Är det ok att vara nöjd i dessa tider?

Eller föreligger det en risk att man kategoriseras som visionslös, oldies eller förvaltare i så fall? Det känns som om så mycket här i livet handlar om ”mer”, ”framåt”, ”bättre”, ”annat”. Det kan anas mellan rader att det är mindre kreativa människor som är nöjda och slår sig till ro med det man har. Visst gör det där en lite beklämd! Inte för att jag egentligen bryr mig om vad andra tycker och tänker om mina val här i livet. Inte för att jag har något emot att kategoriseras egentligen. Inte för att det där ändrar min egen uppfattning om livet. Kanske bara därför att jag tycker att det är så sorgligt att se vad stress, press och prestationskrav gör med människor. Kanske bara därför jag ser så många som missar nuet på sin jakt efter framtiden.

006

Någon sa till mig häromdagen: ”Jamen du är ju så förbannat nöjd jämt”. Och det är sant. Jag är så förbannat nöjd om inte jämt, så nästan jämt i alla fall. Inte visste jag att det där kunde uppfattas som något provokativt, näst intill negativt. Jag har funderat på det där sedan dess. Funderat på om jag alltid har uppfattats som ”förbannat nöjd” eller om det är ett tillstånd jag har utvecklat på senare tid. Funderat på om det är en allmän uppfattning att jag är ”förbannat nöjd” och om människor i allmänhet sätter likhetstecken mellan det och negativt. Funderat på hur jag faktiskt vill bli uppfattad av min omgivning. Och ironiskt nog har jag kommit fram till att jag verkligen är nöjd med att uppfattas som ”förbannat nöjd”. Jag är ingen sökande människa. Jag är ingen globetrotter, ingen äventyrare. Även om jag till viss del uppfattas som entreprenör, så när jag en stark förvaltande sida om än med en nytänkande touch. Privat är jag ingen rubrikernas människa. Jag trivs allra bäst med att stå bakom och coacha. Jag är verkligen nöjd med det jag har och det liv jag lever.

004

Lyckan över att ha en underbar familj, ett trivsamt boende och möjligheten att kunna äta mig mätt på sådant som jag gillar är enorm. Det kan låta bra fånigt, men jag tänker dagligen, många gånger varje dag att det finns så mycket som gör mig så glad. Om det där är lycka, glädje, ödmjukhet eller tacksamhet det ska jag låta vara osagt. Men jag har kommit på mig själv med att allt oftare uppmärksamma och uppskatta alla de där sakerna som så lätt försvinner i sorlet i livet, de där självklara ingredienserna. Inte sällan tittar jag mig omkring hemma, kramar om min familj, tänker på saker och blir sådär härligt varm om hjärtat, ut i hela kroppen. Det är så svårt att förklara, det låter så banalt men trots att livet inte alltid bjuder på så där väldans enkla utmaningar så är jag sjukt tacksam över att det ändå inte är svårare ändå. Lillördagen på jobbet har minsann försvunnit i ett huj. Från en arbetsuppgift till en annan, från en klass/grupp till en annan och från ett möte till ett annat. Pust pust flås flås, men jag har i alla fall inte paddlat i bakvatten. Gabriel träning var idag inställd och jag var inte lika besviken som honom. Att få en kväll på  hemmaplan kändes bra fint. Nu har vi kört en avancerad form av kylskåpsrens och alla är mätta och belåtna. Dags att socialisera soffan, mysa tillsammans och sedan kanske unna oss en kvällsfika.

009

Dagens highlight: Att den som beställde snön till Blekinge glömde bort att samtidigt kryssa i en önskan om minusgrader. Snart har det regnat/töat bort. Jippie!

Kram Mia

 

 

12 thoughts on “Är det ok att vara nöjd i dessa tider?

  1. Bästa finaste du.
    Så härligt att läsa, och att få vara nöjd med livet är ju en självklarhet och livet blir lite vad man själv gör det till.
    Jag brukar tänka att de som inte så ofta är nöjda är fångar i sig själv i sin jakt på nöjdhet…
    De söker och söker men missar liksom målet!
    Stor kram

  2. Härliga Mia ligger i min säng i Cabanas och läser din blogg,underbar läsning.
    Idag när vi gick på golfbanan i kortärmat och halvlånga byxor,och njöt av alla härliga vyer och dofter och mandelträd som just börjat sin blomning ,
    så sa vi till varandra hur nöjda vi är med livet,som kan njuta och ta vara på det vi har.
    Kram på dig och din familj,ta hand om varandra.

    • Åh vad mysigt det låter Kerstin och tack snälla för dina fina kommentar. Här hemma är det kallt och ruggigt förstås. Hälsa Leffe och sköt om er. Kram Mia

  3. Tycker det låter så härligt och jag önskar jag kunde känna detsamma. Men min kropp och knopp bråkar med mig och då är det svårt att få den känslan att infinna sig. Och det är en bråkig känsla at ha inombords att man brottas så med sig själv… Vill bara gå o gömma mig och inte träffa en endaste en i det här läget… Men jag kommer väl igen, vissa dagar är bara inte topp för mig just nu. Tur jag kan kika in här och lyftas en aning <3
    Kram Anna

    • Du kommer att komma dit söta Anna – ibland måste man bara ha tålamod med vad det nu är livet vill lära en genom hårda prövningar. Jag har haft 11 tuffa månader med att hitta tillbaka till ett liv med hanterbar saknad, inte en sårig sorg som anfaller kors och tvärs. Just nu känner jag en sådan enorm tacksamhet att livet trots allt är så fantastiskt, trots att trauman inträffar och sätter oss i gungfly. Tänker på dig…Kram Mia

  4. Underbart!! Jag är också en ”förbannat nöjd” människa, även om det inte alltid låter så i min blogg 😉 Det är skönt att vara det tycker jag!
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *