Fira det som firas kan

Det är enormt viktigt att ta vara på livet, stunden och oavsett om det handlar om att socialisera eller att konsumera så tror jag att det i lagom dos är högst energipåfyllande och bra för välmåendet. Jag tror att vi alla i släkten har blivit bättre på att njuta och ta vara på…..Själv har jag övergett devisen ”fira det som firas bör” och lever numera efter devisen ”fira det som firas kan”. Det är två helt skilda synsätt kan jag meddela.

Imported from Pixbox

Igår hade våra underbara fröknar i åk 1 ordnat med 100-fest. En fest för att fira att barnen gått etthundra dagar i åk1. Festen föregick förstås av en hel massa jobb kring just 100.

001

Barnen var härligt finklädda och det bjöds på semlor och saft, popcorn, disco och en massa 100-snack. Avdelning fira det som firas kan. Underbart!

Rektorskan själv har inte firat med semla på väldigt många år – faktiskt inte sedan jag var gravid sist i början av 2006. 9 år sedan. Hrm….det känns ok. Alldeles extra ok känns det idag eftersom magen redan är trasslig som den är. Ska köra strikt kost igen – börjar på måndag. Jag känner mig taggad för det nu. Men idag har vi ändå firat lite. Finaste svärmor har sett till att en påse bullar har fått en helt ny innebörd. Nämligen en hel pappkasse med nybakade kanelbullar, mandelbullar och släta bullar. Jepp, eftermiddagsfika blev det definitivt denna lördag.

002

Annars har lördagen varit en leasure historia. TB for på träning och sedan  lördagskneg i spelkiosken, GB tog sovmorgon och fina lånevovvarna Axel och Elsa dök upp hos oss. Så mysigt! Rektorskan blev lite wild and crazy och drog igång värsta husstädningen bara sådär, en lördag. Det är ju mitt söndagsnöje annars. I övrigt har vi mest skrotat omkring i myskostym, spelat spel och njutit av ledighet. Nu är vi alla samlade här på hemmaplan och det preppas för ryggbiff provencale till 2/4 och ugnsgrillad fisk till oss övriga. Ikväll ska vi kolla Gladiatorerna och förmodligen skall huset sin vana trogen byggas om till någon häftig bana. Life as it happens….

Kram Mia

 

 

Friday I´m in Love

Älsklingsdag på så många härliga sätt. Sista jobbedagen och dessutom är den förhållandevis kort. Många veckoprojekt är avslutade och fredagen handlar ofta om att samla ihop sig inför helgen, göra upp planen för veckan som kommer, avsluta och faktiskt även hinna andas en stund. Idag var dessutom bästisMaria tillbaka på jobbet efter skidutbildningen i Sälen för våra åttor, så även fröken Jos. Så himla skönt!  Efter avslutad skoldag for Gabriel och jag som vanligt bort till kyrkan med mat och sedan vidare hem. TB var redan hemkommen efter skola och bilbesiktning och maken anslöt straxt därpå. Brasor tändes, saker plockades undan, hallen ommöblerades efter en routerleverans. Och sedan for vi en vända till stan. Det där händer nästan aldrig, men idag passade vi på. Riktigt mysigt!

010

Nu har vi landat hemma igen. Vinden viner och från himlen kommer något av en ospecificerad nederbörd. På spisen puttrar en het tomatröra till kvällens ”himmapizza” och jag sitter i soffan och snicksnackar med finaste svärmor. Gabriel verkar tyvärr ha fått en febertopp igen och ligger nerbäddad i soffan, vilken tur att helgen är nästan oplanerad. Mat hemhandlad, bara inläsning till jobbet och därmed tid för en massa mys. Hoppas ni alla får supersköna dagar….

Dagens highlight: Fick en ljuvlig flaska rosébubbel av en fantastisk förälder idag. Tusen tack Helena, det finns ingen som är så duktig på feedback som du.

Kram Mia

Went shopping today…..

Vaknade upp så mycket piggare här idag jag och Gabriel och kunde därmed bevista skola/jobb (som då är samma ställe förstås) några timmar denna torsdag. Underbart skönt när det är som vanligt. Extra skönt var det också att efter uträttat värv kunna stanna och storhandla. De sista veckornas varje-dag-handling tär hårt på ekonomin. Inte heller så kul att använda ”vanliga lönepengar” när det finns ett matkonto (dit dock pengar överförs vid ett visst datum, därav småhandling i väntan). Våldsam ilandsproblemvarning, jag veeeet……

001

Bagaget fullt, inte konstigt att man inte är trådsmal precis. Hehehehe….Medan uppackningen pågick anföll tacksamheten mig som vanligt. Tänk vilken ynnest det är att ha pengar att kunna äta sig mätt, välja varor och inhandlingsställe! Och även om det förstås hade varit urkul med ett bagage fullt av påsar med kläder, skor, inredning eller annat som inte är mat, så är det ändå något visst med att fylla upp förråden. Inplocket tog sin tid, utrymmespusslet likaså. Och som alltid medför det där lite extra disk, en vända till återvinningen med urdiskade burkar och lite annat trix. Nu är jag högst tacksam över att få befinna mig inomhus. Ute snöar det på tvären och blåser isande kalla vindar, här inne sprakar brasor och doftljusen brinner. På spisen puttrar en Tikka Marsala och golf från Dubai bjuder oss oerhört lockande bilder på TV. TB laddar för konstgrästräning, GB tjurar för att han måste vila även idag från sin träning. Maken kollar flygresor och lugnet ligger som en härlig pläd över oss här i den blekingska Happyvardagen.

Dagens highlight: För första kvällen/natten på länge har jag inget skrivjobb som väntar mig. Det känns superlyxigt!

Kram Mia

Febervims och tröttögon

Natten mot veckans lillördag bjöd inte på någon vidare sömn eller ens vila. Liten Gabriel hade svårt att komma till ro igårkväll och under natten hann han med flertalet febervims om allt från varulvar till attacker från fotändan. Rektorskan har legat dubbelvikt, intrasslad bland kuddar och täcken, snytpapper och nässpray, vattenflaska och feberheta små kroppsdelar. Med egen täppt näsa, bultande huvudvärk och sårig hals. Not nice! Maken for tidigt till jobbet och sedan kröp jag ner och verkligen bredde ut mig i sängen. Trött som en gnu, lindrigt sagt

005

Det blev med andra ord en vabbdag för mami. Och efter att TB farit till skolan hamnade jag i ovanvisade position iförd hela myskostymsbonanzan. Inneuggs, Polarn och Pyret pyjamas och så en härlig morgonrock från Lexington. Och där blev jag visst kvar merparten av dagen med en och en annan utflykt till toaletten, hämta dricka eller Alvedon och lite annat smått. En riktigt vilodag för kroppen med andra ord, dock ej för knoppen. Jag har dundermycket att göra med jobbet så det blev en hel del skrivande där i soffan idag. Och vips anföll skrivflowet, det trodde jag verkligen aldrig med detta enormt torra fastighetsarbete. Nåväl, allt skrivarbete är färdigt (jabadabadoo!) och så även jag. Gabriel och jag har hunnit fräscha till oss i duschen och familjen är nu samlad på hemmaplan. Kvällens grillade cajunkotletter med pommes och bea serveras om en stund och sedan blir det tv-soffan resten av kvällen. Iförd myskostym förstås, dock inte samma som imorse. Jag är ju nyduschad…..

Dagens highlight: Färdigställandet av mitt skrivarbete kopplat till fastighet och inspketion. Inte enkelt och jag har trälat en hel del, men nu….nu har jag bara lite finlir med att kopiera protokoll etc framför mig. Nöjd är nästan ett understatement.

Kram Mia

Delad vab är trippel glädje

Sjukstuga råder på här på Näset. Maken fick ju gå hem med liten Gabriel igår vid lunchtid och vi kunde redan igårkväll lätt konstatera att någon skola tisdag var det aldrig tal om. Jag vet inte hur det är hos er, men i den blekingska Happyvardagen påbörjas genast stora planeringsronden. Självklart inte för att ingen vill vara hemma, men för att hitta den bästa lösningen för så många som möjligt. Denna tisdag skulle det visa sig inbegripa flertalet av familjens medlemmar nämligen. Ett slags delad vab är trippel glädje.

008

Glad kille trots feber, hosta och snorig näsa. Och hur skulle han inte kunna vara just glad. Mami var hemma fram till 9.20 och det blev en skön sovmorgon för sjuklingen. Därefter tog finaste svärmor vid och var här till straxt efter lunch, då maken kunde smita hem och ta sig an finaste ongen. När mami äntrade hemmet vid 16 sprakade brasorna, pannkaksbaket var i full gång och TB var på intågande. Tempot här på hemmaplan är dock oroväckande lågt så här en tisdagskväll. Maken hänger vid datorn, Gabriel ligger nerbäddad i sin säng och kollar Star Wars och rektorskan preppar grillade kycklingklubbor med cole slaw och en bit nybakad surdegsbaguette. Halsen ömsom kliar och ömsom skaver på mig och näsan är täppt som jag vet inte vad. Högst oroväckande läge…..Om några timmar måste morgondagens öde avgöras. Att Gabriel ska vara hemma är solklart, frågan är om mami redan nu ska inse sin begränsning och kurera sig imon eller om hon ska trotsa kroppen och jobba åtminstone halva dagen. Spännande! Klara i-landsproblem som knappt kräver något svar. Det lär ju liksom visa sig imorgon bitti, om inte förr.

Kram Mia

Buller och bång

Ni vet när söndagen sådär snyggt bara rullar över in i måndagen och man vaknar upp utvilad med full koll på läget inför en ny jobbevecka. Ni vet när man vaknar innan alarmet bränner av, sträcker sig lite lojt i sängen och hinner ta en lång, skön dusch. Strosa omkring i huset, smörja in kroppen och käka frulle i lugn och ro. Så var det INTE idag vill jag lova. Inte ett rätt för att vara helt ärlig. KompisMalin beskrev det där häromdagen på ett ljuvligt sätt:

Morgonstund har grus i ögonen, sågspån i hjärnan och bly i fötterna…..typ lite så.

Lägg där till en värkansatt make som knappt fått en blund i ögonen inatt, en genomförkyld (och  eventuellt febrig) Gabriel, en nattskrivande mami och en TB med nackont. Samt ett larm från Securitas kopplat till jobbet. Oh Holy Moly, vi snackar buller-och-bång-start istället. Roddande hit och dit så till den grad att jag sladdade in på tvären lagom till 07.59,30 pip, mumlandes mitt mantra: Solen Mia, solen…..

Imported from Pixbox

Nåväl, det blev en bra jobbedag trots en lite hektisk start. Gabriel klarade sig fram till lunch sedan fick maken snällt vabba, TB var hos världens allra bästaste idrottsfysiolog Tommy som fixade till honom. Nu är det vila som gäller till imonkväll och därefter enbart löpning några dagar. För TB alltså. The Little fellow ska vara nerbäddad och kurera förkylning, hosta och feber. Och jag gissar, gissar att vi kommer att gå ett antal diskussioner kring M-Stationträning, fotbollsträning, skolan det närmaste dagarna. Jippie! Rektorskan sliter hårt inför den stundande tillsynen från Folkhälsomyndigheten. Ja, ni läste rätt. Inte nog med att Karlskrona kommun har tillsyn på sina skolor från Skolinspektionen, nu ingår kommunen även som en av 60 kommuner i tillsyn på egenkontroll, städning och ventilation. Sedan detta kom till min vetskap i torsdags har jag hunnit ställa frågan 7011 gånger: ” Lasse, var är du. Led mig rätt bland dina papper, pärmar, leverantörer, protokoll och annat…….”

Idag har jag dock vittjat lite jaktlycka. Prisa! Imorgon ska syster yster och jag beta av några punkter och skrivjobbet, ja det förföljer mig såväl under jobbtid som under hemmatid och om nätterna förstås. Det är verkligen inte lätt att hinna uppdrag som detta samtidigt som man ska hålla verksamheten igång. Jag kan inte undgå att fundera kring hur i herrans namn tankegångarna går på vissa andra institutioner. Men men, när detta är klart kommer vi att ha tagit ännu ett kliv framåt i vår roll som fastighetsägare bästisMaria och jag. Och saknaden efter Lasse på Svettpärlan har aldrig varit större. Nu middagsprepp, sen skriva, skriva , skriva medan tvättmaskin snurrar, handbollen pågår för fullt, läxor läser/plugg utföres. Man vet att man inte lider av sysslolösheten i alla fall.

Kram Mia

Om söndagens vila

Jag är uppvuxen med en mor som inte sällan påpekade att ”man skall helga vilodagen”. Så här med barndomen i backspegeln kan jag inte direkt minnas vad som gjordes om söndagarna, före fotbollens intåg i min värld vill säga. Från dryga 11 års  ålder var jag en del av Trions damlag och omfattades då  av såväl träningar som matcher och hela vår sociala gemenskap vardag som helg och jag gissar att det innebar att min ömma moder och fader planerade sina helger utifrån sitt tilldelade chaufförsskap. Att min älskade lilla mamma skulle städa, tvätta, baka eller möblera om (vilket hon gjorde i tid och otid) på en söndag håller jag dock för helt osannolikt. Det är inte utan att hon är lite skeptisk till mina helgplaner då och då….

041

Denna råkalla söndag i januari bjöd på en härlig morgon med sol. Maken for på fika med kompisAndy och Milou och jag tog en långpromenad, medan kidsen vilade sig. Gabriel är genomförkyld och TB sjötrött, vilket lämpade sig väl för en leasure söndag på hemmaplan. Efter promenad, städ och allmänt trix for jag för att hämta mor och far hem till oss. Här bjöds det på brasmys, brunch och fix av deras månatliga ekonomi. Underbart mysigt att ha dem här i all sin enkelhet. De strosar omkring, gosar med Milou, njuter av brasvärmen, kollar sportTV och plockar i sig rejält med mat och dryck. Framåt eftermiddagen tog vi med dem för lite handling och sedan lämnades de av hemma. Lite trötta men nöjda……

010

Vi hann med en kort stund i trädgården innan solen valde att vandra vidare för dagen och Gabriel säckade ihop. Det är drygt att inte känna sig helt 100 och han är duktigt irriterad på sin täppta näsa och irriterande hosta. ”Alltså allvarligt, nu missar jag skitmycket viktig träningstid för mig”, utbrast han och hans normalt sett ljusblå ögon blixtrade till i en helt annan nyans kan jag meddela. Nåväl, lite omstrukturering av garderobsyta, stora stryktvätten och så lite skoljobb senare så kan jag nu konstatera att det är söndag kväll. Det är inte klokt vad snabbt våra helger går. Gårdagen tillbringades på Åvallen med herrlagsträning för TB, egenträning för GB med papi och kompisLasse (som fick agera målvakt) och fikaansvar för herrlaget för mami. Fix med hemmaekonomin och tvätten, sedan for vi till lokala Thaien och njöt av en helt fantastisk buffé. Filmtajm och tidig kojning i soffan gjorde dagen komplett.

Nu vankas här snart söndagsmiddag med kycklingroulader, sås och potatis samt varma grönsaker. Mumma! Vi håller en tumme eller två för att Gabriel inte skall bli sämre, då jag verkligen behöver vara på jobbet denna vecka eftersom bästisMaria far med våra elever i åk 8 på skidutbildningen i Tandådalen denna vecka. Någon speciell söndagsvila har jag väl egentligen inte ägnat mig åt, men väl förberedd för en ny vecka –  det är jag då sannerligen. Kram Mia

Helgintro

God morgon, kalla vackra januarilördag! Rektorskan har tassat upp och sitter insvept i mysfilten i Lassesoffan med tända ljus och laptopen i knäet. Huset är lika tyst och stilla som det brukar vara på helgmornar och jag bara älskar det där lugnet – en underbar kontrast till vardagsmornar då allt skall gå i 190.

002

Helgintrot startar förstås redan på fredagen här i Happyvardag. En kort jobbedag, en helghandling och så hem. Packa upp väskor, plocka in matvaror, rensa ut där det behövs. Bära in ved och så en sväng med snabeldraken, ladda tvättmaskinen och plocka undan samt ta en eftermiddagsfika. Och så en promenad med Milou medan det är ljust. Igår lyckades jag minsann precis hinna ut innan solen började sänka sig bakom träden och vi tog vägen längs havet. En försmak av våren bjöds det på – en glittrande sol och en massa fågelkvitter. Underbart! Väl hemma påbörjades preppen av kvällens middag – Entrecôte Provencal till make och TB, ugnsbakad lax till oss andra. Lite varma grönsaker, en rödvinssås och en kall fetadito. Gabriel dukade bordet, maken var i stan och fikade med kompisLasse och TB vilade ut efter en hektisk vecka. Brasan tändes, fredagsbaket spred en härlig doft i huset. Innan middagen avnjöts hade vi fredagsavstämning framför brasan – hur veckan varit, vad helgen skall bjuda på, planer och annat skoj. Det är alltid lika festligt att höra vad som tas upp – på många sätt tänker jag ofta att vi är så lika och vid tillfällen som detta så olika i vad vi tar upp. TB hade haft flera betygsamtal under veckan som han refererade till, Gabriel pratade mest om helgens olika träningstillfällen. Maken närde tankar om ny soffa och ny möblering till TV-rummet och rektorskan pratade mest om sovmornar och helgmys.

006

Efter intagen middag gick vi in i tävlingsmode och laddade för På Spåret. Ja inte TB förstås, han tycker det där är såååå medelålders, men vi andra tre. Mycket lyckosamma idag med både Milwaukee och Nairobi på 10 och sedan en mängd rätta svar på frågorna. Sen slocknade vi Gabriel och jag. En lång natts sömn på väg mot lördag med andra ord och jag kan nog inte annat än hävda att vi är utsövda. Nu väntas här konstgrästräning för såväl TB som Gabriel med föräldrar och sedan en helt oplanerad lördag. Det är bra nice det…..Bättre helgintro kan man knappast ha….

Dagens highlight (fredag): Överlämnandet av mat till kyrkans solidaritetsarbete. Det kändes fint i hjärtat med ett 20-tal portioner till behövande.

Kram Mia

Halleluja moment

Rektorskan har en klar uppfattning om hur det där med kunskap, lärande och utveckling bäst går till. Inte sällan återkommer hon till detta, så igenkänningsfaktorn kan möjligen bli hög. Det är min sanna övertygelse att utveckling sker när tiden är inne. Inga blommor växer snabbare för att vi drar i dem och vi måste lära oss att ha tålamod med den där tillväxten. När det gäller våra söner har det varit synnerligen tydligt att de gärna behöver andhämtningspauser för att låta kunskaper och färdigheter sjunka in, bearbetas och omvandlas till användningsbara diton. Och det är sannerligen inget vi har hymlat om att den där tillväxten har låtit vänta på sig, både länge och väl i vissa fall. Jag är innerligt stolt  över att kunna säga att jag lyckats ha is i magen, inte bara en gång eller någon gång utan många gånger och ibland även under längre perioder.

002

Ni vet ju att det är så enkelt att jämföra barn, så även för oss även om det är dryga 10 år mellan grabbarna i Happyvardag. TB knäckte läskoden först i åk 2 och under sina första år var egentligen absolut ingenting lätt för honom. MEN…det där har vi med all önskvärd tydlighet lärt oss med åren att det inte alls behöver vara något dåligt eller ens ha några mindre trevliga effekter på framtiden. Tvärtom! TB lämnade åk 9 med 285 poäng av 320 möjliga (och då är 160 godkänt) och nu på gymnasienivå har han i stort sett A och B i samtliga ämnen. Men det viktigaste av allt……han har lärt sig att aldrig ta kunskaper och färdigheter för givna. Han har aldrig kunnat förvänta sig att bara kunna, han fick tidigt inse att hard work och dedication är viktiga keywords. Och det har visat sig, att de som hade väsentligen mycket lättare för vissa saker inte alls har haft samma utveckling. Vilket naturligtvis ger mig vatten på min kvarn…..

002

Liten Gabriel visade sig ha en språkförsening, vilken har ställt till det för honom med läs och skriv, och lägg därtill ett enormt ointresse så förstår ni säkert att vi har haft lite att stå i. Inte för att vi har bedrivit skola på hemmaplan, knappt ens legat på med läxor etc. Sakta men säkert har Gabriels självförtroende stärkts via en balanserad coaching och han har nu tagit sjumilakliv framåt. Efter ett väldigt leasure jullov har förmodligen massor ramlat på plats och plötsligen fungerar så många saker såååå mycket bättre. När han inför denna veckas läsläxa plötsligen läser nästan flytande och med intonation, betar av uppdrag efter uppdrag på Nomp utan några som helst problem, självmant skriver berättelser (för hand) här hemma och vill leta fram nya böcker då kan man ju inte undgå att känna lyckan bubbla omkring i kroppen. Mister ”gäst i verkligheten” har numera koll på allt och ingenting, bad självmant om att få jobba med kartkunskap igår och refererade såväl nyheter som väder – då måste jag erkänna att såväl make som TB och rektorskan utbytte mycket förvånade blickar och säkerligen funderade fler än jag på om det möjligen hade slagit runt för honom eller. Vid sänggående igårkväll fnittrar Gabriel och säger: ”Är det inte häftigt mami?” En trött och lite disträ mami kontrar förstås med att det är superhäftigt, varpå Gabriel utbrister: ”Ja, jag kan knappt förstås det själv. Jag har ju liksom blivit värsta skolkillen nu alltså. Oh yeah!” Och vet ni vad, det var precis där och då som jag insåg att nu Gabriel, nu är du galet lik din bror igen. Att se hans vackra lilla ansikte glittra av förtjusning över att äntligen har erövrat kunnande. Att märka att han förstår precis vad hard work and dedication betyder, åtminstone kopplat till denna situation. Att få dela hans förtjusning och strössla honom med lovord. Herre jisses vad underbart det är att få vara en del av barnens skoläventyr. Äntligen var han redo….

001

I övrigt har det knappast varit så många andra halleluja moment denna torsdag. En rivstart redan 08.15, känslan över att vara överallt och ingenstans samt ett mail om ännu en tillsyn har definitivt varit något utav en solförmörkelse. En tillfällig sådan. Det jobbas numera på bred front i vår kommun så förutom att alla skolor ska ha tillsyn från skolinspektionen så skall alla också få dito från Folkhälsomyndigheten kring inomhusmiljön i skolan (så som städning och ventilation). Vänligen fyll i redogörelse, vänligen inkom med dokument, rutiner och protokoll samt vänligen avsätt tid. Puh! Den där forskningen som visar att framgångsrika skolor blir det bland annat för att man arbetar väldigt verksamhetsanknutet, den forskningen tror jag inte har framkommit till berörda instanser. Ty så mycket tid jag har lagt de senaste veckorna på detta…..grrrrr….när jag så mycket hellre vill tillse kvalitet i verksamheten, vara en del av den, leda, coacha, utveckla och följa upp. Nåväl, efter en kort mellanlandning på hemmaplan i eftermiddag har nu Gabriel lämnats på fotbollsträning och rektorskan har farit tillbaka till skolan för kvällens föräldramöte kring moderna språk och språkval. Jag gissar att jag kommer att hänga i soffan som en utfälld pläd efter uträttat värv.

Imported from Pixbox

Kram Mia

Är det ok att vara nöjd i dessa tider?

Eller föreligger det en risk att man kategoriseras som visionslös, oldies eller förvaltare i så fall? Det känns som om så mycket här i livet handlar om ”mer”, ”framåt”, ”bättre”, ”annat”. Det kan anas mellan rader att det är mindre kreativa människor som är nöjda och slår sig till ro med det man har. Visst gör det där en lite beklämd! Inte för att jag egentligen bryr mig om vad andra tycker och tänker om mina val här i livet. Inte för att jag har något emot att kategoriseras egentligen. Inte för att det där ändrar min egen uppfattning om livet. Kanske bara därför att jag tycker att det är så sorgligt att se vad stress, press och prestationskrav gör med människor. Kanske bara därför jag ser så många som missar nuet på sin jakt efter framtiden.

006

Någon sa till mig häromdagen: ”Jamen du är ju så förbannat nöjd jämt”. Och det är sant. Jag är så förbannat nöjd om inte jämt, så nästan jämt i alla fall. Inte visste jag att det där kunde uppfattas som något provokativt, näst intill negativt. Jag har funderat på det där sedan dess. Funderat på om jag alltid har uppfattats som ”förbannat nöjd” eller om det är ett tillstånd jag har utvecklat på senare tid. Funderat på om det är en allmän uppfattning att jag är ”förbannat nöjd” och om människor i allmänhet sätter likhetstecken mellan det och negativt. Funderat på hur jag faktiskt vill bli uppfattad av min omgivning. Och ironiskt nog har jag kommit fram till att jag verkligen är nöjd med att uppfattas som ”förbannat nöjd”. Jag är ingen sökande människa. Jag är ingen globetrotter, ingen äventyrare. Även om jag till viss del uppfattas som entreprenör, så när jag en stark förvaltande sida om än med en nytänkande touch. Privat är jag ingen rubrikernas människa. Jag trivs allra bäst med att stå bakom och coacha. Jag är verkligen nöjd med det jag har och det liv jag lever.

004

Lyckan över att ha en underbar familj, ett trivsamt boende och möjligheten att kunna äta mig mätt på sådant som jag gillar är enorm. Det kan låta bra fånigt, men jag tänker dagligen, många gånger varje dag att det finns så mycket som gör mig så glad. Om det där är lycka, glädje, ödmjukhet eller tacksamhet det ska jag låta vara osagt. Men jag har kommit på mig själv med att allt oftare uppmärksamma och uppskatta alla de där sakerna som så lätt försvinner i sorlet i livet, de där självklara ingredienserna. Inte sällan tittar jag mig omkring hemma, kramar om min familj, tänker på saker och blir sådär härligt varm om hjärtat, ut i hela kroppen. Det är så svårt att förklara, det låter så banalt men trots att livet inte alltid bjuder på så där väldans enkla utmaningar så är jag sjukt tacksam över att det ändå inte är svårare ändå. Lillördagen på jobbet har minsann försvunnit i ett huj. Från en arbetsuppgift till en annan, från en klass/grupp till en annan och från ett möte till ett annat. Pust pust flås flås, men jag har i alla fall inte paddlat i bakvatten. Gabriel träning var idag inställd och jag var inte lika besviken som honom. Att få en kväll på  hemmaplan kändes bra fint. Nu har vi kört en avancerad form av kylskåpsrens och alla är mätta och belåtna. Dags att socialisera soffan, mysa tillsammans och sedan kanske unna oss en kvällsfika.

009

Dagens highlight: Att den som beställde snön till Blekinge glömde bort att samtidigt kryssa i en önskan om minusgrader. Snart har det regnat/töat bort. Jippie!

Kram Mia