Nu har vi jul här i vårt hus…..

Jahaja, lördag den 20/12 och första jullovsdagen har gjort entré. To-do-listorna lyste imorse ännu med sin frånvaro men  det verkar ta mig tusan som om det går att rodda ihop en tillvaro ändå. En jul likaså. I´m in chock. Rektorskan som alltid har förlitat sig på sina älskade listor måste nu omvärdera detta. I torsdags överraskade jag mig själv med att julhandla mat och övriga attiraljer – nu återstår bara lite komplettering och jag tänker att mina fina närbutiker har öppet varje dag till kl. 21 så det kommer att lösa sig. Alla julklappar är införskaffade och det återstår bara bonusgrejor om jag skulle vilja köpa något,  vill säga. Denna lördag före julafton har jag dessutom julstädat huset de luxe, julpyntat och tagit i granen. Och vänner är vi visst fortfarande, trots att julgranen i julgransfoten och belysningen på plats är två av årets mest känsliga ögonblick alla kategorier. Allt detta utan en enda planering eller  en enda to-do-lista. Fantastiskt!

005

Fredagskvällen avrundades tidigt och jag tror vi alla kojade innan 22.10. Vaknade sedan 04.12 av att lilla Doris krafsade och behövde ut och kissa. Jisses, vi har alla glömt hur det är att ha vovvebebbe helt klart. Sen kröp hon ner och somnade om supergott med en trött rektorska. Inte förrän 08.30 orkade vi masa oss upp. Städ- och pyntlördag och nu har vi ett underbart lagom julpyntat Happyvardag. Gabriel han valde själv ut sina favoriter allra först, varför Lasses stjärndraperi, morfars spelande jultomte och mormors fina tomtehus hamnade i hans rum. Så nöjd kille…..

004

Struktur, kontroll, organisation i all ära men…..Jag har lärt mig något värdefullt i år och jag hoppas och tror att jag ska bära den vetskapen med mig i mitt fortsatta skapande av leverne. Att leva efter planeringar, organisation och listor för att kontrollera sitt liv är inte en förutsättning för att det oväntade inte ska hända. Att tro att man har kontroll är inte detsamma som att livet blir så som man har tänkt sig. Just saying…..Ibland gör man helt klart klokt i att go with the flow och förlita sig på att man har en handlingsberedskap för de situationer man hamnar i. Har jag märkt…..

Maken har haft eldvakt hela dagen till oss frusna andra och TB har först lördagsknegat och sedan tränat fotboll. Framåt kvällen drog Gabriel och jag på en snabbshopping och hamnade i värsta bilkön efter en viltolycka. Hua, stackars människor! Dagens perspektiv – igen så värdefullt! När vi kom hem hade maken precis påbörjat helgens kockskola med TB. Idag stod det oxfilé Provencale med rödvinssky på menyn (liten GB och jag käkade förstås fisk istället) och ni kan tro att det luktade mumma. Han är läraktig vår gode TB – lycklig flicka som fångar honom och får en hemmakock på köpet. Nu sitter vi här i soffan och kikar på vårt julklädda hus. Vackert och rofyllt, imorgon väntar julstökssöndag hos Allra Käresta Syster med familj.

Kram Mia

Från en diskbalja till en annan

Eller helt enkelt en win-win situation. Det beror alldeles på hur man ser det och vilken förkärlek man har för olika ting här i vår vardag. Att rektorskan har en förkärlek för hushållsarbete har väl knappast undgått någon och att hon gillar att vara en högst deltagande del av verksamheten på Friskolan Svettpärlan får säkert inte heller någon att höja på ögonbrynen direkt. Vi löser väldigt många av våra tillfälliga vakanser på jobbet internt eftersom vi tror att det är bäst för våra elever och vår verksamhet. Som ledare (och chef) ser jag det som en självklarhet att även jag ska bidra med detta, även om det oftast innebär att jag får lösa mina egna arbetsuppgifter på kvällar, nätter, helger och lov. Jag gillar att möta mina elever och min personal i situationer där jag själv är aktivt deltagande, inte bara ”runtstrosande” och hälsa på. Denna vecka har jag kockat då en ordinarie kock är på solsemester och idag bjöd vi på Tomtegröt med skinkmacka – ett utskick till eleverna i åk 6-9 samt övriga klasser (F-5) på plats på skolan. Jisses vad man får skrubba tomtegröt från tallrikar, bleck och lite alla möjliga ställen mina vänner – det blir verkligen som klister. Hrm….sådär mysigt, helt ärligt. Efter uträttat köksvärv var det bara att svida om och ramla ner till mitt kontor för att fixa det sista inför jullovet. Ensamma kvar på stället (förutom fritids då) var vi Marie och jag och vi fick massor av gjort både hon och jag. Så himla skönt! Nu tar vi minsann jullov!

004

Så väl hemma tog vi emot vår lilla kompisDoris som ska fira jul och nyår här hos oss. Doris är en förtjusande liten dvärgschnauzer vars familj är på semester i Florida. Efter lite upplock, en promenad med Doris och en superlång dusch var det bara dags att ta itu med nästa hushållsarbete – nämligen preppa fredagsmaten här hemma. Ikväll blir det en het chiliköttfärspaj med en krispig sallad, surdegsbaguette med nypillede reijer och hummeraioli, lite ost och kex förstås. Jag kan väl säga att makens ursäkt i vardagen om att han inte är sugen på att laga mat även hemma har fått en helt ny innebörd för rektorskan. Icke desto mindre behövde ju maten fixas och disk diskas undan. Jag konstaterar med ett glas rött i handen att jag är trött och lite sliten, men mycket mycket tacksam över att officiellt kunna titulera mig jullovsfirar nu.

Skål och Happy Friday, folket! Kram Mia

Julstatus oklar

Högst oklar skulle jag vilja säga. Sitter här i någon slags paltkoma möter jagharvaritvakenalldelesförmångatimmaristräck och funderar på om jag överhuvudtaget har något som helst koll på läget inför den kommande julen. Vilken dag är det egentligen? Vad borde jag ha gjort till dags datum? Och för guds skull vem har snott mina to-do-listor? Har förresten inte alla börjat exceptionellt tidigt med allt i år? Det känns som om jag har läst om julgransklädning, hemgjort julgodis och glöggmingel under en längre period än vad som borde betingas av den kommande julen. Och kors i hjärtanes vad alla bakar och står i. Det känns som om någon typ av kollektiv regression till mormors tid har drabbat hela bygden (eller åtminstone merparten av facebook i alla  fall). Varenda gång jag nu loggar in  på fejjan förväntar jag mig numer minst bilder på korvstoppning, hemkokta gröten, byktvätt och kommandoran. Själv sitter jag mest still båten, so to speak. Eller är det så att rektorskan till och med har fastnat där bland åror och öskar?  Läget är som sagt var högst oklart…..

Imported from Pixbox

Klart står dock att julen inte skall firas här i den Blekingska Happyvardagen. Eller hur lät det där egentligen, det är ju klart att vi ska fira jul (annars skulle nog Mr Bark junior gå bärsärk) men vi ska inte ha julfirandet här hos oss som vi brukar. Vi har valt att helt bryta mönster och istället vara hos Allra Käresta Syster med familj för jullunch och sedan lite eget firande med finaste svärisarna på kvällen. Jag vet inte om det är det som har förvirrat rektorskan till den milda grad att  hon helt tappat all planeringsförmåga, eller om det helt enkelt är så att kontrollbehovet har tämjts. Hur eller hur så finns det inte en endaste to-do-lista att uppringa så långt ögat når, inte ens en liten mental sådan. Jag verkar helt avslappnat lugn harmonisk och det där mina vänner, det där kan ju vara ett tecken bra nog som vilket annat som helst – wild and crazy, normalitet eller inlåsning på S:t  Lars. Same same……

002

Veckans lillördag startade i ottan kan man säga. Kl. 04,23 vaknade liten Gabriel av mardrömmar ( stackars barn, undrar vad det är han bearbetar nattetid egentligen) och eftersom hans ömma moder hade klockat in vid tiden för hans läggning igårkväll kan jag nöja mig med att säga att uppenbart hade hon fått sina timmars sömn. Helt uppenbart eftersom hon plötsligen var klarvaken. Insikten som når en där i soffhörnet, insvept i filt och med en kopp varm saft i näven, kan vara positiv men också förödande olycksbådande: Det lär bli en lååååång dags färd mot kväll. And so it was. Idag har rektorskan kockat i köket med maken eftersom kock nummer 2 är på semester och idag lagade vi Pasta Bolognese. Det gick naturligtvis alldeles lysande, vem hade förväntat sig något annat. Hehehehe… På förmiddagsrasten (30 minuter) hann jag leka rektorska för en stund och skriva på alla 104 betygen samt hålla i trådarna för en pedagogisk utredning, sedan kastade hon sig in i lunchuppdraget. Efter uträttat köksvärv var det bara till att svida om, debriefa dagen med delar av personalen, fixa lite pappersexercis samt deltaga på F-5mötet med info. En eftermiddagsfika med Maria senare så landade jag på hemmaplan kl 15.55 Puh!

Upplock, laga middag (men jippie, så sugen på det efter en dag i köket) och så en megaskön dusch. Nu är disken diskad, tvättmaskinen snurrar och jag har kraschat i soffan. Min ögonlock är mer än lovligt tung och jag inser att jag inte alls lär bli långrandig ikväll (om jag inte mot all förmodan skulle komma in i 129:e andningen eller så). Det innebär alltså att det varken kommer att planeras något julstök, ej heller produceras några kreativa to-do-listor. Högst chockerande, jag vet…..

Kram Mia

Att stå i båge i tandläkarstolen

Det har man gjort några gånger de senaste 15 månaderna. Gu hjälpe! Ni vet när det ilar från tåspets till virrepinnen högst upp på hjässan. Det här med mun och tänder och smärta är något alldeles utöver det vanliga vågar jag påstå. Ont har jag haft och ont har det definitivt gjort på besök i tandläkarstolen. Minnespåren sitter  djupt rotade i hjärnan och det var ingen god nattsömn det bjöds på inatt vill jag lova. På dagens agenda stod nämligen ett besök hos tandis för en liten korrigering i mina två hängbrosystem i munnen. Vad det där egentligen skulle kunna innebära vet man aldrig på förhand men jag hade såväl plan A som B upprättad. Förstås!

004

I planen (vilken som av dem) ingick en kort jobbestund på morgonen och sedan tandläkarbesök. För att försöka skapa ett positivt omen valde jag att lämna alla jobbesaker kvar i skolan. Idag var jag lite pirrig i magen och bedövningen höger överkäke och vänster underdito gjorde ont. ALLT gör ont i min mun. Själva ingreppet med att rensa/skrapa bort överflödigt lim som hamnat galet, rengöra och slipa gick över förväntan, även om Carina ibland vänligt lade sin arm på min axel som ett tecken för att jag skulle sjunka tillbaka mot ryggstödet och Magnus fick påminna mig om att andas. Lättad lämnade jag tandläkarstolen bakom mig för bra tag hoppas jag. Lagom bedövad med hängande kind och sluddrigt tal svängde jag förbi lilla mamma och kramades en stund innan jag äntrade skolan straxt innan lunch. Så vansinnigt turligt serverades det sedan soppa, mjuk smörgås och yoggi idag till lunch. Mumma!

Och visst blev det plan A och en hel massa bonussaker gjorda på jobbet. Vi avslutade jobbedagen jag och bästisMaria (förutom fritids nästan ensamma på bygget) med en mysig fikastund. Det var verkligen länge sedan vi eftermiddagsfikade. På vägen hem stannade Gabriel och jag på Willys för lite mysshopping och nu har vi landat hemma. Bedövningen har släppt helt och hållet och jag känner mig förvånansvärt pigg. Det där som skavt, ilat och ställt till lite bekymmer kanske han fick bukt med trots allt. Whoop whoop! Dags att fixa en bakpotatisbuffé  och sedan ta sig an kvällen i myskostymsmode@soffhörnan. Imorgon ska jag kocka med maken i köket.

Kram Mia

Små barn små bekymmer, stora barn…..

Åh fy farao vad jag ogillade det uttrycket då jag hade mina grabbar små. Sådär nedlåtande, klapp-på- huvudetmentalitet på något sätt. Jag minns hur jag satt där som en zoombie efter otaliga sömnlösa nätter och med en ständigt växande mental to-do-lista och så menade något att det där bara var en bagatell liksom. Eller alla tankar och känslor som kommer med amning, plötslig spädbarnsdöd, nappen, blöjan, utveckling, pottan, maten, normalitet, drycken, tandborstning, sjukdomar, hemmets faror, lämningar/hämtningar, förskola, BVC, föräldragrupper och gud och hans moster. Grrr….För mig var det verkligen obegripligt att något annat skulle kunna vara svårare, jag vet naiv var visst mitt alias då (tillsammans med hönsmamma förstås).

Imported from Pixbox

Nu har jag blivit lite klokare. Och äldre (det märks med all önskvärd tydlighet). Jag tror förvisso inte att jag slänger mig med uttryck som ”små barn små problem, stora barn stora problem”, men jag vet numera att varje tid kommer med sina brydderier, sina vedermödor och sina utmaningar. Har jag märkt. Så även det med all önskvärd tydlighet. Jag har också märkt att trots att man har varit i en typ av utvecklingsfas tidigare så innebär det inte per automatik att man har handlingsberedskap nog för att fixa det där. Absolut inte. Särskilt inte eftersom det har visat sig att barn verkligen är olika (hallå hej AnnaStina, hur dum har jag varit och inbillat mig annat).

004

När vi nu lever med kids i två helt olika faser i livet så blir perspektiven rätt sköna ibland. Det känns befriande enkelt med Gabriels utbrott när det går fel på ett spel, jämfört med att diskutera student, fester och resor med TB. Likväl som det är rätt nice att kunna hjälpa TB som diskussionspartner i hans skoljobb eftersom han själv ändå måste ta det yttersta ansvaret för sin uppgift, jämfört med att verkligen traggla läsning med liten Gabriel. Var tid har verkligen sina ups and downs, sina fördelar och sina kamper. TB fyller ju snart 19 år, har körkort och bil, får gå på krogen och köpa alkohol. Hua….det där är inte alltid superenkelt att deala med som hönsmamma. Denna helg stod dessutom ett besök och inflyttningsfest hos kompisOliver i Köpenhamn på programmet. När man har mumlat mantrat ”stick du stygga tanke för du finns inte” ett hundratal gånger och man fortfarande befinner sig i samma situation då vet man for sure att det finns ingen annan väg än framåt, igenom. Det är då jag vill knäppa med fingrarna och köra en Burt (minns ni Lödder) och vips är vi förbi detta.

Imported from Pixbox

Nåväl, söndagskvällen är här och TB sitter på tåget på väg hem från Köpenhamn. De verkar ha haft superkul och han har hållit sin ömma mor i vetskap om sin status varje lunch. Helt ärligt har jag kunnat fungera denna helg och faktiskt sovit båda nätterna, inte varit hypernervös hela tiden med andra ord. Man kan nog säga att det alltid är värst innan för mig. Det är jobbigt medan jag känner att jag har påverkansmöjligheten kan jag känna. Inte för att jag har försökt få honom att stanna hemma, men medan jag kan preppa honom full av allt viktigt han ska tänka på. Jamen jag vet, jag är skitdryg. Och nervös och hönsig. That´s me folks….

Nu puttrar en cognacsdoftande fiskgratäng i hummersås och med nypillede reijer i ugnen och själv njuter jag vid brasan. Idag har huset städats, tvätten fixats och hundarna motionerats samt ved burits in och lite skolfix ordnats. En riktigt bra söndag med andra ord. Straxt efter 20 skall TB hämtas vid tåget och han var verkligen i behov av en kebabpizza meddelade han. Gissar att han kommer att sussa sött inatt efter lite gott käk, fika och landningen i sitt eget nystädade och renbäddade rum. Imorgon sparkar vi igång sista jobbeveckan för detta året – känns härligt!

Kram Mia

Flera nyanser av mörkt

Personaljulfest,  hemresa i stormige Alexander och så midnattskojning. Ett sms kl 04.35 och så snodde jag täcket runt mig och somnade om till 8.30. Låg först och lyssnade på det som jag trodde var lugnet efter stormen, men vips så ven det runt knuten igen. Upp och så en skön morgonpromenad med Milou och lånevovven Axel (Elsa är på annat håll eftersom hon löper). Eller skön och skön, ljus och skön på utvägen med vinden i ryggen men på vägen tillbaka kämpade vi i motvind. Dock var himlen ljusgrå och en strimma sol tittade till och med fram. En stund. Vi njöt av en god brunch utan några lampor tända. Efter lunch blev det mörkare igen. Snabbt. Det är inte klokt vad korta dagarna är så här års.

005

Idag har vi minsann sjungit långsamhetens lov. Maken tände brasan redan då vi andra var på morgonpromenaden och sedan har den fått spraka sig igenom dagen. I TV-rummet har Vinterstudion  hållit oss sällskap och vi har mest skrotat omkring här i huset. Gabriel och jag for en sväng för att fixa lite tipperi till maken, till jobbet för att hämta hem lite kvarglömt sedan festen igår och så till City Gross för lite myshandling. Visst är det något speciellt med att strosa omkring med en liten korg och bara plocka på sig lite saker här och var. No stress liksom. På vägen hem, mot havet, möttes vi av en himmel med flera nyanser av mörkt – djupblått, midnattsblått, svartblått och nästan helt svart i ett häftigt mönster. Känslan av Independence Day svävade förbi på något sätt. Väl hemma möttes vi av glada vovvar, glad make, vilt sprakande brasa och så Premier League på tv. Lovely! Nu preppar maken gemüse till kvällens wok. Det blir hot Basil biffwok till maken och laxdito till mig. Gabriel är ju livrädd för grönsaker så han får en wrap istället. Gissar att vi kommer att fortsätta ta det easy resten av kvällen och med vetskapen om att en oplanerad söndag ligger framför oss så är man ju inte särskilt stressad precis. Hoppas ni alla har en skön luciadag.

Kram Mia

Att vara en vinnare

Det är fredag mina vänner. En alldeles väldigt efterlängtad fredag dessutom. Denna vecka har vi haft nedräkning på hur många mornar mer vi behöver stiga upp – galet mörkt och ruggigt att ta sig ur bädden ju. Idag var det dessutom extra tidig uppstigning eftersom vi alla hade lite olika agendor för starten på dagen. Puh! Minnet av gårkvällens luciasoaré ackompanjerade oss dock genom alla morgonbestyr och jag tror vi alla nynnade olika stämmor av samma sång……

Lotta Hanssons foto.

Vi bakade ihop denna luciasoaré med en julbasar för att hedra min brors minne – alla intäkter går oavkortat till välgörande ändamål i landet han älskade, nämligen Thailand. Försäljningsdisken dignade av vackra julföremål, underbara betongljusstakar, egenhändigt gjorda serietidningar och hembakat samt julgodis – allt tillverkat av kreativa Svettpärleelever. Nästan allt blev sålt. Fantastiskt!

006

001

Dessutom hade vi två fina lotterier med bland annat elevalster (konstverk) och en vacker bonad som min far har vävt, en vacker gran, en ljuskrona samt lite Svettpärlegrejor. Vi fick in 11658 kr – visst är det bra fantastiskt. En del klasser fortsätter att samla in pengar och inför årsdagen av min brors bortgång reser sedan vår andra bror ner till Phuket för att överlämna vår pengagåva personligen.

013

011

Kvällen gjorde mig rörd till tårar, av många olika anledningar. Somliga saker är sjukt jobbigt att uppleva första gången sedan man förlorat någon och somliga låtar påverkar mig så enormt mycket. Och så att se alla dessa människor vilja köpa saker för ett gott ändamål. Att se alla mina underbara elever och personal hjälpas åt att ge en Luciaupplevelse utöver det vanliga. Att värmas av så många härliga ord, så många kramar och så många återseenden. Jag lämnade Konserthuset med ett stort leende på läpparna. Tack alla och envar, ingen nämnd och sannerligen ingen glömd.

017

När jag sedan kom hem och möttes av en vinstinfo då svämmade nästan hjärtat över. Denna goding har sett till att jag och maken ska få unna oss en helg på spa i underbara Skåneland, nämligen på Ystad Strandbad. Vi är verkligen dåliga på att göra saker på egen hand maken och jag – sist var sommaren 2012 då vi var på Thåströmweekend på Kronovalls Vinslott. Så det är dags nu…..Tack finaste Diana, jag känner mig verkligen som en lycklig vinnare.

Fredag kvällning och det ser inte ljust ut här i Blekinge. Hela dagen har varit inte bara grå utan med en hotfull mörk himmel också. Det vankas oväder här i krokarna och vi vet att stormen Alexander väntas dra in under kvällen/natten. Vi har säkrat trädgården, laddat med ljus, ved och tändstickor. Som tur väl är har vi ju gasspis så vi behöver inte sitta hungriga. Fast just ikväll är det finaste svärmor som ska rodda här på hemmaplan, då maken och jag ska på personaljulfest. Vi får väl se hur dags vi måste ratta hemåt för att inte hamna i värsta väderkaoset. Wish me luck honeys….

Kram Mia

 

Happiest girl in the world….

Somnade igår som skröpliga tanten och möter nu Nobelkvällen som sprudlande tjejen. Visst är det väl bra märkligt, inte sant? Men idag känns det minsann som julafton, fast den 10 december då. Har sovit som en stock inatt och vaknade sedan nästintill utvilad och pigg imorse, utan vare sig gojs i ögonen eller dimmern på i blicken. Bara det liksom. Bra jobbedag, där jag fick en massa bonusgrejor gjorda, och så tidig hemgång med Gabriel. Idag stod det nämligen leverans på programmet och inte vilken leverans som helst…..utan leverans av min nya tvättmaskin och torktumlare. OMG, I´m in love! Helt prilligt galet nöjd. TB kikade in och bara, ”Eh what morsan, visserligen snygg high tech men hur kan du vara så uppspelt?” Maken sa mest att han inte bryr sig så mycket och jag kan inte klandra dem. De har liksom aldrig mött riktig hushållsarbetskärlek (tack och lov, annars hade jag väl inte fått ha min hobby ifred). Uppdelningen är glasklar i familjen Happyvardag mellan maken och mig – jag lägger mig inte i hans hobby (golf och WoW) mot att han ger sjutton i min (dvs hushållsarbete). Har funkat fint för oss i 24 år. Är ni nyfikna förresten? På mina nya lekkompisar i tvättstugan alltså! Håll till godo…. 001 Åh, visst är de vackra? Underbart stora blåsvarta luckor och så blå leddisplay. Olala! Efter installation (naturligtvis köp och hemtransport av dito) av världens bästa firma, nämligen Luddwes i Nättraby, drog jag till tandis. 45 minuter senare dansade jag ut därifrån med nykollade tänder, rengjorda diton och ett fantastisk bemötande. Magnus och Carina är magiska i sitt sätt  att ta hand om en. Han förstår min oro, bejakar den och hjälper mig att återta kontrollen. Nu vet jag att munnen är frisk (förvisso skadad efter alla behandlingar etc och därför gör den ont fortfarande ibland). Än en gång föresvävade känslan av julafton den 10 november mig. Lovely! TB är hemma efter biokväll/natt hos polare igår, Gabriels träning blev inställd och vi har skämt bort oss själva med lite hämtmat. Nu blir det soffhäng, brasmys och så Champions League ikväll. Jag är verkligen the happiest girl in the world for sure….. Kram Mia

Gammal tant gör så gott hon kan…..

Idag är det minsann lite ynk ynk och onk onk här på rektorskan. Åldern börjar ta ut sin rätt, ett känslomässigt och själsligt tungt år likaså. Tror på fanken att jag känner mig till åren kommen, gammal med andra ord. Det är trötthet och sömnighet, ont på de mest besynnerliga ställen på kroppen och så lite för nära till gråten för mitt eget bästa. En förkylning som lurar bakom knuten (jepp känner den lite då och då), oro över hur det egentligen står till i min mun (och yes, då får jag ju ont lite här och var), knepigt i såväl hälsena och benhinnor (hur det nu kommer sig, tränar ju högst sporadiskt) och så dimmiga ögon med dålig synskärpa. Bara ålderskrämpor känns det som…..

001

Och så längtan efter den där värmen, den där solen, det där ljuset. Puh! Ni märker hur positiviteten fullkomligen sprudlar här inne va! Nåväl, benet vilar jag i högläge och ögonen är minsann nästan helt klara nu så här på kvällningen. Kropp och själ får andas ut framför brasan och jag har tandistid imorgon eftermiddag. Förkylningen tänker jag skrämma iväg med en c-vitaminchock ikväll. Sen hoppas jag att jag vaknar i ett helt annat mode imorgon…..

Kram Mia

Skrytvarning!

Jag hoppas du funderade noga innan du laddade upp sidan, för idag är hon i skrytartagen rektorskan. Och det där kan ju upplevas som något provocerande och mindre klädsamt, men icke desto mindre kan jag hejda mig. Som ni vet är jag ju en ganska glad och positiv person och om jag inte är det är jag oftast ilsket glad som min mor alltid kallat mig. Precis som Lilla My i Mumintrollen. Och ibland är jag skitförbannad och då gör man bäst att hålla sig ur vägen, helt klart. Nåväl, glad och positiv och mycket mycket stolt är rektorskan denna decembermåndag. Idag har vi haft tidningen på besök, vilket i sig inte alltid tillhör vanligheterna, för att bevista vårt lanseringsparty. Är ni nyfikna? Det handlar förstås om något så spännande som böcker….

Är ni sugna på nyskrivna böcker? Idag lanserar vi vårt e-bibliotek svettparlebibblan.se, där ni bl.a. kan läsa 24 nyskrivna "Den magiska dörren" (skrivna utifrån Josef Sahlins romanprojekt). Där finns också filmer i olika ämnen. Välkomna!

Mina fantastiskt duktiga medarbetare Anna och Camilla har arbetet med ett skrivprojekt och eleverna i åk 2 och 3 har skrivit varsin bok: ”Den magiska dörren”. Projektet utvecklades under terminens gång och vips så digitaliserades böckerna, somliga dessutom inlästa med ljud, och idag….idag slog vi upp de digitala portarna till vårt alldeles egna e-bibliotek, nämligen Svettpärlebibblan. På plats var förstås såväl elever som pedagoger och så ”pappa” Stefan som hjälpt till med byggandet av denna hemsida. Underbart snyggt!

001

006

Gabriel är mäkta stolt över sin bok som handlar om……en arg kock och ett fotbollslag. Om ni söker på svettparlebibblan.se (absolut inte www framför) så kommer ni rätt. Väljer ni att gå in via ipaden så kan ni bläddra i böckerna, lyssna på dem som har ljud och framförallt lämna en kommentar. Alla blir så väldigt glada om de får feedback förstås (precis som vi som bloggar). Går ni in via datorn blir det via en pdf-fil och då kan man inte bläddra eller lyssna.  Tanken är att hela skolan ska kunna publicera sina alster här och att det finns sparat år efter år. Dessutom lägger vi upp filmer här från vår skolvardag.  Varmt välkomna alla!

002

Så är då måndagen gången och vi har roddat som tusan på jobbet för att planera om vårt utomhusluciafirande, på grund av estimerat oväder. Det blir nog bra. Och så har maken och jag varit på shoppingstråk. Någon var långt mer entusiastisk än den andre, så har jag inte avslöjat för mycket. Middagen  blev left overs till 3 av 4 och den fjärde fick magstrul så det blev bantningskur istället. Nu pluggar TB, Gabriel läser/lyssnar på böcker på Svettpärlebibblan och själv häckar jag i soffan. Tågbiljetter till TB är inköpta, pengar omflyttade inför helgens utflykt och några räkningar betalda. Snart dags att knoppa…..

Kram Mia