Att säga ”På Återseende”

Att öppna upp sina sinnen, släppa in människor och låta andra spela någon roll är ett val vi gör här i livet. Samtidigt som det är en fantastisk gåva så är det likväl en risk – en risk att bli känslomässigt engagerad. Det är inte alltid detta känslomässiga engagemang bara tar en till positiva erfarenheter, tyvärr. Det har väl hänt de  flesta av oss att man har blivit rejält sårad eller kanske till och med fått uppleva saker som någon aldrig skulle behöva få uppleva. Människor som man har knutit an till, utvecklat känslor för kanske helt plötsligt inte längre skall vara en del av ens värld. Att utsätta sitt hjärta, sin själ för hela spektrat från kärlek, via ovisshet till förlust är en vansklig affär, men icke desto mindre något vi alla stöter på både en och två och många gånger här i livet. Det är hårt och tufft, orättvis kan man tycka men samtidigt om man vågar lyfta blicken, en fantastisk gåva. Jag vet….Been there, done that. Several times! Inte alla människor som man tycker om kan för alltid vara en nära, aktiv och vardaglig del av ens liv. Det kan tyckas hårt och kallt att resonera så, men människor tenderar att tillhöra olika faser i ens liv och kanske måste man bara lära sig att man färdas genom livet just genom ett antal faser och antal människor och relationer.

2015-07-17 19.23.49

Finaste kusinerna samlade i vår soffa här på Lely. Vår amerikanska familj har vi kommit att leva nära de senaste åren och för varje gång vi ses känns det som att vi vill dela mer av varandras vardag. Hrm…..svårt! Vi har haft en underbar vecka tillsammans och kvällens avskedsmiddag blev en skrattrik historia full av historier, foton och känslor lite all over the place. Finaste Meagan, Bryn och Anna och så Micke och Brandie förstås. Vi hängde tillsammans nere på beachen idag…..

2015-07-17 14.38.05

Bryn och Gabbe spelar Prokadima och Bryn tog ett stort ansvar i att lära ut de olika slagen backhand, forehand, over and under. Han lyssnade mycket läraktigt minsann.

2015-07-17 15.33.47

På vägen hem satt vi oss på bänken och pratade lite med Dolores. Gabbe berättade om morbror Lasse som också är död och undrade om hon möjligtvsi hade sett till honom i himlen. Han gillar ju att sola och bada så han borde  se oss nu…..Vi lär oss ständigt av liten Gabbe som tar det på ett så naturligt sätt när han pratar om det där, vilket vi alltså också måste göra eftersom han är den som verkar ha haft svårast för att bearbeta detta.

2015-07-17 19.40.43

Kvällen bjöd på mat signerad Le Chef i familjen. Det bjöds på Rösti med….

2015-07-17 19.56.08

….helgrillad RibEye, varma grönsaker,vitlökssmör, sallad och rödvinssås. Ett gott Valpolicellavin till blev kronan på verket. och alla verkade mer än nöjda….

2015-07-17 22.38.02

Finaste bröderna snicksnacka en massa. Och sedan var det dags att kramas hej då! Det där är ett sjukt jobbigt moment måste tillstås. Trots att vi är så överens om att det är ”på återseende” och inte alls ”hej då” så blir det så definitivt på något sätt. Somliga hade svårare än andra att slita sig….

2015-07-17 22.39.03

Nu är det egentigen dags att natta kudden men Gabbe är bekymrad. Han undrar så om det var hej då och isåfall för hur länge. När ska jag få träffa tjejerna igen mumlar han om och om igen. Lika härligt som det var i söndags då de kom, lika jobbigt är det idag. Vill inte….ska det vara ett helt år till nästa gång eller hur gör vi nu? När inga planer finns blir det lite Hawaii över känslorna helt enkelt. Vi saknar dem redan. Massor!

Det känns som om jag denna resa har gått igenom hela mitt känslospektra. Många gånger om….säkert nyttigt, men lite exhausting too.

Så nu borstar jag nog bara bissen, smöjer väldigt brända smalben (nu måste väl solskyddsgeneralen ha tvingats avgå en gång för alla) och nattar kudden. Imorgon får vi nog vara vänliga att hålla oss till resortpoolen är jag rädd. Aoch…..

Kramen Mia

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *