetat om sedan ett ultraljud och TB var så enormt stolt.

Lille Grodan som han kallades fick en mycket varm och het första sommar i livet. Kanske är det därför han fullkomligen älskar att bada.

Här är första besöket i Florida för Gabbe, precis 2 år fyllda. Vi valde att gå på Disneys vattenpark Blizzard Beach och Gabbe rockade loss bland alla attraktioner. Han pratade inte mycket på denna tiden, men han sa i alla fall ”EN”, vilket betydde att han ville åka en gång till.

Första besöket på Naples Beach. Gabbe bara sprang genom sanden och rakt ut i vattnet med kläder, skor och hatt på. Han skrattade och skrek, doppade sig och så upp igen. Om och om igen. Förbipasserande stannade och fångades av hans otroliga lycka….

Och så poolen i vårt hus på Fort Myers Beach. ”EN” skrek han om och om igen och så kastade han sig handlöst rakt i. Det var på samma resa han kastade sig i den stora poolen på hotellet i Orlando. Och sjönk som en sten på två meters djup. Farbror Micke fick minsann visa sina skills som olympisk simmare och när Gabbe var uppe på kanten igen så bara skrattade han och sa:……ja just det…..”EN”. Galenpanna!

Även poolbad på hemmaplan gick som en dans. Med diverse olika konster förstås. På bild tre säger han ”EN” och håller upp sitt lilla finger för att förtydliga detta.

Vår lille blondie! Killen som genomgick en väldigt märklig förvandling. Mager och brunhårig på bild den 10 januari 2007 och så lite rundnätt och väldigt blond i augusti samma år. Hur är det möjligt liksom?

De här två godingarna. TB blev storebror, Gabbe lillebror och familjen var plötsligt komplett. Ja, så när som på lille Milou, men honom får ni träffa en annan torsdag.

En mycket lång arbetsdag är till ända. Hysteriskt flängande från en sak till en annan och jag har känt mig mer än lovligt stressad, men….dagen avslutades med ett suveränt möte på BUP. Det är långt ifrån alla  möten där som känns så – tusen tack alla inblandade! Hem och möttes av en färdigpreppad mexbuffé av mina boys och så förstås en sprakande brasa. Precis vad jag behövde. Dags att sladda ner i soffhörnet och kika på säsongsfinalen av Fest hos Bindefeldt. Don´t miss!

Puss på er….