Att ropa hej för tidigt

Somliga gör ju det där,ropar hej alldeles för tidgt alltså. Inte för att jag har något emot hälsningsprocedurer i allmänhet. Fram för mer öppenhjärtlighet när man möter människor är mitt motto, men…..att ropa hej på tok för tidigt (mer bidlligt talat alltså) kan ju ibland bli lite mindre angenämt so to speak. Det finns de som förespråkar att man ska glädjas åt allt, gärna i förskott, för det värsta som kan hända är att man har varit glad i onödan. Nåväl, rektorskan är långt mer pessimistisk i detta avseende. Rektorskan förespråkar alltid mental förberedelse för plan A (kan vara positiv), Plan B (varken positiv eller negativ) och Plan C (helt klart negativ). Hon inte bara förespråkar, utan hon sätter en heder i att att kunna möta olika situationers outcome med sval acceptans. Det där är något hon verkligen medvetet fostrar in sina söner i. Alldeles särskilt kopplat till olika idrottsliga evenemang. Vår fine 19-åring TB hanterar detta med bravur, men resan har varit lång och definitivt varken rak eller lättsam. Näste charmknutte är mitt uppe i sin utbildning i det vi kallar ”the silent treatment”. Numera fungerar vissa sådana situationer klanderfritt för Gabbe, medan han då och då behöver coanching ibland även en mycket rak och fast hand. Igår blev det där så vansinnigt tydligt!

 

2015-04-11 12.29.44

Årets allra första SHU-helg för Gabbe och hans nya lag. SHU står för Spel Utan Hets och innebär att det egenltigen varken räknas vinster, poäng eller mål men prova att säga det till grabbarna. HAHAHAHA! Nåväl, inte helt fladderfritt i  magtrakten att möta sitt gamla lag och tillika flera klasskompisar, men detta till trots så höll han ganska låg profil. Han är inte skrytsam vår yngste son, men heller inte ett dugg blygsam – med andra ord går han inte runt och snackar upp vare sig själv eller laget, men han kliver minsann inte åt sidan eller låter sig psykas. Lite försiktig var han dock i de 2  inledande matcherna, vilket föranledde en viss coaching från hans ömma moder och fader. En förlust mot Saxemara med 3-0 och en vinst mot FKK med 4-1 blev det där. Eller ja visst ja, det var ju ingen räkning…..Strunt samma,sista matchen tog Gabbe för sig så det hette duga och som grädde på moset dunkade han in ett av turneringens snyggaste mål mot FKK. Vinst även i sista matchen med 4-1. Segergest, javisst! Långdusch, absolut inte otippat. Leende från öra till öra. När TB sedan frågade om han tänker vara mallig på måndag i skolan svarar han iskallt: ”Mallig är jag inom mig i mitt hjärta. Om ingen kommenterar matcherna kommer jag bara att vara tyst. Precis som ni har lärt mig.” Proud mum I am……

2015-05-24 19.36.36

Lördagen bjöd alltså på fotboll i strålande solsken på finaste Åvallen. Rektorskan hann även med lite kiosktjänst. Eftermiddagen spenderade vi med lite golf, lite trix i garaget, mor och fars ekonomi, till tippen och så en gofika på trappan. TB lördagsknegade och var sedan på fotboll, maken var åskådare på golftävlingen. Efter lördagens middag (kycklingroulader i senap och vårlökssås, rösti och en krispig sallad) for vi hem till finaste familjen Westerlund.

2015-05-23 21.00.43

Mogge, Ola och maken ölade, Lotta och jag vinade. TB var chaufför och den som var tvungen att transformera sitt ena ben från hårigt till mycket lenrakat.

2015-05-23 20.28.16

Ohlala…..Lottas uppdrag var att tejpa TBs onda knä då han hade siktet inställt på come-back för söndagens b-lagsmatch. Mysig kväll och när vi väl ankommit hemmet var ögonlocken mer än lovligt tung. Somnade supergott efter att ha hört Måns i bakgrunden.

2015-05-23 21.46.12

Söndagen har varit en ganska intensiv historia. Vaknade tidigt och tog en härlig morgonpromenad med Milou. Hem och fixa familjens månatliga ekonomi, sortera in papper och skicka iväg räkningar etc. Frulle och sedan skicka Gabbe och maken till golfbanan, TB tog sovmorgon. Rektorskan körde hem till mor och far med papper och kontoutdrag etc och efter lite fika där for mor Anita och jag på uppdrag blombukettsplockning.

Vi for vidare till kyrkogården och ett söndagsbesök hos vår älskade Lasse. Vi satt där länge och väl, mor på rullatorn och jag i singlet, och pratade med Lasse, berättade om vardagliga ting i allmänhet och allt tjafs om hockeyhall eller handbollsdito i synnerhet. Mor berättade om hur mycket hon saknar honom och att livet aldrig mer blir sig likt. Vi grät där i varandras famn – ingen avgrundsgråt, bara stilla tårar av sorg och saknad. Vi avslutade med att skicka blåsepussar för vinden medan vi nynnade på ”Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör. Det var som vanligt vackert.Tiden med lilla mor är så värdefull och söndagen skulle inte kunna ha investerats på ett bättre sätt.

Väl hemma efter några timmar blev det lunch för oss alla och sedan ut i garaget. Igen! Jag veeet, det tar liksom aldrig slut. Maken och Gabbe for till golfbanan för spel och TB for på matchsamling. Rektorskan städade av huset, duschade av sig själv och klädde sig för en stund i solen på Åvallen. Underbart mysigt! TB spelade merparten av matchen med bara lite känning i knät och det gick riktigt hyfsat för att ägnat sig åt enbart rehab i ett par månader nu. Tyvärr fick han i liggande läge en spark i ansiktet/över näsan. Då stannade nästan hjärtat på hans mami. Hann se hela scenariot med hans brutna näsa framför mig igen, men han reste sig, ruskade på sig och fortsatte.    På hemvägen hämtade vi pizza på bästa Timeout och nu har vi bara drosat ihop här hemma. Tvättmaskinen snurrar, sängarna är renbäddade  och näsan är inspekterad (det verkar lugnt. Pju!)

2015-05-24 19.36.45

Nu pryder nyplockade kvistar av syren huset och en ljuvlig doft sprider sig. Jag ska straxt checka alla prylar inför morgondagen och packa väskor. Jag gissar att jag inte lär bli långrandig i soffan sedan.

Kram Mia

4 thoughts on “Att ropa hej för tidigt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *