Halleluja moment

Rektorskan har en klar uppfattning om hur det där med kunskap, lärande och utveckling bäst går till. Inte sällan återkommer hon till detta, så igenkänningsfaktorn kan möjligen bli hög. Det är min sanna övertygelse att utveckling sker när tiden är inne. Inga blommor växer snabbare för att vi drar i dem och vi måste lära oss att ha tålamod med den där tillväxten. När det gäller våra söner har det varit synnerligen tydligt att de gärna behöver andhämtningspauser för att låta kunskaper och färdigheter sjunka in, bearbetas och omvandlas till användningsbara diton. Och det är sannerligen inget vi har hymlat om att den där tillväxten har låtit vänta på sig, både länge och väl i vissa fall. Jag är innerligt stolt  över att kunna säga att jag lyckats ha is i magen, inte bara en gång eller någon gång utan många gånger och ibland även under längre perioder.

002

Ni vet ju att det är så enkelt att jämföra barn, så även för oss även om det är dryga 10 år mellan grabbarna i Happyvardag. TB knäckte läskoden först i åk 2 och under sina första år var egentligen absolut ingenting lätt för honom. MEN…det där har vi med all önskvärd tydlighet lärt oss med åren att det inte alls behöver vara något dåligt eller ens ha några mindre trevliga effekter på framtiden. Tvärtom! TB lämnade åk 9 med 285 poäng av 320 möjliga (och då är 160 godkänt) och nu på gymnasienivå har han i stort sett A och B i samtliga ämnen. Men det viktigaste av allt……han har lärt sig att aldrig ta kunskaper och färdigheter för givna. Han har aldrig kunnat förvänta sig att bara kunna, han fick tidigt inse att hard work och dedication är viktiga keywords. Och det har visat sig, att de som hade väsentligen mycket lättare för vissa saker inte alls har haft samma utveckling. Vilket naturligtvis ger mig vatten på min kvarn…..

002

Liten Gabriel visade sig ha en språkförsening, vilken har ställt till det för honom med läs och skriv, och lägg därtill ett enormt ointresse så förstår ni säkert att vi har haft lite att stå i. Inte för att vi har bedrivit skola på hemmaplan, knappt ens legat på med läxor etc. Sakta men säkert har Gabriels självförtroende stärkts via en balanserad coaching och han har nu tagit sjumilakliv framåt. Efter ett väldigt leasure jullov har förmodligen massor ramlat på plats och plötsligen fungerar så många saker såååå mycket bättre. När han inför denna veckas läsläxa plötsligen läser nästan flytande och med intonation, betar av uppdrag efter uppdrag på Nomp utan några som helst problem, självmant skriver berättelser (för hand) här hemma och vill leta fram nya böcker då kan man ju inte undgå att känna lyckan bubbla omkring i kroppen. Mister ”gäst i verkligheten” har numera koll på allt och ingenting, bad självmant om att få jobba med kartkunskap igår och refererade såväl nyheter som väder – då måste jag erkänna att såväl make som TB och rektorskan utbytte mycket förvånade blickar och säkerligen funderade fler än jag på om det möjligen hade slagit runt för honom eller. Vid sänggående igårkväll fnittrar Gabriel och säger: ”Är det inte häftigt mami?” En trött och lite disträ mami kontrar förstås med att det är superhäftigt, varpå Gabriel utbrister: ”Ja, jag kan knappt förstås det själv. Jag har ju liksom blivit värsta skolkillen nu alltså. Oh yeah!” Och vet ni vad, det var precis där och då som jag insåg att nu Gabriel, nu är du galet lik din bror igen. Att se hans vackra lilla ansikte glittra av förtjusning över att äntligen har erövrat kunnande. Att märka att han förstår precis vad hard work and dedication betyder, åtminstone kopplat till denna situation. Att få dela hans förtjusning och strössla honom med lovord. Herre jisses vad underbart det är att få vara en del av barnens skoläventyr. Äntligen var han redo….

001

I övrigt har det knappast varit så många andra halleluja moment denna torsdag. En rivstart redan 08.15, känslan över att vara överallt och ingenstans samt ett mail om ännu en tillsyn har definitivt varit något utav en solförmörkelse. En tillfällig sådan. Det jobbas numera på bred front i vår kommun så förutom att alla skolor ska ha tillsyn från skolinspektionen så skall alla också få dito från Folkhälsomyndigheten kring inomhusmiljön i skolan (så som städning och ventilation). Vänligen fyll i redogörelse, vänligen inkom med dokument, rutiner och protokoll samt vänligen avsätt tid. Puh! Den där forskningen som visar att framgångsrika skolor blir det bland annat för att man arbetar väldigt verksamhetsanknutet, den forskningen tror jag inte har framkommit till berörda instanser. Ty så mycket tid jag har lagt de senaste veckorna på detta…..grrrrr….när jag så mycket hellre vill tillse kvalitet i verksamheten, vara en del av den, leda, coacha, utveckla och följa upp. Nåväl, efter en kort mellanlandning på hemmaplan i eftermiddag har nu Gabriel lämnats på fotbollsträning och rektorskan har farit tillbaka till skolan för kvällens föräldramöte kring moderna språk och språkval. Jag gissar att jag kommer att hänga i soffan som en utfälld pläd efter uträttat värv.

Imported from Pixbox

Kram Mia

6 thoughts on “Halleluja moment

  1. Tack söta du, den kändes varm o go den kramen ska du veta.
    Och ikväll åkte jag på yoga med lilla loppan och svärmor. Ja men det var som religion min vän. Min kropp sa, tack snälla för detta. Nu tar vi ett nytt steg framåt.
    Jag lovar att jag ska ta dem sakta och försiktigt, men det var verkligen helt i rätt riktning, det kändes i hela kroppen.
    Ha nu en riktigt fin helg kära du!
    Varma kramar Anna

    • Vad bra Anna. Det gäller att hitta de där påfyllnadsstationerna och utnyttja dem. Att våga lyssna inåt och förlita sig på sin egen förmåga att göra bra och taktiska val – för sig själv. Inte för alla de andra. Kram och goda helgen till er med

  2. Såklart blir det så att ”man” jämför syskonen… Vår roligaste jämförelse är när tjejerna började gå: båda tog sina stapplande steg utan stöd den 30 maj! Men skillnaden är att stor var >10 månader och liten var 13 månader 😉
    Kram o ha en fin helg //J

    • Underbart sammanträffande ju…..om än så olika. Jag förundras jämt över hur olika det blir, trots att det är samma mamma och pappa och uppfostran. Kram Mia

  3. Vad härligt det låter, att sonen är så nöjd och att det äntligen har löst sig. Tiden är inne. Vår son på 15 har det besvärligt med läsandet, svårt med fokus och koncentration. Även hemma om det är bara vi som läser. Ingen motivation. Hans tid är inte inne, och har mycket att ta igen för att bli godkänd inför gymnasiet som stundar. Det är såå svårt att vara tonårsförälder, och säkerligen att vara tonåring också såklart. Alla dessa berg och dalbanor av känslor var och varannan dag.

    • Skickar mina allra varmaste kramar till er. Det är hårt och svårt att vara förälder ibland – att stå jämte och invänta tillväxten. Hoppas innerligt att ni får rätt och adekvat stöd- Det finns massor av bra kompensatoriska hjälpmedel som är fullt tillåtna. Och att sonens lärare individualiserar och ger såväl extra anpassningar och särskilt stöd. Har du frågor om sådant får du gärna maila mig.
      Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *