FF – Floridafross

Jag ska inte påstå att längtan efter vår, sol och värme är tärande, för en vore nästintill idiot om en inbillade sig att få smaka på något sådant i mitten av januari. Inte kan man heller klaga på vintern, ty den har minsann varit osedvanligt mild och utan is och snö, men med massor av regn och blåst. Fast visst måste jag tillstå att jag i mitt mentala börjar smida planer för sommarens Floridaäventyr. Att jag vid sänggående ligger och vakendrömmer om Floridamat, Floridabad, Floridaboende och Floridashopping. Och ikväll, ikväll kröp vi upp i soffan och kikade in i huset vi ska bo i. Vi botaniserade bland gamla Floridabilder och Floridatexter. Och visst pirrar det lite härligt i magen…..

Naples villa rental - Private pool and spa and BBQ

Här är vårt sommarboende med sin härliga lanai. Jag gissar att vi kommer att spendera många varma kvällar här med lite gott på fat och i glas, nattabad under stjärnorna och en massa prat och skratt. I år ska vi dessutom bo i en gated Community, mitt på en golfbana. Somliga kommer att vara mer än nöjda….

Naples villa rental - Enjoy two championship golf courses in Lely Resort

Under julledigheten har vi haft flera vänner som varit i Florida och när jag nu hör dem berätta om sina upplevelser är det som om jag saknar en kär gammal vän. Jag verkligen älskar mitt Florida med allt vad det finns att erbjuda. Till sommaren stannar vi ”bara” 3 veckor mot tidigare års 5. Nåväl, mami som gärna hade spenderat 8 veckor där får ändå förstå make och stor son som vill hinna med golf och fotboll på hemmaplan.

003

Dryga 5 månader till avfärd och därmed gott om tid att verbalisera vad som är viktigt med denna semester och vad vi vill ha ut respektive göra på plats. Vi är  ganska säkra på att vi är färdiga med Orlando och istället kommer att göra en dagsutflykt till Bush Gardens för berg- och dalbaneåk. Jag kan dock absolut inte tänka mig att vara utan:

015

Besök på favvorestaurangen Yucatan på fort Myers Beach och deras helt ljuvliga Yucatanbröd. OMG, det vattnas i munnen….

149

Träffa kidsens fina kusiner, Meagan, Anna och Bryn samt kanske Adam denna gång också. Förstås även farbror Micke med fru B2.  Det ser ut att kunna bli en vecka tillsammans även denna sommar kanske¨.

011

Beachen! Älskade Mexicanska gulfen. Lagom med vågor, klart och fint vatten. Folkglest. Äkta kärlek….

053

Shoppingspree. Man måste bara älska att shoppa i Florida. Särskilt när dollarn står i bra kurs (dock är den lite dyr just nu. Tur att vi växlade lite för mycket förra året då….). Jag längtar efter den där lättsamma människan med ”go with the flow mentalitet” som jag transformeras till lagom till semestern.

021

Avkoppling. Total avkoppling. Massa tid att bara vara och vila i känslan av ”tillsammans”. Det kommer helt klart att vara mycket vardag innan vi når sommarens semester. Försäsongsträningen ska övergå i seriepremiär, Gabriel ska fylla 9 år och vi ska baka TB till student. Och trots dagens snöoväder utanför dörren räds jag inte tiden.

Om måndagen innebar en massa oplanerat på jobbet, så har minsann tisdagen betats av enligt listan. Jag hann precis det jag tänkt mig och jag har även kunnat låna ut öron, tankar och lösningsidéer till á la minutsituationer. Med hem i väskan kom bara några små läsgrejor att fixa och straxt ska jag ta itu med dessa. Självklart framför brasan, med en kopp varm jordgubbssaft några digestive med smör och ost. Och sisådär klockan 22.30 ska vi ta itu med TBs träningsväska kläder modell blöta I guess…..

Dagens highlight: Effekten av att Gabriel igår äntligen vågade sig ut på isen under skolans skridskoåkning och förstås hans nyvunna självförtroende med sin läsning. Man blir ödmjuk av att inte kunna och att sedan genom hårt grått arbete erövra makten över kunnandet. Jag älskar det där……

Kram Mia

 

 

 

 

Skruvad veckostart

Högst oroväckande när det känns som om det är luften ur, redan på en måndag. Vad månde det bliva av denna vecka helt enkelt? Lite taskig nattsömn, rätt intensiv morgon och så en veckojobbstart med dunder och brak. Ännu en måndag med elbortfall tillsammans med flera möten och så en massiv to-do-lista. När vi landade i personalrummet vid 14.30 så bara himlade vi med ögonen och suckade lite, men påminde varandra om att vi ändå ser solen……Hur eller hur gick jag hem från jobbet med fler saker på to-do-listan än när jag kom dit imorse. Sådana dagar tillhör definitivt inte mina favoriter. Gabriel tog med sig kompisAgaton hem och själv har jag mest häckat i Lassesoffan, maken hade nämligen tänt brasorna och en behaglig värme bäddade in mig i ett töcken.

003

Idag tror jag att jag har fått en släng av någon typ av post-stress-syndrom. Jag är helt bottenlöst trött, gäspar var femte minut och vill bara koja mig i sängen. Magen har några dagar trasslat rejält och jag kommer på mig själv med de mest märkliga av cravings (och nä, jag är inte gravid. Det vet jag for sure). Inga måsten på programmet idag och tyvärr verkar rektorskan dessutom ganska visionslös för dagen. Under normala omständigheter brukar jag alltid utnyttja de icke-planerade-dagarna till lite nypåkomna projekt av olika slag, men som sagt idag är jag på tok för trött. Huvudet bultar lite dovt, jag har ingen inspo till att ta itu med preppning inför kvällens middag. Så jag gillar läget, bejakar mitt tillstånd och tänker att det kanske inte är så konstigt trots allt att jag känner så här. Sen den 30/12 har jag jobbat dag och natt och när pressen/stressen släpper lite så brukar jag nog minsann reagera så här. Ber en stilla bön om en härlig nattsömn och en pigg morgondag då jag kanske kan få stryka något från listan istället för att bara fylla på…..

Dagens highlight: Läste ut härliga ”Och så levde de lyckliga” av Lucy Dillon, vilket i sig är ganska sorgligt eftersom jag gärna får lite separationsångest av utlästa böcker, och är nu sådär härligt varm i själen av bokens story.

Kram Mia

Where have all the highlights gone?

Long time passing or long time ago? Det var ju i sanningens namn inte sådär vansinnigt länge sedan rektorskan lät meddela att hon avsåg att fokusera på dagliga highlights, men det känns som om det liksom fungerar sådär. Är det för att det inte finns några att berätta om? Eller har hon nått den anmärkningsvärda åldern då glömska mer är en regel än ett undantag? Just asking, friends!

002

Tja, jag erkänner på dirren. Det är glömskan. Dagarna har snurrat på i ett rysligt tempo, men trots en hel del stress och press har jag haft dagliga highlights. Förstås! Så jag kör en liten catch up så här en söndag i januari 2015 – planenligt arbete, sol (fick mig att direkt längta efter sakerna på bilden), föreläsning av Micke Gunnarsson, TB fyllde 19 och ett mysigt släktkalas, Rödebypromenad, Öppet Hus på Svettpärlan, härligt samtal från skolinspektionen, spännande kvällsmöte, nya kläder, känslan av en oplanerad helg, M-station, besök av Cissi och grabbarna, fotbollsträning mm mm mm mm. Det är fantastiskt mysigt att varje dag tillsammans med kidsen fokusera på det som varit bra. Nyttig träning då så mycket i vår värld, inte minst media av olika slag,  bara kommunicerar ut trista, tråkiga, hemska, traumatiska saker. Jag känner verkligen att det här gör skillnad…..För oss i alla fall.

008

Här  vaknade vi till en söndag med solen stigande över Näset. Effektiviteten visste inga gränser skulle det visa sig senare. Städning av huset, fixa stryktvätten, hämta in ved, diska och återvinningen innan klockan slog noon. Mötte upp fina Stina på Rosenholm och tillsammans knatade vi 6 kilometaren. Underbart härligt med sol och nada vind, men oj så blött ytskikt om man säger så. Dessutom fastnade jag i något så mina träningsskor är nu bortom all räddning. Tur att man får lön snart…..

Väl hemma hade maken varit effektiv och på spisen puttrade både en Bolognese och en Cabonara. Behöver jag säga att det doftade ljuvligt. Båda brasorna sprakade mysigt, så efter en lång dusch hamnade jag på fällen med ett glas vin i näven. Vi tog sedan en tidig söndagsmiddag och håller nu helgkväll. På TV visas Arsenal och alla är bänkade. Rektorskan ska korrläsa ett studentarbete från Linneuniversitetet, tvättmaskinen snurrar och det smaskas hemgjord milkshake här jämte mig. Life as it happens  folket.

Dagens highlight: Känslan av att ha fått undan hushållstrix inför veckan som komma skall. Underskatta aldrig det där. Så skönt att börja en vecka utan att paddla omkring i bakvattnet.

Kram Mia

 

Somliga verka invänta högvatten, andra har fått mer än nog….

Nästintill varenda kväll säger vi samma sak maken och jag: Det är tur att detta inte kommer som snö! Det är verkligen ingen överdrift att säga att vi har fått en del regn här i den blekingska happyvardagen i vinter. OMG, det är verkligen plask och klafs på promenaderna med Milou. Och som tur väl är bor vi en bit upp i en backe. Det finns de som har det värre, betydligt värre här på Näset. Några sommarstugor nere vid vattnet har ”pölar” inpå husknuten och det är tur att mina antagonister inte har checkat in ännu, ty deras ”spot in the sun” är varken speciellt solig ej heller direkt existerande.

007

Om inte mina antagonister har förvandlats till sjökor under vintern vill säga. Under normala omständigheter är det äng här och en bra bit ut (till sista stenmursstenen mitt  i bild). Själv står jag precis där bilden börjar och det är på vår väg. Såg några svanar bada omkring där idag istället. Såg ut som om de hade en liten egen simbassäng mitt i stora havet. Som ni säkert förstår har lördagen bjudit på vackert väder här himma – tänk att få vakna till sol! Underbart! Idag var det klockan på alarm då TB har morgonträning och GB prompt tyckte att det skulle även han ha på konstgräset. Så iväg for vi hela familjen och mamman fick sig en rejäl genomkörare på 90 minuters ”springhitochdit/höjdareochbombare/kastaförnedtagninghuvud,bröst,volley,dämpningsamtskjutsöndermami”. Puh! Efter lite fix av mat till TB som skulle direkt till lördagskneget samt lunch till GB blev det snabba skogsrundan med Milou medan Gabriel körde M-Stationträning all by himself i trädgården och sedan…sedan en förbaskat välbehövlig och skön dusch. För oss båda. Och välförtjänt anser jag nog dessutom vid närmare eftertanke.

005

Och på tal om  att invänta högvatten. Det kan man sannerligen tro att grabben på  bilden gör. Han växer så det knakar och alla, precis alla, brallor hänger nu på halva vaden. Det där är inget som bekymrar mannen ifråga eftersom han avskyr allt som är för stort enligt honom (läs räcker till fotknölar, handled etc) men det ser ju inte sådär väldigt festligt ut. Eller det kanske är precis det det gör, ser festligt ut alltså. Det ser alldeles fantastiskt knasigt ut. Så efter många förhandlingar har nya byxor (5 par)införskaffats och de ligger nu snyggt i klädgarderoben. Vi får väl se om han ska sluta upp med att invänta högvatten nu…..

Mörkret bäddar nu snart in hela Näset i sin famn och jag ska börja preppa kvällens middag. Helgrillad salviakyckling med orientalisk grönsaksgryta och ris (currysås till kidsen) och så lite blandade left overs som tilltugg. Ikväll ska jag njuta av Mr Tommassi också tror jag. Imorgon tar vi sovmorgon, hela La Familia. Äntligen!

Kram Mia

Dijon, ma chérie!

Äntligen kom den där efterlängtade fredagen! Sedan onsdagens inskick till Skolverket har jag varit mer än lovligt disträ. Och trött! Vimset har knappt vetat några gränser och jag måste tillstå att jag drog en lättnades suck när vi for hemåt idag. Lite hjälp till mor och far och lite handling, sedan äntrade vi hemmaplan. Ja, maken och söner hade redan kommit hem och satt igång med montering av en tomteklapp. Hrm…..Kanske gjorde jag inte direkt vågen då denna montering var påbörjad! Kanske kan jag till och med ha sett något uppgiven ut! Kanske eventuellt, fast bara kanske, undslapp det mig en suck modell tung. Eller två! Men sen, sen lyckades jag hålla ihop det fint. Jag ryckte upp mig och tänkte solen, älskade man och barn….solen. Och ét voíla!

Tomten kom tidigt i år! Välkommen älskade efterlängtade M-Station....

Tillsammans fick vi hop grabbarnas hett efterlängtade M-Station och efter utforsling i trädgården kunde den här kvinnan rocka loss med snabeldraken huset igenom, medan de tre andra höll till, väl påpälsade, i trädgården. Preppen av kvällens buffé påbörjades i god tid, med tanke på veckans brända hjärna och vims så kändes det som en högst god idé. Makens kompisLasse på besök och tillsammans har vi njutit av Tomattarte med dijondipp, melonsallad, hot wings, kamben och grillad crudolindad sparris. Delifat med salame, grillad kall fläskfilé, lax, nypillede reijer och så en massa goda ostar, kex, baguette och röror. Mummelimumma! Maken har bara en fråga, när kommer sittning nummer två? Hahahaha…..gotta love buffé!

002

Såväl Eves tomattarte som dijondippen innehåller ju en hel del dijonsenap. OMG, jag älskar dijon. Använder det på varma mackor, våra älskade morgonCroque, i dipp, i kött- och kycklinngrätter…tja, name it. Kvällens buffé möjliggör nog egentligen lite fler måltider av left overs är jag rädd, så kanske måste jag helt enkelt revidera helgens matsedel. Det fanns en tid då jag gjorde veckomatsedel men se det har jag gått ifrån på gamla dar. Men helgmatsedel gör jag alltid, så att fredagshandlingen kan serva merparten av helgen. Lovely! Förutom kvällens buffé hade jag tänkt mig: Helgrillad salviakyckling med orientalisk grönskasgryta och ris imorgon lördag och söndag Pasta Carbonara och Bolognese (aber natürlich, två såser att välja mellan). Efter kvällens left overs får vi helt enkelt se……

009

Från den tröttaste av rektorer halvliggandes i soffhörnet, Happy Helg folket! Hope you all will have a good one! Kram Mia

Att berätta om något jag älskar

Denna torsdagskväll har ägnats åt något riktigt härligt och energipåfyllande. Något som vi inte gör mer frekvent än en gång om året. Något som inbegriper en massa nya möten och värdefull feedback från människor som är minimalt ”färgade” av det som ska ”bedömas”. Ikväll har vi haft vårt årliga Öppet Hus på Svettpärlan. En träff där blivande förskoleklassföräldrar och en del barn kommer på besök och får en massa info, en guidad tur runt våra lokaler och har möjlighet att ställa frågor innan de väljer att tacka ja till en plats hos oss alt väljer att stå kvar i kö.

Det var med spänd förväntan, som vanligt, som vi plockade och preppade på plats straxt efter 17 idag. Vi klurade på vilka som skulle kunna tänkas komma och hur många förstås. Och välbesökt blev det. Lokalen fylld, massa pigga och glada människor och känslan hos oss i personalen att vi verkligen ville förmedla hur mycket vi älskar vår arbetsplats. Rektorskan fokuserade sin info på vad jag själv värdesätter i valet av förskola/skola till mina söner och hur vi har valt att omsätta det där hos oss. Jag hade valt ut våra keywords och uppehåll mig vid dem med liv, lust och brinnande engagemang (gissar jag, för jag kände nästan svetten bryta fram på valda ställen under pågående framträdande. Och nej, inte av nervositet. Jag älskar ju att stå där i rampljuset och saluföra vårt älskade Svettpärlan).

Ja, jag älskar Svettpärlan. Jag älskar allt det vi står för och det sätt vi har att möta elever, föräldrar och personal just där de befinner sig i livet. Jag älskar att vi har fått ihop en fantastisk kombo av kunskap, omsorg, lärande och gemenskap. Och jag älskar att redan när man kliver innanför dörren så omsluts man av kärlek och närhet. Jag är stolt – galet stolt till och med. Över allt och alla som är med och förverkliga vår livsdröm varje dag i varje vecka i vart skolår.

Lånade Lindas bild från dagens hälsopass ”Hela Svettpärlan hälsar”. Vi startar varje torsdag på gården med lite olika fysaktivieteter. Rätt mäktigt med 256 elever och 30 personal Och så dagens bakgrund. Kan man annat än älska det? Jag är så nöjd med kvällen och jag gissar att jag kommer att somna med samma fåniga leende på läpparna som jag sitter här i Lassesoffan med nu.

Kram och natti natti folket. Imorgon håller vi fredag….

 

Tröttmössan och klickfingret

Oj, gårdagens skrivurladdning tog på krafterna vill jag lova. Somnade i ganska normal tid men vaknade förstås efter en stund igen. Så går det när man trixar med sömnen. Jag lär ha flera sådana nätter framför mig nu ett tag – priset man får betala och som ger ensamma mörka nätter i lässoffan. Somnade om och ramlade upp som i ett töcken då alarmet brände av vid 06.14. Efter en härlig morgondusch var jag dock redo att serva mina grabbar med frulle (en liten egenhet jag har skämt bort dem med genom åren). Medan pojkarnas brickor fixades satte jag igång makens latte i kaffemaskinen. Kände att hjärnan fungerade något selektivt vilket straxt skulle visa sig med all önskvärd tydlighet. Ett något mystiskt trippelitroppande senare upptäckte jag det faktum att jag hade glömt kaffeglaset och att het skummad mjölk puttrade ut genom röret, vidare ner på bänken och ner på golvet. Hrm….hallå hej tröttmössa!

006

Nåja, i alla lägen här i livet har man ett val och idag valde jag att ramla ihop i ett frustande magknipsskrattanfall där på golvet 06.37. Och sedan gick ju torkande som en dans efter det. Inte någon speciellt snabb dans, men väldigt lättsamt sådan. Hahahaha…Resten av dagen har rektorskan befunnit sig lite i ett töcken – eller haft tröttmössan på hela dagen kanske. Fick i alla fall iväg hela alltet till Skolinspektionen, fixade en pärm med allt material till oss och hann få en bekräftelse att allt inkommit i tid (en dag före utsatt tid. Yes, utmaningar och rektorskan är en bra kombo. Oftast.).Några möten senare så for vi hem på kort mellanlandning, svidade om till lufsakläder och drog till Gabriels konstgrästräning. Rektorskan var med på fotbollsuppvärmning och promenerade sedan 75 minuter Rödeby Runt. Underbart skönt att lufta tröttmössan.

007

Klickfingret då? Tja, jag kom ju på mig själv med ett aktiverat klickfinger i helgen och redan igår vittjade jag det första paketet. Underbart snyggt paketerat, redan där var jag såld. Och att sedan kläderna passade utmärkt och matchade min förväntade bild rättfärdigade det faktum att jag slog till med klädinköp i mitten av januari. Är man klok eller? På bilden syns en härligt rosa bomullsstickad tröja med paljetthjärta, en grå långärmad tischa med nithjärta och en benvit blus. En rolig detalj är den svarta spetsen på baksidan av blusen – ser nästan ut som vingar. Me like! Nöjd tröttmössa checkar nu ut och nattar kudden. Kram Mia

008

 

Det där med att bli lite vingklippt på vägen

Man vet att man lever när man får besked om regelbunden tillsyn av sin skolverksamhet (av Skolinspektionen). Även om man har alla dokument och alla papper/mallar/grejor i ordning. Alldeles särskilt vet man att man lever när man bara får två veckor på sig att samla ihop alla dokument och bilagor, fixa personalförteckningar samt att svara på två gedigna pappersluntor verksamhetsredogörelser (22 + 31 frågor) . Även om det inte alls är några svåra eller knepiga frågor, bara sådana som kräver lite uttömmande svar so to speak. Man vet att man lever när man bänkar sig för digitalisering av text kl 08.10 och tittar upp för frulle då klockan närmar sig noon. Även om kroppen absolut klarar av lite periodisk fasta då och då. Trots att världens trevligaste representant från Skolinspektionen bad om ursäkt för deras fel och slarv till oss (fick fel grejor och felaktig info dessutom minst 2 veckor efter alla andra skolor) och indirekt sa att hon förstod om vi skulle ha svårt att få in allt i tid, så valde rektorskan förstås inte att vila på hanen. Nä nä…..få saker triggar henne som en sådan här utmaning. Rektorskan har arbetat direkt och indirekt med detta dag och natt sedan nyårsdagen. Och hon kan knepen för att lura kroppen. Har man skrivit en magisteruppsats och tagit sin Filosofie Magisterexamen under ett år samtidigt som man jobbat heltid och drivit Svettpärlan, tja då har man lärt sig en del. Förnuftsmässigt vet jag naturligtvis att det där inte är speciellt nyttigt, men ack så effektivt när man måste. Och dessa veckor har definitivt krävt detta. Det är väl klart som korvspad att Svettpärlan skall inkomma med redogörelser som förhoppningsvis inte lämnar något mer att önska, utmärkta exempel från vår eminenta dokumentpark och ett välkomna värdigt den stoltaste av rektorer. Jag skulle inte drömma om att förbanna läget eller skylla på det som strulat till sig på vägen. Jag skulle verkligen inte drömma om att utnyttja mer tid än den som ställts till mitt förfogande. Jag skulle aldrig drömma om att be någon utföra mina arbetsuppgifter/mitt ansvar.

Så tada……Färdig! Done! Essere finito! Fertig! Ser terminado! Klar! (Behärskar tyvärr inte fler språk folket….). Tisdagen har inneburit skrivstuga på hemmaplan och nu så här framåt eftermiddagskvisten har allt dessutom korrekturlästs av moí. Jag känner mig nöjd vänner. Och väldigt stolt över min egen förmåga att kavla upp enligt devisen: Lyfter man blicken ser man inga gränser! Ja, jag vet….jag är skrytsam nu. Och det är ingen speciellt trevlig eller ärofylld egenskap men idag tillåter jag mig faktiskt att hemfalla åt egenkärlek för en stund. Ty kroppen är lite vinklippt efter alldeles för lite sömn, alldeles   för mycket skrivande på mindre bra arbetsplatser och i märkliga positioner. Musarmen gör sig påmind och mina axlar och min nacke smärtar mer än lovligt kan jag meddela. Dessutom bultar huvudet en hel del. Tror jag ska unna mig ett hett skumbad ikväll. Och krypa ner i min renbäddade säng med glojärn på näsan och min härliga bok i högsta hugg. Kanske slår jag till med lite praliner också, vem vet. Som grädde på moset ska jag hämta ut ett paket som blev resultatet efter att klickfingret varit i farten. Spännande! Kram Mia

 

New improved me

Det passar väl fint så här i nyårstider med löften som (ingen människa i världen pallar hålla egentligen och alla vet det men…..) att man ska träna mer, äta mindre, sluta dricka (alkoholhaltiga drycker eller möjligtvis sockerbomber som läsk), leva hälsosamt, blir veggo, artigt tacka nej till godis och glass, frossa i grönsaker, hoppa allt vad carbs heter, natta sig i tid, stiga upp i ännu bättre tid, köra 100 pass innan midsommar, anmäla sig till häftig lopp och race…..tja, name it. Listan kan göras hur lång som helst. Inte för att rektorskan dryftade några sådana nyårslöften, nej nej….Man har ju inte fyllt 45 för inte liksom. Med åren kommer visdomen till en, om man bara är openminded nog. Det blir sådär härligt ställt utom allt tvivel att livet är alldeles för kort för att kasta sig in i en massa idéer för att man tror att andra förvänta sig det, eller för att man verkar vara en lättjefull person annars. Jag struntar blankt i om jag uppfattas som både lat och lättjefull – livet har lärt mig att det gäller att ta vara på alla stunder som finns av att må bra. Och det jag mår bra av, det ser jag till att fylla mitt liv med. Exempelvis familj, vänner, gemenskap, frisk luft, fotboll, läsning och inte minst guldnougat.  Oh Holy Moly, livet vore bra trist utan guldnougat. Och cola light!

Imported from Pixbox

Om man inte vill köra en massa dryga dieter och annat krafs och ändå vill få till en …hrm hur ska jag säga det…..nystart så rekommendera rektorskan starkt en detox. Googla ni det får ni säkert upp en mängd tips och den ena metoden dyrare än den andra med ”must-have-produkter”, men har man nått anmärkningsvärda 45 årsgränsen så vet man ju att den som väntar på något gott…..Efter TBs 19 årskalas igår slog nämligen magtrasslet de luxe till på rektorskan. Kostade inte en spänn kan jag meddela. Men detoxad, det vet jag med all önskvärd tydlighet att jag är. 9 timmar på toaletten medan Egon rasar utanför, tja vad är väl en bal på slottet…..

Imported from Pixbox

Hann sova några timmar mellan varven framåt morgonkvisten, men det vore synd att titulera sig utsövd. Medan resten av familjen sussade sött tassade jag upp och påbörjade med skrivjobb. Planen är lagd för tre dagars skrivarbete, korrektur däremellan och sedan en dag till att sammanställa allt för inskick till Skolverket, då kan ju knappast ett magtrassel få komma emellan. Det har varit jag, mina råtexter och anteckningar och så laptopen. Ibland har jag gett mig själv tillåtelse till lite påfyllnad och har då passat på att köra förbi återvinningen, handla, stryka och fixa käk med tillhörande disk. Magen har inte direkt samarbetat idag heller, men jag har fått i mig lite rostat bröd, varm saft och smörgåsrån i alla fall. Det finns hopp. Dessutom är jag ju utrensad nu och kan börja från scratch. Förringa aldrig den känslan, även om det är svårt att gilla läget mitt i magtrasslet, so to speak. Nu sitter jag här och är egentligen färdig med dagens 1/3 av digitalisering av text, men rektorskan är ju som hon är och hon gillar det där med bonus så….kanske kan jag hinna lite av morgondagens text också. Det vore bra. På jobbet imorgon har jag flera möten inplanerade och det kan bli lite tight. På tisdag ska jag jobba hemifrån för att få skriva i lugn och ro. Puh…tur man har förstående människor runt sig!

Hoppas ni alla haft en skön helg! Kanske har ni precis som jag blivit detoxad, om inte håll ut…..man vet aldrig när det där slår till. Kram Mia

 

Time flies!

Somliga dagar blir det där tydligare än annars. Somliga dagar inser man hur snabbt tiden går, men att man knappt märker det när man är mitt i liksom. Somliga dagar spelas år och händelser upp på repeat i huvudet på en. Idag är verkligen en somlig dag. Idag är det exakt 19 år sedan vår förstfödde såg dagen ljus. Älskade TB. På utsatt datum, klockan 06.17 ploppade han ut. 4kg tung och 54 cm lång. Och plötsligt var vi en familj på riktigt! Jag minns det som igår. Jag kan förnimma känslan den där första dagen. Oron och osäkerheten likaså. Tänk att det har gått 19 år idag. Galet!

002

Jag minns min egen 19-årsdag. Jag hade tagit studenten och arbetat på Säljö Barnkoloni den sommaren. Hösten var i antågande, skolorna hade startat och själv visste jag varken ut eller in. Saknade att ha något bestämt. Hade precis gjort ett bejublat besök på Lärarhögskolan i Jönköping, men tackat nej. For hem och började läsa matte på komvux med kompisLollo samtidigt som jag började jobba som frukostvärdinna på Stadens Hotell. Ni tror väl inte att jag är klok, men det känns inte så länge sen. Inte som i ett annat sekel. Knappt inte ens som i ett annat liv. Och nu har jag en son som fyller 19, har ett halvår kvar till student och som smider framtidsplaner. Puh!

Somliga ramlar in i ens liv och evig kärlek uppstår. Time flies älskade Tor Bark. Stora grattiskramar på din 19-årsdag

Vår älskade fotbollskille. Livet har inte alltid varit enkelt för dig, men jag är så galet stolt över din förmåga att analysera, fokusera och se i perspektiv. I många olika situationer får du enorm cred för ditt sätt att möta världen, ta dig an utmaningar och bemöta andra. Även om jag rent förnuftsmässigt förstår att du börjar växa ur hemmet, att du när en längtan efter ett annat livsäventyr med polare, resor och plugg på annan ort så är jag tacksam för att vi ännu ett tag får ha dig på hemmaplan. Nu ser vi fram emot försäsongsgristräning, fotbollssäsongen 2015 och sista rycket i gymnasiet.

002

Idag har vi firat med släktkalas här i Happyvardag. På beställning blev det bakpotatisbuffé med härliga röror som Skagen, chickencurry, lax och keso samt skinka/fetaoströra. Lite nybakade rosenbröd, kex och ostar med förstås. Supersmidigt att kunna förbereda allt och sedan ha en ganska lugn kalasdag. Till dessert blev det kladdkaka med glass eller grädde samt godis/kakbuffé. Supermysig gemenskap! Nu är det undanplockat, diskat och färdigt. Alla har intagit varsitt soffhörn och pysslar med sitt. Imorgon blir det klockan på ringning och skoljobb för hela slanten.

Kram från den unga modern till en 19-åring