Oro, avsmak och sorg

Vilken otroligt sorgetung dag det blev av denna torsdag! Vi hann precis passera förmiddagsrasten och ta sikte mot lunchen, innan det började ramla in info om en skoltragedi i Trollhättan. Och med dagens snabba infoflöde så drog karusellen snabbt igång här, trots att vi befinner oss långt ifrån just Trollhättan. Info till personal, aktualiserandet av vår krispolicy och så samtal med klasser och enskilda elever. Massor av tankar, känslor och en del rädslor att möta och så givetvis en snabb informationshantering ut till alla våra elevers föräldrar kring hur vi dels hanterar det som framkommit och dels påminna om våra rutiner kring hot och våld förstås. Det där gissar jag att alla Sveriges föräldrar efterfrågar en dag som denna. En dag då tryggheten har blivit rejält naggad i kanten och då oro, sorg och avsmak ligger som en tung gardin över tillvaron. Denna dag då allt vackert plötsligt verkar vara som bortblåst och allt som når oss är nyheter om våldsdåd, olyckor, död, bränder, skändandet av mänskliga rättigheter och en och en annan politiker som verkar vara totalt världsfrånvänd.

2015-09-19 07.51.24

Det gör ont att vara människa idag. Jag känner så mycket oro för vart världen är på väg egentligen. Jag känner så mycket avsmak för människor (om man nu kan kalla dem det) som på olika sätt – fysiskt, psykiskt, verbalt eller handgripligen – åsidosätter människolivets okränkbarhet. Jag mår verkligen fysiskt illa av allt som sker runtomkring i Sverige just nu. Instinktivt skulle jag bara vilja värja mig, stänga av, stänga ner, stänga in mig och de mina. Men så väcks kämparglöden…..ilskan sprider sig i min kropp, andningen ökar i takt och jag nästan känner blodet pumpar. VEM i hela fridens namn är det som har glömt att fostra dessa personer till medmänniskor? VEM är det som glömt implementera önskvärda beteenden, sociala koder, acceptabelt bemötande, vett och etikett? VEM är det som undlåtit att inpränta viktiga begrepp som respekt, ömsesidig välvilja, överseende, sympati med svaga och utsatta, kärleken till sin medmänniska? VEM???????

003

Jag vägrar tro att någon föds till ett monster! Jag vägrar tro att det mörka, svarta, grymma är ett självklart utgångsläge? Jag vägrar sluta tro på mänskligheten. Det här och allt innan måste vara THE VÄCKARKLOCKA! Det måste vara nu som vi alla mobiliserar mod, kraft och vilja. Det är nu, om inte förr, som det är av yttersta vikt att vi alla vuxna i samhället ser till att utnyttja alla våra möjligheter till att fostra våra barn och ungdomar till demokratiska och samhällsdugliga medborgare –   starka, trygga, harmoniska individer. Vi måste fostra dem, inte praktisera någon ”laisseze faire”-metdo och hoppas på det bästa. Det är allas vårt förbannade ansvar att se till att göra allt vi kan för att inte den endaste lilla individen inte vet vad som är rätt eller fel. Sedan vore det väl ytterst tacknämligt om även psykvård, sociala inrättningar och rättsväsende såg till  att hjälpa människor innan det går fullständigt över styr. Det är min fulla övertygelse att det finns både en och en annan händelse som ganska enkelt hade kunnat förhindras om det fanns den önskvärda lyhördheten och handlingskraftigheten. Att behöva tigga och be om att få hjälp och att på olika sätt bli avfärdad känns ju inte direkt sådär 2015 om man säger så. Tidsenligt – no way! Borde vi inte ha lärt oss bättre vid detta laget?

009

Ikväll tänder vi ljus här i Happyvardag. Vi tänder ljus för hoppet, för mänskligheten och för att den goda kraften ska gå segrande ur striden. Vi pratar sönder våra pojkar om allt det som känns viktigt att fylla dem med i deras sätt att möta livet, massor av kärlek och kramar utdelas för att liksom stänga ute gardinen av sorg, oro och avsmak. Vi tänder ljus och sänder alla våra varmaste tankar till dem som på olika sätt har blivit drabbade av allt dårskap som sker. Må livet bli snällt mot er igen……

Kram Mia

 

8 thoughts on “Oro, avsmak och sorg

  1. Fruktansvärt är det..
    Å mitt inlägg kändes ju ganska smaklöst med tanke på det som hänt… Hade förinställt det och kändes ju helt fel nu.
    Det är så att man inte kan ta in och greppa vd det är som händer… Gräsligt och man får ju en klump i halsen…
    Alla känslor på en o samma gång. Men blir arg, men mest ledsen och fruktansvärt orolig. Vad är det som händer med världen?
    Kram kram Anna

    • Jag valde att ändå titta på Fest hos Bindefelt ikväll. Som en motpol mot allt det mörka, tunga. Micke Gunnarsson skrev idag att vi ändå måste försöka se solen…….
      Kram Mia

  2. Ja, det är så ofantligt obehagligt! Senast i tisdags diskuterade vi katastrofplan och plats att gå till om det overkliga skulle bli verkligt. Finner inga ord!
    Kram
    Rebecca

    • Ja usch och fy. Känner att vi har tyvärr fått nytta av våra olika krisplaner och lathundar vid lite olika tillfällen de senaste åren, men precis som skolverket säger så är den mentala biten viktigast. Att man är förberedd på att något kan komma att hända. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *