Jakten på den perfekta grenen

Det vore synd att säga att rektorskan har sinne för färg och form och dekoration, varför ni säkerligen förstår att hon inte är någon pysselmadame precis. Men ibland hemfaller jag åt att ändå lockas av alla härliga bilder i glossiga magasin. Det kan till och med vara så illa att jag, i en stund  av fullständig ologiskhet, kan få för mig att tro att jag skulle  kunna bli lite sådär händig och Ernstpysslig. Och där någonstans tar det sedan tvärstopp. Alltid! Det är liksom en sak vad som ryms i mitt huvud (som teori eller idé) och jag kan garantera att det är något helt annat vad som kan komma ut via mina händer. Något frustrerande, mina vänner, att vara teoretiker ibland…..

001

Insikten i att jag har blivit något av en advents- och julälskare är chockerande i sig och i takt med att magasin och inspomaterial har fyllts på här hemma misstänker jag att jag snart är bortom all räddning. Häromveckan fick jag syn på ett hemmapyssel som jag i min ljusaste stund insåg att till och med jag eventuellt skulle kunna lyckas med. Stramt och lite enkelt med tydligt naturinslag samt ingen hysterisk känslan av ha tjuvstartat – skulle kunna funka här hos oss. Och likt man har blivit bönhörd…..idag bjöd plötsligt tillvaron på ljus. Inte som i betydelsen sol inledningsvis, men ett ljus så intensivt efter att ha bökat omkring i den mörkgrå yllefilten ett bra tag nu att jag tvingades ta fram solglajjorna. Jajamen och lagom till förmiddagspromenaden uppenbarade sig solen. Det kändes för ett ögonblick som en hallucination. Gabriel, jag och Milou hade ett mission att fullfölja idag. I sann pysselandan. Jakten på den perfekta grenen tog sin start på förmiddagen och det skulle visa sig bli lite besvärligt. Besvärligt för att jag glömde sågen hemma. Lite besvärligt också eftersom jag inte själv riktigt hade bestämt mig för hur den där perfekta grenen egentligen skulle se ut. Besvärligt för att terrängen var allt annat än användarvänlig denna frostbitna men soliga dag i november. Om jag var glad? No way! Men målinriktad, det var jag. Och hittade rätt gjorde vi efter ett litet besök upp i ljumskhöjd i ett kärr. Lite flummigt skulle jag väl kunna säga att den kom till mig. Grenen alltså. Inte helt bokstavligt förstås eftersom jag fick använda stora krafter att lyfta undan en hel rishög innan jag fick loss precis just den, men ändå….Ni fattar!

006

Tada! Det är ok om ni hade förväntat er något alldeles enastående och blev gruvligt besvikna och nästan lite fnissiga över det banala i mitt pyssel nu. Själv är jag mycket nöjd. Jag är inte helt säker på att det var just denna bild jag bar i mitt huvud innan, men jag nöjer mig med att vara nöjd med resultatet. Att det precis utanför min uppfart sedan låg en liten granvippa ensam och övergiven såg jag som ett säkert tecken på att den ville följa med in. Två vackra glaskulor fick bilda prydnadshänge än så länge.

Ja, så blev det alltså lördag. Vi sov länge, förmiddagspromenerade och hade sedan en supermysig fikastund med VovveDoris och hennes familj. TB lördagsknegade och drog sedan på fotbollsträning, vi andra har mest degat omkring i tillvaron. Rektorskan har finplanerat tisdagens kvällsmöte kring ämnesfokus och dokumentgenomgång och maken har ömsom skött eldvakten och ömsom preppat kvällens middag. Det blir en krämig potatisgratäng, rödvinssås och grillad fläskfilé till de äldsta boysen och till mami och GB blir det grillad tonfisk. Mums! Maken var sugen på bio ikväll, så vi får väl se om han och TB drar iväg på det. Rektorskan avskyr bio. Och definitivt avskyr hon den typ av filmer som roar make och äldsta sonen. Jag ska sitta bänkad framför först Arsenal- Man United och sedan ska jag se Carolas kväll i Såååå mycket bättre. That´s my kind of fun…..

Kram Mia

4 thoughts on “Jakten på den perfekta grenen

  1. Hahaaa, du är ju en så underbar människa… det här inlägget knockade mig totalt, jag tror jag kopierar det och lägger det hos mig 😉 (nej, jag lovar, ingen stöld här inte). Den där pysselådran missade mig också, jag ser ibland resultat och gör likadant men resultatet blir alltid ett helt annat hos mig. Oftast plottrigt och alldeles kladdigt… Så jag har lärt mig att njuta av andras och låter det nog vara för egen del. Men din kvist var fin, KANSKE jag skulle klara det…
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *