Att behålla törsten

”Den mätta dagen är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst! Ungefär så skrev hon väl Karin Boye i sin dikt ”I rörelse”. Jag har många gånger under mitt liv haft anledning att återkomma till den där strofen av olika skäl och allt sedan Naplesvistelsen har den pockat på min uppmärksamhet både nu och då. Särskilt kopplat till för mig viktiga begrepp som kunskapstörst, mättnad, att vilja kunna vs att vilja lära sig. Eller som maken nu sufflerar i bakgrunden: Helt självklart kopplat till pedagogik förstås. Och det är ju så det är för den här skruvade rektorskan. Skola, kunskap, lärande, omsorg, gemenskap, utveckling är inte bara ingredienser i min jobbvardag – det är mitt kall, mitt intresse, min livsvärld. Just därför hamnar jag där titt som tätt, i tankar som speglar vad det är som får en del att älska skolan och somliga att knappt orka genomlida den? Vad det är som gör att somliga kan lära sig precis hur mycket som helst om vissa saker och sedan verkligen tappa gnistan totalt då det rör sig om något annat ämnesområde? Om hur vi hittar törsten hos varje liten enskild individ och minst lika viktigt, hur vi behåller den? Länge, kanske i ett livslångt  perspektiv! Vad är kunskap, vad är kompetens och vad är viktiga ingredienser för ett bra liv? Allt detta livsviktiga, finurliga, spännande, mystiska…..

2015-07-10 19.41.06

Den andra dagen! Hur ofta glömmer vi inte den? Och nä, jag menar förstås inte dagen efter. Jag menar det Tom Tiller så hjärtligt språkar om, om allt det där som man lär sig när man inte just befinner sig i en institution för lärande. Om att hur viktig skolan än är för kunskap, inlärning och utveckling så finns det något annat också. Allt det där vi lär när vi inte är i skolan, med andra ord. Jag älskar hans resonemang. Jag älskar idén om att hela livet är ett enda långt lärande – inte ett projekt med klar början och klart slut (läs grundskolan, gymnasiet, högskolan etc). Lärande är ett tillstånd mina vänner…. Och missförstå mig inte nu…..Rektorskan tycker förstås att skolan är skitviktig. Jag älskar skolan också. Men jag har också lärt mig att saker behöver få ro för att falla på plats, att det krävs användade för att bemästra sitt kunnande och att världen bjuder på så mycket som vi aldrig kan återskapa i institutionen skolan. Att då tro att ett betygsdokument skulle spegla allt det en individ är och kan är ju att vara naiv å det grövsta slaget.

2015-07-10 09.14.16

Den andra dagen blev även detta år väldigt tydlig under vår Naplesvistelse. Inte för att vi på något sätt bedriver skola på vår ledighet (inte ens hemma under pågående läsår. Det där är big nono för rektorskan) men det utesluter förstås inte att man kan se till att hjälpa saker att ramla på plats, att befästa somligt och att hitta nya spännande kunskapsspår. Jag vill att mina söner ska vilja lära sig, inte nöja sig med att söka situationer för att visa upp vad de redan kan. Det innebär inte nödvändigtvis att vi ständigt skuffar in dem i nya situationer och svårare utmaningar, men vi kanske inte heller nöjer oss med att göra vågen och höja dem till skyarna för vad de visar upp – en balansgång som inte är enkel på något vis. Men de där människorna som ständigt söker yttre bekräftelse i tid och otid gör mig ibland lite trött. Jag vill inte att våra söner maniskt skall söka sig till personer coh situationer för bekräftelse för att för stunden bli mätta. Istället vill jag att de ska få hälsa på känslan av inre tillfredsställelse – att blicka inåt, reflektera över om det kändes bra, om man är nöjd, om det är tillräckligt för dem. Det där kräver ju en lite annan approach. Om du ständig söker efter att vara snabbast, bäst, först, vinna så handlar det inte heller längre om dig själv. Det handlar istället om hur motståndet är eller vem annan som skall bedöma dig eller din insats. Om drivkraften istället är att göra sitt bästa (och se hur långt det räcker) och att vara nöjd, då ankommer det bara på dig själv, din insats, dina tankar. Då eftersträvar du en känsla och det där är något helt annat. Att lägga över ditt välmående på hur andra uppfattar dig och din insats kan aldrig vara hälsosamt anser j

2015-07-21 13.03.30

Som ni säkert vet har Gabbe  kämpat med sin läsning ända sedan han började skolan. Under våren har det tagit bra fart och han är full av bra självförtroende. Av sin fröken Anna fick eleverna en frivillig läsutmaning inför sommaren och självklart fick han själv avgöra om han ville vara med. Utan tvekan hopapde han på, vilket rektorskan verkligen gillar eftersom det är viktigt att hålla i sin läsning när man precis knäckt koden (precis som det är viktigt att kontinuerligt simma och cykla etc när man precis lärt sig det. Det handlar alltså om att befästa kunskap och färdighet), och plockade med sig böcker till semestern. Efter tre böcker som lästes ut väldigt fort, konstaterade han med stor glädje att han nu är redo för kapitelböcker (vilket har varit i det närmaste en skräck för honom och han har hållit sig till ”läsa lätt-böcker”). Väl hemma for vi till Bokia och han valde ut en om Hemliga Klubben på 108 sidor. När man lär sig läsa är det självklart fokus på att avkoda och så småningom få upp lite tempo. Och så behöver man ju läsa upp högt så att omgivningen vet att man kan. Rektorskan brukar också alltid följa upp alla läsläxor med frågor om det som lästs  – ren fakta men också sådär lite mellan raderna och antaganden etc. För det är ju det där läsning resten av livet handlar om. Om en upplevelse, att skapa sammanhang, att förstå, att kunna dra slutsatser och faktiskt tycka något. Det finns inget naturligt i att kunna läsa en text felfritt högt  och för somliga så snabbt som möjligt – vilket läsläxan tyvärr kan ha en tendens att bli för en del barn och som kan stressa en del andra till vansinne. Det där ger inte den minsta insikt i hur bra läsare personen ifråga egentligen är – utan bara hur bra den har varit på att träna på sin läsläxa. Därmed menar jag förstås inte att läsläxa är meningslöst eller bör tas bort, bara att man måste vara försiktig med vilka slutsatser man drar av den. Så vi läser tyst för det mesta här i Happyvardag. Och följer upp varje kapitel med frågor muntligt eller ibland som en tipsrunda skriftligt. Det där kräver förstås mer än att lyssna på en text som läses högt, men ger enligt mig mer av den kunskap som är användbar, inte bara påvisbar.

2015-07-21 20.29.10

Den andra dagen har vi förstås också ägnat åt kulturella skillnader genom att leva i det amerikanska samhället under våra tre veckor på plats.Gabbe har lyssnat och imiterat av språket så till den grad att han i slutet av vistelsen helt obekymrat använde sig av engelska när han satt för sig själv och spelade eller lekte. Häftigt att lyssna på och hans kusiner berömde hans otroligt fina amerikanska uttal. Dessutom har han tränat massor av omvandling förstås – att räkna om priset i affärer genom valutan en dollar=9kr. Tians tabell och så minus samt en hel del överslagsräkning och jämförande med vad det kostar hemma i Sverige ger värdefulla perspektiv. Att lära sig att förstå deras olika valörer på sedlar och mynt samt lämna fram rätt är en spännande utmaning varje gång man handlar och en dag då Gabbe var supertrött efter en heldag på beachen konstaterade han bara kort: Idag betalar vi med kort. Hihihhi….Huvudräkningen har också tränats via en ansenlig mängd partier yatzi, dam och minigolfrundor – klockträning via tidsskillnaden på 6h och att de flesta klockorna visade digital tid. Gabbe har enträget läst på skyltar och menyer för att  förstå hur de olika engelska ordet uttalas. Vi har diskuterat djur (inte minst eftersom vår vistelse alltid sammanfaller med Sharkweek på tv) och växter och jämfört likheter och skillnader. Inget utav detta har varit skolbetingat, inget har säkert känts som kunskapsinhämtande eller inlärning. Men så mycket som har befästs och som har fått tränas i autentiska situationer. Vi är lyckligt lottade som kan göra dessa resor, men helt ärligt finns det mycket av den andra dagen som vi kan statushöja även här på hemmaplan.

2015-07-17 19.23.49

Och om ni undrar om våra söner och vi törstar, så kan jag med glädje meddela att det gör vi allesammans. Vi är inte på långa vägar mätta och vi sätter ständigt törsten i centrum genom att hitta nya små utmaningar kopplat till lite olika delar av vårt liv och leverne. Jag tror inte någon skulle komma på tanken att beskylla oss för att sitta still i båten, men förhoppningsvis inte heller att vi söker ständiga kickar och yttre bekräftelse genom först, bäst, snabbast, vinna etc. När Gabbes golftränare sa att Gabbe är lite annorlunda, att han ständigt vill pröva eget, slå fler bollar, träna en stund till då log hela mitt hjärta och hela min själ. Och direkt efter att han tillsammans med The Dreamteam hade vunnit tävlingen förra lördagen, lämnade dem med sitt fika och gick ut på puttinggreen för att träna chip och putt – tja, då vet jag. Vet att livet kommer med styrkor och tillkortakommanden, men att den som tar sig längst är den som vill mer än bara parera sina motståndare.

Onsdagen blev en enda låååång jobbedag med 5 möten och en hel del samtal, mail, presentationer och renskrivande men så nöjd jag var när jag kröp ner i bingen på kvällen med upplösningen i min lilla bok. Somnade som en stock, vaknade lite halvmosig men….Idag for vi tidigt till Citygross för handling och sedan bäddade rektorskan upp altanen för lite mys. Solen kom ju på besök….wow! Mysdag på hemmaplan medan grabbarna var på golfbanan. Ikväll väntar vi hem finkusinen med make för lite käk, dryck och prat. Det blir en Western styled buffé och vi hoppas på en härlig kväll. Förutsättningarna är åtminstone på topp. Ärligt, härligt, genuint myshäng på hemmaplan – det är stort gilla på det.

Kram Mia

2 thoughts on “Att behålla törsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *