Titulerar mig klar

Klar som i färdig och inte alls något annat (viktig info till er som behärskar vårt grannspråk norska, alla andra kan bortse från den formuleringen). Jag har för övrigt ett mycket tudelat förhållande till såväl ordet ”klar” som till ordet ”färdig”, när jag nu ändå hamnade på ett sidospår redan så här inledningsvis i inlägget. Klar för att….ja, för att klar på norska används i en viss situation och den gör mig något generad att bara tänka  på att skriva om och färdig för att det hela tiden dansar minnespår av Sigrid i Beppe Wolgers ”Godnattstund” framför mina ögon. Och inte bara visuella minnesbilder mina vänner av den långhåriga dockan som sitter på potten, utan såväl även auditiva genom att jag hör henne skrika med sin gälla röst: Färdig! FÄRDIG!!!!. OMG……

Klar var det ja. Klar som i betydelsen färdig och om ni möjligtvis undrar över klar med vadå, så är det alltså garaget. Jepp! Jag veeeeet, jag är så himla bra. Detta dubbelgarage med saker intryckta under 20  års tid. Hjälp! Gör aldrig om det där hemma hörrni. Jag ar verkligen slitit i några veckor och helt ärligt har jag misströstat måååånga gånger, men jag summerar det helt klart bäst med att det sannerligen går snabbt på slutet. Igår gjorde vi sista check-checken maken och jag och idag tog jag hand om det sista. Två vändor till först container och sedan tipp och sen…..et voíla! KLAR!!!!!

Klar, eller färdig skulle det visa sig att även min snabledrake ansåg sig vara. Så till den grad att den bara poff lade av mitt i min heliga söndagstädning. Icke upplivningsbar. Vad är det för sätt? Så här mitt i Mors Dag och allt? Högst upprörande måste tillstås. Det kan vara så att jag hade en liten uppvisning i hur ilska bäst yttrar sig hos rektorskan är jag rädd. Nu är den utvisad med anledning av förargelseväckande beteende……rätt åt den. Och jag är den första att besöka bästa hushållsbutiken alla kategoriet, nämligen Luddwes i Nättraby. Världens bäste försäljare där, Jörgen, är redan kontaktad i ärendet.

Gårkvällens klassträff var så himla lyckad. Föråkare hemma hos Timo med gott rosébubbel och lite persikorullar, delisspett och crostinis med kräftröra som jag fixat. Massa prat och skratt och tiden bara flög fram. In till staden och mötte upp örviga och där käkade vi trerätters, pratade, skrattade, tjafsade lite, kollade på kort och album, hade tipsfrågor och skålade en massa. Så mysigt att träffa dem man har vuxit upp med. Flera utav oss gick i samma klass från lekis till åk 9  och när man är liten så är man ju ofta hemma hos varandra. Det känns som om vi verkligen kände varandra utan och innan på den tiden. Helt klart mersmak utav att träffas igen. Grillfest i sommar sägs det…..

Fina Millan och rektorskan. Så himla skoj vi hade!

Ingen sovmorgon efter detta äventyr dock. Maken drog till Skåneland med kompisLarsJohan och rektorskan satte genast igång med söndagsstädningen. Allt utom golven och sedan en  tur till garaget. Efter återvinning och tipp stannade vi till hos min brorsson Daniel med familj och skickade två backar böcker vidare till deras lilla Lovisa. Hem och käka lite sen lunch och sedan dags att bänka sig till fotboll. När tonerna av ”Vi ser solen stiga över Råsunda” börjar ljuda står vi alla i parad och ”Hej Pytteskinn” är ett känt faktum. Spännande match och äntligen 3 poäng igen. Äntligen Bahoui tillbaka på plan och äntligen lite härliga mål att jubla över.

En snabbrunda till Allra Käresta Syster hann vi med, borttag av speta och fika. Så himla mysigt! En kvällsrunda ner till bryggan och havet hann vi med innan vi käkade lite kvällsmat och sedan planade ut i soffan. Gabbe har magknip, TB pluggar (strongt såhär i terminens elfte timma) mamis ögon är betänkligt trötta och maken fattas oss här hemma.

Och Mors Dag kanske ni funderar kring kopplat till rektorskan. Tja,  mor Anita har firat hos släkten i Skåneland och finaste svärmor har varit på Öland över dagen. Inte för att vi brukar köpa en massa och fira och rektorskan vill i synnerhet slippa bli firad. Lika gärna som hon är i centrum i sin profession, lika gärna vill hon vara i skymundan privat. Som tur väl är har jag världens mest lydiga pojkar runt mig så…..Imorgon sparkar vi igång Svettpärlans härliga temavecka – valbart it is.

Kram Mia

 

Nostalgihäng….

Segstartad lördag här i Happyvardag minsann. TB hämtades hem vid 03.20 inatt och efter avlämnande av polare och hemkomst, serverade hans ömma moder honom en pizzaslice och vatten innan han bäddades ner. Ytsömn för mami och hon vaknade redan 8.00 med skallebank och trötta ögon. Kikade upp på himlens trippelitroppande, tog en alvedon och slumrade en stund medan maken for till jobbet (prepp inför vår temavecka). Hem kom han med nybakade frallor och vi tog en skön långfrulle innan vi for till staden för avslutningsklädesinköp till the little fellow, Gabbe. Och har man en brorsa som är fast i kavaj och kostymsvängen lagom till studenten nu så vill man förstås vara likadan. Kläderna han valde (jepp, han får göra sådant. Den lille klädmarodören och moi har gått tillräckligt många ronder för vårt eget bästa så…..) var supersnygga. Beiga shorts, rutig kortärmad skjorta och en ljusblå linnekavaj samt blå/grå Vans. Tja, vad säger man…..smaken är det inget fel på!

Efter lite hemmamys och vila är det nu dags för moi att ha nostalgihäng med flera av dem på bilden. I juni är det 30 år sedan vi slutade åk 9. Helt galet! Ser ni rektorskan i bild? Jag har preppat lite mysiga tilltugg och Timo bjuder på föråkare hemma hos sig för några av oss och framåt kvällen träffas vi på en härlig krog inne i vår Skärgårdsstad. Ska bli superskoj!

Så här såg klasskortet ut då vi gick i lekskolan (som det fick heta på den tiden). Och rektorskan själv så ut så här……

Visst är det härligt med lite nostalgitrippar då och då. Ska bli spännande och höra hur alla har det nuförtiden, även om man hänger med rätt bra i realtid med tanke på alla sociala medier etc så vet man ju inte direkt vägen dit.

BästisBodil och jag när vi slutade åk 6 och fick vårt allra första betyg. Extremt snygga brudar…..Nope, dags att fixa frillan och ta på sig gå-bort.stassen. Hörs imorgon vänner….

Kram Mia

Här hålls det fredag

Jag vet inte hur det hos er, men jag kan lova att här i Happyvardag hålls det fredag. Big time! Så underbart skönt, efterlängtat och befriande på något sätt. En fredag på jobbet innebär oftast avslut på uppdrag, ihopsamlande och ett visst uns av framåtblick. Så även idag! Lade sista handen vid en viktig handlingsplan, kollade av och svarade på mail, handlade dryck inför vår sommarfest, skrev placeringsinfo på tavlan inför nästa vecka, strök på listor, fixade personaltavlan, hade uppföljningssamtal och hann även sitta ner under fikat och lunchen. Dessutom fick jag besök av en fantastisk Margareta. 1h med henne och jag känner hur måååånga saker har ramlat på rätt plats. Imponerad av hela hennes mjukhårda framtoning, hennes kunskap och erfarenhet samt på vilket sätt hon förmdelar allt det där. Vi har verkligen ett superupplägg på g……

2015-05-24 19.36.36

Att jag dessutom gick in i fredagen med en nyanställning av bästaste Gina gjord, gjorde ju inte saken sämre precis. Lighthandling och hemgång, uppackning och diverse trix med tvätt och disk sedan en tur med gräsklipparen i vår numera naturträdgård. Hjälp…..note to self: knähögt gräs är inte ok Mia. Trädgården doftar dock underbart nu och garaget har fått sig en omgång till. Och tja, för att vara helt ärlig även jag. Fått en omgång alltså. Varför inte följa upp gårdagens hack i smalben med blodvite från huvudet då den balanserade diskställning valde att kasta sig handlöst ut från sin höghöjdsplacering. Nedanför stod en styck fullastad rektorska som för en millisekund verkade tycka att dämpning med huvud var en bra idé. Jag vet……ni behöver inte kommentera det där. Nästa gång tar jag på makens hockeyutrustning innan jag går in i garaget.

015

Nu har flera saker blivit sålda och hämtade här ikväll och rektorskan har landat inomhus. Bilen är lastad för återvinningen och effektiv som jag är tar jag det på chaufförsrundan med TB om en stund. TB ska på fredagsparty med tillhörande utgång, maken är på golfbanan och Gabbe tränar ömsom chippar i trädgården som volleyskott med sin M-station. Själv har jag precis hängt tvätt och satt igång en ny. På spisen puttrar en väldoftande indisk korma (koriander, curry, ingefära, kanel), Yucatanbröden är preppade så även makens Entrecote och en sval sallad. Detta får  ikväll toppas med isvatten då sonen skall hämtas hem framåt halv fyra tiden inatt.

Happy Friday vänner…..Kram Mia

Traumatiserat mitt barn?

Igen? Alltså, jag vet inte hur det är med er men här händer det (läs titt som tätt) att rektorskan funderar över vilka minnen som skapas hos mina kids genom att att leva i vår Happyvardag. Det är inte alls säkert att just dessa tankar alltid precis supportar mitt självförtroende om man säger så. Man vill ju så gärna vara trygg coh stabil och en underbar förebild och ja, kort och gott fantastisk, underbar och älskad av alla.  Eller nä, det där lät lite väl pretto men närmare sanningen då- jag vill att de ska känna sig omslutna av min kärlek, förvissade om att de duger precis som de är och att deras mamma är påkopplad och med i matchen. Sen vill jag ju helst inte traumatisera dem alltför mycket med insikten i vem deras mamma kan bli i lite olika situationer so to speak. Idag lyckades jag sådär måste erkännas…..

2015-05-14 10.07.41

Med utgångspunkt att jag skulle vara lite effektiv (det läget avskyr maken mer än allt annat just saying och jag kan knappt förstå varför) och någonstans tyckte jag nog ändå att jag hade läget under kontroll. Ensam ute i garaget, balanserandes med en stycken Skeppshultscykel modell  tung lite på  höften och så ett försök att vara smidig och rycka fram två resväskor ur en gömma . Inledningsvis går det där naturligtvis som en dans och jag tror till och med att jag hinner tänka att jag är en jäkel på att leka akrobat, innan kraschen är ett faktum. När cykelns sadelkant skär in i höftpartiet (makalöst att den hittade in bland allt annat som finns där men ändå) och en mycket vass trampa kilar sig fast i smalbenet……tja, då vet de flesta inom en kilometers radie att det är fara å färde. Oh holy crap! Det gjorde så ont att det svartnade för ögonen och det avgrundsliknande vrålet som forsade fram genom min strupe och över mina läppar höll nästan på att kväva mig. En granne, en promenerande kvinna och en stycken Gabbe kom till min undsättning och det enda jag kunde få fram var att jag ville ha en spypåse. Ni som känner rektorskan vet att hon alltid är utrustad med spypåsar och att hon kräks så fort hon är rädd eller har ont eller är ledsen eller…..Gabbe visste förstås var närmaste fanns till hands. Väl ute i trädgården hyperventilerade hon dessutom lite och fick tokspelet när promenadkvinnan ville kolla in benet. Rektorskan blev beredd på fight….alltså, jag visar inte orakade ben (har inte rakat sedan i fredags. Gu hjälpe…..) hur som helst. Somliga (särskilt de som var i tjänst på akuten en januarinatt 1994) vet att det krävs minst en tvagning och rakning innan det där sker. FK…..jag blev påkörd på ett övergångsställe på väg hem efter en jobbkväll på krogen. Förd i ambulans till sjukhuset med skadad höft och skadat knä samt blödande panna styrde rektorskan (fast då var jag inte alls rektorska men uppenbart glad för att styra upp tillvaron) upp personalen till dusch och tavgning av fötter innan jag gick med på att träffa läkare. Det räckte ju att jag såg ut som något helt annat än servitris med sönderslitna stay ups, pumps och blodigt ansikte liksom…..Dessutom lukten efter en jobbekväll i regionen kring fötterna. Bläh…..

2015-05-23 20.28.16

Olyckan gick förhållandevis bra med en knäskada och invaliditet i knäet på 10% men….Historien i garaget idag slutade med en bandagering signerad moi för att stoppa blodflödet och så lite av det Italienska röda för att matcha förlusten. Däremellan hann jag lämna Gabbe på golfbanan och sedan fara hem till finaste mor och far. Här blev det liten handling, hämta ut pengar och så plocka ordning bland kläder, packa väskor inför deras helgutflykt och så möblera om i köket. Underbart mysigt men något svårt att hålla god min medan benet bultade betänkligt. (Benen på bilden tillhör icke mig utan TB)

Nu befinner jag mig dock i högläge (ja, alltså benet  inte jag då) och njuter av det faktum att det endast återstår en jobbedag denna vecka. Snart en välfrtjänt helg med andra ord. Här står det fest för TB (fredag) ppå programmet och det är ett likamedtecken med chaufförsuppdrag för mami, klassträff för moi på lördag (galet vad tiden går fort när man har roligt) och så Skånelandsresa för maken om söndag. Gabbe skall väl: 1. träna fotboll med sin M-station i trädgården 2. Träna golf på golfbanan. Lättroad med andra ord…..BTW…TB kom nyss hem från träningen med blod rinnande från sitt ena öra. Inte lätt att få stopp på det där kan jag meddela. Han hade visst sprungit in i avbytarbåset i jakt på en boll…..hoppsan, måste nog kolla upp den där arbetsmiljön kanske! Nåväl, mycket blod blir det. Han gjorde dock inte anspråk på att ersätta sin röda förlust med det Italienska guldet. Han verkar ha helt andra preferenser gällande dryck den killen…..

BTW 2, promenadkvinnan kände jag inte till innan. Om jag upplevs frånvarande från bloggen har jag förmodligen tvångsinlagts på S:t Lars alt S.t Sigfrid efter dagens lilla uppvisning.

Kram Mia

 

Det är inte svårt när det är lätt!

Inte sant! Det är inte svårt att ha en hel  änglakörs tålamod, sinnet fullt av goda tankar och varma känslor samt överseende så att det räcker för en hel armé när allt bara flyter på, alla gör det de skall (eller möjligtvis det man själv vill att de ska göra. Den där gränsen kan vara hårfin har jag märkt), kärleken flödar och resultaten är i topp. Inte heller är det svårt när stressen är minimal, tidsmarginalerna är goda och kontrollfreaksgeneralen är tillfredsställd -när solen skiner, tod-do-listan är avbetad och livet i övrigt känns hanterbart. Men när förutsättningarna är något annorlunda…det är då, då man visar sitt rätta jag. Inte sällan är det just i motgångar man visar sitt sanna jag och det där kan ju eventuellt vara en svår sanning att leva med. Har jag märkt! Det finns stunder och situationer och variabler som sannerligen plockar fram de allra sämsta egenskaperna hos rektorskan. Eventuellt är jag scary nära den fasen nu. Jag räds aldrig späckade scheman och fulla to-do-listor. Det är inte heller det som tröttar mig, sänker min egen toleransnivå eller lockar fram mina mindre angenäma sidor. Nope, jag orkar nästan hur mycket som helst faktiskt och klarar mig med minamlt med såväl sömn som nutrition. Det som tröttar mig å det häftigaste är känslan av att vara allmän soptunna.Jag har otroligt dåligt  tålamod med gnöl, gnäll, skitprat och lättkränkthet. När tillvaron snurrar allt snabbare blir det än viktigare det där med fokus, tålamod, överseende, vilket tyvärr sällan sammanfaller. Istället sjunker inte sällan de tre sistnämnda i takt med att stressen infinner sig, pressen ökar och antalet saker som skall genomföras nästan anfaller oss. Puh! Ingen lätt ekvation alls det där att finna lösningen på.

2015-03-26 17.59.00

För egen del brukar jag kunna hålla stress, press och tålamodsfall stången genom det som fyller på mig mest i dessa sammanhang, nämligen motion. Att få egentid, rensa skallen och få fysa lite är oerhört viktigt för mig, men ändå är jag så otroligt kass på att prioritera det där. Just nu är jag riktigt pissed off på mig själv för att jag alltid bortser från mina egna behov och  istället tror mig själv vara svaret på alla medmänniskors böner och önskningar. Jag måste verkligen lära mig att jag inte ensam skall försöka syresätta världen! Basta Mia! Igång med motionen nu…..

Igårkväll valde jag dock helt rätt! Jag följde med Gabbe på hans klassträff och fick suveräna timmar tillsammans med goda barn och vuxna. För några timmar struntar jag i alla måsten och bara var i nuet. Underbart! Skattjakt, grillning, brännboll, beachvolleyboll, lek och bus och så bad förstås. Somliga var liiiite modigare än andra.

Onsdagen har bjudit på en massa fix på jobbet. Vääääldigt få av mina egna saker och bitvis ganska snurrigt, men kanske….kanske fick jag ihop det på slutet. Hem och försöka bringa lite ordning innan det nu straxt är dags att återvända för betygskonferens. Därefter skall Gabbe till träningen och jag själv ska vidare på nästa möte. Ikväll blir det köbemaut och så Lilla Mästerkocken på tv. Jag ska verkligen tvinga mig själv att sitta i soffan istället för att vara nyttig.

Kram Mia

No more green fingers

Hehehehe, kan man skriva no more när man för alltid har varit avsaknad av det? Gröna fingrar alltså. Min fine lille paps har alltid närt ett stort trädgårdsintresse och han har också alltid lagt enormt mycket tid, energi och pengar just kopplat till detta intresse. Tyvärr…..tyvärr är den här  dottern helt ointresserad och dessutom extremt okunnig. Om du dessutom addar en opraktiskhet till det där så förstår du säkert  vem du har att göra med. I Happyvardag har vi en gräsmatta och lite buskar, det är typ allt. Jag ser många väldigt fina trädgårdar, fantastiska planteringar och härliga odlingar, men det är liksom inte jag. Det där väcker ingen kämparglöd what so ever hos rektorskan, tyvärr. Jag sitter still i båten med andra ord.

2015-05-23 14.02.03

I år har lille papsen försett mig med smultronplantor. Igen! Det har hänt förr om man säger så, dock utan någon som helst framgång. Men då jag verkligen älskar solvarma smultron så ska jag försöka enträget  även detta år. Hittilldags har jag kommit ihåg det där med bevattning…..Wish me luck vänner!

2015-05-22 20.50.14

I alla andra former är jag mycket förtjust i naturen. Helt ärligt är jag mest förtjust i saker som växer i sin naturliga omgivning, men det händer att jag plockar blommor och sätter in alt köper i affären. Och så klipper jag förstås gräsmattan. Det gillar jag. Vackert och med så härlig doft.

Tisdagen har varit mycket produktiv på jobbet och nu har vi mellanlandat här hemma innan kvällens klassträff för Gabbe. Knepigt att få ihop tider och aktiviteter denna tid på året och helt ärligt hade vi helt andra saker planerade, men det är svårt att förneka sitt barn sin plats i klassen/gruppen så….Det är viktigt att vårda sina sociala relationer, men svårigheter tillstöter när man har många olika sociala sammanhang som man rör sig i. Nåväl, jag avbokar förstås mitt eget och hoppas på att investeringen i karma är god. Maken (som har galna besvär med nacke och rygg igen) försöker förgylla sin tillvaro med kompishäng och TB ska iväg och kolla på fotboll ikväll. Och ikväll avser rektorskan vara så obstinat att hon tänker strunta i matlagning och låta var och en sköta sitt so to speak….

Kram Mia

Juveler à moi

Så bidde det måndag minsann och dagen startade med besiktning av min alldeles egnaste skruttibangbang. Hur det gick? Finfint förstås! Världens allra bästaste bilkille, min gamle klassis Timo, gav den lite omtanke och kärlek förra veckan och et voíla! Underbart! Att den killen lever som singel är för mig en stor gåta…..

Och idag var det rektorskans tur att bli lite kärleksfullt hyllad så där. Finaste Ebba (bästisMarias dotter)  kom med en av de vackraste askar jag någonsin skådat som tack för hjälpen med några av alla prov inför collegestudierna i höst. Jag förväntade mig förstås ingen tackpresent, herregud…sånt där gör man ju bara för att man gör sådant för sina goa medmänniskor. Men vem är jag som skulle kunna tacka nej till detta vackra halsband från Snö…..Tusen Tack!

Jobbedagen  har varit måndagssnurrig, why not, men jag har ändå fått en hel del uträttat skulle jag vilja påstå. Hemkomst vid straxt före 16 och ganska direkt efter omklädning skicka Gabbe på golfträning, TB på fotbollsträning och själv hämta upp finaste vovven. Nu har jag preppat för grillade Chicago steak kotletter med hemgjord pommes och lite nyslagen bea. Klockan 19 är vi bänkade på vårt alldeles egnaste Norra Stå och beredda att gasta fram Gnaget till en derbyseger. Det är dags nu…..

Tomorrow honeys…..Kramen om kommer här!

Att ropa hej för tidigt

Somliga gör ju det där,ropar hej alldeles för tidgt alltså. Inte för att jag har något emot hälsningsprocedurer i allmänhet. Fram för mer öppenhjärtlighet när man möter människor är mitt motto, men…..att ropa hej på tok för tidigt (mer bidlligt talat alltså) kan ju ibland bli lite mindre angenämt so to speak. Det finns de som förespråkar att man ska glädjas åt allt, gärna i förskott, för det värsta som kan hända är att man har varit glad i onödan. Nåväl, rektorskan är långt mer pessimistisk i detta avseende. Rektorskan förespråkar alltid mental förberedelse för plan A (kan vara positiv), Plan B (varken positiv eller negativ) och Plan C (helt klart negativ). Hon inte bara förespråkar, utan hon sätter en heder i att att kunna möta olika situationers outcome med sval acceptans. Det där är något hon verkligen medvetet fostrar in sina söner i. Alldeles särskilt kopplat till olika idrottsliga evenemang. Vår fine 19-åring TB hanterar detta med bravur, men resan har varit lång och definitivt varken rak eller lättsam. Näste charmknutte är mitt uppe i sin utbildning i det vi kallar ”the silent treatment”. Numera fungerar vissa sådana situationer klanderfritt för Gabbe, medan han då och då behöver coanching ibland även en mycket rak och fast hand. Igår blev det där så vansinnigt tydligt!

 

2015-04-11 12.29.44

Årets allra första SHU-helg för Gabbe och hans nya lag. SHU står för Spel Utan Hets och innebär att det egenltigen varken räknas vinster, poäng eller mål men prova att säga det till grabbarna. HAHAHAHA! Nåväl, inte helt fladderfritt i  magtrakten att möta sitt gamla lag och tillika flera klasskompisar, men detta till trots så höll han ganska låg profil. Han är inte skrytsam vår yngste son, men heller inte ett dugg blygsam – med andra ord går han inte runt och snackar upp vare sig själv eller laget, men han kliver minsann inte åt sidan eller låter sig psykas. Lite försiktig var han dock i de 2  inledande matcherna, vilket föranledde en viss coaching från hans ömma moder och fader. En förlust mot Saxemara med 3-0 och en vinst mot FKK med 4-1 blev det där. Eller ja visst ja, det var ju ingen räkning…..Strunt samma,sista matchen tog Gabbe för sig så det hette duga och som grädde på moset dunkade han in ett av turneringens snyggaste mål mot FKK. Vinst även i sista matchen med 4-1. Segergest, javisst! Långdusch, absolut inte otippat. Leende från öra till öra. När TB sedan frågade om han tänker vara mallig på måndag i skolan svarar han iskallt: ”Mallig är jag inom mig i mitt hjärta. Om ingen kommenterar matcherna kommer jag bara att vara tyst. Precis som ni har lärt mig.” Proud mum I am……

2015-05-24 19.36.36

Lördagen bjöd alltså på fotboll i strålande solsken på finaste Åvallen. Rektorskan hann även med lite kiosktjänst. Eftermiddagen spenderade vi med lite golf, lite trix i garaget, mor och fars ekonomi, till tippen och så en gofika på trappan. TB lördagsknegade och var sedan på fotboll, maken var åskådare på golftävlingen. Efter lördagens middag (kycklingroulader i senap och vårlökssås, rösti och en krispig sallad) for vi hem till finaste familjen Westerlund.

2015-05-23 21.00.43

Mogge, Ola och maken ölade, Lotta och jag vinade. TB var chaufför och den som var tvungen att transformera sitt ena ben från hårigt till mycket lenrakat.

2015-05-23 20.28.16

Ohlala…..Lottas uppdrag var att tejpa TBs onda knä då han hade siktet inställt på come-back för söndagens b-lagsmatch. Mysig kväll och när vi väl ankommit hemmet var ögonlocken mer än lovligt tung. Somnade supergott efter att ha hört Måns i bakgrunden.

2015-05-23 21.46.12

Söndagen har varit en ganska intensiv historia. Vaknade tidigt och tog en härlig morgonpromenad med Milou. Hem och fixa familjens månatliga ekonomi, sortera in papper och skicka iväg räkningar etc. Frulle och sedan skicka Gabbe och maken till golfbanan, TB tog sovmorgon. Rektorskan körde hem till mor och far med papper och kontoutdrag etc och efter lite fika där for mor Anita och jag på uppdrag blombukettsplockning.

Vi for vidare till kyrkogården och ett söndagsbesök hos vår älskade Lasse. Vi satt där länge och väl, mor på rullatorn och jag i singlet, och pratade med Lasse, berättade om vardagliga ting i allmänhet och allt tjafs om hockeyhall eller handbollsdito i synnerhet. Mor berättade om hur mycket hon saknar honom och att livet aldrig mer blir sig likt. Vi grät där i varandras famn – ingen avgrundsgråt, bara stilla tårar av sorg och saknad. Vi avslutade med att skicka blåsepussar för vinden medan vi nynnade på ”Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör. Det var som vanligt vackert.Tiden med lilla mor är så värdefull och söndagen skulle inte kunna ha investerats på ett bättre sätt.

Väl hemma efter några timmar blev det lunch för oss alla och sedan ut i garaget. Igen! Jag veeet, det tar liksom aldrig slut. Maken och Gabbe for till golfbanan för spel och TB for på matchsamling. Rektorskan städade av huset, duschade av sig själv och klädde sig för en stund i solen på Åvallen. Underbart mysigt! TB spelade merparten av matchen med bara lite känning i knät och det gick riktigt hyfsat för att ägnat sig åt enbart rehab i ett par månader nu. Tyvärr fick han i liggande läge en spark i ansiktet/över näsan. Då stannade nästan hjärtat på hans mami. Hann se hela scenariot med hans brutna näsa framför mig igen, men han reste sig, ruskade på sig och fortsatte.    På hemvägen hämtade vi pizza på bästa Timeout och nu har vi bara drosat ihop här hemma. Tvättmaskinen snurrar, sängarna är renbäddade  och näsan är inspekterad (det verkar lugnt. Pju!)

2015-05-24 19.36.45

Nu pryder nyplockade kvistar av syren huset och en ljuvlig doft sprider sig. Jag ska straxt checka alla prylar inför morgondagen och packa väskor. Jag gissar att jag inte lär bli långrandig i soffan sedan.

Kram Mia

När man tror att hjärncellerna har flytt sin kos

Det återstår att se om jag får ihop ett blogginlägg som är läsbart för er kära vänner, ty med erfarenhet av tidigare upplevelser denna dag misstänker jag skarpt att mina hjärnceller har packat ihop och dragit vidare. Det är bara inte klokt vad vimsigt och förvirrat en helt vanlig arbetsfredag kan te sig, särskilt när ögonlocken är tung redan vi tidig morgonstart, kroppen seg och huvudet om möjligt än segare. Gårkvällens handledning var suverän och det efterföljande personalmötet produktivt och väldigt trevligt men visst känns det när jobbedagen tar slut först klockan 20.30. Somnade utmattad och vaknade med kudden mitt i ansiktet so to speak. Snabb morgon och sedan värsta morgonracet på jobbet med efterarbeta p-mötet, elevsamtal, skriva på modersmålsansökningar, sammanställt schemavariabler inför schemaläggning läsåret 15/16, fixat inlogg till bedömningsportal till lärare, debbrief av skolsköterskekursen igår, mailsvar i två olika ärenden till föräldrar, handlett en elev och plockat fram förmiddagsfikat till personalen innan klockan passerat 09.20. Pjuh! Snabbfika och sedan drog vi fyra stycken vidare till habiliteringen för stormöte kring testresultat och handledning kring en elev. Massor av info blev det och hjärnan snurrade på högvarv, men det kändes naturligtvis fint med bra teamwork. Tillbaka till skolan, snabbcheck av läget och så hämta lunch (stekt fläsk med potatisbullar. Mmmmmm, min favvorätt!). Debrief av habmötet med inblandade över lunchen och sedan racet med stryka på listor, fixa matsedlar, fixa personalens infotavla, samtal med pedagog kring en elevsituation, check och okej till skolacslutningssånger, snabbmöte kring en flyttande elev, viksnack med personal, helgkramar och tillönskningar om en skön sådan på lite olika håll. Pjuh igen!

Sådär skulle det ha kunnat se ut sedan, denna fredagseftermiddag men…….Istället blev det framtagandet av en realitetsskapande handlingsplan för oss två längst till vänster. Någon gäspade betänkligt och någons mage kurrade efter utebliven lunch. Man kan misstänka att hjärnverksamheten gick på sparlåga för åtminstone hon i mitten, ty det tog sin lilla tid att formulera meningar som skulle vara möjliga för olika aktörer att kunna förstå och ta till sig. Normalt sett kommer orden av sig själv för rektorskan men idag fick vi allt värka fram handlingsplanen till den nivå vi kan vara nöjda med. Men det gick…..Och till sist fick vi upp farten på de hjärnceller som valt att stanna kvar och det blev riktigt bra. Trög start=bra resultat gäller för oss idag. Tack bäste Peter för gott samarbete – du är verkligen guld värd.

Sen eftermiddag och väldigt tomt i våra lokaler, men härlig stämning på fritids med utevistelse i solsken och roliga aktiviteter. Vi for via en snabbhandling på Maxi och hämtning av finaste vovven hem till …..ta da…..detta. Jag verkligen älskar denna tid på året! Man parkerar bilen och rör sig mot grinden till vår trädgård, omsluts av värsta syrenhäcken och skymtar sitt Happyvardag. Den intensiva syrendoften nästan anfaller en och jag har en tendens att bara bli stående där, mitt i. Tårögd insupande av försommaren…..

Nu har väskor packats upp, tvätten sorterats och skräpet burits ut. Tvättmaskinen snurrar, myskostymen är på och fredagsmexbuffén är preppad. TB har landat nyklippt och stylad här hemma, maken är hemkommen från sitt åskådande på golfbanan och Gabbe har vilat ögonen i soffan en stund. Vi är mer än redo för helg, är ni?

Have  a good one honeys! Kram Mia

Barbent premiär!

Tja, skam den som ger sig eller möjligen den som fegar ur. Efter nattens hysteriska svettningar (och nä, jag är verkligen inte i övergångsåldern ännu om någon nu drar några förhastade kopplingar till det….) och morgonsol (om än något blek och på avstånd värmande) bestämde sig rektorskan raskt för att just idag, denna lillördag, utföra barbentpremiär till jobbet. Om det var ett klokt och begåvat val med tanke på gårdagens febertopp och ilskna huvudvärk återstår att se, men lite mysigt var det minsann. Och inte frös jag knäna av mig heller……så….

005

Inte riktigt just denna outfit idag, lite mer beige so to speak…..Förresten, rysligt så dåligt jag mådde igår. Hua! Huvudvärken from hell, frossa och så magtrassel på det. Somnade sent om sider och vaknade 01.20 och var som om jag vore nyduschad. Minus den härliga fräscha känslan dock. Kallsvettningar är riktigt läskigt tycker jag. Upp och ta en nattlig dusch på riktigt, byta lakan och så bädda ner sig igen. Vaknade med en dov och tung skallebank, men hade helt ärligt lite för många variabler för att välja att stanna hemma idag. Inte många knop idag men lite har jag fått fixat – bilrep hos världens allra bästaste Timo, handling, mötesplanering, mailkorrespondens, schemasnack, insortering av papper etc. Nu har jag krupit i myskostymen på hemmaplan och bäddat ner mig i soffan. Inte helt hundra, men heller inte sämre eller likadant så….Imorgon gissar jag på helt vanlig igen.

Gabbe är med farmor på golfbanan och fotar den stora tävlingen åt klubben. Maken spelar förstås nämnd tävling och TB är i skolan. Ikväll har Gabbe fotbollsträning och jag gissar att jag kommer att ligga lågt. Vi är egentligen medbjudna på golfmiddagen ikväll men jag får nog hushålla med mina krafter inför morgonens jobbedag och sedan mötes- och handledningskväll. Dessutom skall jag till tandis imorgon.

Kram Mia