To face some fears…..

Rädslor, farhågor, skräck eller bara lite hjärnspöken. Hur har ni det med den biten vänner? Är det så att de begränsar er värld eller upptar de bara lite tankeutrymme? I en tillvaro som snurrar allt snabbare, en omvärld där gränser suddas ut och vi rör oss i allt vidare cirklar stöter vi helt oundvikligt på nya små…..hrm…..hinder. Eller hinder kanske är fel ord, prövningar kanske är ett bättre val. Och för en kontrollneurotiker som rektorskan är tillvaron ibland en sann prövning. Låt mig dock säga att jag har blivit en mästare på ändå ta mig genom dagen. Jag har verkligen odlat min förmåga att välja mina tankar och när det blir riktigt jobbigt, ja då kör jag Alfons Åberg : Stick du stygga tanke, för du finns inte…..

027

Just i dagsläget känns det där med omvärldsorienteringen lite läskig tycker jag. Och jag är rätt tacksam över att jag inte har en utlandsresa bokad just nu. Jag tänker förstås på Ebola. Och nä, Västafrika har aldrig varit ett aktuellt resemål för oss men jag tycker det kommer Ebolalarm från lite överallt. Visst förstår jag förnuftsmässigt att det säkert finns många hypokondriker och kontrollfreak som just nu stirrar upp oss andra, men ändå. Och sedan är det ju den där arma ubåten också. Finns den? Är den rysk? Och framförallt, har den varit i våra vatten överhuvudtaget? Hur många gånger blir vårt svenska territorium kränkt på olika vis egentligen? Vet vi överhuvudtaget det? Det pratas om allmän värnplikt (Gud hjälpe…..), Nato eller total nedrustning. Helt ärligt, jag har svårt att engagera mig i frågan, ty det är förknippat med en rädsla så avlägsen att jag inte ens vill kännas vid den just nu. Jag är spytrött på att vara rädd och orolig – för sjukdomar och olyckor, misslyckande och hemska situationer, förluster, svårigheter och en massa annat. Och så barnen…..

205

Mina älskade små ( en liten och en stor) gullongar. Jag har levt med den här hönsmamman sedan jag blev gravid med TB i april 1995. Eller förresten, egentligen sedan jag fick mitt första missfall i augusti 1994. Faror, rädslor, farhågor – missfall, plötslig spädbarnsdöd, missbildningar, fall, kvävning, bortrövning, trafiken, sjukdomar, cykel, inlines, skateboard, cross, bil, sprit, fylla….ja, name it. Var tid har sina farhågor. Ibland undrar jag bara hur man ska orka stå ut med all skräck samtidigt som man verkligen vill ta vara på livet. Hur i herrans namn kombinerar man ”ta inga risker” med ”Carpe Diem” på ett bra sätt? Jag bara undrar….

009

Oj, det lät som en superdepp här idag, men så illa är det inte egentligen. Men visst är det lätt att fastna i alla tråkigheter, alla hemskheter, allt olyckssaligt. Det kommuniceras lite här och var och överallt och håll med om att det där ger lite smolk i livsbägaren. Samtidigt som att kanske skulle man inte njuta lika mycket eller vara lika lycklig över det lilla om allt alltid bara var guld och gröna skogar. Knepigt det där…..

Här är det i alla fall tisdag kväll och regnet piskar mot rutorna. Vi har njutit lite left overs sedan helgen och ska straxt inta tv-soffan för kvällens Champions Leauge. Riktigt bra jobbedagar ligger bakom oss och Gabriel orkar vara på plats i skolan. Jippie! Idag har jag dessutom unnat mig något väldigt vackert, något jag inte direkt visste att jag längtade efter förrän idag. Berättar mer imon raringar….

Kram Mia

4 thoughts on “To face some fears…..

  1. Jag är ju livrädd för ormar och grodor/paddor men vad gäller det andra, farliga så resonerar jag bara som en tonåring…. att det drabbar inte mig och att jag är odödlig. Jag vet ju att det inte är ofarligt med ebola, u-båtar och krig men jag har så svårt att ta till mig det. Det händer inte här! Jag kanske lever i en fantasibubbla, men då får jag göra det tills det blir allvar och jag måste möta skräcken. Jag har svårt att leva med det som inte är ”här och nu”, precis framför mina fötter. Naiv? Ja kanske..
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *