När man plötsligt vill mysa till det lite

Jag vet inte hur det är med er, men själv är jag helt immun mot inredningsidéer, shopping och inspo av olika slag då det råder sommarläge i Happyvardag. Ofta kommer jag på mig själv med att bara glida omkring och tycka att allt redan är tillräckligt bra och mysigt i min värld. Maken gillar den här perioden mer än någon annan under året kan jag meddela. Lugnt och skönt och inga idéer som inkluderar saker som han ska bistå med eller göra. Dessutom fantastiskt billigt ju…..

2015-08-30 11.34.22

Och sedan, sedan räcker det med att hösten börjar viska till så köps det plötsligen det ena mer glossiga inredningsmagasinet efter  det andra och jag kommer inte sällan på mig själv med att fundera kring vart jag skall flytta vilken sak och vad som måste kompletteras. Helt galet! Här hemma har jag nu placerat mina nyinköpta lampor i sovrummet och där kompletterat med nya kläder till sängen. Me like!

2015-08-31 16.09.03

”Gamla” sänglamporna har flyttat ut i storstugan och gör sig såååå mycket bättre i den miljön. Ljuslyktorna är jag inte riktigt klar med placering av ännu, varför det flyttas om här med jämna mellanrum. Dessutom kom det ett nyförvärv här idag så nu har jag lite huvudbry igen. Tack sötaste bästisMaria för födelsedagspresent till rektorskan.

2015-08-31 15.39.36

Här i den blekingska Happyvardagen är det minsann riktigt höstigt idag. Vi vaknade till regn och nu så här lagom till kvällningen så skvalar det igen. Men lite regn är inget som stör vår Gabbe inte, så ej heller TB. Båda två befinner sig på golfträning, Gabbe viking dock iförd tischa och shorts –  Nike förstås. Dresscode black likaså…..Maken och jag ojar oss redan lite efter en rejäl genomkörare på gymet idag. Programmet var roligt och jag har bara ett hatmoment (det där är något av ett rekord kan jag säga. Brukar skaffa mig många….). En övning som jag inte för mitt liv fick ihop idag och inte var jag kanske ett klistermärke i hörnan, men väl en väldigt utsträckt säl på golvet modell Anja Pärsson. Holy cow! Vissa övningar kändes som lite för lätt motstånd, somliga lite för hårt. Låt mig få återkomma efter uppstigning (om det blir någon) imorgon med tydligare besked.

Nu skall lite Gabbe hämtas hem, läxor göras och slappmode intas. I ugnen grillas en salviakyckling och på spisen puttrar en het orientalisk gryta. Det luktar mumma! Några tända ljus så är vi hemma so to speak…..

Kram Mia

Show me some mercy

Det var enkel då för några veckor sedan. Då när vi låg där utsträckta i bekväma solstolar och lät tårna leka i den varma, vita sanden. Då när Gulfens vågor i sakta mak rullade in mot stranden och virade in tillvaron i ett meditativt brus. Då när solens strålar strösslade oss och man riktigt kände hur härligt avslappnad man blev från topp till tå. Där och då var väldigt enkelt att dra upp riktlinjer för det som komma skulle…..

2015-07-08 15.06.44

Då när vi låg där halvslumrandes och kisade upp då och då. När vi var utsövda, avkopplade och framförallt extremt bortkopplade från alla tider, måsten och to-do´s. Då när dagens största frågeställning handlade om huruvida man skulle inta mag- eller ryggläge eller om det var dags att bada eller ligga kvar en stund till. Om man skulle sträcka sig mot kylväskans iskalla dryck eller om man skulle läsa klart kapitlet. Eller möjligtvis om hemfärdstid från beachen samt vilken restaurang som skulle få ett besök på kvällen. Där och då var det mycket enkelt att vilja styra upp tillvaron med kan jag meddela. Det var vidare extremt enkelt att visualisera det lite mer nyttiga och hälsosamma livet, eftersom man känner sig så stark och oövervinnerlig på något sätt. Där och då bestämde vi oss för, maken och jag, att det är dags att ta tag i de kroppar vi bor i.

2015-07-21 11.11.11

Briljant idé kändes det som. Då.  Ganska självklart också på något sätt. Och igår, igår när vi trevade oss in på gymet kändes det väl lite mer….hrm…..hur ska jag säga…..Lite mer motigt kanske. Lite mer av ”hur tänkte vi egentligen?” och definitivt lite mer kraftansträngande än vi kände det som när vi låg där på Naples beach i juli. Sedan dess har ju livet kommit emellan, om man säger så. Vi har avslutat sommarlovet och påbörjat jobbelivet. Kanske har rektorskan haft en av sina mest ansträngande skolstarter ever och bara det faktum att försöka återskapa någon typ av rutiner har visat sig vara långt mer utmanande än tidigare. Bara insikten i att det är rätt lång tid som ska levas här i vardagen nu innan det är dags för sommarsol och semester igen har varit brutal. Att samtidigt som detta också ta tag i våra hälsosamma (eller bristen på) vanor kan vara att ta sig vatten över huvudet,det återstår att se.

Efter besök hos vår fysioterapeut Tommy har han utformat träningsprogram åt oss. Igår hade vi dejt med bästa Camilla på Friskis och Svettis och en timme senare var vi både inbriefade i programmet och genomkörda. Ett helt ok program, tror tom att jag kommer att tycka att det är ganska roligt, men svårt. Det där med teknik är inte rektorskan bästa gren liksom, men men…..ser ni någon som sitter som ett klistermärke i väggen borta i vänstra hörnet så är det bara jag som försökt mig på den där stora nosgnuggen mot golvet. Eller om ni hör någon få ett hysteriskt skrattanfall så är det förmodligen dito. Skorna ovan fick göra debut på gymet, rektorskan med make gjorde come back efter 9 år. Jomensåattde……

Idag vaknade jag upp till lite blandade känslor. Somliga ställen känns lite mer än andra idag, om jag säger så. Plötsligt förstår jag precis varför det i programmet tydligt förespråkades 2ggr/vecka med minst en vilodag emellan. Låt mig nöja mig med att säga att det skulle aldrig vara aktuellt att fara dit idag igen. Bara lilla morgonturen på 3km med Milou kändes som en rejäl utmaning. Men men….ska min bråkande hamstring ge med sig, den tillika diton i bröstryggen samt några slumrande och väl inbäddade magmuskler hitta fram så krävs det väl en del kan jag tro. Innan jag somnade bad jag om some mercy inför uppvaknandet idag……det känns kanske inte direkt som att jag var tydlig nog i min önskan.

2015-08-03 16.30.24

Det blev lite morgonmeditation här på bryggan idag. Solen värmde lite på avstånd och vinden var liiite kylig. Nu har frulle intagits, altan sommarbäddats, sovrum vädrats och lakan slängts i tvätten. Straxt dags för lite avlägsnande av kroppsbehåring och sedan en stund i solstolen kanske. I eftermiddag bjuds det 30-årsfest för finaste Em med släkt och vänner. Jag kommer att hålla en stillasittande profil gissar jag.

Hoppas ni har en fin augustilördag! Kramen om från rektorskan

Jag är inte som alla andra jag

Nä, det ska gudarna veta, brukar mor Anita säga. Ibland har hon också sagt att hon fått mig för sina synder. Kul! Eller att jag kom som en fullständig överraskning, inte alls planerad med andra ord. Ännu bättre ju! Nåväl, mor Anita är känd för sina många härliga uttalanden och som komplement till ovanstående har hon alltid tutat mig full med att just jag var hennes räddning när livet ställdes på ända (vår biologiske far dog i en svår bilolycka då jag var 14 månader gammal och hon blev ensam med mig och mina tre äldre syskon). Hon har alltid viskat i mitt öra hur mycket hon älskar mig – att jag är speciell och att det finns stora planer för mig. Mor Anita har alltid varit noga med att våga prata om allas våra styrkor men också våra tillkortakommanden och egenheter. Och gudarna ska veta att rektorskan har många egenheter……Men min mors sätt att aldrig mörka det där, att få mig att känna mig trygg, älskad, harmonisk dessa till trots har gjort att jag alltid har haft lätt för att driva med mig själv, mina rädslor, alla mina fobier och andra små egenheter jag drar runt på dagligdags här genom livet.

002

Sådär såg jag ut när jag gick på ”lekis” som 6-åring. Redan då hade mor Anita sett ett tydligt mönster hos sin yngsta dotter, nämligen hennes ovilja att vara i centrum. Varje födelsedag, vareviga julafton samma visa: väldigt obekväm Mia. Och sådär är det faktiskt fortfarande. Jag gillar verkligen inte att bli uppvaktad, särskilt inte med paket och sång. Hua! Lite lätt spår av pytteskinn och det är inte av vällust vill jag lova. Gillade aldrig då och gör inte heller nu känslan av att bli tittad på när paket skall öppnas och man ska bli så fantastiskt lycklig och glad och alla ska humma och smacka och lägga huvuden på sned. Gah!  Not my cup of tea so to speak…..

004

Jag gillar inte överraskning,absolut inga äventyr ej heller upplevelser  för den delen. Jag gillar det vanliga, det förutsägbara, det kontrollerade helt enkelt. Förra året var ett undantag. Jag bjöd till 45-årsfest med släkt och vänner och mor Anita hade skrivit en sång till mig. Så fin….Det där kunde jag ändå tycka var sött och gulligt, något jag också medgav in public.

011

Det är min dag idag. I år igen. Som det alltdi brukar vara den 27 augusti. Jag har alltid önskat att få dela den med någon så att fokus inte skulle hamna mest på mig,  men ännu har inte just den önskan uppfyllts. Det här är ju ganska motsägelsefullt eftersom jag 1. älskar att vara i centrum i min profession som rektorska och 2. jag verkligen älskar att hylla och fira andra människor (uppenbart oavsett om de gillar det eller ej). I helgen stämde jag upp i Happy Birthday åt Senad på Restaurang Mont Matre som fylld eår just i lördags. Han såg eventuellt inte så bekväm ut…..

009

Förra året firade vi här bästisMaria och jag, idag har vi inget firande alls att prata om. Och jag är helt nöjd med det. Har fått massor av födelsedagskramar och det gillar jag mycket samt några fina paket. Tack för alla goa födelsedagshälsningar däremot – det där värmer verkligen mitt hjärta. Nu ska vi snart njuta av lite gott käk och ett glas vin födelsedagen till ära. Imorgon är det en helt vanlig fredag. Gudskelov….

Kram Mia

Nyförvärv

The shopping spree is to be continued…….Ett är det som är säkert och det är att rektorskan då  sannerligen är en periodare kopplat till många delar av sitt liv. Alldeles särskilt kopplat till shopping av alla de slag. Det är som om jag kommer in i ett stim och sedan shoppar i sjok. Det kan gå lååånga,låååånga perioder då jag verkligen inte köper någonting och sedan bam, bang ketchupeffekten av allt på en och samma gång. Lite så är det nu. Känns det som…..

Nya inköp idag mina vänner.Skulle egentligen bara ta en tur till Telenor Store för att fixa en sak, men fann mig själv plötsligen med en påse från vardera KappAhl och Lindex   på väg mot bilen. Lite rea, lite rabattkod och vips hade en blå stickad kavaj, en vit sticketröja, en scarf och den ombloggade paljettkjolen fått följa med hem. Wow! Nu tror jag inte jag får plats med så mycket mer inför hösten (även om det väntas ny byrå och omstrukturering inom överskådlig framtid så….)

Som om det inte skulle vara nog. På jobbet har vi ju en liten köp/skänkestanke för att värna om miljö (och plånböcker). I våras hittade en del av mina kläder och skor  samt möbler andra hem och idag lyckades jag rädda hem 2 vackra bordslampor. Tror dessa kommer att göra sig perfekt i vårt marina sovrum här på Näset.

Nåväl, nu kan snart onsdagen benämnas som gjord och det är dags att krypa till kojs. En bra jobbedag och så ett härligt föräldramöte i åk 6, där jag föreläste om betyg och bedömning. Nu har vi kvällsfikat, scubbar kvällspromenaden och bara fläkt ut oss i varsin soffa. Gissar att jag kommer att sova som en stock. Inatt med.

Kram Mia

När man förbereder sig för höst

Inte än tänker ni väl, precis som jag. Inte än och sannerligen inte medan sol och värme fortfarande finns kvar i vår omedelbara närhet. Inte hösttankar nu väl?

2015-07-17 12.47.47

Kanske fäktar ni mot tiden precis som rektorskan! Kanske känner ni precis som jag att om man inte tänker hösten så finns den inte (Hej Alfons Åbergmetoden!). Kanske älskar ni sommaren mer än övriga årstider. Det finns de som påstår att de älskar årstider och att de inte skulle kunna tänka sig att bo på andra breddgrader. Rektorskan tillhör inte den kategorin. Inte alls. Jag älskar bara sommaren och eventuellt hösten efter en lång fin sommar – övriga årstider göre sig icke besväret. Och ja, jag lever på helt fel breddgrader. Klimatet i Florida hade funkat perfekt för mig och jag skulle tom kunna offra mig och säga att San Diego och LA skulle kunna fungera. Allt det där breddgradssnacket faller dock på att jag behöver mina nära och kära på behörigt avstånd (dvs nära).

2015-06-07 13.25.25

Nåväl, här i Happyvardag vältrar vi oss fortfarande i sommarskrud, dvs klär oss enkom i shorts och tischa, flipflops och solglajjor, korta kjolen (bara rektorskan dock) och linne eller varför inte en härlig strandklänning. Det är som om vi suger ut det gottaste ur sommaren genom att bläddra oss igenom våra garderober. Altandörrarna står på vid gavel, altansoffan är bäddad och vattenspridaren står under studsmattan för busiga stunder av vattenlek. Fast idag har det dock varit ganska mulet och det kom till och med regnskurar vid lunch och tidig eftermiddag.

2015-05-11 19.16.51

Mitt i det där förbereder vi oss lite smått för höst. Rektorskan behöver en god stund på sig för att acklimatisera sig, varför hon påbörjar höstens inköp redan under sommaren. Ni vet, shopping räddar ju de flesta sitautioner så……

Kanske minns ni bootsen som jag sprang på på rea i Kalmar precis innan sommarlovet (tofflorna kan ni strunkta i för de är färdiganvända efter en intensiv sommar i Florida). Det var första höstinköpet. Några till har jag hunnit med de  sista veckorna och det jag kan förstås också räkna in lite av inköpen från Floridaresan faktiskt. Två par nya jeans från Ralph Lauren, några långärmade tröjor och så höstjackan i marin stil förstås. Häromdagen hittade två par brallor hem till mig och tillika två kjolar samt en tröja. Saker som handlas på rea (kjolarna 75kr/styck, tröjan på procentrabatt och byxorna med rabattcheck) är som roligast att handla, eller hur?

2015-08-19 16.38.40

2015-08-21 18.31.18

Hemhandlat är också några av de blankaste och eventuellt halaste pjucksen jag någonsin haft i mina ägor. Och om ni undrar hur många boots man behöver så svarar jag inte på frågor av sådan natur. Hehehehehehe!

2015-08-19 16.38.52

Känns skönt att veta att det finns lite nytt att trä på sin lekamen när sorgen över sommarförlusten skall hanteras. I övrigt diskuterar vi övriga höstplaner ivrigt här hemma nu. Det är höstresor och valet mellan vår- eller sommarresa, möbelinköp och så lite renoveringstankar. Spännande och ganska skönt att diskutera när man gör det på avstånd.  Från hösten alltså. För än finns det mer Brittsommar att njuta, hoppas jag innerligt!

Hur har ni det med höstinköp och planer?

Kram Mia

 

Mina nattliga funderingar och jag

Augusti har verkligen levererat sommar, bättre än övriga sommarmånader for sure! Absolut bäst blev det visst när jobb och inskolningar drog igång och veckans sista dagar har verkligen varit ljuvliga. Även fast man känner av en liten glimt av höst, trots allt. Den smyger sig på helt enkelt. Ibland, men bara ibland, värmer solen mer på avstånd än sådär direkt som den gör på sommaren. Och vinden, vindens sätt att smeka över tillvaron (ibland till och med frusta till) är mer distinkt än annars. Typiska augustivindar, säger maken och jag och tittar menande på varandra. Som om vi vore någon slags Pohlmankopior eller så, men ni fattar. Snusförnuftigt igenkännande och ändå…..Ändå njuter vi sommar bättre än den som varit tidigare i år.  Njuter ohämmat och kanske mer intensivt eftersom vi tar varje dag som den sista. Helt klart är det något visst med början och slut av sommaren.

001

För 20 år sedan flyttade vi in i vårt hus och augusti levererade då med. Långt in i september för att vara helt ärlig. Likaså var det sommaren 2002. Vi badade sista gången den 25 september i hamnbassängen borta på Trumme. Ljummet och skönt länge i  såväl hav som på land. Jag minns att vi hade mysiga brygggrillkvällar och att hösten blev sådär kort som den bara kan bli om sommaren dröjer sig kvar till nästan oktober. Hoppas, hoppas att det blir så i år också.

004

Ikväll är det varmt här himma. Mörkret har sänkt sig över tillvaron och ett klart månsken sprider små ljuskäglor över vår trädgård och omgivningen utanför. Det är vackert, lugnt, rofyllt. Jag sitter på altanen iförd endast en tunn sommarklänning. Inifrån sovrummet brummar vår AC på avstånd. Tusen tankar strömmar fram och tillbaka, situationer och händelser passerar revy framför mina ögon som om jag sov och drömde, fast ändå inte. Inte allt är av positiv natur, det ska gudarna veta, och ändå känner jag mig på något konstigt sätt lugn, trygg, harmonisk. Jag vet att jag bara borde go with the flow och strunta i alla behov av att analysera och problematisera, mne fröken Livrädd aka rektorskan är en komplex person. De sätt livet har snuvat oss på betydelsefulla andra har ställt in mig på en slags evig traumaberedskap. Det är som om jag nästan inte vågar vara riktigt lycklig, eftersom jag tror att livet kommer att ta något ifrån mig då. Jag ser faror. Överallt och ingenstans. Och någonstans, någonstans är jag så inställd på att utnyttja varje minut, njuta varenda sekund att det där liksom blir kontraproduktivt på något sätt.

2013-06-12 08.05.34-1

Det är så  svårt att älska och mista. Och det är så evinnerligt svårt att sakna dem som gått för att inte komma åter. Jag tänker aldrig ”om/om inte” eller ”varför”. Jag fastnar aldrig i vad som är rättvist eller orättvist. Jag har lätt att se perspektiv  i varför även tragiska saker sker. Men jag känner. Oh milda makter vad jag känner hela tiden. Hela min känslopalett är aktiverad och smaker, dofter, människor, händelser, vyer ja name it, sätter känslor i gungning. Jag gråter och skrattar om vartannat, minns och förtränger på samma sätt. Pendlar mellan hopp och förtvivlan om mig själv. Undrar om jag någonsin mer i hela mitt liv kommer att ta lättsamt på någonting igen. Ikväll saknar jag tider som flytt, människor som inte längre finns i min direkta närvaro och känslan av att allt ”bara är som vanligt”. Knasigt va? Och samtidigt skall allt det där samsas med en enormt tacksamhet över alla som finns kvar, allt livet ger och alla fina stunder som jag ständigt får uppleva. Är det konstigt att man snart är helt personlighetskluven, eller

Och som motpol eller bevis eller vad man vill kalla det……Denna ljuvliga söndag i augusti. Vaknade, smög upp och morgonmediterade ute på altanen. Daggen låg blank i trädgården och en massa vackra spindelvävskonst fanns runtikring (lånade din bild fina Kattis). Snabbstäd av huset och så bort för att skicka iväg vår Gabbe på sin allra första singeltävling i golf.

Vi vandrade med på behörigt avstånd och såg honom växa som människa. Ta sig runt 18 hål utan caddie, utan golfbil, utan någon som räknar åt honom …..with no nothning so to speak. Och så föra scorekort på det. Och socialisera andra i bollen.Pjuh! Svettigt värre men det gick fint. Gabbe spelade drömgolf i 16 av 18 hål och landade in på sitt veckogamla handikapp 36. Placerade sig 11 av 25 i c-klassen. Fantastiskt bra! Direkt hem och så slängde i sig 2 pannkakor för att sedan fara på fotbollsträning med RAIF06. Han ligger inte på latsidan den killen inte….

2015-08-14 15.57.54

TB körde egenträning idag och tog sedan emot lillebror efter 18 hål. Tillsammans kollade vi prisutdelningen, fikade och sedan for TB med Gabbe  till fotbollen. Världens bästa storebror, som också gör otroliga framsteg med golfen (efter 7 års uppehåll).

Och så lagomt ill söndagskvällens middag kom vår låneson Anton hem från sin tävling i Linköping. Lite middag tillsammans, massor av nostalgiprat och tillhörande fniss och gapskratt samt lite FIFA-spel för grabbarna. Jag känner mig så enormt välsignad med så mycket härliga människor runtomrking mig, så mycket kärlek och så mycket härliga minnen att leva vidare kring. Maken och jag tog den snabba kvällspromenixen med Luffe, såg solen sänka sig i horisonten och vips var det verkligen becksvart där på skogsrundan. Kusligt, mysigt, lantligt hemma…..

001

Nu ska vi straxt natta kudden. Timmen är mer än lovligt sen och jag gissar att vi har trötta ögon imorgon. Med. Men vet ni vad, det bekommer mig inte ett skvatt. Vi som vet att man måste ta vara på varje litet guldkorn – vi som vet att man måste leva varje minut. Inte stressas vi längre av sådana trivialiteter som att vara pigga och utvilade. Det där är ändå ingen garanti mina vänner. Ingen garanti för att det leder någonvart. Ingen garanti för att utveckling ska ske. Vi som vet att livet är varje stund vi har tillsammans, vi låter oss inte förledas att tro att det är resultatet eller målet som är eftersträvansvärt. Vi vet att det är vägen som är mödan värd. Allt det där vi ser, allt det där vi upplever, all den där tiden vi får tillsammans. En gång mina vänner, en gång kommer vårt allra starkaste minne vara just tiden vi avsatte för varandra. Tro mig….

Idag när vi hoppade in i bilen (TBs bil som han ärvde av morbror Lasse) så skrålade Peps Lasses favvosång ur högtalaren. Som ett tecken kanske…För vi landade in precis här i texten:

Oh boy!
Rena gudagåvan, är det konstigt att jag är glad?
För solen skiner ju, och du är här,
och jorden spinner i sin himlasfär.
Och faktiskt när man mår på detta vis,
är världen nära på ett paradis.

Oh boy!
Sicken skänk från ovan de e å leva ida.

2015-08-03 13.42.05

Just precis idag så känns det precis just sådär. Även om det är en mysterium att att få ihop saknaden över det som en gång var en självklarhet och som nu fattas oss varje steg på vägen samt att njuta av allt vackert som vi fortfarande är en del av. Det är inte enkelt, men vi gör vårt bästa.

Nattinatti raringar. Kram Mia

 

Status: Krockmätt!

Det där med val av konsonanter och ibland hela kluster har visat sig vara en härlig match för Gabbe att ta sig igenom under sin uppväxt. Inte sällan har han hört något helt annat än det vi sagt och upprepar det ena mer svårförstådda efter det andra. Och trots att  jag vet att man inte bör göra narr av sina små avkommor, så har det hänt (sorry to say) att vi har brustit ut i gapskratt. Som när han envisades med att påstå att det minsann hette krockmätt och inte proppmätt som vi sa. Envisheten personifierad…det är Gabbe det!

Lördagen startade med besked ganska tidigt. Alarm och sedan iväg på fotbollsturnering för Gabbe. Medan grabbarna bytte om och värmde upp svängde jag bort till mor och far för att pussa dem hejdå inför deras lilla weekendtrip till släkten i Skåneland. Strålande solsken, mycket underhållande fotboll av Blekinges Blåvitt och så lite snicksnack med kompisars mammor från lite olika lag. Brassestolarna var förstås med, shorts och solglajjor på och vi tassade omkring barfota i gräset. En härlig start på lördagen….

2015-08-03 13.53.34

Väl hemma efter lunch for grabbarna till golfbanan och mami hällde ut sin kropp i solstolen. Hur kan man bli så trött av att titta på fotboll? Flera gånger ryckte jag till av att höra mig själv gurgelsnarka. Alltså, det där är inte alltför charmigt måste jag tillstå….

Efter några timmars vila/förfall hoppade jag i träningsstassen  och tog mig ut till vedhögen. Samma visa, år efter år….egen ved värmer minst två gånger och det stämmer minsann. Härmodagen körde jag första dejten med vedhögen med föresatsen 20 famnar. Det blev 30. Jag gillar ju att överträffa mig själv. Och att ge mig själv lite olika förutsättningar. Idag blev föresatsen 45 minuter istället. Jag körde 62. Bonus är något som verkligen triggar mig och förgyller tillvaron. Sjöblöt av svett tog jag cykeln ner till bryggan och slängde mig i det stora blå….

2015-05-14 13.37.48

Urskönt. En snabbdusch hemma och lite prepp, sedan for hela La Familia in till staden för ett besök på en av våra favvorestauranger, nämligen Mont Matre. Här njöt vi förrätter, pizza och iskall dryck. En perfekt inramning – sol, värme, uteservering, god mat, massa skratt och bus och så krockmätta som grädde på moset.

Nu slappar vi i varsin hörna och jag gissar att vi kommer att singla slant om vem som ska ta kvällsprommisen med Milou ikväll. Trötta ögon, trötta ben och en skön soffa…..

Kram Mia

När man känner sig lite halv!

För första gången ever har Svettpärlan haft skolstart utan vår administrativa chef och tillika min kompanjon Maria. Hon befinner sig i LA och överlämnar sin gullunge Ebba på college och själv känner jag mig lite halv, det måste tillstås. Halv för att halva ideén med delat ledarskap är att man kompletterar varandra. Halv för att hennes ansvarsområden och mina diton är skilda åt, men har ändå beröringspunkter för oss bägge. Halv för att jag är så van att diskutera beslut och ställningstagande med henne. Nu befinner hon sig mååånga mil bort (finns inte en janne att jag pallar fundera ut hur många) och minst 9 timmar efter enligt tidszon. Att hålla kontakten är inte mördande enkelt, om man säger så….

Det delade ledarskapet är en av Svettpärlans framgångsfaktorer, helt klart. Om ni undrar alltså. Det inte så många som har undrat just det där kring våra framgångsfaktorer, vilket i sig är djupt chockerande och mycket mycket märkligt anser rektorskan. Hur kan man som politiker eller skoltjänsteman inte vilja veta? Varför tror skolSverige (tjänstemän, politiker och verksamma) att varje enhet måste uppfinna hjulet då det kommer till organisation, resultat och framgång men att man då det kommer till fancy projekt (exempelvis alla skolstartsprojekt med fantastiska symboliska små presenter till eleverna. Missförstå mig inte, det är en superfin tanke, bara så förbaskat förutsägbart när många ska glöra ungefär nästan likadant. Så fantasilöst tycker hon som anser vardagen viktigare än projekten) bara kan kopiera det där rakt av? Högst förbryllande!!!!! Nåväl, Maria är inte på plats men det är alla mina härliga medarbetare. Tillsammans har vi gett våra Svettpärlor en härlig skolstartsvecka på  3 dagar och vi tar nu en välförtjänt helgledighet. Det riktigt sjuder av pedagogisk iver,  omtänksamhet och nytänkande. Jag verkligen längtar till nästa vecka….

En nöjd rektorska konstaterar att första fredagen fick den approach hon förutsatt sig. Lugn och mysig dag, ihopsamlande och ingen start av nya projekt. Tid för samtal under såväl fika som lunch, mysiga små besök i klassrumm och korridor och så tidig hemgång. Det där försökte jag hålla förra läsåret och lyckades nästan varje vecka – så viktigt att gå ner i varv anser jag och inte avsluta en jobbevecka mitt uppe i en massa projekt. Gabbe tog med kompisCalle hem, TB hade golflektion och maken golfspel. Här hemma njöt vi av sol, altanhäng, studsmattehopp mitt i vattenspridaren och så mysbesök av såväl Farbror Kulan som Calles mormor Gun och morfar Uffe.

2015-08-21 16.01.48

Nu har vi precis avnjutit färska småländska kräftor, nypillede reijer med aioli, crudolindad grillad sparris med bea, heta köttfärspajen, sallad och så lite ost, kex och röra. Vi skålade i Peroni, Prosecco och hallonsoda, pratade en massa och skrattade halvt ihjäl oss åt rektorskans tanköde igår eftermiddag. Nu soffhäng, imorgon fotbollscup för Gabbe och sedan en skön oplanerad helg.

2015-08-21 16.06.59

Happy friday folket! Kram Mia

Överhettad hjärna

Det där med från 0 till 100, från leasure till busy och från semesterhjärna till jobbdito är inget man bara roddar med vänsterhanden sådär. Har jag märkt! Andra dagen denna termin, alla förberedelser är nu ett minne blott och det återstår bara att landa ner i läsåret 15/16. Redan förra veckan drog arbetet med alla individuella överenskommelser igång för att hamna så rätt som möjligt så snabbt som möjligt för våra elever och idag har jag suttit i två mycket viktiga möten i samma ärende. Samtal, dokumentation, skarptänkthet……när klockan slog 17 och jag satte mig i bilen för hemfärd så kändes hjärnan mer än överhettat kan jag lova. Det krävs lite tid att smälta, fundera och sortera in på rätt ställe helt enkelt….

2015-08-06 16.22.02

Tog cykeln genom skogen ner till bryggan och kastade mig i det stora blå. Klart svalkande effekt kan meddelas, på hjärnan i synnerhet. Låg dock i en stund och sprattlade med benen, doppade huvudet och eventuellt frustade som ett sjölejon. Hehehehe!

Alla planer för sen eftermiddag kväll har entledigats so to speak. Jag gör inte ett knop till mer idag. Glad och tacksam över en produktiv dag på jobbet, då jag åtminstone för en stund i alla fall kände att jag hade läget under kontroll, väljer jag nu att bara unna mig en stund på sofflocket. Passar på att tipsa om en undebar bok av ingen mindre än Sofie Sarenbrant. Den senaste i serien om krimkomEmma och den heter Avdelning 73.

2015-08-17 20.54.21

Några som läst den före mig sa att de inte gillade den lika mycket som de tidigare böckerna, så visst läste jag med nyanserade ögon. Men jag gillade den. Lite skruvad om hur korrupt saker och ting kan bli, men ändå makes sense på något sätt. Undra om hon verkligen dog där på slutet, eller?

Nu fixa en avancerad form av kylskåpsrens, sedan läsa magasin i soffan ikväll. Minsta möjliga ansträngning är utlovad.

Kram Mia

Att inte använda sin makt är också en form av maktmissbruk

När man har makten att vara med och påverka, då är det minsann ynkligt om man inte använder den anser rektorskan. Själv undlåter hon inte en enda gång att predika om det som ligger henne så enormt varmt om hjärtat – om gemenskap, om olikheter och förstås om samexistens.

2015-08-19 09.15.02

 

Idag höll vi skolstartsfest på världens allra bästa Svettpärlan! Det var kramar och tjatter, sommarlovsprat och läsårstankar i klassrummen allra först och sedan träffades vi på läktaren för att fira in det nya läsåret tillsammans. Jag älskar de där stunderna då vi ses allesammans där, kikar oss omkring och varje gång konstaterar att ”Det är vi som är Svettpärlan!” Rektorskan höll välkomsttal, vi lekte en jätterolig allsångstematävling med Marie, Helena och Herr Grahn och så njöt vi av glass förstås.

2015-08-19 09.35.32

Rektorskans tal handlade förstås om gemenskap, olikheter och samexistens. Om att Svettpärlan är vår vardag, där vi tillbringar så mycket tid och att det då måste få vara en bra plats för ALLA att vara på. Att här kamperar vi tillsammans. Det där betyder inte nödvändigtvis att vi är lika, inte ens att vi tycker, tänker och känner lika. Olikheter är bra och olikheter är en styrka. Det är okej att vara tillsammans fast att vi är  olika. Samexistens handlar om att inse att ALLA är lika mycket värda – att ingens vilja är mer värd än någon annans och att ingens åsikter eller val är mindre värda än någon annans. I en samexistens bejakar vi varandras olikheter och inser att vi kan dra nytta av det där, att det berikar vår värld. Att gemenskap ankommer på oss alla att skapa och återskapa och att allt börja med var och en av oss.

2015-08-19 09.05.24

Vi passar förstås också på att hälsa alla nya elever (26 i förskoleklass, 3 i åk 2, 1 i åk 4 och 1 i åk 8) välkomna till Svettpärlans goa gemenskap. Det blir applåder och hurrarop – underbara ongar! 259 elever huserar nu hos oss och det där är verkligen all time high.

2015-08-19 13.31.45

Blommor och choklad, en gest från en av våra nya familjer så som man gör i deras hemland. Så vackert!

2015-08-19 14.35.26

De här pjucksen har varit på skolstartsfest idag! Rektorskan toppade dagen med kökstjänst medan maken var hos ryggdoktorn och sedan avslutades dagen med en härlig personalsittning där vi pratade igenom dagen, klasserna och stämningen. Underbart mysigt! Imorgon kör vi skola enligt schema…..

Efter hemskjutsning av världens finaste syster upptäckte jag att min dito minst lika fina svärmor hade huserat här hemma med kanelbullebak. Åh kära nån vad jag älskar den där doften…..Smaken med för den delen. Farligt goda. TB jobbade till 16, maken for till golfbanan och Gabbe och jag for ut till mormor och morfar. Fika, uppack av tvätt från moí, checka packning inför deras weekendtrip, handla, hämta pengar och fixa pappershögen. Det är en ynnerst att prioritera tid med de som har gett en en fantastisk barndom och jag ser alltid till att inte stressa när jag är där. Visst hade solstolen på altanen varit härlig, men glädjen i mor och fars blick när man kommer är obetalbar. Jag har ju också turen att ha en make som ständigt uppmuntrar mig att släppa det jag har för att hjälpa dem, socialisera med dem, Man vet ju inte hur lång tid man har kvar med dem och jag känner att jag har inget att ångra kring mina val i hjälp och tid med dem. När de går för att inte komma åter vill jag nämligen inte ångra mina prioriteringar……jag har liksom sett vad det där gör med människor.

2015-06-14 16.35.29

 

Väl hemma blev det en dejt med vedhögen. Den har legat och gottat till sig och nu är det hög tid att säkra hösten/vinterns/vårens allt brashäng här i Happyvardag. Sin vana trogen sätter rektorskan upp mål med ett uppdrag och idag var det 20 famnar som skulle in. Och lika mycket sin vana trogen gillar hon att överträffa sig själv, ge en bonus…. så det blev 30 istället. Puh! In och preppade en texmexbuffé och hann klart precis till att alla var redo för gemenskapsmiddag. Snabba undanplocken, snabba kvällsrundan med Milou och nu låååångsamma soffmyset.

Behöver jag säga att jag nog somnar ovaggad ikväll…..Kram