Att bryta mönster

Jag vaknade en julaftonsmorgon och allt var så stilla och tyst…..Tassade upp och tände granen samtidigt som maken tände brasan. Vi sjönk ner i Lassesoffan och bara lyssnade på tystnaden, njöt av en känsla av lugn och harmoni. No stress, inga to-do-listor, knappt några tidsangivelser att passa alls under dagen. Under granen samsades två ensamma små julklappar som utrymmet.

003

Visst hade spistomten varit på besök allt, precis som vanligt. Och precis som vanligt fick vi smyga in och väcka grabbarna Bark, våra sjusovare till söner. Det där med barn som vaknar hypertidigt och därmed får en väldigt lång startsträcka på julafton är inget vi direkt känner igen. Nåväl, upp kom de till sist och öppnade sina presenter. Gabriel fick sitt efterlängtade Fifa 15 och TB fick en ny telefon – pyssel att fördriva tiden med. Förmiddagen rantade sedan på med promenad med Doris, lite plock och don och så stora julbadet förstås. När klockan passerade lunch for vi till kyrkogården för att hälsa på dem som gått för att ej komma åter. Vi tände ljus på flera olika ställen, pratade och snyftade lite och lämnade en noga utvald tomte vid Lasses grav. När vi stod där och omfamnade varandra hände något ovanligt. Ett större sällskap en bit bort började sjunga ”Hej Tomtegubbar” och ropade God Jul. Det finns säkert dem som skulle kunnat snegla med onda ögat, tisslat och tasslat om att det där var väl högst opassande men jag fylldes av en helt oväntad känsla av glädje och hopp. Otippad upplevelse där på kyrkogården, något helt annat än jag tidigare mött men det gav mig helt klart en insikt i hur vi tillsammans i vår familj ska hälsa på vår Lasse hädanefter. Tack Torsten Hansson med familj……tror inte ni kan ana hur viktig den upplevelsen kom att blir för oss  denna första julafton utan en älskad familjemedlem.

014

Klockan 13 träffades vi hos Allra Käresta Syster med familj. Doris fattade snabbt tycke för tomtarna under granen och medan vi andra avnjöt en underbar kalkonlunch hade hon idel skoj där under granen. Många minnen, goa skratt och samtalsämnen som avlöste varandra utan några som helst anknytningen fyllde vår eftermiddag. Och när vi minst anade knackade det plötsligen på dörren.

019

Ingen snö, inga renar stånkade tomten och dök upp med lilla rullresväskan istället. För första gången någonsin blev han konfunderad liten Gabriel och nämnde att det där verkar vara Mats, men släppte sedan det där. Många härliga klappar senare for vi först hem med mor och far och installerade dem i myskostym i fåtöljerna och sedan vidare hem själva. Tusen tack syster yster för underbart initiativ till ett helt annat firande, långt ifrån hur det brukade vara upplagt  och där vår Lasse hade en väldig fokusroll. Jag tror att det här var så viktigt för oss alla.

010

På kvällen dukade vi upp ett väl anpassat julbord med bara våra favoriter – räkägg, två sorters lax med sås, skagenröra, skinka med starksenapen på Valjes grovbröd, ostar, kex och så farmors hemtrillade (och underbara) köttbullar, Janssons och härliga revben. Innan maten kom finaste svärisarna och som av en händelse hade nissarna varit hemma hos oss och lämnat en massa paket. Liten Gabriel kände sig genast manad att läsa och dela ut. Gullplutt, vilken känsla av att vara läskunnig äntligen.

025

Nåväl, god mat och kall dryck. Många skålar, prat och skratt förgyllde vår kväll. Vi avslutade med att spela ett nytt spel tillsammans och vi blev kraftigt distanserade av maken och hans kunskaper. Grrrr…..

028

Vi summerade julafton som väldigt annorlunda men riktigt ok ändå. Att vi bröt tidigare invanda mönster rådde det inga som helst tvivel om och jag tror att vi alla var nöjda med det. Det är ingen enkel sak att gå vidare när man har drabbats av trauman och förluster. Det är inte på långa vägar en enkel match att skapa nya rutiner eller nya mönster. Det är inte helt självklart att våga bryta mönster, när tryggheten i det gamla vanliga pockar på ens uppmärksamhet. Men tillsammans var vi så övertygade om att detta måste bli vägen framåt för oss. Och för rektorskan blev upplevelsen så tydlig:

Gabriel kramar Tomten

Det blev en annorlunda jul i år. En salig blandning av att sakna din fysiska närvaro, bäste tomtefar Lasse, och att vara tacksam över allt det vackra som fortfarande finns här i livet – en balansgång vi kämpar med att bemästra varje dag. Du fattas oss. I allt och ingenting, varje steg på vägen. Vi älskar dig. Och bär dig med oss i hjärta, själ och tanke. Tills vi ses igen. Forever, for always and no matter what…..Love is all around!

Kram Mia

 

 

2 thoughts on “Att bryta mönster

    • Ja, en slags tillvänjning tror jag nog att vi människor gör helt automatiskt. Hoppas ni har det skönt i Blekinge. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *