Så blev det då äntligen av efter otaliga dagars tankemöda. Jag snackar förstås om adventsstädningen här på Näset. Många är de hus som jag passerar dagligen som har fått sin adventsstass så mycket tidigare, men jag håller mig till dagen före första advent jag. Själva inventeringen gjordes tidigare (och den skulle förvisso visa sig vara sådär halvbra gjord) och jag har klurat i flera veckor på vad som skulle ställas, hängas, sättas var. Det där kan tyckas vara ett trivialt ilandsproblem och den kan finnas somliga som tycker ungefär ”att det är väl bara att placera ut pyntet”, men för rektorskan lämnas minsann inget åt slumpen. Mitt välbefinnande (vilket ganska snart skulle visa sig bli hela familjen Happyvardags dito) kräver såväl harmoni som symmetri, från insidan upplevt och från utsidan beskådat. Därmed förstår ni säkert att detta är inget hon kan ta lätt på eller bara vifta till med vänsterhanden. Nä, det kräver minsann såväl koncentration som perfektion……
Vaknade efter en härlig nattsömn och skickade finaste maken på date med kompisAndy. Min mycket lydiga make vet att jag vill husera fritt här på hemmaplan när jag sköter mitt efterlängtade hushållsarbete. Gabriel och jag började i hans rum och det måste sägas att det är varje städnings största utmaning (helt ärligt, unge Gabriel är ganska ofta min största utmaning eftersom han inte är lydig nog att låta mami husera fritt, utan han vill ha ett veto. Eller helt ärligt, han vill bestämma. Mycket svårt dilemma). Efter diverse överläggningar var vi överens, vilket skulle kunna firas som en seger i sig. Därefter stängde han dörren om sig och jag fick husera fritt. Entlich! TB for till lördagskneg och sedan vidare på inomhuscup i Emmaboda lagom till att något så rare som solen dök upp. Högst olämpligt val av dag skulle det visa sig. Solens något låga höjd på himlen och dennes strålar som illvilligt lyste på allt och ingenting nödgade min adventsstädning att uppgraderas till en storstädning de luxe. Vi snackar alltså dammsuga lister, väggar, tak och så förstås golv, våttorka lister och knäskura golv. Man kan lätt säga att jag har befunnit mig såväl högt som lågt idag – balanserandes på en stege med tung dammsugare i ena handen och så slangborsten i andra likväl som ålandes på golvet. Underskatta aldrig vad städning ger dig i fysisk ansträngning mina vänner….
Diverse trix med omflytt av attiraljer och ibland ställer det till med mer än lovligt tankebry. Inte i samma genre som världsfreden eller Ebolagåtan eller ens raketforskningen, men nästan. När sedan upptäckten av en trasig ljusstake var ett faktum vrålade jag ”Holy crap” över hela Näset. Hela adventsplaneringen gick om intet. Nödlösning fick antagas då någon plan B eller C ej hade upprättats i ärendet. Långt ifrån nöjd, men med en acceptans, for jag sedan och hämtade upp lilla mor för ett adventsbesök på kyrkogården. Vi hälsade först på Kalle och tände ljus, sedan via mormor och morfar till pappa Bertil och redan på väg bort mot Lasse bröt lilla mamma samman. Tunga tårar men ändå rollatorn i ett fast grepp. Vi tände ljus hos Lasse, pratade med honom och om honom, grät tunga tårar av sorg och saknad, nynnande på ”dit där rosor aldrig dör” och skickade slängpussar mot en blygrå himmel. Vi satt kvar en stund i bilen, pratade och kramades. Hon hämtar sig snabbar nu lilla mor. Och jag tror att hon har förstått att jag inte tar illa upp för att hon sörjer en älskad son – att jag inte tar det som att hon inte är lycklig för att vi andra lever. Det där har varit svårt för henne – att balansera mellan dessa känslor och förstå att hela känslopaletten är tillåten alltid. Vidare for vi sedan för handling och att beta av papsens lista på Rusta, sedan var lilla mor nästintill svimfärdig.
Att svänga in på vår väg i takt med att mörkret sänkte sig över tillvaron och sedan skymta vårt hem i adventsskrud gav mig nästan pytteskinn. Det går ju inte direkt att återge med foton, varför det fick bli bilder i dagsljus. Och förresten, jag åtgärdade förstås mitt lilla ilandsproblem. En ny vacker och stilren, vit ljusstake fick följa med hem från Rusta och plötsligt blev adventsskruden komplett här i Happyvardag. Maken for och hämtade lite gott käk från lokala Thaien och nu sitter vi här i varsin soffhörna lätt dästa som mormor Marta skulle ha sagt. Chelsea har bara 0-0 än så länge, men Arsenal har vunnit idag. Gabriel har precis fått av sig träningskläderna (jepp, han har kört i alla fall 3×25 minuter i trädgården idag) och hur det går för TB och laget är ännu något oklart. Imorgon väntar första morgonen med tända stjärnor och stakar. Underbart mysigt!
Kram Mia