Delad vab är trippel glädje

Sjukstuga råder på här på Näset. Maken fick ju gå hem med liten Gabriel igår vid lunchtid och vi kunde redan igårkväll lätt konstatera att någon skola tisdag var det aldrig tal om. Jag vet inte hur det är hos er, men i den blekingska Happyvardagen påbörjas genast stora planeringsronden. Självklart inte för att ingen vill vara hemma, men för att hitta den bästa lösningen för så många som möjligt. Denna tisdag skulle det visa sig inbegripa flertalet av familjens medlemmar nämligen. Ett slags delad vab är trippel glädje.

008

Glad kille trots feber, hosta och snorig näsa. Och hur skulle han inte kunna vara just glad. Mami var hemma fram till 9.20 och det blev en skön sovmorgon för sjuklingen. Därefter tog finaste svärmor vid och var här till straxt efter lunch, då maken kunde smita hem och ta sig an finaste ongen. När mami äntrade hemmet vid 16 sprakade brasorna, pannkaksbaket var i full gång och TB var på intågande. Tempot här på hemmaplan är dock oroväckande lågt så här en tisdagskväll. Maken hänger vid datorn, Gabriel ligger nerbäddad i sin säng och kollar Star Wars och rektorskan preppar grillade kycklingklubbor med cole slaw och en bit nybakad surdegsbaguette. Halsen ömsom kliar och ömsom skaver på mig och näsan är täppt som jag vet inte vad. Högst oroväckande läge…..Om några timmar måste morgondagens öde avgöras. Att Gabriel ska vara hemma är solklart, frågan är om mami redan nu ska inse sin begränsning och kurera sig imon eller om hon ska trotsa kroppen och jobba åtminstone halva dagen. Spännande! Klara i-landsproblem som knappt kräver något svar. Det lär ju liksom visa sig imorgon bitti, om inte förr.

Kram Mia

8 thoughts on “Delad vab är trippel glädje

  1. Krya på killen!!! Fast han ser rätt pigg ut tack o lov.

    Att läsa dina rader idag gick RAKT in i mitt hjärta… Jag läser dina ord om och om igen.
    Ja, jag har verkligen problem med min självkänsla och vad jag kan o klarar av. Antagligen beror mycket på allt grubblande och att jag vänder ut o in på mig själv och gräver i en massa mörka rum just nu. Ta itu med demonerna för att bli kvitt dem. De som orsakat mig stor smärta genom livet.
    Men ändå de som gör att jag vill skriva om det, men inte gör det fullt ut. Jag ska göra min hemläxa.. men det är jobbigt att faca saker.
    Det är väl en anledning till att jag studsar så i hur jag mår nu..
    Så jag tar det till mig och ska tänka på de fina orden innan jag somnar.
    Tack av hela mitt hjärta för att du på riktigt bryr dig så.
    Varma kramar Anna
    PS: Tror du verkligen på att jag ska skriva ner alltihop.. som du skrev?… Ska jag? Kan jag? Vågar jag..?

    • Tack sötnos…..Du gör helt rätt. Man måste ta itu med innan man kan få frid och nå harmoni. Och ja, det är klart att du ska skriva. ALLT. Det är skrämmande att verbalisera, men det är också terapeutiskt. I know! Bli inte rädd när du skrämmer dig själv med orden du får på pränt – låt dem flöda ur dig. Ta ett glas vin eller två innan du sätter igång första gången. Allt handlar om att våga Anna. Och att bejaka att du själv har rätt till ett gott liv. Jag hejar på dig vetdu……
      Kram Mia

  2. Hoppas lilleman är bättre nu!!
    Hos oss behövdes aldrig planeringsrond, vab-lotten föll alltid på mig ändå… Inga föräldrar boende i närheten och en man som är egen företagare i en lite rörelse. Och jag i vården (deltid desutom), då finns det inte många att välja på. Tur var ändå att de inte var sjuka särskilt ofta. De är mer sjuka nu i tonåren.. men då får de klara sig själva.
    Kram J

    • Det blir ju gärna så. När maken jobbade på ABB blev det alltid han. Vi har haft en soft och skön dag här hemma så jag klagar inte, inte min hals heller. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *