Någon slags årssammanställning

Så är det då hög tid att avsluta 2014, för att ta nya stora kliv in i 2015. Eftersom vi har haft ett av våra tyngsta år ever utmanar jag icke ödet och skriver en ”egen” nyårskrönika (total deppvarning är jag rädd) utan jag lånar en från jijsdagar istället. På så vis hoppas jag på en lite bredare nyans, so to speak…..Håll till godo, folket!

003

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? 

Jag gjorde många saker som jag aldrig gjort förr, men den absolut roligaste måste nog ändå ha varit eftermiddagen/kvällen då vi åkte ring efter familjen Bovbjergs båt här ute på Näset. OMG, så jag skrattade. Bättre än karusell på tivoli.

034

Genomdrev du någon stor förändring? 

Nope, vi hade nog med förändringar ändå. Men jag lät dessa förändringar vara vägvisare för att hitta harmoni och glädje i livet igen.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Yepp, Camilla och Chrillo fick en underbaring vid namn Noah

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?  

18 februari. Dagen då min bror dog i en fallolycka i Thailand och bröt nacken. Jag minns allt och ingenting. Går igenom denna dag på repeat i mitt huvud under vissa perioder. Det var nämligen samma dag som jag skulle sätta in mina titanporslinisar som dödsbudet kom (typ 20 minuter innan).

Dog någon som stod dig nära?

Se ovan. Min älskade storebror Lasse, barnens fantastiske morbror, Svettpärlans hustomte. Fruktansvärt!

Vilka länder besökte du? 

Danmark, Frankrike och USA (förstås)

Bästa köpet? 

Jag gör bara bra köp (moahahahaha, gapskratt), men vårt nya tak och vår nya altan måste anses som något utöver det vanliga. Har hört från flera att de tror att vårt hus är nybyggt. Nice!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

All  kärlek, all omtanke, all värme, allt engagemang, all hjälp som jag mött efter Lasses bortgång. Alla medarbetare, elever och föräldrar som bara kavlade upp och såg till att vi tillsammans har återtagit kontrollen. Den fantastiska insamlingen i Lasses namn som pågår nu (säg till om du vill skänka en summa pengar) och som går till barnhemmet ”Happy Child” i Thailand.

013

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?

Jag vill så gärna hitta flytet i tillvaron, lite lugn, lite harmoni, lite ”intemålafanpåväggenhelatiden”.

 Vad önskar du att du gjort mer? 

Andats från långt ner i magen. Socialiserat mer.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Tagit ut trötthet i förväg

Favoritprogram på TV? 

Fotboll förstås – främst AIKs matcher

002

Bästa boken du läste i år?

”Mellan fyra ögon” av Denise Rudberg och ”Visning pågår” av Sofie Sarenbrant

Största musikaliska upptäckten?

Återupptäckten av mitt älskade U2

 Vad var din största framgång på jobbet 2014? 

Att hitta och sjösätta en ny organisation samt att skapa ett nytt dokumentationssystem.

Största framgång på det privata planet? 

Att ha släppt taget om mina noteringshäften

Största misstaget? 

Att jag haft förtröstan och trott alldeles för gott om människor i olika professioner kring hanterandet av min brors död och avvecklandet av hans leverne. Arv och pengar kan tydligen ta fram mindre trevliga egenskaperna hos människor Har bitvis känt mig både ledsen och nästan lite kränkt. Det fanns en tid då jag trodde att om man frågar så får man svar och att man blir informerad om vad som gäller. Det tror jag inte längre. Jag har stött på såväl inkompetens som ignorans. Känslan av externas utnyttjande ( kopplat till och av den situation vi blivit försatta i) har föresvävat mig vid mer än ett tillfälle. Sorgligt!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Helt klart en lägre sinnestämning än vanligt men i kombo med många glada och lyckliga stunder också. När trauman anfaller oss lär vi oss att leva än närmare våra känslor och ibland undrar jag om jag någonsin upplevt glädje och sorg så intensivt som i år.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat helt klart, resan till Florida och så renovering

205

Något du önskade dig och fick?

Jag önskar mig sällan något.

Något du önskade dig och inte fick?

Jag önskar mig sällan något.

 Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Jag jobbade förstås. Älskar mitt jobb. Jag blev bjuden på en underbar långlunch vid havet (i strålande solsken) med bästisMaria och på kvällen lightfirade vi här hemma med mor och far samt svärisarna. Min 45-årsfest hade jag helgen innan för släkt och vänner.

010

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Alldeles säkert, men någonstans är jag så tacksam över att det trots allt har blivit så bra som det har blivit.

Vad fick dig att må bra? 

Kärlek, omtanke, ombrysamhet och gemenskap med nära och kära, men ibland även med helt otippade människor.

Vem saknade du? 

Min bror Lasse förstås, men även människor från tidigare delar av livet som jag av olika anledningar har tappat kontakten med.

De bästa nya människorna du träffade? 

Nygamla. Återträff med vårt gamla fotbollslag. Så mycket kärlek och gemenskap trots att det har gått så många år. Härliga nygamla kontakter via Facebook också. Och nyä, förstås barnens kusiner från Atlanta.

149

Mest stolt över?

Mina fina söner Tor och Gabriel. Och att jag trots omständigheterna lyckades leda mitt älskade Svettpärlan genom vår krishantering, trots min egen sorg.

Högsta önskan just nu? 

Att få ett lugnt och harmoniskt år utan trauman, olyckor, sjukdomar, död och avsked.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Fortsätta med den avancerade form av livsnjuteri som jag påbörjat under senare delen av 2014. Fortsätta lyssna inåt och göra det jag själv mår bra av, istället för att hysteriskt följa planeringar, kotym och förväntningar. Leva i nuet, släppa på kontrollen och njuta.

001

Ja kära vänner, har ni läst ända hit förtjänar ni minsann minst en guldmedalj. Idag är det dags att fira ut det gamla året och ta stora kliv in i det nya. Här i den blekingska Happyvardagen gör vi det med hundar, barn och kompisar till Tor. Vi ska äta gott, dricka gott och skjuta lite lagom med raketer. Återkommer imorgon vänner. Ta väl vara på er. Kram Mia

 

 

 

Skola på hemmaplan är big nono för rektorskan

Det verkar finnas en relativt utbredd uppfattning hos föräldrar, vars barn ännu inte har börjat skolan, att man måste förbereda dem inför skolstart. Förbereda dem till den grad att de redan kan läsa, skriva och räkna innan de nått starten i förskoleklass. Det där gör mig beklämd. Inte beklämd som i att man kan lära ut fel, utan bara beklämd över att man inte vågar invänta tillväxten. Signalen man sänder är ju att man tror att man måste kunna allt innan man har börjat så att säga och det där kan ta en ände med förskräckelse i takt med att krav och utmaningar ökar genom livet. Rektorskan har aldrig under sina snart 19 år som mamma bedrivit skola på hemmaplan. Det är emot alla mina principer och idéer om hur kunskap och lärande ska gå till. Jag ska straxt berätta varför.

Imported from Pixbox

Jag tror att barn mår bra av att vara på ställen där de möter utmaningar. På rätt nivå. Det är min fulla övertygelse om att vi som är verksamma i skolans värld är fullt kapabla till att skapa inlärningssituationer som gynnar dem som ännu inte kan eller har mött aktuell utmaning. Vidare tror jag benhårt på att den kollektiva inlärningen, det kollektiva kunskapandet är så mycket mera värt än den individuella som sker på var och ens kammare. Om du är en av de som nästintill får panik över att ditt barn ännu inte kan, ber jag dig vänligt men bestämt att ta ett djupt andetag och genast sluta upp att tänka så. Man är inte mera värd eller mer betydelsefull för att man kan redan då man kommer till skolan. Det säger inte ett smack om vem ditt barn är om den kan läsa, skriva, räkna, åka skridskor, rita snyggt, minnas repliker, klättra i träd eller skjuta hårda fotbollsskott – det enda ett kunnande berättar är att någon kan just det där. De allra flesta barn lär sig när de är redo att lära sig. Vi måste bara våga invänta tillväxten, vänta tills barnet är redo för just det där steget.

001

Vi i skolans värld ser hellre att barn är allmänbildade när de kommer till skolan (och att man fortsätter att utveckla det) än att de just redan kan. Med allmänbildning menar jag att ens barn har en god allmänuppfattning – ni vet sådant som nästan kommer naturligt när man lever tillsammans och får vara med i alla möjliga vardagliga ting. Tyvärr  händer det att barn inte sällan lever i någon typ av parallell värld där vuxna uträttar det mesta utan sina barn. Förmodligen kommer ni att tycka att massor av detta är helt självklart, men i en värld som snurrar allt snabbare och där så mycket mer skall hinnas med är det inte alls det längre. Jag tänker på allt från att kunna klä på sig själv, via äta med bestick och gå på toaletten till att veta sitt namn, var man bor, sitt telefonnummer, namn på familjemedlemmar. Vidare tänker jag på att känna igen begrepp som veckodagar, årstider, redskap och vardagliga bestyr samt kunna namn på färger, vilket land man bor i, vad de vanligaste djuren heter osv.

007

Jag vet inte hur det är hos er men hos oss har vi mest tid på helger och på lov, varför det är då vi oftast prioriterar vardagskunskapande. Vardagskunskapande handlar om det jag benämner allmänbildning/allmänuppfattning och hos oss har vi genom åren prioriterat följande:

1. Baka tillsammans. Underbart bra att prata om vad ingredienser och redskap heter och hur dessa skall hanteras. Här tränas dessutom volymbegrepp dl, l, matsked, tesked, gram etc. Jag är helt säker på att detta konkretiserande kommer till sin nytta i matematikundervisningen sedan.

2. Handla tillsammans. Benämn varors namn och vad man har det till. Diskutera färger och former i fruktdisken samt även viktmått. Titta på prislappar och laborera med hur mycket är det?, är det dyrare/billigare än?, avrundning, hur mycket får man kvar om man betalar med? etc etc.

3. Ut i naturen och närområdet. Se till att ditt barn kan röra sig på olika underlag (ni anar inte hur många som knappt kan gå i skogen när de kommer till skolan). Lär ditt barn om trafiken och regler för att vistas i den. Prata om färger och former, djur och växter, årstider och annat skoj.

4. Laga mat och duka tillsammans. Att tidigt lära sig hantera redskap i köket och att vara försiktig med värme från spis och ugn är suveränt. Vid dukning tränas allt från att balansera tallrikar, glas och bestick till lägesbegrepp som kniven till höger och gaffel till vänster, glaset ovanför /över tallriken, tablett under, servett på tallriken alt i glaset.

5. Tvätta tillsammans. Träna att sortera i färger, benämn vad olika plagg heter och vad de är gjorda av. Bra att mäta upp tvättmedel och sköljmedel både i mängd och den perceptiva förmågan att hälla i rätt fack.

6. Åk tillsammans. Träna att läsa på skyltar. Använd er av berättande körning (visade sig vara en viktig del vid körkortstagning sedan). Diskutera hur långt det är till olika ställen genom att avläsa sträckhänvisning samt koppla detta till ungefär hur lång tid det tar. Jämför olika sträckor, ställen med varandra.

7. Spela spel tillsammans. Viktigt att träna turtagning, att kunna vinna och förlora. Många spel är mer pedagogiska än man tror. Exempelvis en kortlek kan användas till många spel -färdiga spel men också att samla lika. UNO är superbra för att träna färger och siffror och lite taktiskt tänkande. Fia och andra för att omsätta antalet prickar på en tärning till att flytta en pjäs rätt antal steg. Bingo på tv för att kunna se/lyssna och sedan hitta rätt siffra då de ej är i ordning.

8. Hjälp ditt barn att bli den bästa formen av sig själv. Prata om bemötande och sätt att hantera olika situationer. Förklara världen (olika situationer, olika sätt att reagera, hur det man säger och gör kan uppfattas). Tala om vad ni som föräldrar anser vara ett   acceptabelt beteende kopplat till olika situationer. Förvänta dig att ditt barn ska följa det där. Följ upp olika situationer och hjälp ditt barn att ”backa bandet” för att se i olika nyanser och perspektiv. Lägg dig vinn om att ditt barn förstår innebörden av respekt, ömsesidig välvilja, empati och solidaritet. Hitta på dilemman eller situationer och diskutera utifrån det – hur skulle du ha gjort, vem har rätt, får man…..etc. Ge ditt barn verktyg att hantera ny och/eller svåra situationer genom sk sociala berättelser. Prata om känslor och att alla har rätt till hela sin känslopalett men att man inte alltid kan leva ut denna i alla situationer.

9. Läs tillsammans. Läs för ditt barn. Långt upp i åldrarna. Läsupplevelser ska man samla på sig och är superviktiga för hörförståelse så småningom ( inte minst för att kunna ta muntliga instruktioner). När ditt barn börjar intressera sig för läsning, läs tillsammans varannan rad, varannan sida etc. Prata om vad ni läst. Be ditt barn berätta vad som hände i sagan. Hjälp till med den kronologiska ordningen. Förklara ord och begrepp, be ditt barn göra dito.

004

Som ni märker finns det massor vi kan göra, utan att för den skull bedriva skola på hemmaplan. Massor av saker där ditt barn kanske mest uppfattar att ni leker eller har tillsammanstid men som ändå är så värdefullt för en allmänbildning/allmänuppfattning. Använd roliga appar som ger dold träning, köp pysselböcker som också ger bra träning. Spelet ”Språkleken” är suverän för rim, ramsor, ljudträning och berättelseträning.  Just detta jullov har Gabriel ägnat otroligt mycket tid åt läsning av läsa-lätt-böcker, med svensk text vid engelsk film (kan man ju oftast ställa in själv och går det för fort så pausar han) samt förstås vid utdelning av julklappar. Detta är väldigt skoj eftersom han har varit sen med att knäcka läskoden. Vidare spelar vi mycket Maxi-Yatzy där han tränar begrepp men framförallt huvudräkning och till viss del multiplikationstabeller. Här är han riktigt snabb och vass. Dessutom har vi introducerat miniräknaren för att kunna räkna ihop hela kalaset och för att jämföra spelare emellan. Jag gissar att vi ikväll kommer att spela Monopol och snart ta oss an Den försvunna diamanten. Så skola på hemmaplan har vi aldrig haft i vår blekingska Happyvardag och som rektor är jag dessutom väldigt restriktiv till läxor. Men visst har vi haft en hel del färdighetsträning och massor av gemenskap under tiden. Det där är den bästa av investeringar mina vänner….Anser rektorskan bör väl tilläggas.

025

Tisdag idag och rektorskan klev upp med hela kudden i ansiktet är jag rädd. TB var i stadens idrottshall på cup för herrjuniorer och kom hem 03.30. Då var det dessutom minus 15 grader utomhus och maken eldade så att kaminerna nästan glödde här. Iväg till jobbet redan kl08 för lite trix, träffa finaste lärarstudenten Moa och så kompletteringshandla inför nyår. Yes, idag fick hon tag i färsk hummer och färska havskräftor rektorskan. Hehehehe…..Resten av dagen har det slappats för hela pengen kan man säga. Lite spel, lite soffhäng, lite skoljobb och lite promenad. Ikväll vankas det ugnsbakad fisk med stuvad spenat och potatismos som uppföljning av gårdagens rålåpor med stekt fläsk. Aldrig smakar väl hederlig husmanskost bättre än i juletider. Jag verkligen älskar den kombon.

Kram Mia

Plansmideri

Makens ryggont har kraftigt förvärrats under sista delen av december (och ja, jag hoppas att fysioterapeuten Tommy mycket snart kan ta sig an honom)vilket medför ett kraftigt stört sömnmönster. Trist för honom, men bieffekten blir så enormt härlig för rektorskan. Varenda morgon då jag slår upp mina små ljusblå har han redan tänt båda brasorna och huset är sådär mysigt varmt att tassa upp i. (Vid närmare eftertanke gör det kanske inte så mycket att Tommy har semester fram till den 8/1.) Idag var förstås inget undantag. Lovely! Efter en soft bloggpromenad i soffan fixade vi till oss och straxt efter 11 dök kompisStina upp för promenad och fika. Så mysigt!

Bilden är dock inte tagen idag. Om ni trodde det alltså. Minus 13 grader imorse och riktigt blåkallt till en början. Men solen steg upp och promenaden längs havet var frisk men underbar. Väl hemma väntade gofika och en massa catch-up-prat samt en del plansmideri. Stina och jag hängde ihop jämt under hela vår fotbollstid och hon mer eller mindre bodde hemma hos oss. Genom livets olika skiftningar har vi hållit kontakten men inte träffats så väldigt mycket, tyvärr. Idag var det som om vi knappt varit ifrån varandra. Jag älskar den typen av vänskap där man tar vid där man sist skildes åt och allt blir så naturligt, vanligt, tryggt. Stina är en viktig länk till en annan tid i mitt liv och jag gillar att vi har återupptagit kontakten. Idag smidde vi också planer för hur vi ska ta oss an 2015 och för en kort stund nuddade vi vid idén om ett eventuellt träningsläger på GC hos världens bästa Ika för vårt old-ladies-team. Glad och påfylld är jag definitivt. Ska bli spännande det här…..

Eftermiddagen spenderades sedan med inköpsrond inför nyår. Raketer förstås, hummer och yxfilé lika självklart och så en hel del annat däremellan. Nu har jag suttit en god stund framför brasan för att tina upp mina kalla knän efter promenaden med Doris. Snart dags att preppa frasiga rålåpor med stekt fläsk och sedan inta Lassesoffan för lite skolarbete ikväll. Fy farao vad gott det är med jullov.

Kram Mia

Dagvill

Helgdag som i helg eller som helgröd dag eller kanske en helt vanlig liten vardag. Hur har ni det med kollen på veckodag kopplat till rätt datum så här i juletider, go vänner? Själv har rektorskan nollkoll. Det ena fladdrar ihop sig med det andra och helt ärligt vem bryr sig egentligen. Så länge man inte missar något viktigt vill säga. Personligen gillar jag verkligen när dagvillan slår till och man mest ramlar omkring i tillvaron, men har däremot lite svårt för den där dygnsförskjutningen som har en klar tendens att alltid inta vårt hem i lovtider. Förvisso gillar jag att jag orkar hålla mina ljusblå öppna lite längre än 21.10 men när liten Gabriel bara växlar upp och har tusen projekt och idéer (som inte sällan inbegriper hans ömma moder) att genomföra från 22.30 och framåt då är det lätt att hålla sig för skratt. Och visst är det upp till föräldraskapet att tillåta sådant eller ej, det är jag fullt införstådd med.  Eftersom mina pojkar har en förkärlek till att vara vakna sent och ta sovmorgon och att det är en viktig betingelse för ett härligt lov, tja vem sjutton skulle jag vara att totalt förvägra dem detta då. So it is i  den blekingska Happyvardagen

006

Innan vi kojade i fredagskväll sa jag till maken att planen för lördagen var catch up – tvätt, strykning, återvinningen, skolan, handla och fixa den månatliga ekonomin. Planen var dessutom att lite effektivt fixa till det där på morgonen/förmiddagen för att sedan kunna åka med grabbarna till slutspelet i fotbollsKM i idrottshallen. Om intet gick dessa planer dock tyvärr. Lilla papsen ringde helt förtvivlad och sjuk redan 07.20 och iförd mysdress, utan frulle i magen men med nyborstade bissar hämtade jag upp honom och for till akuten. Fantastiskt bemötande, lång väntetid (säkert pga rond etc för det var lugnt på mottagningen annars. Till en början alltså) och så hjälp av en supersöt liten doktor. När vi framåt ettiden lämnade sjukhuset var kaoset där ett faktum. Fullt med folk i väntrum och överallt, det larmades från här och var och personal som sprang mellan olika larm. Vi stod chockade, nästan som ett frimärke mot väggen och inväntade fri passage innan vi checkade ut. Någon fotboll blev det förstås inte. Innan jag hade varit på apoteket. lämnat av papsen hemma samt färdat alla mina tänkta planer så var klockan kvällen. Lite trist men desto gladare var jag idag då jag vaknade till allt fix och färdigt. Det blev därmed en lugn och sober morgon, där brasan sprakade redan i arla morgonstund och där solen bäddade in vår värld i guldaktigt skimmer. Framåt förmiddagen klädde vi oss  varmt jag och Gabriel och sedan for vi på skogsutflykt med svärmor och Christina samt vovvarna Milou, Zlatan och Messi samt Doris förstås. Minus 10 grader men sol och nästintill vindstilla i skogen –   så underbart mysiga två timmar.

008

Söndagseftermiddagen (eller är det verkligen söndag idag?) ägnades åt soffmys, klippning av Gabriel och så ett besök på vårdcentralen 24/7 för att konsultera Gabriels fot. Nu har vi njutit av tacos på en söndag – ja, jag sa ju att vi är helt dagvilla här. Fredagstacos goes Sundaymex liksom…..Nu slapp i soffan för hela slanten. Gissar att jag är den som somnar först här i huset ikväll. Igen!

004

Kram Mia

Nutid-dåtid-glädje-sorg-minnen-fasor

Dagens inlägg kan gå till historien som ett av de allra svåraste att formulera ever. Det är så mycket känslor i omlopp och rädslan för att framkalla en flodvåg av sorg och saknad hämmar mig. Icke önskvärda minnesbilder dansar förbi min stängda ögonlock och jag förnimmer skräcken som paralyserade mig den där annandag jul för 10 år sedan. Nej, jag var inte på plats. Jag upplevde allt hemma i min trygga soffhörna . Men jag minns att min första tanke var: Vilka känner jag som är där och firar jul?  BästisMaria, jag och min bror Lasse gick snabbt igenom såväl den privata kretsen som alla klasslistor och bockade av vilka familjer på skolan som aviserat sin resa till Thailand. Dagarna som följde blev evighetslånga och innehöll allt från aktualiserandet av vår krishantering till att försöka ringa in statusläget för just vår krets. Det skulle visa sig att vi hade blivit skonade och när skolan drog igång igen kunde vi bearbeta denna katastrof som åskådare, icke personligt berörda.

001

Idag är det 10 år sedan vi alla drabbade och åskådare försattes i någon slags kollektiv chock, som sedan skulle komma att bli sorg och saknad för många inblandade. Fruktansvärda bilder och berättelse seglade upp lite här och var, ibland har jag bara velat värja mig. Det kan inte vara mänskligt att behöva uppleva något sådant här. Hur i herrans namn tar man sig vidare? Vem har givit alla dessa drabbade mod, kraft och vilja att sätta en fot framför den andra och fortsätta vägen framåt? Ändå så gör man det. Och inte bara det. Många av dem som förlorat någon i tsunamin eller själva överlevt har dessutom gjort stordåd så här  i efterhand. Det är i sig så överväldigande att jag nästan blir andlös. Somliga har stannat kvar, några har återvänt och många har hittat vägar att hjälpa hemifrån. Samtidigt som jag är hänförd blir jag dessutom enormt stolt över mänskligheten. Det är just en sådan människa vi på Svettpärlan har valt att rikta vår solidaritetshandling mot – nämligen svenska Sussie som driver barnhemmet ”Happy Child” i Phuket. Insamlingen i Lasses namn är nu upp i över 12.000kr och vi håller den öppen under januari till alla klasser har avslutat sina projekt och om någon annan utomstående (företag eller privatperson) vill deltaga. Låt mig veta om just Du vill bidra.

003

När vi idag vaknade upp till annandagen 2014 och möttes av idel minnesprogram anföll tacksamheten rektorskan som på beställning. Förvisso tror jag att jag allt som oftast lever efter devisen ”Gratitude is an attitude” men påminnelser är viktiga väckarklockor. När jag hör överlevande berätta hur de kom ifrån sina nära och kära, hur de helt ofrivilligt var tvungna att släppa taget om sina barn, om irrfärder under vattenytan och om ett hysteriskt letande efter överlevande då håller mitt hjärta på att gå sönder. Jag smyger in och pussar mina grabbar på pannan, smeker dem lätt över kinden och viskar mitt eviga mantra: Du vet väl att mamma älskar dig, ända till stjärnorna och tillbaka? Mina ögon tåras och allt som möjligtvis kan tituleras svårt och jobbigt i vår vardag har bleknat till något intetsägande ivägsvävande. De livsnödvändiga perspektiven visar sig med all önskvärd tydlighet och mitt i vår kamp för att hålla ihop vår familj under en första jul utan en älskad familjemedlem inser vi igen: Vi går icke ensamma. För oss alla som upplevt trauman av olika slag blir livet aldrig mera sig likt. Vi kämpar, snubblar och faller och försöker hitta livlinor att hänga upp tillvaron på. Hur konstigt det än låter så lindras vår egen smärta något av samhörigheten med andra som drabbats på något sätt. För oss har det precis gått 10 månader, för andra 10 år. Sorg och saknad har ingen tidsbegränsning och det finns inget bäst-före-datum. Vi lever med någon slags mental handlingsberedskap som kan liknas vid ”måla f-n på väggen”. Jag ser faror i allt. Jag kalkylerar alltid med att något kan hända nu och nu och nu och…Och jag inser att ingen av oss någonsin går säker bara för att man redan har drabbats. Allt detta måste sedan balanseras mot att våga leva livet.

002

För oss har annandagen uteslutande handlat om fotboll. Gabriel inledde förmiddagen med spel i Lyckå Cup och man kan summera det hela så här: 1 oavgjord, 2 vinster. 1 medalj, 2 kanonmål och 1 stukad fot. En kort mellanlandning med sen lunch hemma sedan for vi tillbaka till Idrottshallen för KM för TB. Summeringen blev: 1 oavgjord, 2 förluster. 1 vinst och en stabil och bitvis imponerande insats av TB. Väl hemma hann vi se andra halvlek av Arsenals match och nog vann de alltid. Underbart! Nu har vi käkat kvällsmat och ska spela dam allesammans – ett kortspel som sannerligen engagerar. Vi tillsammans. Gemenskap när den betyder mest. Jag kramar min familj lite extra, tackar högre makter för att vi får vara tillsammans och för att vi får styrka nog att fortsätta framåt. Må ni alla ha en underbar annandag.

Kram Mia

När lugnet lägrar sig

Juldagen. Vilken fantastiskt härlig dag! Inte för att vi har stressat livet ur oss inför denna jul precis, men ändå. Det skapas någon slags stämning kring julafton som är svår att inte ryckas med i.  En slags ”vi skabarafixadetdärmed” och ”bordeviinteocksåha” och vips så är stressen ett faktum. Eftersom vi inte skulle ha storjulen hemma hos oss i år så har vi trots allt lyckats hålla oss relativt i skinnet och haft mantrat ”good enough” som rättesnöre. Hela dagen igår var utan stresspåslag och för en gångs skull sjönk jag inte ner i soffan som en trasa lagom till klockan slog nio. Jag gillade det där…Gemenskap förstås, men i lagom dos. Idag vaknade vi till juldagen. Och idag stod endast en juldagsbrunch på programmet med lilla mor och far. En lugn och iskall morgonpromenad och sedan prepp i makligt tempo. Dukning, matprepp, lite vedinhämtning och så braständning. Klockan 12 hämtades dem hit och sedan hade vi några urmysiga timmar med prat, skratt, brunchbuffé och så fika förstås. Jag är så evinnerligt tacksam att de har orken och viljan kvar att socialisera.

002

Efter hemkörning och en eftermiddagspromenad landade vi snyggt hemma. Myskostym på, hopp i soffan och så lite ljuständning. Jag är förvånad själv över min temposänkning. Det tillhör inte vanligheterna att rektorskan växlar ner (har en viss vana att göra precis tvärt om nämligen). Men uppenbart har livet lärt mig några viktiga saker och jag märker hur jag reflekterar, vänder på stenar och omsätter. Temposänkningen är en av anledningarna till att jag älskar jullovet. Jag älskar längden på lovet (en vecka är inte tillräckligt för att verkligen gå ner i varv), tiden på lovet (vinter, mörkt och kallt) och inriktningen (inget passa på hinna med, bara socialisera och njuta). Allt det där passar mig utmärkt. Och just därför har jag hellre aldrig kommit på tanken att resa iväg denna del av året. Jag älskar alldeles för mycket känslan av långledighet på hemmaplan. I eftermiddag/kväll har jag hängt enligt bilden ovan – i soffan med ljus tända, punktbelysning likaså och så stora godisskålen inom räckhåll. Lovely!

Nu kollar jag Holiday på tv – grabbarna Sagan om ringen, myser med Doris och konstaterar att andningen har landat långt ner i magen. Bra fint det där…..Nu laddar vi för Lyckå Cup för Gabriel och KM för TB imorgon. Lovets fysiskt sett mest ansträngande dag I guess. Hoppas ni har det underbart….

Kram Mia

Att bryta mönster

Jag vaknade en julaftonsmorgon och allt var så stilla och tyst…..Tassade upp och tände granen samtidigt som maken tände brasan. Vi sjönk ner i Lassesoffan och bara lyssnade på tystnaden, njöt av en känsla av lugn och harmoni. No stress, inga to-do-listor, knappt några tidsangivelser att passa alls under dagen. Under granen samsades två ensamma små julklappar som utrymmet.

003

Visst hade spistomten varit på besök allt, precis som vanligt. Och precis som vanligt fick vi smyga in och väcka grabbarna Bark, våra sjusovare till söner. Det där med barn som vaknar hypertidigt och därmed får en väldigt lång startsträcka på julafton är inget vi direkt känner igen. Nåväl, upp kom de till sist och öppnade sina presenter. Gabriel fick sitt efterlängtade Fifa 15 och TB fick en ny telefon – pyssel att fördriva tiden med. Förmiddagen rantade sedan på med promenad med Doris, lite plock och don och så stora julbadet förstås. När klockan passerade lunch for vi till kyrkogården för att hälsa på dem som gått för att ej komma åter. Vi tände ljus på flera olika ställen, pratade och snyftade lite och lämnade en noga utvald tomte vid Lasses grav. När vi stod där och omfamnade varandra hände något ovanligt. Ett större sällskap en bit bort började sjunga ”Hej Tomtegubbar” och ropade God Jul. Det finns säkert dem som skulle kunnat snegla med onda ögat, tisslat och tasslat om att det där var väl högst opassande men jag fylldes av en helt oväntad känsla av glädje och hopp. Otippad upplevelse där på kyrkogården, något helt annat än jag tidigare mött men det gav mig helt klart en insikt i hur vi tillsammans i vår familj ska hälsa på vår Lasse hädanefter. Tack Torsten Hansson med familj……tror inte ni kan ana hur viktig den upplevelsen kom att blir för oss  denna första julafton utan en älskad familjemedlem.

014

Klockan 13 träffades vi hos Allra Käresta Syster med familj. Doris fattade snabbt tycke för tomtarna under granen och medan vi andra avnjöt en underbar kalkonlunch hade hon idel skoj där under granen. Många minnen, goa skratt och samtalsämnen som avlöste varandra utan några som helst anknytningen fyllde vår eftermiddag. Och när vi minst anade knackade det plötsligen på dörren.

019

Ingen snö, inga renar stånkade tomten och dök upp med lilla rullresväskan istället. För första gången någonsin blev han konfunderad liten Gabriel och nämnde att det där verkar vara Mats, men släppte sedan det där. Många härliga klappar senare for vi först hem med mor och far och installerade dem i myskostym i fåtöljerna och sedan vidare hem själva. Tusen tack syster yster för underbart initiativ till ett helt annat firande, långt ifrån hur det brukade vara upplagt  och där vår Lasse hade en väldig fokusroll. Jag tror att det här var så viktigt för oss alla.

010

På kvällen dukade vi upp ett väl anpassat julbord med bara våra favoriter – räkägg, två sorters lax med sås, skagenröra, skinka med starksenapen på Valjes grovbröd, ostar, kex och så farmors hemtrillade (och underbara) köttbullar, Janssons och härliga revben. Innan maten kom finaste svärisarna och som av en händelse hade nissarna varit hemma hos oss och lämnat en massa paket. Liten Gabriel kände sig genast manad att läsa och dela ut. Gullplutt, vilken känsla av att vara läskunnig äntligen.

025

Nåväl, god mat och kall dryck. Många skålar, prat och skratt förgyllde vår kväll. Vi avslutade med att spela ett nytt spel tillsammans och vi blev kraftigt distanserade av maken och hans kunskaper. Grrrr…..

028

Vi summerade julafton som väldigt annorlunda men riktigt ok ändå. Att vi bröt tidigare invanda mönster rådde det inga som helst tvivel om och jag tror att vi alla var nöjda med det. Det är ingen enkel sak att gå vidare när man har drabbats av trauman och förluster. Det är inte på långa vägar en enkel match att skapa nya rutiner eller nya mönster. Det är inte helt självklart att våga bryta mönster, när tryggheten i det gamla vanliga pockar på ens uppmärksamhet. Men tillsammans var vi så övertygade om att detta måste bli vägen framåt för oss. Och för rektorskan blev upplevelsen så tydlig:

Gabriel kramar Tomten

Det blev en annorlunda jul i år. En salig blandning av att sakna din fysiska närvaro, bäste tomtefar Lasse, och att vara tacksam över allt det vackra som fortfarande finns här i livet – en balansgång vi kämpar med att bemästra varje dag. Du fattas oss. I allt och ingenting, varje steg på vägen. Vi älskar dig. Och bär dig med oss i hjärta, själ och tanke. Tills vi ses igen. Forever, for always and no matter what…..Love is all around!

Kram Mia

 

 

Medelhavsinspirerad lilljul

Tja, eftersom vintern inte på något vis har visat sig från sin vintriga sida tyckte vi att det var som klippt och skuret för en medelhavsinspirerad lilljul. Ja, inte medelhavsinspirerad som i att fara iväg på semester och uppleva på plats fullt ut men väl nästan…..  När lilljulaftonsstöket med elbortfall på jobbet, promenad, stora brödhandlingen och sista handen vid städningen var ett minnet blott passade vi på att köra en sväng till Kalmar. Efter sedvanliga affärsbesök (Media Markt, Tokige Ture, Gallerian, Jezz och Game) knallade vi genom staden till den bästa restaurang vi vet, nämligen Ernesto Ristorante E Trattoria.

005

När du kliver de få trappstegen upp och stiger över tröskeln öppnar sig en helt fantastisk medelhavsinspirerad värld. Mr Ernesto himself som möter upp, underbar inredning, dofter, smaker, ljus och service. Idag beställde make och söner varsin lövtunn pizza med suveräna ”pålägg” och en het chiliolja medan rektorskan valde en Frittura del Mediterraneo – bläckfisk, stora räkor, två sorters fisk med sallad, citron och chiliolja. En fantastisk autentisk upplevelse som vanligt. Vad skulle kunna passa bättre en dag före dopparedan…..

005

Nu sitter vi här och är medelålders som TB säger – spelar Bingolotto för första gången. Gabriel pendlar mellan stress och ett aldrig sinande hopp. 6 lotter från fotbollslaget förpliktigar, tycker vi stressar vi med maken och jag. Får nog bli rättning i  efterhand tror jag bestämt. I övrigt njuter vi mest av känslan av att julen är här och att det som inte är handlat och fixat nu, det kan vi glömma. Lovely!

Kram Mia

Dan före dan före dopparedan……

Rektorskan startade upp juleveckan enligt devisen nästintilloplaneradedagar och inledningsvis kändes det där så himla leasure och skönt. Innan klockan hade slagit halv åtta hade lilla papsen ringt och sagt att han behövde till läkarstationen (jepp, han säger läkarstationen papsen. Är man snart 87 så är man). Upp och snabbt skicka maken till jobbet, ta Doris på promenad, fixa frulle och få upp en genomförkyld Gabriel ur sängen. Den där lugna måndagslunken byttes därmed mot något helt annat. Jag menar, vem vill inte ha en förmiddag på en fullsmockad läkarstationen med  en pratglad paps och sedan en lång väntan på apoteket? Nåväl, Gabriel skötte sig tipptopp och papsen var lugn och glad efter sitt besök. Nu hoppas vi att hans cortisonbehandling mot gikt i handleden ska göra susen inför julfirandet.

013

Lite hemmatrix som inslagning av julklappar, vilket i sig är lättare sagt än gjort. Utmaningen handlar inte alls om pysselgenen ty inslagning klarar jag galant, utan mer att hålla nyfikna grabbar från familjen upptagna med annat. Klockan 15 mötte jag upp bästisMaria för en fika på stan. Såååå mysigt. Att bara sitta och slöprata och titta på alla människor. Några sista saker inhandlades och sedan for jag hemåt. Möttes av salviadoftande helgrillad kyckling med idel goda tillbehör och så en mysig stund vid middagsbordet med La Familia. Nu tar jag mig an min leasure måndag…..

Kram Mia

Julstökssöndag

Rektorskan var inte med vid utdelningen av praktisk händighet. Jag måste erkänna, utan omsvep så här på en söndag och allt, att jag föddes verkligen utan pysselgen. Tyvärr. Särskilt tyvärr för mina söners skull. Pysselgenen innefattar allt som är pyssligt husligt som pynt och blommor, planteringar, bak och allmänt dutt – om ni undrar alltså. Som tur väl är fick min syster min del också tror jag bestämt. Och idag kände hon sitt systerliga/mosterliga ansvar att se till att det blev julstök även för familjen Happyvardag denna jul. Och det där, det tackar man ju extra för inte sant?

007

Söndagen började mitt in natten med en kissig vovvebebbe och sedan somnade vi om så himla gott. Dock drömde jag några hysteriskt förvirrade drömmar om jakten på  Storsjöodjuret straxt utanför stakholmen med rektorskan som arbetsledare på Aspöfärjan. Alla dykare som kom upp hade rinnande grönt slime ur ögon och öron. Ja ni hör ju….don´t even think about to analysis that. Nåväl, vaknade med ett gapskratt  klockan 08.27 och kunde titulera mig utsövd. Nice! Lite hemmatrix på morgonen, en mycket hal morgonpromenad med Doris som slutade med en lätt glidning på rumpestumpen halvvägs ut i diket (jag då, inte Doris) och så en go långfrulle. Efter lunch hämtade vi mor Anita och for till Allra Käresta Syster för julstök de luxe. Gabriel var supernöjd. Både en älskad moster och fina tjejkusinerna helt för sig själv och så bak och kristyr och smakprov och pingisspel och Pokemonhjälp och fika och….Helst av allt hade han velat sova över också. Gullplutt!

003

Det blev med andra ord en skönt leasure söndag innan jul. En söndag då man skulle ha stressat omkring som en tok, men då vi valde gemenskap istället.

004

Rektorskan bidrag för dagen var att göra mor och fars månatliga ekonomi tillsammans med just mor Anita. Det blev toppenbra även pau Jämjö. Efter allt hade färdats bjöds vi på gofika, mycket prat och många skratt. Därefter tog jag mor med mig och for till bankomaten samt till Jämjöhallen för lite införskaffande av mat och dryck. Rektorskan passade också på att kompletteringshandla inför  julen – det blev underbar lax av två sorter, två goa såser och så ål från bästa Blomlöfs Rökeri samt lite annat smått och gott. Nu återstår bara lite bröd inför julafton.

006

The Little entertainer höll igång oss som vanligt. När vi kom hem  var det dags att fixa ”himmapizza” inför matchen Arsenal vs Liverpool. Det svajar lite i matchen och man kan säga att Entertainerns humör sammanfaller lite med detta. Själv sitter jag och njuter av ett brasvarmt hus, en stämningsfull julgran och känslan av ledighet som uppfyller mitt sinne. Tänk att imorgon ringer jobbeklockan enbart för maken……

Kram Mia