Hat är inte kärlekens motpol

Derbykänsla, upphosad stämning men fullt av fotbollsälskan. På sina håll och åtminstone initialt. Precis som det ska vara. Sånger, energi, kraft och mycket vilja. Tunga poäng på spel för båda lagen. Alla matcher är förstås viktiga, men somliga långt mer viktiga än andra. Av lite olika anledningar och med lite olika utgångspunkter. Ett derby är ett derby är ett derby. Det kräver sitt i allt från organisation och säkerhet, via stolta och rakryggade spelare och ledare till trygga och modiga funktionärer. Och någonstans där utanför den innersta zonen finns också alla supporters. Somliga i nöd och lust och med hela sitt hjärta och hela sin själ, somliga andra med lite andra agendor och en annan typ av kärlek och tillhörighet. Uppenbart!

Det finns massor av saker man skulle kunna säga om matchen igår mellan Bajen och Gnaget. Bengaler och härliga sångklackar (inledningsvis), skador och domslut, nervositet och missar. Derbykänslor. Men det som händer i slutminutrarna förändrar plötsligen allt. Otäcka scener utspelar sig på plan, repriser som visar en fruktansvärd vurpa. Erik Israelssons huvud som i slow motion dunkar i konstgräsmattan, vänsterbenet i en mycket märklig vinkel och så kroppens skakningar i hans skiftande medvetandegrad. Tystnaden som sprider sig, skräckslagna minutrar och så stora skämskudden för det som utspelar sig på bortastå då verbala tillmälen, som icke lämpar sig i skrift (ej heller i tal tack), börjar eka runt stadion. Ett helt oacceptabelt beteende. Som jag som inbiten AIKare tar kraftfullt avstånd från. Och många med mig har det visat sig tack och lov. Det spelar ingen roll hur bittra fiender man än är på plan, när en olycka inträffar skall fotbollen förena och inte förbittra. Så som ett Bajenfans var först ut att hedra Ivan Turina då han hastigt lämnade jordelivet och som många andra supporters från olika klubbar sedan följde upp. Precis så. Att vi står samman, trots att våra hjärtan tillhör olika lag, så älskar vi fotbollen.

Man kan tycka vad man vill om andra lag och deras supportrar.  Men att verbalisera det och låta det undslippa ens läppar är något helt annat. Helt ärligt  har jag svårt för det dömande, värderande, som inte sällan en del människor tenderar att hemfalla åt. Inte sällan hör jag människor i min omgivning skandera hur hemska AIKfansen är, hur mycket man avskyr (läs hatar) AIK och allt de står för. Skrämmande! Jag kan inte annat än fundera över hur dessa människor känner sig själva. Vad ger någon rätten att uttala sig nedsättande om ett  lag och deras supportrar? Och sedan på fullaste allvar tycka att DET där är ett acceptabelt beteende? Inte sällan får jag också en vibb av att samma personer tycker att de själva är lite bättre än alla andra supportrar, vilka de anser uppträder osportsligt och med dålig attityd. Skrämmande dålig självinsikt skulle jag vilja säga…..

Det är stort att älska sitt lag, men det är större att respektera andra lag och deras supportrar. Alla borde sätta en heder i att ALDRIG prata ner andra lag och/eller deras supportrar. Inte bua, inte skandera glåpord, inte bära sig illa åt. Ingen borde heller försöka förklara bort en förlust eller dålig insats genom att skylla på domare, konstgräsmatta, arena, motståndare,  gräsplanens textur, bengaler, supportrar etc, vilket tyvärr sker alltför ofta. På alla typer av nivåer.  Man borde vara mogen nog att gratulera det andra laget till sin seger, kunna se i perspektiv vad som är vad samt förstås inse och bejaka att den som gör flest mål i regel vinner aktuell match. Fotboll är ingen bedömningssport. Det är totalt ointressant vad som är rättvist eller ej, vem som har störst bollinnehav eller om oturen grinar någon i ansiktet. Den som gör flest mål vinner, face it och move on!

Den viktigaste ingången till fotbollssupporteri handlar förstås om insikten i att bara för att man älskar ett lag, måste man inte hata andra. Motsatsen till att älska är inte att hata, vilket många verkar ha förletts att tro.  Motsatsen till kärlek stavas LIKGILTIGHET. Det innebär per automatik att du kan rikta allt ditt fokus på ditt eget lag och sedan strunta blankt i alla andra. Utan dåligt samvete. Hat är nämligen något helt annat. Att älska ett lag borde innebära  att man riktar sitt fokus på att heja fram sitt lag, inte bua ut det andra. Sanna supporters vet att den energiförlust det blir i att ha ett negativt fokus, istället lätt kan bli tändvätska för just det andra laget. Kontraproduktivt, javisst! Idioti är ett annat tänkbart uttryck. Icke desto mindre finns det en uppsjö av människor som sysslar med precis just detta.På sociala medier, IRL och på arenor runt om i vårt avlånga land. Somliga dessutom jäkligt nära mig (och inte en enda av dem är AIKare)…..

Det som hände på Tele2 Arena igår är ett totalt opassande och fullständigt oacceptabelt beteende, vilket också rektorskan tar kraftigt avstånd ifrån. Men det var inte alla AIKfans på plats som uppträdde på detta sätt, ej heller AIKspelare och ledare. Det är säkerligen många AIKfans som likt rektorskan inte alls står bakom det som skedde där och då. Min erfarenhet säger mig att alla lag har supportrar som uppträder på mindre fördelaktiga sätt, som verkligen inte är ett bra ansikte utåt – det räcker att följa sociala medier för att inse detta. Eller för all del att spana in tv-glimtar från läktare av olika slag. På Tele2 igår (från båda supporterskarorna), likväl som på andra arenor runt om i vårt land. Ner till minsta lilla gärdsgårdsserie. Inget lag går fredat, var så säker, trots att somliga lag gärna belyses mer och blir mer ansatta av media och omgivning än andra. Tänk att det kan vara så många som älskar att hata AIK!  En supporterskara kan förvisso ses som ett kollektiv, men kollektivet består av en samling individuella supporters där var och en måste ta ansvar för sig själv, sina värderingar och sina handlingar.Låt oss börja där. Man kan inte gömma sig bakom ett kollektiv, men vi får heller inte lämna ett kollektiv för att somliga sticker ut. Det är viktigt att de goda krafterna kraftansamlar än mer för att visa vägen. Att vi står upp för kärleken till vårt lag, bär den med stolthet och fokuserar på rätt saker (dvs inte på motståndarna och deras supportrar).

Det är lätt att hänga ett helt lag och alla deras supportrar. Det är lätt att vara allt annat än AIKsupporter idag och ondgöra sig över det som skedde igår. Döma och värdera. Tycka att man själv är lite bättre  bara för att man håller på ett annat lag. Rättfärdigar sitt hat till en klubb som helt uppenbart skapar mycket känslor hos andra! Tänk att det kan finnas så många som älskar att hata AIK! Sorgligt, skrämmande och oerhört tragiskt! Jag vet många som borde inse att det är dags att blicka inåt och kanske våga möta sig själv och inte den förvrängda bilden av sig själv. Det börjar med var och en av oss. Om fotboll ska förena måste alla vara openminded nog att inse att: Det är stort att älska sitt lag, men det är större att respektera andra lag och deras supportrar! Jag tackar ödmjukast för alla trevliga reaktioner jag fått efter mina uttalanden hos Bajen, till Erik Israelsson och kring fotbollssupporteri. Det finns hopp! Jag blev innerligt glad över att läsa en Bajensupporters statusuppdatering på FB imorse:

”Glädjs åt att Hammarby vinner matchen, glädjas ännu mer åt att målnickaren Israelsson tycks klarat sig förhållandevis bra efter den otäcka kollisionen vid målet. Noterar att en del av publiken skrek helt sjuka saker under tiden Erik Israelsson fick vård på planen. Vägrar dock att säga att det är typiskt AIK;are att skrika så. Jag vet så många som håller på Gnaget som aldrig skulle hålla på så. Och dessvärre är det säkert så att det finns idioter i alla lags klackar. Det som skreks var vidrigt men låt oss istället glädjas över att Erik trots allt klarade sig ganska bra!”

Lika glad och stolt som jag blev över AIKs gemensamma statement kring det som hände. Somliga skriver idag att klubben inte borde vara de som ber om ursäkt å ett gäng supporters vägnar, men visst är det av yttersta vikt att även AIK kraftfullt tar avstånd från detta beteende. Och att de i och med detta lika kraftfullt påvisar att bara för att man älskar ett lag, måste man inte hata ett annat. Att motsatsen till att älska inte alls är att hata, vilket många verkar ha förletts att tro. Att vi alla har en del i arbetet med att låta fotbollen förena, inte förbittra! Vem är egentligen du i allt detta?

Amen!

Somnade sent igårkväll, spenderade några kylslagna ”mitt-i-natten-minutrar” på altanen för att uppleva naturfenomenet blodmåne och vaknade sedan långt ifrån utsövd imorse, om man säger så. En låååång jobbemåndag senare har jag nu landat på hemmaplan. I ugnen helgrillas en salviakyckling och på spisen puttrar en het orientalisk sås. Gissar att jag kommer att halvslumra tidigt i soffhörnet ikväll. Gäsp……

Kram Mia (samtliga bilder här hämtade från AIKs FB-sida)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *