Onsdagsglutten – Visby

Sommar sommar sommar…….känner ni känslan, hänger ni med i nynnet? Hösten hejdade sig innan den hann börja på riktigt och september har ju nästan varit finare vädermässigt än vad sommaren i stort var. Lovely! Inte konstigt att man kan snöa in på en semesterplats då, eller hur? Förvisso har jag aldrig varit på Gotland (skämskudde på det), men av alla bilder jag sett därifrån så är jag säker på att jag hade kunnat trivas finfint där. Eller vad sägs om detta underbara lilla hus med egen stengård samt en extra lägenhet i externt hus på gården? Och med en bit av Visby ringmur på badrummet….hur coolt?

Södra Murgatan 20

Åh, så vackert! Precis vad jag gillar med gathus. Jag har en slags samlad crush på just gathus och townhouse.

Sovrum 1 på nedre plan med fönster mot egen innergård

Känslan som litenhet för med sig är härligt mysig på  något sätt. Även om jag också ibland älskar vidd och rymd, så är det här pyttiga så underbart på något sätt.

Egen bilplats och liten lägenhet i gårdshuset

Kolla gården! Kolla stenläggningen! Kolla lilla huset! Åh……Jag ser mig själv där (fast det fattas naturligtvis solsängar/stolar för hon soldyrkaren).

Smakfullt badrum med ringmuren som inredningsdetalj

Och så en bit av ringmuren där ja….Åh la la…..

 

2015-09-19 17.03.20

Här hemma håller vi nu lillördag. Gabbe är krasslig med snuva och halsont och får därför vila från fotbollsträningen (jomen absolut, han är ju skitglad för det. Not!). Maken, ovannämnde Lasse och TB förlustar sig på golfbanan och rektorskan preppar buffé till kvällen. Vi får nämligen besök av finaste svärisarna som imorgon drar till USA på longstay så vi bjuder på käk och annat mys ikväll.  Vädret fortsätter leverera, men kvällar och mornar är ganska kylslagna. Kanske slår jag till med att tända ljusen på brickan, inte bara ljusslingan.

Ha en finfin kväll raring!

Kram Mia

Det mesta reduceras till en ekonomisk fråga

Förr eller senare i alla fall. Och inte för att jag är vare sig någon hejare på ekonomi eller ens särskilt intresserad heller för den delen (det där kan ha någon briljant koppling skulle jag i och för sig kunna tro). Men tidigt lärde jag mig att man aldrig kan leva över sina tillgångar, att rätta mun efter matsäck, som mor Anita alltid proklamerat, är en livsfilosofi som är ytterst gångbar (om än kanske inte så rolig men ändå….). Inkomster och utgifter måste harmoniera, thats for sure! Det finns förstås människor som har det så ekonomiskt ställt att de inte alls behöver bekymra sig alls och sedan finns det rätt många människor som måste bekymra sig på tok för mycket (av lite olika anledningar förstås). Familjen Happyvardag befinner sig nog någonstans sådär mitt på den skalan. Det går ingen nöd på oss, men vi måste självklart prioritera vad vi lägger våra pengar på.

Bra boende, god mat och dryck, lagom med shopping, hobbies och så en årlig resa för familjen är det som prioriteras här. Vi har absolut varken det nyaste eller det dyraste, har inget tvångsmässigt behov av att hålla oss med märkesvaror och för att vara ärlig så är vi duktiga på att leva det ”lagom” livet och därmed spara till saker som är viktiga för oss. Vi åker inte på speciellt många småutflykter, vilka gärna tenderar att bli rätt kostsamma, och vi sparar den mesta av vår shopping till Florida, där det oftast är minst halva priset. Resan till Florida är vi fantastiskt lyckligt lottade att kunna göra och vi verkligen älskar det där landet. Inför sommarens semester var vi helt överens om att det var sista gången för nu.

2015-07-08 15.06.44

Men väl där, väl där hamnade vi i tvek. Hur skulle vi kunna låta bli att åka hit igen nästa sommar? Hur skulle vi kunna låta bli att träffa härliga släkten? Vi började reka lite, men helt ärligt blev denna sommar ganska dyr eftersom bra boenden tenderar att dra iväg i pris. Det är en klar fördel att kunna dela boende helt enkelt, som vi gjorde med syster yster med familj förra sommaren. Tilläggas bör väl att TB också aviserade att han inte var så sugen på att åka med fler år, Gabbe tyckte  det var ensamt utan kompis redan denna sommar och maken saknade någon att spela golf med.Rektorskan kände sig något rastlös utan någon tjejkompis till hands och den där känslan av att ”bara vara vi” var inte bara underbar.  Nåväl, vi började istället klura på andra typer av semestrar. FotbollsEM i Frankrike nästa sommar, Spanien på senvåren alt sen augusti eller kanske Florida vid påsk. Vi har diskuterat fram och tillbaka, vägt för och emot, kollat priser och räknat på upplägg men inte bestämt oss på något sätt. Rektorskan brukar vara den första att konstatera att då vill livet säga en något, att man inte behöver kämpa så hårt för att få ihop planerna. När det är rätt så faller det mesta på plats ….

2015-07-20 18.47.08

Icke desto mindre har hon känt av en växande önskan om veta vad hon ska rätta in sig på. Så till den grad önskat att hon för ett ögonblick var redo att boka nästan precis vad som helst.  Inte till nu förstås, men till vår/sommar. När vi så för några veckor sedan på allvar ritade upp lite olika scenarion och började räkna på det så kände rektorskan snålvattnet rinna i mungipan. Jag är inte beredd att betala vad som helst för en ynka veckas soldyrkan nämligen. Samma kväll fick maken ett meddelande  från en kompis som undrade just lite kring Floridatips. Redan under sommarens semester fick vi en liten hint om ett eventuellt intresse, men eftersom vi inte pratade vidare om det släppte vi alla den pucken gissar jag. Och så nu….efter lite Floridabilder, prat och skratt och icke att förringa vinet så bestämde vi oss lite hux flux för att kolla upp ett eventuellt gemensamt boende. Så vi skickade iväg en förfrågan, fick napp under gårkvällen och vips tjolahopp har vi idag gjort vår första payment för sommarens 3 veckor i ….ja just det….Naples, Florida. What a surprise!

Så nu lovar jag att inte tjata om  att det är sista gången fler gånger. Florida är det mest prisvärda med tanke på vad man får och kan man dela boende så blir det svårslaget. TB som plötsligen blivit golfspelare igen vill gärna hänga på, maken har golfpolaren Putte med sig, Gabbe kompisNemo (killarna som är födda samma dag och vars pappor var kompisar långt innan dessa kids var påtänkta) och jag kompisLinda. Jag tror vi alla är lika prilligt förvånade över att beslut bara fattades sådär tjoff tjoff men det brukar ju bli bäst så. Var var det jag sa: att när tiden är rätt så bara löser sig saker. Om jag hade vetat hur rätt jag skulle få…..

Så nu kan vi fortsätta leva sparsamt, veta att möjligheter till nyinköp av favvoFloridasaker funkar ännu en gång till samt njuta av vetskapen av att det bär iväg i juni igen. Boendet kirrat, bara för papporna i familjerna att leta billiga och bra flygbiljetter nu då. Hihihihi…skoj!

Tisdagsjobbet klart och nu en massa fix på hemmaplan. Ska ockås ta en tur ut till finaste paranteserna samt skriva handlingslista till morgondagens lilla myskvällsmat med finaste svärisarna, innan de drar till USA på en longstay. Dessutom har jag en hope jobb att fixa innan det är dags att natta kudden. See ya….

Kram Mia

Hat är inte kärlekens motpol

Derbykänsla, upphosad stämning men fullt av fotbollsälskan. På sina håll och åtminstone initialt. Precis som det ska vara. Sånger, energi, kraft och mycket vilja. Tunga poäng på spel för båda lagen. Alla matcher är förstås viktiga, men somliga långt mer viktiga än andra. Av lite olika anledningar och med lite olika utgångspunkter. Ett derby är ett derby är ett derby. Det kräver sitt i allt från organisation och säkerhet, via stolta och rakryggade spelare och ledare till trygga och modiga funktionärer. Och någonstans där utanför den innersta zonen finns också alla supporters. Somliga i nöd och lust och med hela sitt hjärta och hela sin själ, somliga andra med lite andra agendor och en annan typ av kärlek och tillhörighet. Uppenbart!

Det finns massor av saker man skulle kunna säga om matchen igår mellan Bajen och Gnaget. Bengaler och härliga sångklackar (inledningsvis), skador och domslut, nervositet och missar. Derbykänslor. Men det som händer i slutminutrarna förändrar plötsligen allt. Otäcka scener utspelar sig på plan, repriser som visar en fruktansvärd vurpa. Erik Israelssons huvud som i slow motion dunkar i konstgräsmattan, vänsterbenet i en mycket märklig vinkel och så kroppens skakningar i hans skiftande medvetandegrad. Tystnaden som sprider sig, skräckslagna minutrar och så stora skämskudden för det som utspelar sig på bortastå då verbala tillmälen, som icke lämpar sig i skrift (ej heller i tal tack), börjar eka runt stadion. Ett helt oacceptabelt beteende. Som jag som inbiten AIKare tar kraftfullt avstånd från. Och många med mig har det visat sig tack och lov. Det spelar ingen roll hur bittra fiender man än är på plan, när en olycka inträffar skall fotbollen förena och inte förbittra. Så som ett Bajenfans var först ut att hedra Ivan Turina då han hastigt lämnade jordelivet och som många andra supporters från olika klubbar sedan följde upp. Precis så. Att vi står samman, trots att våra hjärtan tillhör olika lag, så älskar vi fotbollen.

Man kan tycka vad man vill om andra lag och deras supportrar.  Men att verbalisera det och låta det undslippa ens läppar är något helt annat. Helt ärligt  har jag svårt för det dömande, värderande, som inte sällan en del människor tenderar att hemfalla åt. Inte sällan hör jag människor i min omgivning skandera hur hemska AIKfansen är, hur mycket man avskyr (läs hatar) AIK och allt de står för. Skrämmande! Jag kan inte annat än fundera över hur dessa människor känner sig själva. Vad ger någon rätten att uttala sig nedsättande om ett  lag och deras supportrar? Och sedan på fullaste allvar tycka att DET där är ett acceptabelt beteende? Inte sällan får jag också en vibb av att samma personer tycker att de själva är lite bättre än alla andra supportrar, vilka de anser uppträder osportsligt och med dålig attityd. Skrämmande dålig självinsikt skulle jag vilja säga…..

Det är stort att älska sitt lag, men det är större att respektera andra lag och deras supportrar. Alla borde sätta en heder i att ALDRIG prata ner andra lag och/eller deras supportrar. Inte bua, inte skandera glåpord, inte bära sig illa åt. Ingen borde heller försöka förklara bort en förlust eller dålig insats genom att skylla på domare, konstgräsmatta, arena, motståndare,  gräsplanens textur, bengaler, supportrar etc, vilket tyvärr sker alltför ofta. På alla typer av nivåer.  Man borde vara mogen nog att gratulera det andra laget till sin seger, kunna se i perspektiv vad som är vad samt förstås inse och bejaka att den som gör flest mål i regel vinner aktuell match. Fotboll är ingen bedömningssport. Det är totalt ointressant vad som är rättvist eller ej, vem som har störst bollinnehav eller om oturen grinar någon i ansiktet. Den som gör flest mål vinner, face it och move on!

Den viktigaste ingången till fotbollssupporteri handlar förstås om insikten i att bara för att man älskar ett lag, måste man inte hata andra. Motsatsen till att älska är inte att hata, vilket många verkar ha förletts att tro.  Motsatsen till kärlek stavas LIKGILTIGHET. Det innebär per automatik att du kan rikta allt ditt fokus på ditt eget lag och sedan strunta blankt i alla andra. Utan dåligt samvete. Hat är nämligen något helt annat. Att älska ett lag borde innebära  att man riktar sitt fokus på att heja fram sitt lag, inte bua ut det andra. Sanna supporters vet att den energiförlust det blir i att ha ett negativt fokus, istället lätt kan bli tändvätska för just det andra laget. Kontraproduktivt, javisst! Idioti är ett annat tänkbart uttryck. Icke desto mindre finns det en uppsjö av människor som sysslar med precis just detta.På sociala medier, IRL och på arenor runt om i vårt avlånga land. Somliga dessutom jäkligt nära mig (och inte en enda av dem är AIKare)…..

Det som hände på Tele2 Arena igår är ett totalt opassande och fullständigt oacceptabelt beteende, vilket också rektorskan tar kraftigt avstånd ifrån. Men det var inte alla AIKfans på plats som uppträdde på detta sätt, ej heller AIKspelare och ledare. Det är säkerligen många AIKfans som likt rektorskan inte alls står bakom det som skedde där och då. Min erfarenhet säger mig att alla lag har supportrar som uppträder på mindre fördelaktiga sätt, som verkligen inte är ett bra ansikte utåt – det räcker att följa sociala medier för att inse detta. Eller för all del att spana in tv-glimtar från läktare av olika slag. På Tele2 igår (från båda supporterskarorna), likväl som på andra arenor runt om i vårt land. Ner till minsta lilla gärdsgårdsserie. Inget lag går fredat, var så säker, trots att somliga lag gärna belyses mer och blir mer ansatta av media och omgivning än andra. Tänk att det kan vara så många som älskar att hata AIK!  En supporterskara kan förvisso ses som ett kollektiv, men kollektivet består av en samling individuella supporters där var och en måste ta ansvar för sig själv, sina värderingar och sina handlingar.Låt oss börja där. Man kan inte gömma sig bakom ett kollektiv, men vi får heller inte lämna ett kollektiv för att somliga sticker ut. Det är viktigt att de goda krafterna kraftansamlar än mer för att visa vägen. Att vi står upp för kärleken till vårt lag, bär den med stolthet och fokuserar på rätt saker (dvs inte på motståndarna och deras supportrar).

Det är lätt att hänga ett helt lag och alla deras supportrar. Det är lätt att vara allt annat än AIKsupporter idag och ondgöra sig över det som skedde igår. Döma och värdera. Tycka att man själv är lite bättre  bara för att man håller på ett annat lag. Rättfärdigar sitt hat till en klubb som helt uppenbart skapar mycket känslor hos andra! Tänk att det kan finnas så många som älskar att hata AIK! Sorgligt, skrämmande och oerhört tragiskt! Jag vet många som borde inse att det är dags att blicka inåt och kanske våga möta sig själv och inte den förvrängda bilden av sig själv. Det börjar med var och en av oss. Om fotboll ska förena måste alla vara openminded nog att inse att: Det är stort att älska sitt lag, men det är större att respektera andra lag och deras supportrar! Jag tackar ödmjukast för alla trevliga reaktioner jag fått efter mina uttalanden hos Bajen, till Erik Israelsson och kring fotbollssupporteri. Det finns hopp! Jag blev innerligt glad över att läsa en Bajensupporters statusuppdatering på FB imorse:

”Glädjs åt att Hammarby vinner matchen, glädjas ännu mer åt att målnickaren Israelsson tycks klarat sig förhållandevis bra efter den otäcka kollisionen vid målet. Noterar att en del av publiken skrek helt sjuka saker under tiden Erik Israelsson fick vård på planen. Vägrar dock att säga att det är typiskt AIK;are att skrika så. Jag vet så många som håller på Gnaget som aldrig skulle hålla på så. Och dessvärre är det säkert så att det finns idioter i alla lags klackar. Det som skreks var vidrigt men låt oss istället glädjas över att Erik trots allt klarade sig ganska bra!”

Lika glad och stolt som jag blev över AIKs gemensamma statement kring det som hände. Somliga skriver idag att klubben inte borde vara de som ber om ursäkt å ett gäng supporters vägnar, men visst är det av yttersta vikt att även AIK kraftfullt tar avstånd från detta beteende. Och att de i och med detta lika kraftfullt påvisar att bara för att man älskar ett lag, måste man inte hata ett annat. Att motsatsen till att älska inte alls är att hata, vilket många verkar ha förletts att tro. Att vi alla har en del i arbetet med att låta fotbollen förena, inte förbittra! Vem är egentligen du i allt detta?

Amen!

Somnade sent igårkväll, spenderade några kylslagna ”mitt-i-natten-minutrar” på altanen för att uppleva naturfenomenet blodmåne och vaknade sedan långt ifrån utsövd imorse, om man säger så. En låååång jobbemåndag senare har jag nu landat på hemmaplan. I ugnen helgrillas en salviakyckling och på spisen puttrar en het orientalisk sås. Gissar att jag kommer att halvslumra tidigt i soffhörnet ikväll. Gäsp……

Kram Mia (samtliga bilder här hämtade från AIKs FB-sida)

 

Krisp, humlesurr och solsken

Det var idel trötta ögon här på Näset igårkväll. Vi släckte ner huset tidigt och kröp till kojs, sov som stockar och vaknade med sovmorgon. Låg kvar en god stund och morgonmediterade i sängen, innan jag tassade upp och ut för en morgonpromenad med Milou. Det var krispigt i luften vill jag lova. Svag kylslagen vind och så otroligt, otroligt vackert på alla sätt. Jag fick knäppa jackan upp i halsen initialt och jag huttrade till, det måste tillstås. Tänkte ändå att jag verkligen älskar hösten också…..

2015-09-20 09.04.50

Oj, så lång jag har blivit! Vi tog den långa rundan runt Trummenäs Milou och jag och i takt med att solen steg på himlen så blev luften snabbt uppvärmd. Vackert, fridfullt, underbara färger och på gränsen till sommarlikt. Hem och preppade gofrulle, vilken sedan intogs på altantrappen. Make och en son for till golfbanan, en annan son på kompishäng och mami, mami roade sig kungligt med stora städet här hemma. Bädda rent, vädra sängkläder, plädar och kuddar, torka med liljekonvaljAjax, våttorka golv med Grumme grönsåpa och så lite finlir med omflytt av prylar. Lovely! En tur till container och återvinning hanns också med och sedan….sedan totalt utsträck i solstolen. Bikiniläge på Näset i eftermiddag. Klarblå himmel, vindstilla och dryga 20 grader. Me like!

Och ja, jag borde gjort mig av med hårpälsen men jag prioriterade solstolen istället. Humlesurr, iskallt limevatten och så djupandning. Tog cykeln ner till bryggan och övervägde först ett dopp, nöjde mig sedan med att bada fötterna. Vilken underbar söndag, höst när den är som bäst liksom!

Tvättmaskinen snurrar i huset, vi har tagit lite sen lunch och nu vankas det fotbollsderby via TV. AIK möter Gnaget och vi är supertaggade förstås. Ikväll blir det besök hos fina vännerna för lite söndagsfika och imorgon sparkar vi igång ännu en jobbevecka. Det sägs bli fint väder ett tag till…..Inte mig emot!

Kram Mia

Överdos av frisk luft?

Jag tror jag är drabbad! Förvisso är rektorskan en älskare av utevistelse, alldeles särskilt under sommarhalvåret (eller vad sjutton är det för uttryck egentligen? Sen när hade vi sommar ett halvår? Just asking…..). Så här års tillhör det inte vanligheterna att vi befinner oss utomhus en sisådär dryga 7 timmar i sträck.

Dagen startade egentligen redan då de flesta skulle katgorisera tillvaron som natt. 5 fryslarm från Securitas och sedan en uppstigning kl 05.20 fick bilda start på denna fotbollslördag. Samling i Svängsta  (dryga 6 mil bort) kl 7.45 med en daglig matsäck och alla attiraljer på plats. Hrm….När vi äntrade Arena Marieborg stod dimman tät över dalen och vi riktigt såg den lätta uppåt minut för minut. Häftigt! Lagom till uppvärmning kl 08.10 såg det ut som ovan. Here comes the sun……

2015-09-26 13.30.38

Vilken ljuvlig heldag vi fick! Klanen Raif 06, fördelad på två lag, har spenderat dagen tillsammans.Idel sol och blå¨himmel, riktigt svettigt bitvis. Matsäck och kioskhäng, massa hejarop och ibland hjärtat i halsgropen. En mycket bra inledning följdes upp av ett riktigt bottennapp i match nummer två, vilket föranledde rektorskan att tala i klartext. Ja, inte till laget, men väl till Gabbe. Resterande 3 matcher förvaltades väl och det blev vinst i alla tre- med andra ord 4 vinster och en förlust.3 mål totalt för Gabbe och flera ass.

2015-09-26 14.46.17

Bitvis riktigt härligt spel och fina individuella prestationer och bitvis stod det ställt utom allt tvivel vad vinterns träning skall handla om. För Gabbe i alla fall. Hehehehe…..Underbart mysigt att vara iväg och inte ha möjlighet att göra något annat än koppla av, kolla på det vi gillar bäst nämligen fotboll (skulle också kunnat vara golf) och så socialisera med goa föräldrar i Raif 06.

2015-09-26 14.47.41

Och frisk luft, det har vi verkligen fått. Fångat lite sol också tror jag minsann, av stramet i ansiktet att döma. Hemkomst kl 17 och då hade vi pizza med oss hem. Mat och en iskall öl, upplock av väskor, ladda en maskin tvätt och så en promenix med vovven…..nu är vi helt körda. Allesammans. Gabbe som spelat 5 tuffa matcher (inte de vanliga motstånden om man säger så), maken som kört tur och retur, rektorskan för arbetslederin inför avfärd, under tiden och vid hemkomst samt TB som lördagsknegat.

2015-09-26 14.48.00

Natti natti folket, wherever you are! Kram Mia

Fredagens gladpirr

Räck upp handen alla ni som vid en snabb anblick på rubriken för ett ögonblick trodde att rektorskan fått dåndimpen……

2015-09-19 07.54.45

”Gladpirr” är ett, för oss, alldeles nytt och alldeles underbart ord. Gårdagens läsläxa för Gabbe handlade om gladpirr kring olika saker och jag kände direkt hur kärlek mellan mig och ordet uppstod. Gladpirr som sprider sig genom kroppen och som kittlar som ett gäng fjärliar i magen. Galdpirr över saker som är vackra, roliga, spännande, men inte ett dugg oroväckande. Vilket fantastiskt ord! Vilken härlig känsla!

2015-09-19 08.06.37

Jag får alltid gladpirr av vackra platser. Som denna i Kalmar exempelvis, en tidig morgon bland hav och båtar ute på Stensö (förra lördagen). Eller som den här i Florida. Som jag längtar dit. Eller. inte längtra dit som i nu, utan som i att ha en semester bokad och klar dit.

2015-07-03 20.22.30

Gladpirret brukar också infinna sig sådär lagom till fredagsmorgonen ju. Känslan av att lämna en arbetsvecka bakom sig och ha en hel helg orörd framför sig är oslagbar. Planeringar av mat och dryck, aktiviteter och vila, människor och platser. Gabbe har värsta gladpirret över sin fotbollscup i morgon lördag. En timme bort i bil och så andra lag än de brukar möta – Karlshamn, Sölvesborg, Mjällby, Öster och så gamla vanliga Saxemara förstås. Längre matcher och framförallt fler matcher och en heldag. Eller vad sägs som avfärd 06.30 och hemkomst framåt 17. Håller tummar och tår för en fin och solig dag gör Soccermum.

2015-09-13 11.00.24

TB har kanske största gladpirret ever efter sin första månadslöneutbetalning idag. Och shoppingen är igång kan jag meddela. Så häftigt att ha en vuxen son med månadslön…..

2015-06-27 12.17.32

Hela familjens gladpirr idag handlar om killen i grå byxor på bild. Gabbes golftränare Ola, makens adept. Killen som idag klarade steg 1 i Europatourkvalet i England. Idag är vi stolta och strösslar grattiskramar över honom. Så himla häftigt! Nu håller vi tummar och tår för att kompisAnton ska klara sitt steg 1 i Portugal nästa vecka.

Gladpirret kräver sin fredagsbuffé med ett glas lättbubbel ikväll. Imorgon ska vi upp i ottan, göra matsäck och packa för en heldag på Asarums Höstcup. Wish us luck!

Kram Mia

Livspussel, ekorrhjul eller vardagsknåpet…..

….vad än vi än kallar det, så finns det där lik förbaskat. På något sätt. Och många är de som ler tappert och ihärdigt menar att de har minsann kontroll. Eller lite snusförnuftigt menar att de kan minsann begränsa sig, så det är liksom inget problem. Och så springer de vidare genom livet med andan i halsen, väsandes mellan tänderna men icke desto mindre också leendes menandes att det är inga problem. Bah! Rektorskan är en kontrollmänniska och hon har fruktansvärt svårt att kontrollera allt det där som kallas vardagslivet. Rektorskan har inga som helst problem med att begränsa sig, då det kommer till det hon själv styr  över vill säga. Likt förbaskat känner jag mig nästintill bakbunden, ibland även fastsurrad, i det vardagsliv som allt mer tar sig uttryck som ett vardagspussel addat med knep och knåp modell XL. Jag har inget ekorrhjul. Gudarna skall veta att ingenting följer något vanligt inrutat mönster, ingen dag är den andra lik och framförallt ligger det inget täcke av sordin, rastlöshet eller tristess över alltet (saker som jag alltså identifierar ett ekorrhjul med). Nä ekorrhjulet har rektorskan då rakt inte drabbats av här i Happyvardag, men att få ihop vardagslivet med livspusslet i stort är ibland en utmaning vill jag lova.

Fil:Jigsaw puzzle 01 by Scouten.jpg

Av ovanstående att döma skulle man kunna förledas att tro att rektorskan far som en skållad råtta  mellan jobb, aktiviteter, evenemang och en massa nöjen, men så är icke fallet. Rektorskan är ju en hemmakatt som tillbringar väldigt lagom med tid på jobbet (och får förvisso sköta en hel del hemifrån på kvällar och helger men men, det är självvalt), aktiverar sig enbart då utrymme ges, dissar de flesta evenemang och håller sig i vardagen långt mer än bland nöjen. Och ändå, ändå går tillvaron i 190 knyck.Med jobb och familj, hus och hem, Gabbes aktiviteter och läxor, gamla paranteser som behöver hjälp och så tider att passa på olika sätt. Vi lever ju i en kärnfamilj och kan dela uppgifter emellan oss maken och jag, dessutom har vi en stor TB som hjälper till. Och ändå, ändå går tillvaron i 190 knyck. Hur ensamstående får ihop sitt liv är för mig en gåta och jag är innerligt djupt imponerad utav var och en av dem.

Många saker finns i ens liv och de kan liksom inte väljas bort. Inte med mindre än att man blir väldigt impopulär på sitt jobb,i skolan,  i sin familj, bland vänner, i sina fritidssysselsättningar och så vidare. Denna höstterminsstart har jag funderat på detta mer än någonsin tidigare. Ganska ofta fastnar jag i tankar på vad det är vi utsätter oss själva för och inte minst vad vi som skola utsätter våra elever och även deras familjer för. Är det en bra idé att hasta igenom livet? Varför tenderar tillvaron att handla om vad andra människor intecknar din egen tid i? Vore det inte bättre med back to basic, dvs att var och en gör sitt först och sedan hjälper andra om tid, kraft och utrymme finns, än att vi redan initialt skall kalkylera med vad andra ska göra för oss? Är det verkligen rimligt att skolan skall göra anspråk på familjers tid utöver skoltid genom läxor, projekt och en massa evenemang? Vad är det för livssyn vi kommunicerar med det vi gör egentligen? Och vill vi verkligen att våra barn skall bära med sig minnet av detta vidare in i sitt vuxenliv?

Rektorskans inställning är solklar och mycket tydlig: Skola, fritidsaktiviteter och klubbar gör ofta intrång ( här måste tilläggas att inlägget naturligtvis inte tar sin utgångspunkt i Svettpärlan, utan i den utbredda uppfattningen av det svenska skolsystemet). Och det där har inte bara blivit ok, det är till och med så  allmänt accepterat att vi har addat det som ett måste – ett måste med förtursprincip mot familjetid, vila och återhämtning. Inte nog med att ditt/dina barn befinner sig i  skolan en ansenlig del av dagen (somliga dessutom på fritids innan och/eller efter), de ska dessutom ha skola på hemmaplan via läxor, projekt och förberedelser. Som förälder ska du inte bara agera pseudolärare åt dina barn gällande läxor, projekt, förberedelser och ikappläsning – dessutom skall du engagera dig i föräldraråd, nogsamt ta del av all info och i bästa (?) fall också utses till evenemangsledare via rollen som klassförälder, vilkas uppgift är att anordna basarer, discon, sammankomster och annat superkul (?). Och vem är du att klaga? Man kan ju för sjutton kategoriseras som en dålig förälder om en suck mot all förmodan skulle undslippa ens läppar. Så vi kör på. Hastar vidare till barnets/barnens olika aktiviteter, där det inte heller sällan krävs något av alla. Barnet/barnen ska visa på engagemang, vilja, utvecklingspotential och vinnarskalle annars riskerar man sin plats (somliga idrotter och somliga ledare klart mer mänskliga än andra i detta dock). Och du som förälder skall skjutsa, deltaga, stå in kiosker, sälja kläder, salamikorvar, lotter och advetskalendrar i vänstervarv – annars får ditt barn inte lagkläder eller följa med på  cuper och läger. Vem är du som förälder att klaga på detta? Ditt/dina barn kan ju förlora sin plats och status i laget och man kan ju för sjutton kategoriseras som en dålig förälder om en suck mot all förmodan skulle undslippa ens läppar. Så vi kör på. Hastar hem och tar itu med hushållet. Städ och tvätt och laga mat och diska. Helt och rent och det senaste, hemlagad mat och städat hem, sista kollen på läxor och så stoppa barn i säng i tid och packa väskor för morgondag (eftersom man tenderar att vara rätt trött på morgonen efter en hektisk kväll). Vem är du som förälder att klaga på detta? Man kan ju för sjutton kategoriseras som en dålig förälder om en suck mot all förmodan skulle undslippa ens läppar. Man kan ju dessutom bli anmäld till socialen som dålig förälder. Så vi kör på……

Och brakar förr eller senare ihop. Som individ eller som familj. För att andra gör anspråk på det som förr var så självklart, nämligen familjelivet. Vi är alla olika och vi har sannerligen olika behov och önskemål,men en sak är jag säker på: Det är sällan en överdos av vila, återhämtning eller familjetid som får oss som  individer, våra barn eller familjer i allmänhet att braka ihop. Jag möter det där då och då via olika kanaler – bloggkompisar, media, info från kollegor på andra orter, forskning och annat. Familjer som går sönder, individer som mår allt sämre. Trötthet, magknip, håglöshet, huvudvärk, oro, självskadebeteende….Och jag tänker dra mitt strå till stacken. På Svettpärlan har vi inte läxfrihet som ett mål, men vi har som mål att minimera vårt intrång i familjelivet. Det där ska vi bli än bättre på. Rektorskan när idéer om hur man kan möta elevers eller föräldrars intresse av fördjupning, utan att utsätta alla för samma sak.  Det där som dessutom bygger på frivillighet har en tendens att engagera på ett annat sätt. Och nu pratar jag inte om planerad läxläsning efter skoltid eller en sådan där vilseledande manöver som utökning av skoltiden för att rättfärdiga läxor som politiker gärna talar om. Nä nä…..Merparten av skolarbetet (helst allt) måste kunna hinnas med i den nationellt fastställda skoltiden. Vi måste syssla med rätt saker och sedan kanske erbjuda möjligheten till fördjupning, breddning, mängdträning och befästande för de som vill och orkar utöver skoltiden.Ty läxor mina vänner, läxor som företeelser finns inte lagstadgat någonstans. Det finns läxforskning som visar på å ena sidan goda resultat och å andra sidan förödande konsekvenser – precis som med all forskning (och statistik). Du finner alltid någonstans stöd för just det du tror på eller vill påvisa. Läxor är för rektorskan något av en kvarleva från förr. Det värsta är att jag tror att många pedagoger aldrig ens reflekterar över varför de ger läxor eller vilken typ av läxor de delar ut. Man bara gör det för att man alltid har gjort det. Det där är skrämmande. Man borde ställa högre krav på sig själv som pedagog än så. Somliga pedagoger menar att de måste ge läxor för att vara säkra på att eleverna gör det de ska och att de lär sig.  Det där är också skrämmande. Vi lever i Sverige 2015 och vi anser oss nödgade till kontroll?! En kontroll som inte finns lagstadgad någonstans mer än för betygssättning så småningom (och då talar vi om förstås inte om läxor, utan om varje individs kunskaper och färdigheter kopplat till nationella kunskapskrav). Vad hände med målet att ta ansvar för sitt eget lärande? Är det ett optimalt sätt att fostras in i eget ansvar via kontroll från överheten? Jag tror att pedagoger då och då har en övertro till avcheckningar som att ”det där har vi gjort”, ”det där har vi bedömt”, ”det där är vi färdiga med”. Som om det skulle vara lika med att eleverna kan det och aldrig mer behöver möta det där igen. Att det är klart, fix och färdigt i och med det. Eller att insikten i att du kan eller du kan inte vid ett specifikt tillfälle skulle säga någonting om slutresultatet en bit fram (ibland så långt som 9 år). Att de som av någon anledning har missat något pga sjukdom, semester, svårigheter eller lågt tempo  måste ta igen det. Det är skrämmande att vi tror så blint på skolan som institution och som det enda lärosäte att räkna med, så att kunskaper och färdigheter endast härstammar härifrån. Somliga pedagoger (läs rektorskan i sin nyutexad form för en sisådär 20 år sedan exempelvis) verkar dessutom tro att de berikar familjers värld genom att skicka med uppgifter hem. Det där är inte skrämmande, det där är vansinnigt skrattretande egentligen. Som om man som familj skulle ha sysselsättningsproblem eller om rastlösheten skulle rida en. Jag vet såååå många andra saker som fyller på familjer mer än att läsa läxor tillsammans. Ibland undrar jag om dessa pedagoger någonsin har snuddat vid tanken på vad läxläsning kan ställa till med i familjer. Särskilt hos familjer där barnet/barnen kanske inte har så lätt för skolarbetet eller är självgående. Särskilt i sådana familjer där läxmängden har en tendens att vara större än hos elever som har lätt för sig i skolarbetet, är högpresterande eller självgående. Ty det är skrämmande hur sällan det verkar som om läxor är av individuell natur (dvs anpassade efter individens nivå, behov och önskemål) utan istället är lika för alla.  Många pedagoger, men också föräldrar, verkar leva i någon slags absolut villfarelse om att man måste tränas via läxor i unga åldrar ty annars kommer de där barnen aldrig att skaffa sig någon studieteknik längre fram och på så vis då bli dåliga samhällsmedborgare. Moahahahaha! Det där är riktigt scary! Ska det vara på det sättet bör det lagstadgas att man från en viss ålder (vad sägs om exempelvis 35-40 år) måste börja använda blindkäpp, hörapparat och rullator eftersom man annars inte kan tillägna sig den tekniken när behov föreligger längre fram. Och hur skulle då vårt samhället se ut?

Nä, fy farao! Låt oss uppgradera familjelivet. Låt oss hylla påfyllnad, vila och återhämtning. Och för guds skull låt oss inse att var sak har sin tid och plats. Låt skola vara skola, fritid vara fritid och familjetid vara familjestyrt. Renodlat och utan onödigt intrång. Låt oss ge sjutton i att inteckna andra människors tid genom att kalkylera med deras hjälp och istället koncentrera oss på att själva lösa våra uppgifter och uppdrag, innan vi erbjuder vår hjälp till andra. Det är en stor skillnad i energi i att erbjuda sin hjälp jämfört med att bli tagen för givet. Låt oss inse att hela livet är en enda stor läroinstans och att det vi lär den andra dagen (dvs då vi befinner oss på andra ställen än i skolan) är viktiga och nödvändiga för befästande, generalisering och inte minst användande.  Låt oss inse att den livsstress som nu riskerar att bli ett hälsoproblem och som olika instanser sannerligen har sin bidragande del i, är något vi alla måste hjälpas åt att mota bort. Låt oss börja med var och en av oss……

2015-03-13 08.51.16

Har du tagit dig ända hit bör du nästan få en tapperhetsmedalj i bloggläsning….Torsdag och rektorskan vabbar. Liten Gabbe hade magtrassel igårkväll och idag är den lite tom och knorrig verkar det som. Svårt att veta vad som är vad, han hemfaller gärna åt dramatik då det kommer till olika åkommor så….Vi har idag haft megasoffhäng, ätit och druckit snälla saker samt vilat. På eget bevåg har han läst en hel del. Det där med läsningen är en spännande historia för Gabbe. Efter en låååång startsträcka har det ju tagit loss ordentligt, inte minst via det Til-projekt vi blev erbjudna av skolan. Til-projektet som innebär dagliga läsläxor (kanske den typ av läxa jag verkligen förespråkar) i 8 veckor samt daglig enskild undervisning av en av specialpedagogerna – ett projekt som man blir erbjuden att deltaga i och som man kan tacka ja eller nej till beroende på hur mycket tid man känner att man kan och vill lägga ner. Det där är ett suveränt sätt att hantera mängdträning och befästande anser jag.  Vi tackade förstås ja, Gabbe har tagit sig an detta med bravur och har nu tagit värdefulla kliv i sin läsutveckling. Han skuttar iväg och hämtar sitt material och tar verkligen ansvar för sin läsning både hemma och i skolan. Det där hade jag knappt vågat tro på när vi startade projektet. Att se hans engagemang cohs tolthet över något vi tillsammans valde att deltaga i är fantastiskt. Hallå hej pytteskinn!  Nu har jag landat hemma efter några EHK (elevhälsokonferenser) i skolan. Gabbe är klart piggare och all intagen föda har stannat i magen, TB är på golfträning och maken softar vid datorn. Dags att preppa, hehehehe lätt prepp idag eftersom vi ska köra en avancerad form av kylskåpsrens, kvällens middag och sedan inta soffhäng. Imorgon håller vi fredag go vänner…..

Amen, over and out! Kram Mia

 

 

Onsdagsglutten – Uddevalla

Ny vecka, nya favvohus och framförallt än mer hemnetknarkande. Hehehehe! Alltså, rektorskan sysslar inte speciellt mycket med sådant, men hennes make han kan han. Jag vet inte hur många gånger han ropar från datorstolen att han har hittat rätt. Det där huset med allt som stämmer. Huset som är perfekt, bara att flytta in. Det där huset som skulle kunna vara det yttersta tecknet på att nu, nu är det slut på letande. Lika övertgad vareviga gång är han också. Och så skuttar (läs släpar sig) rektorskan dit för en kik och inte sällan blir hon, om inte förälskad, så i alla fall så betagen att huset dansar revy framför mina ögon vid läggdags både nu och då och alltid. För det är så det är……jag flyttar in i alla de där objekten. Och det, det är förbannat jobbigt vill jag upplysa er om. Just saying…..

Poolområde

Som det här exempelvis. Hyfsat svårt att inte bli liiite intresserad i alla fall. Maken min har stilkoll, det vill jag lova. Och endast det bästa är gott nog. Många villor gör anspråk på att få komma med på hans heta lista, få göre sig besväret. Så är det bara!

Åsholmsvägen 8

Stilrent, snygga val av material och ja utsikten….tja, man lär väl inte bli besviken kan jag tro. Häng med…..

Matsal

Gissar att alla måltider har sin charm och vad än som serveras till bords här så lär det vara svårt att konkurrera med denna utsikt. With a view har fått en helt ny innebörd liksom.

Groventré/tvättstuga

Mitt alldeles egnaste hobbyrum ser FAB ut! Svarta maskiner är en mycket het dröm rektorskan har.

Lekstuga

Och varför inte, en liten lekstuga också. Underbart vacker!

Poolområde

Bostadshus, gästhus, lekstuga, terass, poolområde med spabad och pool samt ett inomhusspabad i poolhuset nere till höger. Man saknar garanterat inte badmöjligheter. Året runt alltså. Wow!

Terrass

Avd, endast det bästa är gott nog……Huset hittar ni hos Svensk Fastighetsförmedling där jag har hittat alla bilder. Om ni blir köpsugna alltså. Tills jag slår till nöjer jag mig med det här….

2015-09-19 17.03.20

Jaha, så var det då alltså lillördag  idag igen. Det är inte klokt vad dagarna springer iväg. Jobbedagen gick i ett nafs och tidig hemgång är ett signum de dagar då Gabbe har träning. Han behöver andas, göra läxor och mami behöver preppa för kvällen. Ikväll blir det köbemaut på hemvägen och sedan ska vi heja fram AIK mot Giffarna här på vårt alldeles egnaste Norra Stå.

Happy Höstdagjämning från den blekingska skärgården, där solen skiner från en klarblå himmel, träden nästan är helt stilla och termometern visar 19 grader. Lovely!

Kram Mia

Coffe table books

Visst känns det väl märkligt att särskriva? Även om det är på ett annat språk? Jag har som regel lite svårt för särskrivningar, överanvändningen av ”dem” och så syftningsfel. Stavfel och talspråk och blandning av språk har ni säkert märkt funkar fint för rektorskan. Hehehehe!

2015-07-25 11.30.01

Jepp, svag för vackra böcker och magasin det är rektorskan, det vet ni. Jag älskar vackra omslag och inspirerande bilder  och matchning. I somras fick the black and the white book hänga med hem från Florida. Böcker som har vackra läderpärmar och med varsitt underbart budskap inpräntat på framsidan. Många coffe table books handlar om något, dessa är tomma. Tanken är att det ska bli en typ av gästböcker, for the near and the dear ones, att skriva något mysigt, spännande, tänkvärt, kärleksfullt, skojigt i. Hade tänkt att inleda böckerna med några av mina egna favvodikter och citat – det får bli vinterns stora projekt här i Lassesoffan. Har ni några härliga saker att dela med er av till mina böcker så tveka inte att rita iväg några rader till mig.

2015-07-25 11.30.09

Tisdag och jag är såååå mycket piggare. Inga dippar här inte ännu, trots att regnet har färgat hela tillvaron lite grå idag. En hyfsat produktiv jobbedag och sedan hem. Träningen uteblev då maken hade ryggkänning idag, varför rektorskan nöjde sig med en liten promenad vid hemkomsten. Nu ska här preppas lite gyros, sallad till somliga och i pita till andra, och sedan väntar mor och fars månatliga ekonomi på att bli gjord. Jippie!

Kram Mia

När gäspningarna sväljer hela syretillgången!

Efter en påfyllande helg borde man väl ända skutta ur sängen, skynda raskt till jobbet och ila glatt med allt som står på agendan för dagen. Så blev det inte denna måndag. Förvisso slog jag upp mina små ljusblå medan det fortfarande kan kategoriseras som natt utanför fönstret och det var stört omöjligt att somna om. Skuttade ur säng, hann hur mycket som helst här på morgonen och så skyndade glatt till jobbet. Höll mig pigg och alert nästan till lunch och sedan, sedan slog stora Tsetseflugan till. OMG, hur kan man bli så sömnig att man knappt kan hålla ögonen öppna? Jag skäms, höll på att kväva hela personalrummet med mina stora gäsp a la visa hela maginnehållet.

2015-09-19 15.53.58

Icke desto mindre krävdes det en stooor botanisering i kexskåpet för att överhuvudtaget klara av eftermiddagens möten. Såhär har det varit vareviga måndag sedan jobbstart i augusti – ett mönster jag kanske inte är helt supertoppen nöjd med. Sjukt jobbigt att starta veckan som en zoombie. Nåväl….Efter en låååång jobbedag med tillhörande handling så for Gabbe och jag ut till mormor och morfar för att hämta räkningsprylar etc. Vi passade också på att sortera tvätt samt att byta årstid i deras garderober. Pjuh! Det tog sin lilla stund eftersom lilla mor väldigt gärna ville pröva alla sina kläder också. Glada och pigga efter en gemensam fika for vi hem och konfererade  med finaste svärmor för att beställa nya byxor till lilla mor. Plocka upp handlade varor, dukade bordet, fixade tvätten och preppade kvällens grillmiddag innan jag sjönk ner i Lassesoffan en stund.

2015-09-20 09.05.07

Nu är maten i magen, vovven kvällsmotionerad och allt undanplockat. Jag gäspar fortfarande gigantiskt och kommer säkert att göra fram till sänggående, sedan kan jag mycket möjligt bli pigg och med klarvakna ögon. Har jag nämnt att jag är en komplex person? Glömde ju berätta att söndagen bjöds på en härlig morgonrunda medan Gabbe värmde upp inför dagens två fotbollsmatcher på Åvallen. Några timmar i ömsom regn och hu kallt inga vantar och ömsom i sol och sköna vinden på kinden. Eftermiddagen bjöd på läxor och städning, för att sedan ha kompishäng med finaste familjen Olofsson. Vi bjöd på himmapizza och var och en fick ge sina önskningar till pizzabagaren (läs maken). Underbart mysigt att träffas en söndag…..

2015-09-20 19.32.12

För första veckan efter semestern så har jag inte ett enda kvällsmöte inplanerat. Whoop, whoop! 11 kvällsmöten på 6 veckor sätter sina spår, men nu är jag galet glad över två kvällslediga veckor på raken. Lovely!

Kram Mia