Status: Nöjd!

Den grå yllefilten veks tydligen undan i samma stund som jag skrev mitt  inlägg igår. Behaglig temp idag och så sol, nästan hela dagen. Wow, så mysigt! Idag har vi verkligen fyllt på våra lungor med frisk luft, lätt vind i nobban och så lite sol på nästippen. Så himla glad och nöjd över hur jag har disponerat helgens lediga timmar, så att maximal optimering uppnåddes. Det där måste dock tillskrivas långt mycket mer tur än skicklighet för att vara helt ärlig.

005

Känslan av att vara nöjd är galet skön. Förr var jag sällan nöjd. Förut var jag en sådan där människa som alltid tyckte att hon skulle ha kunnat hinna lite till, orka lite till, presterat lite bättre. Jag ställde enormt höga krav på mig själv. I allt jag företog mig. Skola, som jobb och inte minst i min fotbollskarriär. Högpresterande är nästintill ett understatement. Jag tog för givet att jag skulle vara om inte bäst, så bland de bästa eller åtminstone uppnå toppresultat (och det gjorde jag ju in det mesta jag företog mig. Inte för att jag hade talang, utan för att jag var en hard worker). Jag plöjde ner enorma mängder tid, energi och kraft.  En vilja av stål och somliga skulle nog ha kallat mig galet envis på den där tiden. Så kom livet emellan. Livet där det inte hjälper hur mycket vilja du än har eller hur hårt du än jobbat – livet där du ändå får utstå sjukdomar, svårigheter och grymma förluster. Ja, vi har mött en del prövningar och även om jag är den första att tillstå att ”det som inte dödar, det härdar” så har det där med prestationer, att vara bäst och att topprestera fått en annan innebörd för rektorskan. Kort sagt kan jag väl konstatera att livet har gjort mig rätt ödmjuk faktiskt. Nä, jag tar inte längre någonting för givet. Och jag  har lärt mig att hitta en härlig balans i ”good enough” och sedan överraska mig själv som en bonus. Jag tror man kan säga att jag har blivit snällare mot mig själv. Att jag har mer överseende med mig själv och mina egenheter, mina rädslor, mina tillkortakommanden. Jag tar inte mig själv på lika stort allvar längre. Och livet möter jag lite mer med ”Que sera sera. Whatever will be will be” – kanske för att jag numera vågar litar på att jag har mod, kraft och vilja att möta de olika situationer och personer som är menade för mig.

001

Jobbmässigt har jag haft en del brydderier kring lagtexter, formalia och best practice kopplat till vår verksamhet och jag har burit runt på tankar och idéer ett tag nu. Igår ägnade jag första delen av dagen åt att tvinga fram lite ord på papper, för att sedan andra delen fullständigt explodera ut i ett skrivflow som höll på att förvägra hela familjen såväl lördagsmiddag som lördagsmys. Vid 22-tiden var jag plötsligt klar och blev så fantastiskt nöjd med mig själv. Och jag vet att självbelåtenhet är en mindre angenäm egenskap men jag tillät mig att frossa lite i det där, där och då. Inatt har jag sovit som ett litet barn och vaknade till fågelsång denna söndag i november. Jag har helgat vilodagen med att tvätta, städa mitt hus och plocka iordning vinterkläder fram och höstdito bort. Vid lunch tog vi våra tre skägg och drog till skogs, fast med havet vid vår sida. Bara älskar den kombon. Väl hemma vintertrixade vi i trädgården, tänk vad snabbt det där går när man inte har någon liten att hålla koll på och dessutom är vi tre vuxna. Skäggen badades och en sen lunch intogs – nutellapannkakor med sylt och glass kan vara det bästa jag vet. Mumma!

003

Nu sänker sig dimman över Näset och jag gissar att mörkret inte ärt så långt borta. Ikväll ska Gabriel träna fotboll och sedan ska vi ha farsdagsfirande förstås. Brasan sprakar här och skäggen snarkar tungt efter en busig dag. Trots att jag inte hunnit med stryktvätten väljer jag att känna mig både tacksam och mycket nöjd med helgen som gått. Håller tummarna för att vi är friska får skola och jobb imorgon.

Kram Mia

6 thoughts on “Status: Nöjd!

  1. Det har varit härligt väder i helgen! Vi har varit ute och gått både igår och idag, fyllt lungorna med luft. Det är skönt att vara nöjd, tyvärr brukar något ikullkasta den känslan ganska fort igen, så man får njuta av stunden!

  2. Hej där!
    Så skönt det låter. Här har vi inte sett många solglimtar tyvärr, men tog en långpromenad med min syster i em.
    Jag har fortfarande stor problem med det där med att prestera och känslan av att inte räcka till. Sen har jag en känsla av att inte tala om det jag varit med om, att jag varit sjuk och att kroppen inte riktigt orkar på samma sätt som tidigare.
    Huvudet sprängfyllt av tankar och prestation och kroppen bromsat och säger nej.
    O sen tänker jag, jag har ju bara detta livet och denna kroppen, om jag behöver vila en stund nu måste det väl vara ok. Om det så tar ett halvår, så är det ju egentligen inte så lång tid av hela mitt liv. För jag hoppas ju få leva en bra stund till, men jag tar verkligen inte det för givet.
    Men snart ska jag få prata med en kbt. terapeut och hoppas få hjälp med att räta ut några livsfrågetecken iaf.
    Va rädd om dig och ta vara på kvällen!
    Här blir det Maria Lang om en timme:)
    Kram Anna

    • Åh söta Anna, du måste vara rädd om dig själv. Jag önskar du hade kunnat se det alla andra ser i dig – att du hade kunnat uppleva det andra upplever med dig. För att du ska våga tro att även du får ha downs. Hoppas du hittar en KBT som hjälper…..Tänker mycket på dig ska du veta. Kram Mia

  3. Här har vi också haft skönt väder i helgen. I går var det städdag i vägföreningen så ut och kratta, borsta bort de fallna löven som låg i drivor på gatan.. tråkgöra, men trevligt att prata och umgås med grannarna 😉
    Nu kör vi måndag, det känns nu som att det blir en låååång, och trött vecka..
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *