Vurpad och klar

Ni vet den där känslan…..Känslan när kroppsminnet är långt mycket snabbare än hjärnkapaciteten och man ger sig in i en situation som man knappast kan gå helskinnad ur. Känslan när marken försvinner under ens fötter och där liksom kroppen först ramlar uppåt (hur sjutton nu det kan gå till med rådande tyngdlag men ändå) för att sedan i slowmotion ha kroppsdelar dinglandes omkring i luften lite här och var som en trashank innan kroppen till sist dunsar i golvet/marken. Känslan av att genom hela denna slowmotionprocess ändå tänka i vanligt tempo och febrilt försöka samla ihop kroppsdelarna så gott det går. Och sedan, sedan när man väl ligger där….plötsligen drabbas av någonslags hypereffektivitet och kasta sig upp, febrilt leendes intyga att det känns minsann inte ett enda dugg någonstans. För att sedan drabbas av värsta skrattanfallet ever och bara falla ihop i högen igen frustandes av skratt. Den känslan mina vänner, den känslan är väldigt färsk i minnet idag.

023

Fick ett samtal från köket idag straxt innan lunchserveringen skulle ta sin start. Maken hade bränt sig rejält av utskvimpad het lasagne och tja, man kan säga att han hade strösslat lasagne lite all over the place. Medan han spolade armen och sprayade med brännskadespray gav jag mig härlig entusiasm raskt in i brottsscenen. Kroppen ville väldigt gärna snabbt hjälpa till, hjärnan hann inte med  att varna för de att de där klackaskorna på mina fötter skulle eventuellt kunnat tänkas betraktas som något småhala till sin natur. Och vips……Måste ha sett fantastiskt roligt ut. Jag kan faktiskt inte förstå att kockJanne kunde hålla sig för skratt. Själv fnittrar jag fortfarande. Nåväl, lasagne torkades upp, alla glas diskades innan lunchen, golvet skurades och knätorkades och maken togs om hand av vår eminenta skolsköterska. Själv serverade jag lasagne till våra första 3 klasser och fixade undan all disk, innan maken tog vid igen. Det gick hur bra som helst. Ända till jag kom ner på plan 1 igen och kände efter något. Märkbart ont i höger axel som jag landade på, lite drag i nacken och en väldigt tung arm har jag idag. Skriver med vänster, vilket innebär att detta inlägg tar hysteriskt lång tid att få ihop. Det blir till att hoppa löpträningen idag och istället kura ihop sig i soffan…..

Kram från rektorskan som har kul på jobbet

 

6 thoughts on “Vurpad och klar

  1. Du har så rätt… Just nu är det nog så att jag funderar lite för mycket.
    Vi har ju våra barn till låns i 20 år, sen flyttar de och jag vill inte tänka att varför gjorde jag så?
    Nu ville den här tjejen gå upp och göra sig i ordning själv, så det var inget krav där hemma. Sen har hennes mamma det väldigt bökigt om nätterna då både de två små vaknar.. Vi får ju sova hela nätterna för vår tjej sover ju.
    Ska inte tänka på det längre utan att jag gör det som funkar bäst för vår tjej. Tror hon har det med sig när hon själv får barn..

    Härligt att du har kul på jobbet! Det skulle alla ha varje dag:)
    Natti o kram Anna

  2. Spännande när det händer grejer… skönt att det inte blev riktigt allvarliga skador för någon av er. Eller??? Hoppas verkligen att din axel är ok, det kan vara ganska jobbigt med en trasig axel.
    Kram J

    • Ja, ingen fara med oss. Inget trasigt bara tyngden som kom på den skulle jag tro. Hahahaha…Mår mycket bättre nu, men skrattar fortfarande gott åt det där. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *