När det tar skruv

Jag trodde förra fredagen att jag denna vecka skulle vara helt utsjasat trött, med anledning av en Stockholmshelg med sen hemkomst. Hur tror den blev? Tröttheten alltså! Tja, inte alls tillnärmelsevis så intensiv som jag trodde där borta för en vecka sedan. På väldigt många sätt har veckan inte alls skilt sig speciellt mycket åt mot övriga så….nä, ingen hysterisk trötthet precis. Men däremot tog då veckan skruv modell XL redan i  måndags, kanske uteblev den stora tröttheten av just rena chocken. Vad vet jag?

2015-10-03 18.25.05

Två riktigt bra studiedagar fick inleda veckan och även om det var jag som höll i det mesta i föreläsnings- och diskussionsform så blev jag så uppfylld( det rådde det väl inga tvivel om. Någon påstod att jag borde bli predikant) och väldigt påfylld. Härliga medarbetare har jag….Måndagen innehöll också personalmöte och veckans resterande dagar har varit helt skruvade. Möten har avlöst varandra, såväl informella och något ögonblickliga som formella och mer inplanerade. Inte en enda punkt på veckans to-do-lista är avbockad denna vecka. Det var därför med högst blandade känslor jag tog helg idag mina vänner….

2015-10-03 09.16.12

Hösten har verkligen slagit till med full kraft och slutet på skolstartens smekmånadsfas likaså. Det märks med all önskvärd tydlighet. Alla ämnen och kurser är i full gång, projekt likaså. Elever börjar bli trötta och föräldrar därav lite (hrm somliga långt mer än lite) oroliga. Intensiteten i föräldrasamtal till lärare och även till skolans rektor har eskalerat (precis som det brukar vid denna tid). Om ni bara kunde gissa hur mycket av vår vakna tid vi tillbringar i samtal med föräldrar kring allt från den minsta lilla pyttedetalj till större övergripande sakfrågor, om ni bara kunde gissa. Det innebär per automatik är vi inte bara har trötta elever och oroliga föräldrar, utan också en och en annan frustrerad lärare som  ägnar merparten av sin tid utanför skolan (eftermiddagar, kvällar och helger) åt samtal av olika slag. Och rektorskan, ja henne lämnar jag utan kommentar just nu, men har man 259 elever, 35 personal och verksamhet som man ansvarar för så kan ni ju gissa. Jag kan inte låta bli att fundera över vilket enormt samtalsbehov som verkar föreligga dagens föräldrar. Är det lättillgänglighet, brist på tid tillsammans, dålig info, verklig oro, dåligt samvete, kontrollbehov eller bara en vanesak som gör att vi som föräldrar ständigt vill ha bekräftelse på exakt vad som hänt under dagen, hur barnet/barnen mår i alla olika situationer, varför han/hon svarar som han/hon gör? Varför anser vi oss nödgade att vara en del av all typ av konflikhantering och eller alla meningsskiljaktigheter (tom driva detta åt våra barn ibland) som uppstår? Hur kan det komma sig att vi gärna vill stå där och hävda vårt barns rätt i alla situationer, till vuxna likväl som till deras kompisar? Varför i herrans namn måste allt analyseras ner i minsta beståndsdel?

KAN VI INTE BARA VÅGA LEVA LIVET!!!!!!!!!Och lita på att vägen bär oss rätt. Att det inte är farligt att våra barn då och då stöter på patrull här i världen, att de faktiskt växer som människor och lär sig något av det. Kan vi inte bara våga backa av ibland, låta dem själva med hjälp av andra betydelsefulla vuxna (bland annat lärare, övrig personal, tränare etc) skapa sig sin egen handlingsberedskap – sitt eget sätt att ta sig an livet. Min erfarenhet säger mig att barn kan  och klarar så vansinnigt mycket mer än vi föräldrar har en tendens att tro.

2015-09-19 15.53.58

Nä, jag stänger ner hjärnkontoret nu. Jag har lovat alla och mig själv att låta bli att filosofera om detta denna helg. Gabbe har haft kompisMelker här hemma i eftermiddag, TB och maken är på golfbanan. Själv har jag lightstädat och trixat lite (så avkopplande för en liten rektorska), preppat fredagsbuffén (cajungrillade revben, nypillede reijer, chicken wings med sting, en krispig Caprese, varma nachos med sval dijondipp, crudolindad lättgrillad sparris med hemslagen bea och så en nybakad surdegsbaguette) och så tvättat förstås. Dags att hälla upp ett glas fredagsbubbel och sedan njuta av att helgen ligger här och kittlar farmför oss.

Have a good one folket och du, om du är en förälder:  Våga lita på skolan även om du inte vet varenda pettimeter av vad som sker dagligen. Det funkar!

Puss och kram från rektorskan

3 thoughts on “När det tar skruv

  1. Vad glad jag blir när jag läser dagens inlägg. Visst är det så att barn klarar mycket mer än vi vuxna ibland tycks tro. Vardagen är inte alltid ljus och glad, den kan rent av vara trist och jävlig ibland. MEN det är ju just det som är livet. Att vara ledsen,besviken och arg är lika naturliga känslor som glädje. Så, låt oss dra rätta slutsatser av detta. En mycket viktig sådan kan vara att mindre blanda oss i och framför allt låta våra barn vara lite ledsna ibland. Då tror jag de bättre kan uppskatta alla de tillfällen de är glada och på gott humör. Eller …….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *