Den besynnerliga händelsen med golfbilen

På begäran! Ni är mååånga som efter mitt inlägg om starknapp och generalisering på FB igår har frågat vad som egentligen hände och rektorskan är ju inte den som är den. Här kommer historien, utan censur.

2015-02-24 15.12.22

Ni som känner rektorskan vet att hon INTE är en excellent driver. Och ni vet också att om hon skulle bli rik skulle hennes första investering vara en privatchaufför. Låt mig inleda med att det var högst förvånande, men för all del smickrande, att bli tillfrågad av bästisMaria om att åka och hämta Antons NYA bil inför deras hemkomst igårkväll. Förvisso påtalade rösten i bakhuvudet att det förmodligen grundade sig på att alla andra tänkbara var upptagna med annat, men icke desto mindre förvånande och smickrande it was. Sin vana trogen hade tidsoptimisten varit på besök i rektorskans värld och de där fredagstimmarna rann iväg fortare än kvickt – alldeles i särklass i jämförelse med det som stod på dagsprogrammet. Nåväl, syster yster skjutsade mig till bilfirman och jag var fylld av självförtroende då jag lite sådär världsvant slängde med håret och satte solglajjorna på skallen inför inträdet i bilhallen.

2015-04-12 09.35.35

I detta läget måste jag inflika att jag har länge haft en klar misstanke om att något skulle kunna ske. Det är icke lämpligt att blanda ihop begreppen för rektorskan och jag kan ha märkbart svårt med att ibland framföra min Mazdabuss (manuell) och ibland TBs Kuga (automat). Jag har förvarnat min omgivning, detta måste tas till mitt försvar innan ni läser vidare.

Nåväl, väl inne i bilhallen tar jag sikte på första bästa kille som ser ut att arbeta där. Kläcker ur mig lite sådär coolt att jag skall hämta en bil. När följdfrågorna duggar tätt blir det lite knepigt för rektorskan. I alla fall knepigt att verka cool. ”Ja, alltså Antons bil”, svarar jag på fråga 1. På frågan vilken den är måste jag medge att jag svarade: ”En sån där golfbil”. Försäljaren såg minst sagt förvånad ut, varpå jag hinner rädda upp den linen med att det är en sponsorbil till en golfspelare. Lite för nöjd och med nyvunnet självförtroende dyker jag sedan snabbt igen då jag inte kan svara på hur den ser ut. ”Eh ny”, är det jag får ur mig. Han ber mig då gå vidare till kundtjänst. Väl där löser sig det där med bilen och nyckel till den snabbt. Med undantag för att jag känner mig manad att fråga om det är en bil med startknapp, så är jag väldigt nöjd med den delen av konversationen tutti alle. Nöjd för att jag lyckades prata med hela meningar och för att jag hade rimliga svar på de frågor som ställdes. Killen i kundtjänst pekar var bilen står och då kommer chock nummer 1. Inkämd i en smal parkeringsficka och det vimlade av bilar överallt runtikring, både kors och tvärs och där man absolut inte borde stanna bilar. ”I don´t do backning”,hör jag mig själv säga och mumlar samtidigt för mig själv: det är väl själve farao att du är död Lasse. Det skulle varit du som skulle hämtat bilen. Mannen i kundtjänst finner sig omgående och föreslår att han backar ut bilen åt mig. Det är fint med händiga karlar….

Utbackad bil, nyckel lämna över och jag skall hoppa in. Det är då det kör ihop sig på riktigt. Innan jag vet ordet av, eller möjligen innan hjärnan hinner få stopp på truten, utbrister nämligen rektorskan med en skräckslagen min är jag rädd: ”Varför är det tre pedaler”? Bilmannen stirrar minst lika förskräckt på rektorskan och skakar på huvudet. Samtidigt fortsätter munnen mala: ”Vad gör man med dem”? Alltså helt ärligt, hjärnan slutade fungera. Jag var liksom fast i en situation som kändes helt omöjlig att ta  mig ur. ”Ja, svarar bilmannen lugnt, koppling, broms och gas. Det är en manuell bil.” Rektorskan bara stammar och mumlar och läspar och alla tänkbara ljud verkar lämna min mun. Bilmannen verkar tröttna och undrar vad som är felet egentligen. ”Men, varför är den manuell, slinker det ur mig. Den har ju faktiskt startknapp!” Alltså, det där kan eventuell gå till historien som något av ett bevingat uttryck eller så……Den har ju startknapp! Oh Holy Christ!  Bilmannen undrar om jag tror att alla bilar med startknappar också är automat och jag finner mig nödgad att svara ja. Uppenbart! För jag svarade just ja. Sen kastar jag snabbt ur mig att just detta är typiska exempel på vad vi i skolans värld kallar generalisering.Bilmannen suckar tungt, nästan lite uppgivet och avslutar med att säga: ”Tänk att det valde just dig till att hämta bilen.” Och då tänkte rektorskan, tänk det du. Om du är förvånad är det ingenting i jämförelse med vad jag själv är…..Så det så…..

In hoppar jag, bilmannen hjälper mig att justera sätet och iväg försöker jag komma. Så coolt det går efter mina uttalanden. Efter några körda tiotal meter får jag värsta skrattanfallet.Detta är i samband med att det går upp för mig vad jag har sagt egentligen. Ni vet sådär frustande gapskratt som startar långt nere i magen och som kittlar en hela vägen upp genom strupen och ut genom munnen. Bekymrande nog befinner jag mig då på väg ut i en rondell och sammanbrottet i sig har tydligen blockerat myeliniseringen mellan hjärncellerna, ty plötsligen får jag sketstopp. Jepp, du läste rätt. Poff, bara hackade bilen och det är då….då det för en millisekund börjar virvla omkring fakta som hur många pedaler, manuell, automat, starknapp och jag blir helt förstenad. Och yr och illamående och allt på en gång. Vet inte hur jag ska få igång bilen igen. Andra bilar tutar och blinkar och rektorskan hon prövar lite olika trix, lite så där i det breda spektrat om utifall att något skulle tänkas kunna fungera. Exempelvis pröva att trycka på startknappen. Och då kan jag meddela, då dog bilen på riktigt.På dirren dessutom. Startar och får direkt sketstopp (hade visst trean i). Nytt tryck på startknappen (och om du funderar på varför jag satte min tilltro till just startknappen så kan du sluta fundera på det nu. Start är start, det bli aldrig enklare än så…..) och nytt sketstopp (jag hade visst inte bytt växel ännu). Av någon ännu outgrundlig anledning lyckas jag sedan rädda situationen och ta mig iväg. Fortfarande gapskrattandes och med klara bekymmer att inte vilja dyka ner i skämskudden redan där och då. Till alla er som såg den stripade bilen med ”På väg mot Europatouren” och tänkte att det där, det kan nog ta sin lilla stund – till alla er vill jag bara säga att golfproffset i sig är oskyldig. På alla punkter. Jag är helt säker på att det går väldigt mycket snabbare nu när bilen är i hans ägor……Förlåt bästaste Anton…sån rackans otur att det blev såhär.

I´m NOT an excellent driver. For sure…..Döm mig inte för hårt. Det räcker att store sonen bara suckade och konstaterade att du är så förbannat blond morsan. Tja….I övrigt en underbar fredagskväll med god mexbuffé och gott vin. Sen sussade såväl rektorskan som Gabbe tidigare än någon annan kväll, vilket i sig resulterade i klarvakenhet hos undertecknad redan klockan 04.48. Låååång lördag med andra ord. Morgonpromenad med Milou, snabbfrulle och så till staden en sväng. Det tillhör inte vanligheterna kan jag lova. Hem och fixa lite sedan iväg på fotboll. När TB nu är skadad och dessutom lördagsknegade fick vi istället matchbiljetter av finaste Rasmus till hans hemmapremiär. Och han verkade hylla vår närvaro genom att göra första målet. Duktig kille det där och min anställde förstås. Nu lördagshänger vi här på Näset, jag och mina kids medan maken spelar golf med kompisLarsJohan. Straxt skall här preppas grillbuffé med rösti och kall fetaoströra. Lovely! Och om ni undrar……jag har inte kört en meter idag. Maken har skjutsat oss överallt.

Kram Mia

8 thoughts on “Den besynnerliga händelsen med golfbilen

  1. Är ju ett stressmoment att köra en bil man ej är van vid. Skönt att det gick bra. Ha en fortsatt bra helg. Kram Gunsan

  2. Herregud, vi har vridit oss i kramper här, Maken och jag. Men det är svårt att byta mellan automat och manuell! Tack för helgens skratt!

  3. OMG, jag garvar ihjäl mig 😀 Stackars dig!!!
    Jag kan meddela att vi har startknapp, manuell växellåda och SEX växlar + back…
    Kram underbara människa och tack för att du bjuder så på dig själv, du räddade min måndag //J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *