To face some fears…..

Rädslor, farhågor, skräck eller bara lite hjärnspöken. Hur har ni det med den biten vänner? Är det så att de begränsar er värld eller upptar de bara lite tankeutrymme? I en tillvaro som snurrar allt snabbare, en omvärld där gränser suddas ut och vi rör oss i allt vidare cirklar stöter vi helt oundvikligt på nya små…..hrm…..hinder. Eller hinder kanske är fel ord, prövningar kanske är ett bättre val. Och för en kontrollneurotiker som rektorskan är tillvaron ibland en sann prövning. Låt mig dock säga att jag har blivit en mästare på ändå ta mig genom dagen. Jag har verkligen odlat min förmåga att välja mina tankar och när det blir riktigt jobbigt, ja då kör jag Alfons Åberg : Stick du stygga tanke, för du finns inte…..

027

Just i dagsläget känns det där med omvärldsorienteringen lite läskig tycker jag. Och jag är rätt tacksam över att jag inte har en utlandsresa bokad just nu. Jag tänker förstås på Ebola. Och nä, Västafrika har aldrig varit ett aktuellt resemål för oss men jag tycker det kommer Ebolalarm från lite överallt. Visst förstår jag förnuftsmässigt att det säkert finns många hypokondriker och kontrollfreak som just nu stirrar upp oss andra, men ändå. Och sedan är det ju den där arma ubåten också. Finns den? Är den rysk? Och framförallt, har den varit i våra vatten överhuvudtaget? Hur många gånger blir vårt svenska territorium kränkt på olika vis egentligen? Vet vi överhuvudtaget det? Det pratas om allmän värnplikt (Gud hjälpe…..), Nato eller total nedrustning. Helt ärligt, jag har svårt att engagera mig i frågan, ty det är förknippat med en rädsla så avlägsen att jag inte ens vill kännas vid den just nu. Jag är spytrött på att vara rädd och orolig – för sjukdomar och olyckor, misslyckande och hemska situationer, förluster, svårigheter och en massa annat. Och så barnen…..

205

Mina älskade små ( en liten och en stor) gullongar. Jag har levt med den här hönsmamman sedan jag blev gravid med TB i april 1995. Eller förresten, egentligen sedan jag fick mitt första missfall i augusti 1994. Faror, rädslor, farhågor – missfall, plötslig spädbarnsdöd, missbildningar, fall, kvävning, bortrövning, trafiken, sjukdomar, cykel, inlines, skateboard, cross, bil, sprit, fylla….ja, name it. Var tid har sina farhågor. Ibland undrar jag bara hur man ska orka stå ut med all skräck samtidigt som man verkligen vill ta vara på livet. Hur i herrans namn kombinerar man ”ta inga risker” med ”Carpe Diem” på ett bra sätt? Jag bara undrar….

009

Oj, det lät som en superdepp här idag, men så illa är det inte egentligen. Men visst är det lätt att fastna i alla tråkigheter, alla hemskheter, allt olyckssaligt. Det kommuniceras lite här och var och överallt och håll med om att det där ger lite smolk i livsbägaren. Samtidigt som att kanske skulle man inte njuta lika mycket eller vara lika lycklig över det lilla om allt alltid bara var guld och gröna skogar. Knepigt det där…..

Här är det i alla fall tisdag kväll och regnet piskar mot rutorna. Vi har njutit lite left overs sedan helgen och ska straxt inta tv-soffan för kvällens Champions Leauge. Riktigt bra jobbedagar ligger bakom oss och Gabriel orkar vara på plats i skolan. Jippie! Idag har jag dessutom unnat mig något väldigt vackert, något jag inte direkt visste att jag längtade efter förrän idag. Berättar mer imon raringar….

Kram Mia

Det bästa med mörkret…..

…..är definitivt vetskapen om att ljuset bara tar sin vila där. Och det bästa med hösten, regnet och mörkret är helt klart att rektorskan tar sin vila där och då. Efter en lång och tärande vår kom ljuset, solen, sommaren och den höll i sig länge. Så där underbart skönt, oväntat länge att höstterminen i skolans värld drog igång och vi fortsatte leva sommarliv. Härliga temperaturer, solsken och havsbad in i september. Barfotaspring i gräset, tunna tröjor och korta brallor. Sensommarhelger som bäddat in härliga minnen för den årstid som komma skall. Sakta men säkert, nästintill lite obemärkt har hösten dragit in över oss. Några grader hit och dit, naturens alla färgskiftningar och nu…..heldagsregn och lampan-tänd-hela-dagen-läge. Idag stod det ställt utom allt tvivel, hösten är här med besked. Och vet ni vad? Jag tror minsann jag gillar det…..

Imported from Pixbox

Och lika pigg och alert som rektorskan är i solsken och värme, lika tillbakadraget mosig kan hon bli i regn och kyla. Egentligen är jag inte direkt imponerad av årstidernas skiftningar, men jag inser att jag verkligen behöver hösten för att boota om mig själv. Nu passas det på väldigt lite, om inte passa på att softa i soffan räknas dit för det gör jag. Jag tar alla tillfällen i akt att mysa vid brasan, i soffan, med en bok i sänghalmen. Nerkrupen i ett hett bad, i läsfåtöljen, i Gabriels Fatboy. Temposänkningen är markant och hela vår tillvaro går in i någonslags sparlågefas. Så välbehövligt härligt! Och plötsligt kommer jag på mig själv med att andas djupa andetag, att jag hinna tänka färdigt, att jag inte ständigt är på väg någonstans. Dessutom gillar jag verkligen hur vårt hus ter sig i ett annat ljus (eller brist på…..). Bara en sådan sak som att punktbelysning verkligen kommer  till  sin rätt – ljus och mörker som en härlig kombo.

001

Gårkvällens kompisbesök blev en härlig historia. Underbar catch up, massa gott att äta och dricka samt avkoppling. Inget härjande under tiden gästerna var här och när natten nästan övergick imorgon så kröp vi  bara till kojs. Sov som en stock till regnets takdropp. Idag har vi haft en slapp och lat söndag. Lite disk och köksfix, mys i soffan samt hem till finaste syster Yster för att låna internetuppkoppling för mor och fars månatliga ekenomi. På eftermiddagen kom härligaste familjen Olofsson på besök och Nemo och GB hade så skoj.Nu har vi njutit av köpepizza och isvatten dagen till ära. Rektorskan missade ett kvällsmöte pga missuppfattade tid, varför det blir forsatt soffmys.

Kram Mia

 

 

 

Det var alldeles för länge sen vi sågs….

Tomas Ledins härliga låt nynnar av sig självt i mitt huvud. ”Vad gör du nuförtiden? Varför hör  du aldrig av dig? Det var alldeles för länge sen vi sågs….”Och jag nynnar med lite tyst, ty maken avskyr verkligen Tomas Ledins låtar. Tillsammans med en hel del annan ”hittepåmusik med nödrimsbonaza” som han kallar det (läs Martin Stenmarck, Niklas Strömstedt, Orup, Per Gessle med många flera). Nåväl, musiksmaken är vi inte helt ense om, men en liten del delar. Och den delen är inte Tomas Ledin….Medan jag går här och donar denna lördag funderar jag just på hur länge sedan det är sedan jag träffade en del av mina vänner. Tiden rusar fram, vardagslivet ångar på och fast att man så gärna skulle vilja, så sätter ibland orken stopp för socialiserandet. Jag kan komma på mig själv med att sakna vänner, längta tillbaka till en tid som flytt, vilja återskapa en del situationer. Och fast att jag försöker tänka att var tid har sina relationer och att man ska vara glad för all den tid man fick tillsammans/alla saker man faktiskt har upplevt tillsammans så blir jag ibland lite nostalgisk. Det där är nog ofrånkomligt…..

Stina och rektorskan, ler och långhalm genom ett helt fotbollsliv, när vi hade reunion i somras. Trots att vi bor i samma lilla småstad träffas vi nästan aldrig. Galet….Ikväll har vi dock bjudit hem vänner som vi inte har träffat på evigheter. Tja, vi träffar Pär på golfbanan förstås och så Karin som är Milous veterinär, men det var länge sedan vi bara satt ner och pratade. Förmiddagen har ägnats åt lite städ och trix i huset samt dukning förstås – det är ju rektorskans signum. Att duka i god tid alltså…..

003

Ikväll bjuder vi på  en buffé så att vi kan sitta och äta och prata riktigt länge. Det blir bland annat en ljummen tomattarte med krispig sallad och en sval dijodipp, baconlindad kycklingfilé och heta wings med potatisgratäng, Crudolindad grillad sparris och salamilindad grillad Haloumni, nypillede reijer, hemslagen bea, kallrökt lax samt en mängd olika Italian delis. Ostbricka, Skagenröra, kex och ciabata. The way we like it ….

001

Vi dricker Prosecco till förrättssmacksen och Monte Vecchio till buffén. Till dessert blir det en Fazer Blåpannacotta med havresmul och passionssås samt en Kaffe Calrsson I guess. Bordet är dukat med smultronljus, brasan är laddad för lite myseldande och det doftar mumma här hemma.

002

Jag älskar verkligen att preppa och planera för små bjudningar. Det är mysigt att göra det där lilla extra. Hoppas ni alla får en skön lördagskväll.

Kram Mia

 

Att gå bärsärk en fredag

Oj oj oj vilken mörk morgon vi vaknade till här i Happyvardag. Lite kallt att tassa ur sängen dessutom, vilket medförde att jag väldigt gärna ville ligga kvar en stund. Make och TB for till jobb/skola och Gabriel fick sova en stund extra. Själv plockade jag lite och förberedde för lilla shoppingturen till Citygross. Det är inte så ofta jag kör dit eftersom det ligger en bit från jobbet och jag har såväl Maxi som Coop och Willys på vägen hem så…När ni Maxi har dissat flera av de varor jag så väldigt gärna vill ha i mitt sortiment måste man ju se om sitt hus och på Citygross hittade jag både Uncle Bens Spicy Chili, Salame Spianata över disk och så förstås min älskade Creme de Brie.  Lycklig rektorska efter shoppingen med andra ord…..

002

Och det behövdes minsann lite påfyllnad här hemma. Att bara rulla tummarna funkar inte fint för rektorskan under sin ”lediga” vabbtid, så alla skåp, lådor, kyl, frys och skafferi har fått sig en rejäl genomgång. Jag vet inte hur det är hos er, men jag förundras varje gång över hur vissa saker kan ha hittat in hos mig. Alltså, en påssås med utgångsdatum 2013. Eller glöggmix (nötter/russin) med utgångsdatum december-12. Och mycket mer…..Jag rensar väl oftare än så? Nåväl, det blev väldigt luftigt om man säger så, trots att det mitt under pågående projekt mest såg ut som om någon gått bärsärk i mitt hus.

003

Hela familjen är samlad på hemmaplan och jag har till och med hunnit jobba en stund efter lunch. Underbart att lämna av en del fixat under veckan samt förbereda för nästa. Kyl, frys och skafferi är åter uppfyllt med diverse godsaker, veden är inburen och helgen ligger här så mysig framför oss. Imorgon kommer härliga vänner till oss på middag och på söndag kommer en kompis till Gabriel på lekdate. Just i detta nu preppas det för kvällens högrevsburgare till papi och TB samt en Teriyakitonfiskdito till mami. Gabriel ska vi se vad vi kan locka med. Till detta njuter vi lite fräscha grönsaker, hemfrittade pommes och härlig dipp. Kanske kommer jag att slå till på en promenad innan mörkret sänker sig här. Det där med motionen har varit ett kapitel för sig och jag är galet otränad. Måste ta tag i det där…..

Happy Friday vänner! Kram Mia

 

Skolcool – Måste man göra skolarbete när man är sjuk?

Det finns en enormt stor vinst av att vara närvarande i skolan, vilket om inte annat märks väldigt tydligt om man blir sjuk mer än ett par dagar. Likaså om man befinner sig på semester eller på andra enskilda angelägenheter. Jag pratar naturligtvis om att vara up-to-date med det som görs i skolans olika ämnen samt det händer i stort under tiden som man själv gör något annat. Jag pratar om att känna sig inkluderad och som den viktiga pusselbit man är. Och inte minst pratar jag om att ha kontroll på läget, en känsla som många förringar och tror att deras barn inte har behov av  men som rektorskan av erfarenhet vet kan ställa till med mycket elände. Varmt välkomna till veckans Skolcool!

009

Frågan om vad man missar om man inte är på plats i skolan är berättigad och det finns många som anser att man minsann kan lära så mycket på andra platser än skolan. Och det är rektorskan den första att instämma i. Man skall aldrig förringa ”den andra dagen” som Tom Tiller pratar om – om allt man lär den tid man inte är i skolan. Samtidigt kan vi ju inte annat än bejaka att skolans verksamhet är anpassad för att ge Sveriges barn och ungdomar en likvärdig utbildning. Det finns nationella styrdokument och kunskapskrav som vi alla verksamma i skolans värld bygger upp vår tillvaro kring och likt en väv av mönster bildas en kunskaps- och färdighetsbas som skall göra det möjligt att vandra vidare bland skoläventyr och livsditon. Många av de aktiviteter som är en del av vår skolvardag är nästintill omöjliga att återskapa, varför en eventuell frånvaro helt enkelt får ge en annan typ av kunskapsinhämtande. Ställt utom allt tvivel är exempelvis att det kollektiva kunskapandet, att lära av varandra, går helt förlorat och det är just därför vi förespråkar vikten av skolnärvaro.

002Många gånger vet man som pedagog inte direkt vad som kommer att hända i aktuell kurs eller under ansökt ledighet. Detta är inte ett tecken på att vi är dåligt planerade, utan helt enkelt att vi följer läroplanens krav på delaktighet och inflytande. Eleverna har rätt att få vara med och bestämma kring såväl innehåll som arbetssätt och metoder, varför man ofta får vara beredd på att ta igen saker i efterhand då man kommer tillbaka. Och helt ärligt, skola på semestern är inget jag förespråkar eftersom jag anser att själva idén med ledigheten totalt går förlorad i så fall.  Men om man är sjuk då? Finns det ett krav att man som förälder ska dyka upp i skolan och hämta hem material för att sedan bedriva undervisning med sitt sjuka barn på hemmaplan? Nä, självklart inte. När någon är sjuk är det primära uppdraget att se till att bli frisk förstås, men om man vill eller orkar så kan det vara en god idé att ta med lite material hem. För precis som jag skrev inledningsvis, de flesta elever mår ytterst väl av att ha kontroll och känna sig up-to-date. Att kunna känna sig åtminstone lite med när man kommer tillbaka och ha en hum om vad som har hänt kan vara livsnödvändigt för några, men absolut inte skadligt för någon. Känslan av att inte vara totalt exkluderad är åtminstone viktig här i Happyvardag. Även om det sällan vilar några större sorger över liten Gabriel och jag tror inte han bekymras av att vare sig  vara efter eller att inte kunna lika bra, så märker jag hur han skiner upp när jag berättar om vad som händer i skolan. Igår jobbade han med engelska och idag har han jobbat med Språkskrinet. Matten har han sparat till sist eftersom det är hans paradämne och det han gillar bäst. Smart drag att beta av svårare och lite tyngre saker först…..hrm….undra just var han hittat den strategin?

002

Redan torsdag mina vänner och jag jobbar också på här hemma. Jag varierar mig mellan hushållsarbete och skoljobb. Vissa saker har varit väldigt skönt att få sitta med och skriva färdigt, men usch…..jag längtar verkligen efter att vara på plats på jobbet. Jag känner mig exkluderad här på hemmaplan! Nåväl, nu ska jag snart ta en utflykt till återvinningen igen och så lite kompletteringshandling tänkte jag. Ikväll ska vi köra left-overs-middag och fortsätta softa. Vet inte när jag vilade så här mycket och hade så lågt tempo  sist. Jag gissar att det är väldigt nyttigt för mig. Och BTW, Gabriel hälsar att han hade haft dötrist om han inte hade haft matten att jobba med här ikväll. Lovely!

Kram Mia

 

En liten utflykt till återvinningen

Men visst låter det väl exceptionellt mysigt så säg? Det är märkligt det där med att vabba och ha ett sjukt barn som är ganska pigg. Vädret inbjuder ju inte direkt till något utemys i trädgården och vi kan inte åka och shoppa lite eftersom han smittar fortfarande. Hyfsat pigg kille i 8-års åldern med de förutsättningarna ger ju per automatik en viss rastlöshetsgrad. Så dagens lilla utflykt bestod av en tur till återvinningen. Kanske inte jordens mesta kreativa och upplevelserika ställe, men ack så nödvändigt. Förar veckans leverans av matbord och stolar kom ju i paket och dessa   härliga kartonger har invaderat mitt garage. Inte för att det är gott om plats där innan och någon bil får då rakt inte plats (trots att det är ett dubbelgarage), men nu är det nog all time high av prylar alla kategorier. Det stärker min övertygelse om att det ska hit en container i vår för ett generalrens. Nåväl, återvinningen i oktober är en mer lättsam historia än mitt i sommaren – ingen huggsexa om var man kan passa in sin lilla bil och definitivt krävs varken näsklämma, spypåse eller munskydd för att ta sig helskinnad igenom en sopsorteringssejour. Och vem vet, allt är inte tömt så kanske kan det bli en tur imorgon med.

001

Ännu en bild på våra nya möbler. Jag är galet nöjd med dem. Hela rummet (storstugan) blev så annorlunda, så luftigt som mor Anita skulle ha beskrivit det. Nåväl, vi har haft lite vattkoppeparty här tillsammans med härliga familjen Bovbjerg. Deras lille Love har nämligen inte haft vattkoppor ännu så…..Vi får väl se om någon smitta fick fäste. Nu har vi njutit av en het Pasta Bolognese och lite rostad baguette. Alla har landat i slappläge och det råder ett behagligt lugn. Idag hoppas vi att de sista nya kopporna kom så att sjukdomen vänder på rätt håll snart.

Kram Mia

Att hitta tiden

Hej hallå från infektionshärden Happyvardag!

Idag skriver vi tisdag och det poppar fortfarande upp nya små koppor lite här och var. Idag vaknade Gabriel upp med tre stycken nya i ena ögonvrån och det tillsammans med några nya i halsen verkar vara allt annat än tillfredsställande om man säger så. Ändå är han så tålig. Han säger hela tiden att han hade tur som slapp det på sommaren eller precis vid en semesterresa. Och nästintill inget gnäll alls. Det knepigaste är som vanligt det där med mat och dryck. Även om han inte har alls den läggningen till matvägran som hans storebror hade under sin uppväxt, så har han ju inte direkt så mycket att ta av. Gabriel är 136cm lång  och vägde innan detta slog till 23 kg. Och det är inte mycket vi får i honom nu – en drickyoggi, lite bubbelvatten och så några pommes idag. Straxt ska jag göra en hemgjord ischokladmilkshake och se om jag kan fresta honom lite.

008

Glad är han i alla fall sjuklingen. Idag fick han låna en fantastisk fatboy (stor sittsäck) av sin favvomoster Nettan. Lite trix i hans rum och vips blev det en utmärkt spelplats. Han är verkligen mer än nöjd. Själv har jag hunnit en sväng till jobbet idag då världens absolut bästa son och storebror tog hand om Gabriel under sin 5h långa håltimme. Att komma in till jobbet och fixa lite catch up är fantastiskt och dessutom han jag handla lite på hemväg. No stress liksom. Det är en underbar mängd tid som bara uppenbarar sig då man inte ska hinna jobba. Allt hemmafix kan ske i ett mycket makligt tempo och det blir dessutom tid över. Vilken ynnerst! Och plötsligt har man utrymme till det där lilla extra vid matlagning och annat, som exempelvis rensa ut frysen. Till middag idag provades något nytt och det blev supergott.

006 007

Idag blev det stekta provencalgrönsaker med parmesanpanerade kycklingsfileér och en sval dijondipp. Till detta en bit nybakad baguette med lite Creme de Brie, vår favvoost. Tack älskade syster för att du hitta en burk till oss. Märkbart svårt det är för vissa affärer att ta hem en del grejer. Jag älskar att ah tid och stå och trixa lite extra i köket. Saknades bara ett glas vin till kocken, men är det vardag så är det och då dricker rektorskan isvatten till maten. Nu ska vi kolla U21-laget som spelar mot laget som har fjäderfä med kuckelikuhatt på kläderna istället för flagga, som Gabriel säger. Heja Carlgren, heja Milošević och heja Sverige……

Kram Mia

Vattkoppebonanza

Somliga får en del sjukdomar sådär lite i förbigående och somliga får dem lite mer all round. Lite rejält. Och ska man ändå ha det, så ska man ju tycker uppenbart lille Gabriel och går all in på vattkoppesjukan. Eller vad sägs om 78 på ryggen, 63 på magen, minst 25 på varje ben, i öron och näsa och ögonvrå samt ett okänt antal runt det heligaste han har. Han ser definitivt ut som en prickig korv. Något foto på honom var otänkbart att få lägga upp och ja, jag frågar alltid mina barn innan jag publicerar. Dock fick jag ta ett foto av den fina landslagströjan som papi kom hem med efter sitt besök i Stockholm förar veckan.

007

003Ja, här i infektionshärden har vi dessutom kört en sväng magsjuka inatt. maken mådde tjyvtjock vid läggdags och rektorskan vaknade kallsvettig efter en timmes sömn. Hua! Så sömnen blev det inte mycket bevänt med inatt heller, varför dagen har gått i ett mycket långsamt tempo. Sova säng, mysa soffa, spela kort, titta film, spela spel och läsa. Inte har vi länsat kylskåp, frys och skafferi heller varför det knappast krävdes någon matshopping. Dock lyckades vi alla få i oss lite käk lagom till kvällningen och än så länge stannar den kvar i lilla magen. Hoppas man är utrensad och klar nu för hösten.

Dags att pudra liten Gabriel, ge medicin och se till att bissen blir borstad. Sovrummet är vädrat för svala laken mot en kliande kropp och sängen kallar oroväckande på mig. Gissar att jag kan vara den som somnar först ikväll. På återhörande vänner….

Kram Mia

En annorlunda söndagsapproach

Och hej vad det går…..Det mesta i vårt Happyvardagsliv. Och definitivt sedan hemkomsten från Florida den 24 juli. Tills igårkväll då. Efter lite hämtkäk och ett glas vin tog det tvärstopp och jag somnade inte mindre än 5 gånger på soffan. Maken fick baxa in såväl vattkoppesjuk liten Gabriel som sjötrött gammal rektorska till sängen och vips var lördagen ett minne blott. Jag tror minsann jag sov innan huvudet mötte kudden. 5h fick vi sedan ihop sammanlagt inatt och jag vaknade pigg och utvilad innan 05.30. Låg och lyssnade på regnets trippelitropp utanför vårt öppna sovrumsfönster, innan jag uppbådade rätt krafter för att klä mig och ta morgonpromenaden. Promenadens meditativa inslag bestod av att försöka bringa klarhet i dagen och det var nog där och då, lagom i höjd med badbryggan som jag insåg att dagen idag inte direkt skulle ta den riktning som jag hade planerat.

004

Det såg inte ut så där, men nästan….(läs wish….). Dag 2 av en invigningshelg som jag har varit samordnare för i månader och jag själv kommer inte att kunna deltaga. Märkligt! Gabriels vattkoppor satte liksom P för det. Med golftävlande make, fotbollsspelande TB, gamla paranteser och infektionskänsliga svärsiar samt syster så blev jag lite….hrm….ensam. Nåväl, family first är ju mitt mantra så att en efterlängtad fotbollssöndag skulle brinna inne för rektorskan försonades jag med redan i ett tidigt skede. Jag är bra på det där, att gilla läget alltså…..Men det var med lite sorg i hjärtat som jag följde dagens evenemang på avstånd. Man kan ju inte få allt här i livet…..

Invigningsansvarige moi hade uppenbart inte trott på ett liv efter söndagens match mellan Mjällby och Rödeby på Åvallen (jepp TB på bild. Han som råkade bli rakad under sin collegeuttagning). Att söndagen var vigd åt Åvallen stod ställt utom allt rimligt tvivel och då behöver man ju knappast vara raketforskare för att inse att det inte fanns så många andra saker på dagens to-do-lista. När maken lämnade hemmet vid 09.10 hade jag nämligen betat av allt och började verkligen rulla tummarna. Ett fix-ochtrixvarv med bilen för att avsluta mitt uppdrag samt förbereda på jobbet för min vabb senare så var jag tillbaka på rulla-tummarna-stadiet. Klockan 13.47 en söndag i mitten av oktober. Chockerande! Högst ovan känsla för den här rektorskan. När sedan dito upptäckte att veckan som följer är helt blank i planeringskalendern, ja då undrar man ju. Har jag helt mentalt ställt in mig på vabb sedan tidigare, or what?  Hur eller hur så inser jag att det finns två ord som med all säkerhet kommer att kunna summera veckan som kommer – nämligen utvilad och rastlös.

Söndag kväll i Happyvardag och jag irrar omkring lite lätt. TB käkade tillsammans med laget efter dagens invigningsmatch mot Allsvenska Mjällby och maken och jag har precis njutit av en köttfärspaj med sting signerad moi, krispig sallad och en sval dijondipp.Gabriel. tja han har knappt ätit sedan i torsdags. Hemmet är under kontroll (har varit sedan 09.37) och skolan är preppad. Ingen tidspress på att natta sig ikväll, inga väskor som ska packas eller saker som ska förberedas. Högst förvirrande……

Kram Mia

Det är nu vi har roligt….

…pau riktikt (blekingemål). Faktiskt fantastiskt skoj och härligt. Eller inte. Liten Gabriels feber natten till fredag inbjöd sedan till en lugn fredag, men framåt kvällen var han säker (för att icke säga bergsäker) på att han höll på att bli frisk. Lika säker var han på att han  skulle kunna spela turneringen lördag i Rödeby. Och maken och jag sa ja, tja har du inte ont i halsen så låt gå för det då. Natten till fredagen bjöd inte på så fasligt många sömntimmar (2 h och 16 minuter) och det skulle visa sig att natten till lördagen inte skulle bli så där väldigt mycket bättre. Men  men…..3h och 20 minuter är förvisso mer, men kanske inte helt tillfredsställande i alla fall. När gryningsljuset började leta sig fram tidigt lördag morgon såg jag något som inte direkt skulle förgylla tillvaron. Vattkoppor. Liten Gabriel har fått vattkoppor. Vet ni hur en 8-åring sjuk i vattkoppor men som har siktet inställt på konstgräscup i fotboll låter? Inte det? Låt mig nöja mig med att konstatera att det vill ni inte heller veta. Holy Moly……Giv mig styrka! (Och samtidigt vet jag precis hur jag hade låtit själv. Svår kombo det där. )  Gabriel hade siktet inställt på att visa upp sig för andra klubbar (det TB gjort i New York). Han ville verkligen visa sina skills. Och nu fick han ligga på soffan hemma som en prickig korv….

Så idag lade vi ett gigantiskt pussel, vi medlemmar i Happyvardag. Maken for till skolan för matfix inför invigningscupen redan kl 06.20. Finaste tjejerna Kristina, Annika och Ewa dök upp och själv anslöt jag kl. 08.50. Efter diverse fix packade vi bilar till arenan och maken fick det härliga uppdraget att tillbringa dagen hemma med liten Gabriel. Inte avundsjuk ett dugg. Plötslig framstod 6h i mattält, disk och annat plock som rena drömscenariot. Och vilken dag vi fick (den förtjänar ett eget inlägg. Kommer nästa vecka). Som invigningssamordare för detta evenemang är rektorskan mer än lovligt stolt. Allt det jag drömt om och planerat gick enligt planer och lite därtill. Jag har spenderat dagen med pytteskinn och ett stadigt leende på läpparna. 55 lag, fotboll, sol och underbart höstväder, mattält, hoppborg, försäljningstält, kiosk, invigningsceremoni och så mycket glädje. Jag kan vara en av de lyckligast lottade ever. Just saying……Och slut sålde vi på såväl bakad potatis med antingen skagenröra, feta/skinkröra eller currykyckling och nästan all pasta och köttfärssås. Iordningplock, till skolan och diska samt skriva tackmail till alla iblandade sedan tog jag en varm dusch. Kvällen bjöd på hämtmat och soffhäng. Jag är lycklig, glad och galet nöjd. Stolt RAIFare också – Blekinges Blåvitt- är jag med. Vilket fantastiska människor i denna förening – vilken underbar klubbkänsla. Somliga klubbar borde bli väääääldigt avundsjuka! Efter en stund i soffan märker jag också att hjärnan totalt har slutat att fungera och jag sitter här mest och ler fånigt. Imorgon spelar TB invigningsmatch mot Allsvenska Mjällby och ingen mindre än Chippen och samordnaren agerar via mobil på hemmaplan. Jag hoppas innerligt på några timmars sömn inatt – 5h och 36 minuter sedan i torsdagsmorse börjar sätta sina spår. Som förklaring. Om ni undrar alltså. Sussigull vänner……

Kram Mia