Solokvist

Jahaja, då är man lämnad åt sitt öde då. Med klockan på 05 för att skicka maken mot Kastrup och tro på sjutton, men jag vaknade innan alarmet idag med. Betyder det att jag är a. utsövd alt b. gammal? Just asking! (Och om du tänker svara så låt bli, det var en retorisk fråga nämligen). Snabb check-check av gårkvällens packning, lite frulle, packa bilen och så vinkvink när maken rullade ut från Näset. Märklig känsla, lite olustig om än inte alls så att jag missunnar honom. Bara så jäkla skiträdd för att något ska hända. Alltid dessa katastroftankar. Grrrr…..Nåväl, kröp ner i sängen med tidningen en stund och sedan var jag redo att ta mig an dagen.

005

Det är ju så här vi gör oss bäst annars vi i Happyvardag. Idag for dock maken till kompisLasse i Spanien för lite rekreation, golfhäng och värme på hans onda rygg. Hans bekymmer ökar tyvärr både i omfattning och grad, vilket begränsar hans tillvaro på ett ganska frustrerande sätt. Cystan som han har i ryggen är irroperabel men som tur är ej elakartad. I dagsläget vet vi inte om det handlar om ärftliga faktorer, cystan eller möjligtvis en form av benskörhet som har gjort att flera diskar mellan kotor har smulats sönder och att kotorna nu ligger och skaver mot varandra istället. Ni kan ju bara föreställa er den nervsmärtan……24/7/365. Jag tycker vansinnigt synd om honom!

003

Själv har jag jobbat och vi har sjukstuga på jobbet vill jag lova. Ett helt gäng elever och 7 ordinarie personal ligger däckade. Wiehoo!!!! Men vi har fixat dagen suveränt bra trots allt. Ikväll ska vi fira bästisMarias dotter Ebba som fyller viktiga 18 år. Så mysigt! TB följer med en stund och sedan ska han träna, vi andra två stannar en stund längre innan det blir hemgång och soffmys. Helt ensam utan vuxennärvaro höll jag på att skriva, men TB är ju faktiskt vuxen nu. Imorgon är det redan lillördag. Galet!

Dagens highlights: Fantastisk personal som direkt bara kavlar upp, erbjuder sin hjälp och ser möjligheter. Jag är grymt stolt över er alla. Och så TB, vilken kille. Vuxen. Idag räddade han sin mamma från hjärnsläppet nummer 1 då hon inte fick igång brasan (nope, inga pyromankunskaper här inte) och hjärnsläpp nummer 2 när spolarvätskan var slut i bilen (inga bilmekarkunskaper heller tyvärr). Grymt stolt över hans tålamod med en handlingsförlamad teoretiker till mor.

Kram Mia

8 thoughts on “Solokvist

  1. Värme gör ju verkligen gott mot smärta… Har levt med smärta dygnet runt så jag kan förstå. Hu, alltså, det är gräsligt.
    Men nu har jag inte det längre och är grymt tacksam för att slippa äta värktabletter varje dag. Men jag känner med din man..
    Ha de så gott du kan solokvist nu, ja fast du har ju dina grabbar tack o lov:)
    Kram Anna

    • Jag förstår att det måste vara hemskt. Usch och så maktlös man känner sig då man står jämte. Skönt att du mår bättre vännen….
      Kram Mia

  2. Men aj, jag kände rysningar när du skriver om din mans smärta. Jag förstår att han behöver en viloresa…
    Jag hade tyckt det var jätteskönt att vara ensam ett tag, men jag är inte som andra 😉 Och det där med katastrofer od då kopplar jag på mitt ungdomsjag ”det händer inte mig/oss”.
    Kram J

    • Men då är vi lika darling, jag gillar också att vara lite ensam ibland. Bara det är jag stöter på lite svåra saker för mig är smolket i bägaren. Kram mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *