Att våga njuta en smula

Men hallå hej…..Denna vecka har jag varit urusel på att bloggpromenera och mina inlägg har sparsamt publicerats. Ibland snurrar livet lite snabbare än annars, helt enkelt!  Lagom till jobbeveckans sista dag slog influensan till igen och plötsligt fick vi börja rodda om igen. Själv blev jag Camilla med ansvar för frukten och lunchen och i kombo med mina sedvanliga fredagsuppgifter så kan man säga….hrm……jag satt inte sysslolös i alla fall. Vilken evinnerlig tur att vi fixade skolinspektionsdagen så gott som fulltaliga, allt annat känns hanterbart nu. Efter jobbet for jag till kyrkan med matleverans och sedan hämtade jag upp Gabriel på hemvägen. Fixa tvätt, hämta ved, dammsuga och packa upp och in varor, sedan for vi på kvällningsfika hos Westerlunds och passade på att få TB tejpad och Mogge födelsedagsfirad. Hem och fixa fredagsbuffé, diska och sedan lämna TB på förfest klockan 21. (Det är då man vet att man är gammal eftersom man genast tänker: Så sent, då kan man ju lika gärna skippa utgången). Som ni säkert förstår blev det helt klart en annorlunda fredagskväll. Slötitt på tv och så slösovande innan hämtning utanför stadens hotell klockan 03.20. Svänga hem kompisElias till Rödeby och sedan hem, natta son och sedan egen kudde. Sista glutten på klockan var 04.13 och första för lördagsmorgonen var då en genomförkyld Gabriel med begynnade krupphosta väckte mig exakt 04.53. Jippie! Medicin och så flytta upp i soffan, somnade om och vaknade klockan 08.20. Inte helt pigg måste tillstås. Inte direkt så att jag skuttade ur soffan precis. Och inte med så många kreativa tankar om dagen heller för den delen. Men ytterst tacksam över att TB hade haft en superkul kväll och att han kan hem helskinnad, så …..

Imported from Pixbox

Inga planer för dagen what so ever och rektorskan tänkte sig en leasure start, lite hemmatrix med städ, tvätt, strykning och annat skoj samt lite skoljobb. Trodde hon. För  maken hade en helt annan agenda. Och låt mig säga så här, hade detta varit för dryga året sedan så hade jag drabbats av en smärre panik, fått spunk för att jag inte skulle hinna det jag föresatt mig och blivit allmänt svårmedgörlig. Men något har hänt. Livet har lärt mig att det finns ingenting i världen som kan vara viktigare än tiden tillsammans. Så när maken berättade att han hade köpt biljetter till fotboll i Kristianstad och bokar bord för kvällens middag så blev jag uppriktigt glad och lättad. Förvisso var TB nerbäddad på hemmaplan men vi andra tre käkade frulle och klädde oss varmt och sedan for vi via Bånken och uppsnacket för matchen till Arenan i Kristianstad. Regn på vägen ner men sedan strålande solsken på  plats, härliga människor, fotbollskorv och massor av hejaramsor. Åh, vadd et låter bra – det är a:et i Gnaget som gör det. Älskade AIK, det där såg spännande och lovande ut. Väisänen i backlinjen, Ofori på mitten och spelsystemet 4-3-3 (som i realiteten  blev 4-2-3-1). Längtar till seriepremiären!

2015-02-28 15.52.09

Bahoui och Bangura, Sonko och Haukursson och så Goitom längst bort i bild. Goa grabbar det där….Gabriel fick med sig en massa dekaler och klistermärken från AIK-fansen på plats. I solen var det väldigt skönt, i skuggan lite mer kylslaget. Lätt frusna fötter och kinder när vi hoppade in i bilen. På vägen hem tvingades jag dregelsova lite – nästan den bästa sömnen om ni frågar mig. Hem och bytte om och sedan for vi till bästa Mont Matre för lite käk. Maken åt gratinerade musslor till förrätt och jag givetvis en toast Skagen. Sedan åt vi pizza och min Di Mare Speziale var magnifik med Tigerräkor,  marinerade kärftstjärtar, stark vitlöksost, tonfisk och ruccola. Och så ett glas vin till det. TB rattade hem oss och nu har vi kraschat på fällen framför brasan. Vilken underbart mysig dag vi har haft! Massor av skratt och bus, härlig fotboll och tid bara för varandra. Att man är en lyckligt lottad människa råder det minsann inga som helst tvivel om.

Dagens highlight: Att jag inte hemföll åt att en annan prioritering (den som varit ett signum för rektorskan under så många år) utan istället gladdes åt makens härliga överraskning och all tid vi alla fick tillsammans. Jag tror minsann att jag håller på att bli normal (eller det kanske är att få hybris att tro det….)

Kram Mia

6 thoughts on “Att våga njuta en smula

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *