Det där med morötter

Genom vardagslivet små krummelibukter har vi alla olika ledstänger att hålla oss i, medvetna eller omedvetna. Ledstänger som vi sätter vår förhoppning till då vi är på väg att falla, som vi greppar lika naturligt som vi säger god morgon, god middag, god kväll. Ledstänger som på många sätt är bra för oss, men som vi ibland måste våga göra upp med och sedemera våga släppa taget om. Sen har vi ju de där morötterna också. De däringa morötterna som hänger och dinglar på behörigt  avstånd framför ögonen på oss och som lockar oss att tänja på våra gränser, att anstränga oss lite till och som ibland bara får oss att orka en liten bit till. För somliga fungerar förstås piska något bättre än morötter, dock matchar det inte rektorskans filosofi speciellt bra. Även om jag då och då hemfaller åt det skarpa, hårda, grå gentemot mig själv och gudarna skall veta att jag ställer enormt höga krav på såväl mig själv som det jag presterar, så gillar jag ändå den positiva utgångspunkten bäst. Att locka mig själv till att prestera, att överträffa mig själv. Att sätta mål på hanterbar nivå och överraska mig själv som en slags bonus. Att se möjligheter istället för hinder och framförallt att välja att se det goda, det positiva i allt. Somliga dagar går förstås det där sådär….man är ju liksom bara människa. Eller som finaste kusPeter säger: I första hand är vi ju alltid människor. Tja, det där och mycket till hann vi diskutera igår han och jag vid ett av våra låååånga samtal. Vi när ju ett gemensamt intresse för samtalsämnen som dessa och det var länge sedan vi prioriterade en stund för oss själva. Om jag blev påfylld? Självklart, precis som alltid …..

Imported from Pixbox

Hur har du det med dina morötter? Eller föredrar du piskan?  Här i Happyvardag är vi enormt tacksamma över att vi har lämnat februarimånad (sorgemånad  på många sätt) bakom oss och att vi nu kommit ut med någon typ av ny energi på andra sidan, dvs i mars. Just nu har vi ju en tuff period på jobbet med väääldigt många sjuka (9 personal och 40 elever idag) och visst känns det efter att ha haft det mer eller mindre såhär sedan måndag vecka 6. Men i de svåraste av situationer så kommer så mycket kämpaglöd och framåtanda fram. Personer kliver fram, ärmar kavlas upp och hjälpsamheten vet knappt några gränser på sina håll. Jag blir väldigt imponerad av mångas sätt att ta sig an sin tillvaro. Och mitt  i roddandet av olika arbetsuppgifter och antagandet av av andra personligheter så kommer jag på mig själv med att le, känna lycka över det jag får uppleva i många härliga situationer och faktiskt bli påfylld. Att jag själv ligger flera veckor back med mina egna arbetsuppgifter väljer jag att ignorera just nu. Jag tänker att moroten för just det är upplevelsen av autentiska situationer på jobbet och känslan jag hoppas andra får av att de aldrig går ensamma. Att jag som rektor finns med dem och hjälper till där jag behövs som bäst. Kanske handlar det där egentligen mer om ledarskapsfilosofi än morötter men….

249

För övrigt är naturligtvis den stora moroten just nu för oss här hemma ljuset, solen, våren, värmen, sommaren, semester. Av någon anledning kommer de där förnimmelserna med perfekta mellanrum och ger oss en glimt av vad som komma skall. Och för guds skull en insikt om att vi inte alls är där ännu somliga dagar. Igår belamrade den grå yllefilten oss och dessutom bjöd den blygråa skyn på några rejäla regnskurar i kombo med ihärdig blåst. Och idag, idag kvittrade fåglarna och vi mötte solen, ljuset. Vid hemkomsten idag tog jag Gabriel och vovvarna på en mycket skön eftermiddagspromenix i sakta mak. Jag tänkte att lite frisk luft och sol i nobban skulle göra sjuklingen gott. Vi tog vägen genom skogen ner till havet och njöt i fulla drag. Moroten sommar blev inte mindre om jag säger så….

004

Dagens morot var definitivt en skön kväll i soffan. Efter uträttat jobbvärv for jag hem lagom till 15.00 (maken hade löst av vabbande farmor tidigare). Snabb omklädning till utekläder och så gick vi ut Gabriel, jag och vovvarna. Underbart skönt! Väl hemma duschades vovvar och sedan bar jag in flera lass ved. Grannen frågade om jag frös och det självklara svaret var förstås: Det är alltid rätt tid för en brasa. Undanplock ochs å drog vi igång kladdkakemuffinsbaket jag och Gabriel. Disk och sedan dammsugning innan jag till sist hamnade här med laptopen i mitt knä. Middagen skall straxt serveras och sedan är det mys för hela slanten ikväll. Det är ju så himla härligt när morötterna blir verklighet so to speak….

Kram Mia

 

10 thoughts on “Det där med morötter

  1. Ja, visst är det ljuvligt med de där extra timmarna av ljus! Just nu gläds jag så oerhört av att barnen kan cykla själva till sin skola. De har vuxit så mycket av detta. Vårterminen är alltid tuff för oss lärare, mycket sjukdom, utvecklingssamtal och de nationella proven on top. Men sååå skönt med loven! Förstår att februari är en riktigt tuff månad för er med tanke på vad ni har gått igenom.
    Stor kram fina Mia ❤️

    • Tack söta du. Och vad härligt att kunna cykla till skolan. Så lagom avstånd skulle jag med vilja ha. Här har vi ju en mil enkel resa och det funkar sådär 1-2 dagar i veckan i början och slutet av läsåret.Kram Mia

  2. Ja, nog behöver vi alla morötter!!!
    Här hemma är det nog jag som är den som står för peppandet rent generellt, för min man faller det sig inte så naturligt. Så ibland får jag tala om för honom att jag behöver lite pepp. Alltså jag menar inte att han inte tror på mig eller ger mig omtanke, för det är han bra på men inte pepp. Kanske är det mer vi kvinnor som är bra på det? Att puscha och tala om för andra vad bra de är och ”det här grejjar du”..
    Tack för fina ord om vårt hus.. Ja, där har vi lagt ner mycket av vår energi, men det är liksom som ett gemensamt projekt som vi brinner för.
    Hoppas nu att det snart vänder hos er och att personalen blir friska och krya igen!
    Mars och lite vårsol borde ju göra susen 🙂
    Kraaaam Anna

    • Så är det absolut här med. Maken blir skittrött på mig och tycker att jag uppmuntrar det självklara. Det är så olika. Visade honom din bil och han är så avsi. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *