Att våga njuta en smula

Men hallå hej…..Denna vecka har jag varit urusel på att bloggpromenera och mina inlägg har sparsamt publicerats. Ibland snurrar livet lite snabbare än annars, helt enkelt!  Lagom till jobbeveckans sista dag slog influensan till igen och plötsligt fick vi börja rodda om igen. Själv blev jag Camilla med ansvar för frukten och lunchen och i kombo med mina sedvanliga fredagsuppgifter så kan man säga….hrm……jag satt inte sysslolös i alla fall. Vilken evinnerlig tur att vi fixade skolinspektionsdagen så gott som fulltaliga, allt annat känns hanterbart nu. Efter jobbet for jag till kyrkan med matleverans och sedan hämtade jag upp Gabriel på hemvägen. Fixa tvätt, hämta ved, dammsuga och packa upp och in varor, sedan for vi på kvällningsfika hos Westerlunds och passade på att få TB tejpad och Mogge födelsedagsfirad. Hem och fixa fredagsbuffé, diska och sedan lämna TB på förfest klockan 21. (Det är då man vet att man är gammal eftersom man genast tänker: Så sent, då kan man ju lika gärna skippa utgången). Som ni säkert förstår blev det helt klart en annorlunda fredagskväll. Slötitt på tv och så slösovande innan hämtning utanför stadens hotell klockan 03.20. Svänga hem kompisElias till Rödeby och sedan hem, natta son och sedan egen kudde. Sista glutten på klockan var 04.13 och första för lördagsmorgonen var då en genomförkyld Gabriel med begynnade krupphosta väckte mig exakt 04.53. Jippie! Medicin och så flytta upp i soffan, somnade om och vaknade klockan 08.20. Inte helt pigg måste tillstås. Inte direkt så att jag skuttade ur soffan precis. Och inte med så många kreativa tankar om dagen heller för den delen. Men ytterst tacksam över att TB hade haft en superkul kväll och att han kan hem helskinnad, så …..

Imported from Pixbox

Inga planer för dagen what so ever och rektorskan tänkte sig en leasure start, lite hemmatrix med städ, tvätt, strykning och annat skoj samt lite skoljobb. Trodde hon. För  maken hade en helt annan agenda. Och låt mig säga så här, hade detta varit för dryga året sedan så hade jag drabbats av en smärre panik, fått spunk för att jag inte skulle hinna det jag föresatt mig och blivit allmänt svårmedgörlig. Men något har hänt. Livet har lärt mig att det finns ingenting i världen som kan vara viktigare än tiden tillsammans. Så när maken berättade att han hade köpt biljetter till fotboll i Kristianstad och bokar bord för kvällens middag så blev jag uppriktigt glad och lättad. Förvisso var TB nerbäddad på hemmaplan men vi andra tre käkade frulle och klädde oss varmt och sedan for vi via Bånken och uppsnacket för matchen till Arenan i Kristianstad. Regn på vägen ner men sedan strålande solsken på  plats, härliga människor, fotbollskorv och massor av hejaramsor. Åh, vadd et låter bra – det är a:et i Gnaget som gör det. Älskade AIK, det där såg spännande och lovande ut. Väisänen i backlinjen, Ofori på mitten och spelsystemet 4-3-3 (som i realiteten  blev 4-2-3-1). Längtar till seriepremiären!

2015-02-28 15.52.09

Bahoui och Bangura, Sonko och Haukursson och så Goitom längst bort i bild. Goa grabbar det där….Gabriel fick med sig en massa dekaler och klistermärken från AIK-fansen på plats. I solen var det väldigt skönt, i skuggan lite mer kylslaget. Lätt frusna fötter och kinder när vi hoppade in i bilen. På vägen hem tvingades jag dregelsova lite – nästan den bästa sömnen om ni frågar mig. Hem och bytte om och sedan for vi till bästa Mont Matre för lite käk. Maken åt gratinerade musslor till förrätt och jag givetvis en toast Skagen. Sedan åt vi pizza och min Di Mare Speziale var magnifik med Tigerräkor,  marinerade kärftstjärtar, stark vitlöksost, tonfisk och ruccola. Och så ett glas vin till det. TB rattade hem oss och nu har vi kraschat på fällen framför brasan. Vilken underbart mysig dag vi har haft! Massor av skratt och bus, härlig fotboll och tid bara för varandra. Att man är en lyckligt lottad människa råder det minsann inga som helst tvivel om.

Dagens highlight: Att jag inte hemföll åt att en annan prioritering (den som varit ett signum för rektorskan under så många år) utan istället gladdes åt makens härliga överraskning och all tid vi alla fick tillsammans. Jag tror minsann att jag håller på att bli normal (eller det kanske är att få hybris att tro det….)

Kram Mia

Mentalt urladdad

Helt rökt och snart nog utloggad tror jag minsann med. Jag känner mig ömsom helt färdig och ömsom helt sprallig. Idag har jag inte fått något vettigt gjort alls på jobbet – det känns som om jag mest yrat omkring och ryckt lite förstrött i än det ena än det andra. Påbörjat massor av småsaker och knappt slutfört något. Nåväl, jag har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv och låta såväl torsdagen som fredagen vara lite sådär leasure. Jag bryr mig inte om lilla to-do-listan utan skriver helt frankt över det där på nästa vecka. Att vila in vetskapen om att inspektionen gick riktigt bra är min plan.

Hjärnan verkar sannerligen ha drabbats av en allvarlig form av myeliniseringsproblem. På ren svenska betyder det där att det laggar. Maria och jag har många gånger under dagen drabbats av värsta skrattanfallen – sagt tosiga saker eller gjort något märkligt, tittat förvirrat på varandra och sedan brutit ihop. Jag har bestämt mig för att det där kan kategoriseras som fullt normalt beteende efter en skolinspektion. Idag fick vi dessutom, bästisMaria och jag, varsin underbar blombukett från fina Mia på jobbet.

Efter dagens jobb var det bara att fara hem och ta itu med diverse olika grejor. Ingen rast och ingen ro minsann. Därefter blev det träning för Gabriel och jag for på ett litet shoppingstråk. Nu har vi precis käkat och skickat TB på ett försök till träning (får väl se hur foten håller). Imorgon är det dags för omtejpning med kinesiologitejpen av kusLotta. Tur man har denna underbara människa i sin omedelbara närhet. Återstår i kväll gör trixet med hemmaekonomin och med tanke på rådande status kan det ju bli Vilda Västen. Hihihihi…..

Dagens highlight: Känslan av att ha bringat lite ordning i tillvaron på hemmaplan.

Kram Mia

 

If you´re happy and you know it clap your hands

På Svettpärlan, ni vet världens allra bästaste skola om ni frågar rektorskan då, har vi under många år bedrivit hälsoprojekt varje vår. Eller vi och vi, det där kan jag verkligen inte ta åt mig äran för. Det är bästisMaria som håller i dessa projekt och genom åren har vi provat på diverse olika idrottsformer, sprungit Göteborgsvarv och kört klassiker. I år  valde vi något helt annat. Något som är väldigt aktuellt just nu, något som det pratas om som enormt bra för såväl hälsa som välbefinnande som prestationsförmåga. Vi känner oss så tidsenliga!

Jag snackar förstås om körsång och här ser ni vår eminenta körledare Håkan Grahn. Vilken kväll vi har haft tillsammans. Jag som oftast mest blir beskylld för att waila, ja alltså inte att jag gör det där medvetet. Jag vet nämligen knappt vad det betyder och det har inte kommit till min kännedom med någon positiv feeling så…..Men jag älskar ju att sjunga. Sjunger i tid och otid och absolut hellre än bra. Ikväll har vi sjunger såväl unisont som i stämmor och jag sjöng för kung och fosterland. Det här mina vänner, det här är riktigt bra grejor.

Ja, där mitt i bild ser ni rektorskan iförd sedvanliga marinblå stassen. Och galet nöjd med sin nya frilla med  bästisMaria jämte. Vi avslutade alltså en härlig dag på ett underbart sätt. Idag var det ju dags för utmaning nummer 3 av 3 möjliga denna vecka – idag välkomnade vi Skolinspektionen till Svettpärlan för planerad tillsyn. Sammantaget kan sägas att vi har haft en toppendag med många härliga kommentarer, fina iakttagelser och underbar feedback! Nu väntar vi bara på återkoppling samt beslut om eventuella avvikelser (behov av åtgärd) inom en månad. Tack alla och envar som på olika sätt har bidragit med värdefull tid, information och inte minst hejarop! Ingen nämnd och definitivt ingen glömd! 

Jag lär somna med ett leende på läpparna, var så säkra på det. Förmodligen och förhoppningsvis vaknar jag med ett dito.

Kram Mia

Du ser lite blond ut…..

Äntligen känner jag mig påklädd igen, vilket är detsamma som att min dator har flyttat hem i mitt knä igen. Tusen tack världens allra bästaste webbmaster Pontus. Det är så mycket knepigare att hitta hem på min padda och dessutom betydligt jobbigare för handled att skriva på den. Nu har jag landat här tisdag kväll, med betoning på kväll. Det har varit en lång dag efter en sömndålig natt och dessutom hade vi ett kvällsuppdrag bästisMaria och jag så helt ärligt, jag är rätt trög på övre plan (läs: mer än vanligt).

2015-02-24 11.03.00

Ni vet, igår hade jag ju utmaning nummer 1 och idag var det dags för nummer 2 av 3 denna vecka. Jag har varit mer än lovligt trött på min frisyr ett längre tag. Eller för att vara helt ärlig, trött på min brist på frisyr. Långt, stripigt och utan lyster. Ingen som helst form och som sagt. alldeles för långt för min ålder. Mina favvisar Trinny &Susan säger ju att när man lämnat de 30 bakom sig skall man se upp med för långt hår och får ungdomliga kläder eftersom de ger precis motsatt effekt, nämligen att man ser äldre ut. Och eftersom jag absolut inte ens känner mig som 45 så vill jag ju inte gärna ser äldre ut än jag är. Sagt och gjort. Jag kontaktade ett duktig frisör  redan i början av december och som jag har längtat. Idag var det äntligen dags.

2015-02-24 15.12.22

Via slingrande kringelikrok skogsvägar hittade jag hem till Carlssons Lantliv och finaste Helena där. Jag fick en suverän genomgång av tänkbara alternativ, sen satte hon upp håret i en tofs och klippte den rakt av. Jepp, right…..snaggad nacke blev det. Men gardinfrillan fram fick dispans ett tag till. Fröken Livrädd var som vanligt lite skrajsen och kanske något skeptisk men fast besluten att genomföra en förändring. Om hon blev nöjd? Väldigt nöjd. Med såväl behandling, som färg och friss. Underbart skönt! Efter dryga 2 1/2h uppe i skogen drog jag hem mot havet igen. Väl hemma möter make och Gabriel upp i hallen. Maken lovordar min nya frisyr och Gabriel, tja han nöjer sig med att utbrista: ”Ehe, du ser lite blond ut mami”. Ok, tack för  den liksom!.

Kvällen har alltså tillbringats på skolan med koll, fix och trix samt sista handpåläggningen inför morgondagens tillsyn av Skolinspektionen. Det ska bli spännande förstås och mycket roligt att få visa upp vår fantastiska skola. Utmaning nummer 3 it is……coming up! Hoppas på en bättre nattsömn och en finfin lillördag imorgon. Wish me luck!

Kram Mia

Datorlös med födslovärkar

Det är inte klokt vad naken jag känner mig utan min dator. Lämnade den i lördags hos Pontus och tja…..man kan väl säga att den är på träningsläger. Eller retreat beroende på hur man ser på uppdraget. Hur eller hur kommer teknikens under varken åt mail eller Schoolsoft, varför detta inlägg bör ses som det mirakel det är. Paddan och jag är inte bästisar tyvärr….Nåväl, med tanke på söndagens fullspäckade schema – leasure blev busy, nya uppdrag tillkom hela tiden och så en fotskadad TB samt hälsenehuggen mami på det- så gjorde det inte så värst mycket. Jag passade istället på att läsa ut min bok innan läggdags. Och surfade på mobilen!

001

Denna yllefiltsmåndag har sannerligen hållit samma tempo. Jobbe, till Il Doctore, jobbe och så tejpning av TB hos världens bästa kus Lotta innan hemfärd. Datorlös och då hinner man en hel del annat också, vilket i sig är tur för det lär inte bli många knop gjorda ikväll. Besöket hos Il Doctore handlade om kontroll och byte av metod för att undvika fler bebbar.  Det gick fint, men jag hade inte kalkylerat med att det skulle göra ont. Knasigt kan tyckas…..men jag fick en spiral instoppad och vips drog födslovärkarna igång. Här ligger jag nu i soffan och får flashbacks av mina förlossningar. Ryggen, ljumskarna och så kisseblåsmagen. Aouch……

005

Hihihi, tokigt! Här blir det värmd vetekudde runt rygg och mage och så tidningar och magasin för hela slanten. Att regnet piskar mot rutan och vinden viner runt knuten känns bara helt rätt under rådande omständigheter. Mission ett av tre denna vecka är avklarat. Imorgon utmaning nummer 2. Nyfikna? Jag kan avslöja att det säkert är en mer uppskattad utmaning av många, till och med njutbar enligt somliga. Jag lär ha anledning att återkomma i ärendet. Kram Mia

Dagens highlight: Att få krama om en älskad storebror som kommit hem helskinnad från sitt mission i Thailand. Stolt, glad och evigt tacksam är jag.

Hala pjucks och andra nyförvärv

Underskatta aldrig vad lite shopping gör för sinnet, om man är in the right mood so to speak. Hihihihi….Det är lätt att glömma bort det där, men ganska ofta tänker jag på vad Magdalena Graaf skriver i sin blogg – när insidan mår skit är det viktigt att fixa till det som kan fixas. Lite quick-fix sådär, men ändå. Även om det inte alls tar bort, botar eller på annat sätt löser någon situation men det förvillar. Och förvilla mina vänner, det är bra shit det. Att för en stund få sig ett andrum, att få tänka andra tankar, känna andra känslor. Att helt enkelt för en stund få känna sig helt…hrm…..vanlig. Underbart!

006

Vi har haft en helt ok sportlovsvecka. Känslorna har förvisso suttit utanpå och vi har haft delad tillsyn på mor Anita och pappa Holger Allra Käresta Syster och jag. Bortsett från vår bror med fru, som befinner sig på mission  i Thailand för att hedra Lasses minne och överlämna donation, värdebevis och gåvor till barnhemmet Happy Child,  så har vi varit fulltaliga på hemmaplan. Och det är någon av en välsignelse. De väntas hem inatt och jag tror vi är många som kommer att dra en lättnadens suck när de meddelar sin hemkomst. Har man en gång upplevt att en semesterresa kan sluta i en kista hem så är man helt enkelt inställd på katastrofläge när någon far iväg (och för att vara helt ärlig, ganska ofta i vanliga fall också). Lägg därtill en annan liten känslomässig utsvävning kryddad med frustration och lite ilska (sorry folks, vet att säger man a borde man säga b men idag blir det inte mer än så) och jag kände att jag nästintill höll på att duka under i känsloträsket. F-n vilka prövningar man ska igenom ibland. Jag mumlar mitt mantra ”starkt psyke, starkt psyke, starkt psyke” om och om igen. Och blir så galet imponerad av somligas förmåga lyssna och ta ut ny färdriktning. På förekommen anledning bestämde vi oss för att ha en heldag tillsammans bara vi, familjen Happyvardag. Och som vi har umgåtts idag. Massor av gemensam prattid, massor av skratt och en hel del skämt och bus. Jag tänker att jag är så enormt lyckligt lottad som har världens roligaste (och mest galna) grabbar att dela mitt liv med.

007

Och det där klickfingret som har varit relativt aktivt den senaste tiden fick idag se resultatet av sina klick. Rysligt spännande att vittja brevlåda, hämta paket och sedan fritt få botanisera. Jag gillade allt. Och att allt verkar passa i storlek är något av ett unikum. Somliga saker passade så bra att klickfingret fick aktiveras igen till samma modell men andra färger. Hihihii….Så kul! Här nedan kommer ett smakprov på mina nyförvärv – dock är jag ingen vidare fotograf meddelas endast så här.

002

Tröja från Mademoiselle och pennkjol från Lindex (något knepig längd på kjolen)

001

Tröja från Mademoiselle och smala byxor från La Redoute

003

Koftan fick jag från världens bästa svärmor och sjalen från bästisMaria. Tack båda två, ni är fina människor ni. Och om ni tycker att jag har en enformig färgskala så yes, det har jag. Jag klär mig nästan uteslutande i svart, beige, marint och vitt. Trist, javisst men så väldigt mycket jag!

För den blivande studenten har det också hänt grejor. Kostymen är beställd och det blev en mycket stilfull (och mycket dyr) historia i precis det snitt som passar vår långe och något senige son. Valet av pjucks och bälte till har stått mellan färgerna oxblod och cognac och det föll sig så att cognac vann kampen. Riktigt hala pjucks att sticka fötterna i  (och dyra förstås). Nu ska bara dessa ursnyggingar gås in också. Wish him luck! Återstår gör nu bara skjorta och fluga samt slips till de olika tillfällena. Just detta mission går vi ut på efter onsdag nästa vecka (livet från måndag morgon fram till onsdag kväll är nämligen hysteriskt hektiskt för somliga i La Familia.  Tror det blir wish me luck på den!). Studentmössan är beställd, betalad och lär anlända om några veckor – skjuts till bal och hem från student fixad. Tycker nog ändå vi kan titulera oss att vara i god mellantid. Lovely!

005

Så med det sagt, här hålls det nu helg. Min mage är något orolig men betydligt bättre – någon matlust existerar ej varför det gapar tomt i såväl kyl som skafferi och frys.  Imorgon måste vi bara göra en insats där, Dock har vi ställt in lördagens kompishäng eftersom vi inte visste om någon mer skulle smittas samt mitt ointresse för mat. Ska man ha gäster bör man liksom vara lite på hugget är min melodi och inte bara intressera sig för smörgåsrån och varm saft samt avslagen Coca cola. Tror kanske inte direkt att Jonas med fru är så sugna på just den kombon. I vilket fall känns det knappt festlig i alla fall.

003

Dagens highlight: Förmågan att tänka om, tänka nytt, tänka klart. Key Word för ett bra liv, helt klart!

Kram Mia

Och hur har vi det med magtrasslet då?

Tack alla fantastiska människor för er uppmuntran, era värmande ord och kommentarer samt roliga förslag om mitt skrivande. Vi hade en fin minnesdag igår – värdig och väldigt lagom. Och massor av härlig samvaro med nära och kära. Det återstår nu bara att se om alla andra kommer att säga detsamma eftersom…..

001

…..eftersom värdinnan i egen hög person slog till med lite magsjuka de luxe igårkväll. Det återstår väl att se vilka som blev smittade…..bläh! Annars hade jag nämligen tänkt att berätta om hur jag annars har det på magfronten. Ni vet jag skrev ju för några veckor sedan om mitt magtrassel och mina intentioner om att ta tag i det. Gjorde hon det då? Jepp, big time. Jag kontaktade en dietist jag känner för att stämma av en metod som bör hjälpa dem med känslig tarm (IBS). Och nä, jag är inte diagnosticerad IBS men mina symptom stämmer väldigt bra. Den dag det finns lite mer tidsenliga metoder som inte inbegriper en massa äckel som ska drickas och andra saker som skall in i kroppen via olika öppningar, då vågar jag mig kanske på ett läkarbesök. Fram till dess försöker jag finna mina vägar för att få magen att fungera optimalt. Jag fick bra svar kring metoden och den föll mig i smaken eftersom det inte handlar om någon diet, utan ett sätt att undvika och istället byta ut mot något bättre. Exempelvis: Byta ut vete och råg mot havreprodukter. Eller undvika äppel, päron, vattenmelon, honung och torkad frukt och istället välja banan, apelsin och ananas. Absolut utesluta saker med xylitol, aspartam och sorbitol och byta ut bönor, linser, lök, kål och cashewnötter mot morot, zucchini och tomat. Dessutom bort med komjölksprodukter samt produkter från get och får.

Imported from Pixbox

Fodmap heter metoden som tagits fram vid ett universitet i Australien och magspecialister lyfter fram den som ett bra verktyg att hjälpa kroppen att hålla magen i balans. Nåväl, under de veckor jag har provat har jag mått allt bättre och de sista dagarna har jag känt mig nästan helt normal. Ja, det vill säga innan magsjukan slog till igårkväll. Idag har jag helt enkelt fått hålla mig till varm saft, avslagen Coca cola och osötade smörgåsrån. Funkar fint än så länge…..

Så när jag bara har återhämtat mig så kommer jag att fortsätta på inslagen linje. Det funkar dock inte för rektorskan med något slaviskt följande, men jag försöker hålla mig till inriktningen. Somliga saker innebär inga som helst bekymmer att byta ut, medan andra är lite knepigare. Nåväl, skam den som ger sig. Någon magmedicin har inte intagits och jag hoppas att jag ska klara mig allt bättre framöver.

Imported from Pixbox

Gråaste grått här på Näset idag och jag har inte gjort många knop alls. Mycket soffhäng med bok eller Magasin i högsta hugg. Maken har jobbat, TB likaså och Gabriel har varit på fritids en stund. Vi får väl se vad vi kan orka trixa fram i matväg här ikväll och sedan blir det tv-soffan för hela slanten. Ingen kan i alla fall anklaga mig för att vara för aktiv detta lov.

Dagens highlight: Känslan av att vara detoxad är så här i efterhand rätt ok. Ett utrens kan göra vem som helst glad. Eller som bästisMaria sa, du brukar ju rensa skåp och lådor och garderober på loven, så varför inte rensa dig själv? Bra tanke där….

Kram Mia

Ett himlabrev till en älskad storebror

Det är så oändligt tomt utan dig!

Ljus och mörker. Kontraster. Dagar som har gått och dagar som komma skall. Här och nu och för alltid. Livet. Transportsträckor och krumelibukter. Minnen och förhoppningar. Drömmar. Årets skiftningar i färg och form. Livets milstolpar. Glädje och sorg sida vid sida. Förstärker. Mildrar. Tröstar. Och skänker någon typ av hopp.

"Dom

Jag pendlar mellan att tycka livet är fruktansvärt orättvist som ryckte bort dig från oss och känslan av att det skulle ha kunnat vara så mycket värre (sjukdom, brott, ensamhet, lidande). Allt som oftast fastnar jag dock bara mitt emellan, i den verklighet som kallas livet här och nu. Där sorg och saknad går hand i hand. Där du har lämnat ett enormt tomrum efter dig. Där vi varje dag kämpar med att bemästra en tillvaro utan dig.

005

Det har varit ett galet kämpigt år. Ofattbart. Surrealistiskt. Att ställas inför faktum att stänga ner ett leverne. Bitvis har den uppgiften känts övermäktig, som att bestiga Mount Everest, resa till månen, plocka ner stjärnorna. Och ändå, jag hade gärna försökt mig på precis allt det där för att få behålla dig här vid min sida. Det var föga förvånande att den uppgiften landade hos mig. Du levde så nära mig, mina grabbar, min familj som man kan göra utan att vara en mor eller far. Du var en så naturlig del av vår tillvaro. Vem kände dig egentligen bättre än vi? Så med allt du stod för, din moral och dina ideal, dina ”darlings” och dina ”hang-ups” har vi försökt slutföra allt på bästa tänksbara sätt via fördelning, donationer, försäljning och skänk. Vi har stött på många gupp och hinder på vägen, det måste tillstås. Brist på information, okunskap, okänslighet, brist på engagemang och kanske det värsta av allt (och som hade upprört dig en masse) känslan av att bli förd bakom ljuset, lurad, blåst eller skodd på på ren svenska. Jag vet hur mycket du avskydde den känslan och jag är uppriktigt sagt såväl ledsen och besviken som arg och lite kränkt.  Det sägs att det som inte dödar det härdar, ett högst märkligt uttryckt i en situation som denna, men jag vill verkligen varken dö eller bli mer härdad. Allt jag vill just nu är att få tid och ro att sörja, sakna och bearbeta förlusten av dig. Likväl som detta år har haft sina terapeutiska vinster, likväl känner jag mig ändå berövad på min sorgeperiod.

002

När ett trauma delar ens värld i före och efter. Ett ögonblick och en evighet. Det är då det sanna inom oss visar sig. Så enormt många pytteskinnsögonblick vi har upplevt. Människor som klivit fram, kärlek och omtanke som har manifesterats, hjälp som har erbjudits. Alla vackra ord, berättelser och tankar om dig som har kommit till vår kännedom, alla minnen som livgivits. All den saknad och kärlek till dig som fortfarande upplevs som högst levande. Vi har återförenats med människor från en svunnen tid, skapat nya kontakter och nätverkat på helt otippade håll. Precis det där som du alltid var så bra på. Vi har lärt oss att känna skillnad på verklig ombrysamhet och på det som mest handlar om att döva sitt eget dåliga samvete. Du har lärt oss hur viktigt det är att ta vara på varenda liten minut. Att leva fullt ut, njuta och att se möjligheter, drömma och vila i allt fantastiskt som finns runt omkring oss. Precis det där som du alltid var så bra på. Vi försöker alla att bli bättre på det där, som ett sätt att hedra dig.

006

Du finns inom oss för alltid. Vi har valt att vara brutalt ärliga mot våra pojkar, att naket dela vår sorg och saknad. Fortsatt vårda din kärlek till vår familj och vår till dig genom att dagligen låta ditt namn höras, din närvaro vara kännbar och minnen delas. På pojkarnas begäran lät vi vissa av dina saker flytta hem till oss – din soffa, lampor, ljusstakar och porslin. Och så förstås bilden av dig. I storstugan vakar du över oss när vi myser i Lassesoffan, dina ljusstakar och lampor sprider ett kärleksfullt sken och varje dag intager vi vår middag på ditt porslin. På så vis är du fortfarande en helt naturlig del av vår familj, av vårt liv, av vår dagliga tillvaro. På så vis är vi ändå alltid tillsammans på något sätt. Pojkarna delar sina minnen av dig med oss. Vi skrattar och gråter, minns och saknar. Tor rattar din Kuga med stolthet och omsluter sin saknad med det lugn och förnuft som kännetecknar honom. Ert speciella band kommer för alltid att vara en så viktig del av den han blev, vår store son. Din Gabriel, som är mer svårflörtad, drar sig ömsom undan med sin saknad, men ömsom överöser han oss med galna upptåg och tokiga kommentarer. Vem minns inte hans önskan om mer ballonger i tillvaron precis då du omkommit, eftersom han var säker på att tillvaron blir gladare då? Eller att vi firade att du hade levat (som han uttryckte det) när det i själva verket var begravning? Vid jul tyckte han att vi skulle hälla en julmust över din gravsten eftersom du älskade julmust. Ja Lasse, jag hör dig skratta nu, så som du alltid gjorde över Gabriels sätt att ta sig an livet. Kanske var det för att ni var så busigt lika! Jag ser hur du rufsar honom i håret, pussar honom på kinden och hostar mitt i ditt skratt. Förnimmer känslan av dig tätt intill mig, kan till och med känna doften av din parfym. Så levande nära, men ändå så ofattbart ofantligt långt borta.

007

004

Nä, livet blir aldrig sig likt mer. Och jag känner mig så trasig för en del av mig har alltid varit du. Du fattas mig. Du fattas oss. Jag saknar dig i varenda andetag, varje steg på vägen. Det är ofattbart svårt att acceptera att jag ska fortsätta resten av mitt liv utan dig. Idag besöker vi graven. Tänder ljus, gråter, minns och saknar. Ber om mod att glädjas åt det vi hade lyckan att få uppleva tillsammans med dig, istället för att sörja att det inte blir så mer. Ber om kraft att hitta balansen mellan att uppskatta det vi har här och nu och att bejaka att det som fanns före och det som komma skall inte blir mindre betydelsefullt för det. Ber om nåd att du alltid skall vaka över oss. Ett år sedan livet snuvade oss på en älskad bror, morbror och familjemedlem. Älskade Lasse, allt vi ännu saknar, varje dag vi vaknar. Är den tid vi aldrig ska ses.

004

Oändligt älskad. Alltid saknad. Aldrig glömd. Du fattas oss!

Puss och kram från din lillasyster Mia

 

Jakten på den perfekta kostymen…..

Det vankas studenttider kära vänner! Och ja, vi är ute i god tid. Men vill man ha något speciellt så måste man vara om sig och kring sig. Dock fick vi klart för oss idag att vårens kostymer ännu ej inkommit och studenterbjudande hålls tidigast i april så….Gott om tid var det sa Bill!

001

En mysig dag på stadens gator och i finaffärer har vi verkligen haft. Och inte kom vi hem tomhänta heller. Inte för att vi blev crazy och köpte på oss något kopplat till studenten (nä, det får nog familjens överhuvud se till att godkänna först. Och öppna plånkan för….). Jakten på den perfekta kostymen slutade förstås med…..

003

…..inköp av nya fotbollspjucks. TB hittade ett par efterlängtade och som ”satt så bra” på tillbud och the Little fellow var inte sämre han. ”Men herregud, jag har ju inga konstgrässkor! Jag får ju spela i vanliga dobbar som inte alls är bra för varken mattan eller mig.” Svårt att motstå dessa tunga argument naturligtvis.

Annars inleddes dagen med ett härligt besök av barnens kusin Daniel med dottern Lovisa. Massa bus och mys och gofika innan vi for till stan. Och så  ett samtal från broder Mats i Thailand, som idag besöker barnhemmet Happy Child för att överlämna ett värdebevis på Svettpärlans donation dit i Lasses namn. Det värmer mitt hjärta. Nu ska vi preppa hemgjorda högrevsburgare och sedan intaga middagen lite tidigare än vanligt. TB har sen kvällsträning och som ni vet så styr ju kidsens träningar hela familjens matschema så……Ikväll ska jag ta itu med en viktig inläsning. Kanske hinner jag några kapitel i min härliga bok också.

Dagens highlight: Gos med prinsessan Lovisa och vetskapen om broder Mats resa i Thailand för att hedra Lasse. Ingen skulle ha kunnat göra det där bättre. Jag är glad, stolt och evigt tacksam.

Kram Mia

Missunnsamhet

Ingen trevlig egenskap den där missunnsamheten, inte trevlig alls. Man känner sig lite utsatt, lite dissad, lite satt på undantag – som om någon ansåg en inte värdig nog. Det där blev extra tydligt igår minsann. Liten Gabriel och jag for till affären för lite kompletteringshandling och listan var inte lång, men väldigt —-hrm…..god. Vi skulle ha färskpressad juice, glass, kvällsblaskan och så nya favoriterna från Marabou. Utav någon ännu outgrundlig anledning skulle det visa sig att någon missunnade mig det där sista. Ty hem kom vi med allt på listan (och naturligtvis lite till, varför inte?) och så även makens Marabou Black, men när jag tänkte riva upp min Marabou Japp för en tjuvruta eller två så döm om  min förvåning…..

002

Någon hade bytt ut den mot Marabou Mörk choklad. Buhuhuhuhu……Det där var inte snällt alls. På förekommen anledning blev det ett nytt besök idag, men jag tog Willys istället för Maxi – om det nu var så att någon missunnade mig den där chokladkakan. Nä, skämt å sidor! Willys är min ”stanna-affär” på väg hem från jobbet. Klart bäst frukt och grönt och likaså brödavdelning. Och det är alltid påfyllt i hyllorna. Den senaste tiden har jag allt mer stört mig på hyllor som gapar tomma på Maxi. Det är inte sällan som jag måste stanna på fler ställen för att varor jag tänkt mig inte finns. Och jag veeeet, alla dessa ilandsproblem, men när jag handlar vill jag handla klart i en och samma affär. Basta! Just därför skaffade jag mig scanner på Willys idag och jag gissar att delar av matkontot kommer att flyttas över dit nu. Synd eftersom jag tycker att Maxipersonalen  är så himla trevlig (Willyspersonalen är minst lika trevlig måste tillstås)och charken är en underbar lyx, men men…..

001

Annars startade måndagen på bästa sätt – soffhäng med nya härliga boken. Lucy Dillon kan verkligen konsten att skriva feel-good-böcker. ”Tango för vilsna själar” är bok nummer 4 och nu såg jag att nummer 5 släppts. Tror den heter ”100 omistbara ting” eller så….skall genast sätta upp på önskelistan.100 sidor in i boken på en dag så inser jag att jag älskar känslan hon skapar den där Lucy. Känslan av att längta efter att få läsa några sidor till och så några sidor till. Det där verkade i alla fall ingen missunna mig

En iskall promenad med Milou, en god lunch och så en sväng till jobbet. En riktigt bra första sportlovsdag. Och så ett mysigt besök av finaste Cissi. Tusen tack för fina blommor och en bra pratstund. Fattar inte hur den människan orkar så som hon kämpar med sitt magtrassel. Jag känner mig lyckligt lottad som får ha dig som vän…..

003

Tja, kvällsmys här på Näset. 2/4 har käkat grillad cajunfläskfilé med pommes och pepparsås och de andra 2 har njutit av wokade grönsaker i oystersauce (bara jag då)med stekt fisk (båda 2).  Disken är diskad, tvätten tvättad och kroppen avslappnad. Nu ligger jag utsträckt i soffan redo för en bloggpromenad, för att sedan avsluta kvällen framför brasan med le book. Kojning sent och sedan sovmorgon, så ser planen ut minsann. Hoppas ni haft en fin veckostart vänner….

Kram Mia