Den varg vinner som jag matar

Det finns en sägen om en Indianhövding när han språkade till sitt barnbarn. Efter en stor tvist berättar farfar indianhövding att det inom honom, i hans bröst, finns två vargar. Den ene är aggressiv, hämndlysten och beredd att ge igen medan den andre är lugn, godmodig och beredd att förlåta. När den lille pojken säger: Farfar, vilken varg vinner svarar Indianhövdingen stilla: Den varg som jag matar!

Imported from Pixbox

Sådär startade onsdagskvällens högst efterlängtade föreläsning för bästisMaria och mig. Lou Rossling och Micke Gunnarsson tillsammans på samma scen är ett enda stort WOW!!!!! Temat för  kvällen var: ”Barnen kommer till oss från framtiden” och kontentan för dem båda var: Vilken gubbe/gumma vill du vara? Lou trollband oss först om alla de misstag hon gjort som pedagog och vi skrattade så att vi fick andnöd. Underbara historier, liknelser och massor av tänkvärt. Hennes fokus höll sig kring att man kan förändra något först då man blir medveten om vem man är. Att även om perspektiven är skönast att ha på avstånd, är det först då vi verkligen konfronteras med öppet sinne som vi kan komma underfund  med vem vi är, vilka drivkrafter vi har och vad vi behöver jobba med. Det är då vi plötsligt kan våga ställa oss frågan: Vad är egentligen avsikten med det jag säger? Och gör? För när vi inte har hela bilden, tja då dömer vi helt enkelt utifrån de delar vi har. Lou menar att allt börjar med oss själva och vem vi är i relation med andra. Är vi någon som ser saligheten i andras ögon, eller nöjer vi oss med att se föraktet? Är vi den som vågar ställa oss utanför oss själva och fråga: Vad gjorde jag nu? Det livslånga lärandet för Lou handlar om att lära sig av alla de hon möter  – att inse att allt det där jag ser i en annan människa kommer att få betydelse. Hon ber oss fundera på om vi skulle vilja jobba med oss själva, om vi skulle vilja vara gifta med oss själva. Allt börjar med oss själva  och hur vi möter världen……

"

Micke Gunnarsson tog vid och pratade om hur vi kan syresätta vår tillvaro. Att storhet är något som börjar inifrån genom att man vågar möta sig själv. Han tar massor av exempel från sin föräldraroll och vi skrattar minst lika gott åt dessa som åt Lous. Hur vi kanske lite för snabbt dömer en situation istället för att verkligen sätta oss in i den och vågar fråga. Micke tar oss med på en tur till minnenas kvarter och genom att påvisa att framtiden är Nu och Nu och NNu – att vi inget vet om framtiden men att det där absolut inte bör oroa oss. Det räcker att fånga nuet och förvissa oss om att läget är ok nu. Det andra, det andra har vi inte en endaste susning om. Han pratar om att konfrontera våra rädslor (hallå hej, det är väl det rektorskan sysslar med på heltid) och att våga leva ända in i kaklet. Att fraser som: Det där var bättre förr (innan) är meningslösa ty då borde vi kasta in handduken redan nu. Då har vi på sätt och vis resignerat. Micke menar att den dag du slutar växa, då dör du. Att vi alla måste inse att det är NU vi kan göra skillnad.

002

Åh, påfylld från tåspetsarna till huvudknoppen var jag då vi vandrade ut i den daggfuktiga, något dimmiga lillördagskvällen bästisMaria och jag. Jag kände tydligt hur ofta jag matar den godmodiga och förlåtande, överseende vargen inom mig – att jag verkligen inte trivs med den hämndlystne diton. Fast ibland är det svårt att välja det rätta. Och ibland är jag högst osäker på om det rätta är det rätta, förstår ni vad jag menar? Att jag ibland blir lite carried away av att tro att jag ska syresätta hela världen. Nåväl, Lou och Micke lämnar minsann ingen oberörd och jag är säker på att det här var inte sista gången jag hörde dem. Jag önskar verkligen att fler ska få den ynnesten. Att fler ska vara openminded nog att våga, vilja ta in deras budskap. Somliga behöver det där verkligen, om inte annat för en investering i dem själva. Veckan har bjudit på ett galet tempo på jobbet och jag känner mig nästan lite matt. Flera saker föll dock på plats denna torsdag och det tackar jag extra för. Nu drar vi snart på helghandling maken och jag, TB ska träna och GB hoppar sin innebandyträning pga huvudvärk. Ikväll ska vi ha en skön hemmakväll – något av ett rare moment i dessa dagar.

Kram Mia

Nytt läge – ny tider att vänta

Visst är det spännande att följa efterdyningarna av valet, diskussioner likväl som analyser. Det spekuleras, tros och förhoppas. Som efter vilken tävling som helst lyder frågeställningar kring om det var rätt vinnare eller ej. Personligen har jag svårt att se att det finns någon vinnare överhuvudtaget, även om jag rent förnuftsmässigt inser att somliga gläds mer än andra över sina framsteg och framgångar. Så tja, jag önskar väl mest Lövén lycka till med uppdraget att få ihop en regering och få igenom sin politik. Vad som händer nu återstår ju att se, men man behöver ju inte vara raketforskare för att inse att det krävs skattehöjningar om vallöftena skall genomföras. Och det krävs inga stora chansningar för att gissa att det kommer att pustas och stånkas, gnällas och gnölas på sina håll. Det är heller ingen vild gissning att fler saker kommer att detaljregleras från högre nivå så visst är det nya tider att vänta, tror jag.

001

Tisdag idag och jag har varit hypereffektiv de senaste dagarna. Massor av saker har betats av både jobbmässigt och privat, men ännu kan jag inte påstå att jag har full koll. På rätt väg är jag definitivt. Dock kom ett smärre bakslag så här innan hemgång. Gabriel klagade över huvudvärk och fick sticka hem tidigare med papi samt avstår golfträningen ikväll. Lite frostig stämning. Rektorskan skulle lite effektivt få med sig många saker ut från kontoret och tyvärr missade hon en viktig detalj – nämligen ena handens långfinger (höger dessutom). Just det fingret blev kvar i dörren då hon svepte iväg den med en distinkt dask. AOUCH……..Tusen tack Lina och syster Nettan får att ni tog hand om mig samt bästisMaria för att du tog mötet åt mig.  Fingret är inte snyggt, dessutom dunkar det lite lätt (hehehe). Kvällens möte fick ställas in och det blir soffhäng för hela slanten. När man inte fattar att man ska ta det easy själv ordnar kanske livet det åt en, eller hur?

Kram Mia

Valfjäsk, valfläsk och valfiske

Politik intresserar rektorskan föga, av den enda enkla anledningen att jag finner så få personer (läs politiker) som känns äkta, genuina, sanningssägande. Känslan av att allt bara är ett spel och att uppdraget för många partier mer handlar om att parera motståndare än att kommunicera sin egen filosofi tar alltid överhand. Jag blir beklämd över vad som är ok att i ord, handlingar och gester kommunicera i politikens namn – att flera av de demokratiska principerna för mellanmänskliga relationer verkar vara satta ur spel. Hur kan vi bara sitta och lyssna på debatter där man avbryter varandra kors och tvärs, pratar i munnen på den som har ordet, himla med ögon, gestikulerar och nedvärderar dem som står för en annan åsikt? På bästa sändningstid dessutom. Och sedan skrävlas det om vem som ”tryckte till” vem, vem som med sin verbala förmåga kunde tysta vem, vem som vann debatten. Är vi helt från vettet då vi på fullaste allvar köper det här rakt av och låter oss svepas iväg av en massa valfläskeri, förvrängande av fakta samt ständigt påvisande av siffror som om dessa vore allena saliggörande och den absoluta sanningen? Vi vet väl bättre än så. Vi vet väl att man kan läsa siffror och statistik som f-n läser Bibeln (mor Anitas favvouttryck). Hur kan vi nedlåta oss till att bli påverkade av politiker som i bästa fall propagerar sin politik (eller som allt som oftast mest sysslar med att parera motståndare) och verkligen tro att det är allt, att det där de nyss sa är substansen i deras politiska inriktning? Jag bara undrar…..

001

Och ni som nu tror att jag struntar i att rösta och sitter och hetsar upp er nu, ni kan ta ett djupt andetag och pusta ut. Det är självklart att jag gör min demokratiska plikt. Det är högst självklart för mig att höja en röst för tolerans, solidaritet, allas lika värde och valfrihet. Jag accepterar förstås olika människors politiska uppfattningar och tycker att yttrandefrihet i grunden är något fint och bra. Men jag kan inte låta bli att reagera. Och det handlar förstås om det som ligger mig mycket varmt om hjärtat, nämligen skolan. Vi har haft tuffa år av såväl nya styrsystem som ekonomiska ramar och de här arma PISA-resultaten kommuniceras så fort en möjlighet ges. Media i stort har uppenbart sett  ett stort uppdrag att kommunicera skolan som en organisation i kris och sällan har väl något fått så mycket spott och spe. Att människor bara vill vara verksamma i denna usla organisation är snart en gåta för mig. Sällan pratas det om allt fantastiskt som sker ute på våra skolor, alla mirakel, allt lärande, allt gränsförflyttande. Nä, det är jämmer och elände, friskolebovarna och så riskkapitalbolag och vinsternas vara eller icke vara. De flesta partier har en klar uppfattning i frågan, somliga mer sympatiska än andra. Ty det är här jag reagerar som mest. Det talas om Sverigedemokraternas förfärliga människosyn och deras sofistikerat dolda åsidosättande av människolivets okränkbarhet. Och jag håller med. Det skrivs om vem/vilka som kan sjunka så lågt att man rösta på dessa och det undrar förstås jag med. Men gissa vad, jag undrar hur det kan undgå så många att det finns en annan man som på ett ytterst osympatiskt sätt nedvärderar och också vill få bort andra människor. Och han får bara hållas. I vilket namn kan det vara mer hedersvärt? Hans namn är Jonas Sjöstedt och han företräder V. Han deklarera mycket noga att det inte bara är vinsterna i välfärden och skolan han är emot. På ett fruktansvärt osympatiskt sätt klankar han ner på begreppet friskolor och talar om att vi ska bort. Och jag skriver vi. För friskolor är inte bara ett samlinsgbegrepp för skolor som har en annan huvduman än kommunen. Friskolor är också alla vi eldsjälar som har förverkligat vår livsdröm i att göra en bra skolvardag för våra elever. Alla vi som satsar helhjärtat på leverera demokratiska och samhällsdugliga medborgare efter grundskolan. Vi som inte har startat skola för att göra vinst (helt ärligt, det finns betydligt mer lukrativa branscher att botanisera i då). Alla vi som ser att mångfald bland skolor ger styrka och att den förut helt regerande boendesegregationen äntligen har brutits. Alla vi som räddar landsbygdsskolor, små enheter och elever som inte sällan är i behov av mycket stöd. Den är oss Jonas Sjöstedt och hans Vänsterpartiet vill ha bort. Helt utan skrupler talar han om att vi är icke önskvärda. Säg mig, är det där verkligen mer politiskt korrekt än det Jimmie Åkesson och hans parti håller på med? Om inte, hur i herrans namn kan det då komma sig att hela Sveriges media bara låter honom hållas med sina fasoner?’

001

Valdagen är här. Låtom oss alla förvalta vår rösträtt på allra bästa sätt. Tänk efter vad som gömmer sig bakom politikens alla floskler och fundera över vad som bäst matchar din etik och moral. Läs partiprogram och bilda dig en fullvärdig uppfattning innan du greppar pennan och sätter dina kryss. Inse att politik är ett spel, en lek, ett sätt att manipulera människor till att rösta fram enskilda personer till välbetalda uppdrag där de ska bära folkets röst för ett Sverige i tiden. Vallöften är inte per automatik samma sak som en framtida planering, om någon nu skulle ha förletts att tro just det. Och när vi sedan vaknar på måndag till vetskapen om vad våra röster gav för resultat bör man ha i åtanke att vi brukar vara rätt bra på att rätta oss efter hur det blir. Hur mycket tid som än läggs på debatter, valfläsk, valfjäsk och valfiske så kan man inte vrida huvudet rätt på alla ändå. Till syvene och sist handlar livet just om att göra det bästa av de möjligheter som blir oss givna. Och om den nedlåtande människoföraktaren Jonas Sjöstedt kommer till makten innebär den rättningen att jag får bli verksam i ett annat land än Sverige. Synd på en sådan bra rektor och skola, inte sant. Amen!

005

Och om ni undrar om vi valvakar? Absolut inte. Det skulle aldrig falla mig in. Jag har blivit uppfostrad att rätta mun efter ”matsäck” – att inse att tilldelade resurser alltid måste ses som tillräckliga resurser. Och vi är bra på det där, vi på Svettpärlan. BästisMaria och jag sätter ett stort mål i att göra det bästa möjliga för så många som möjligt samtidigt. Och vi vet att vi driver en av Sveriges absolut bästa skolor. Synd bara Jonas Sjöstedt att du har valt att döma oss utan att överhuvudtaget ha satt din fot på  vår skola. Utan att veta hur många fantastiska samhällsdugliga medborgare vi har fått en ära att vara en så viktig del av i deras skoläventyr. Synd och skam att du inte ens vill veta hur vi gör för att lyckas. FÖR DU VILL BARA HA BORT OSS. Lika mycket som jag skäms över Jimmie Åkessons förfärliga människosyn, lika mycket skäms jag över din. Det är oerhört otidsenligt att gå baklänges in i framtiden!

Kram Mia

 

 

Shoppingkungen

Efter en vecka med stadiga 18-20 grader och nästan dagliga soldoser samt estimerat likadant i helgen, blev man ju lite förvånad när man slog upp sina små ljusblå imorse. Man kan säga att det såg ut att vara väldigt begränsade solchanser. Maken for redan innan 07.30 till Sölvesborg för H45-touren i golf och grabbarna grus sov  sin skönhetssömn. Själv kröp jag ner i sängen med tidningen en stund – me like! Efter diverse morgonbestyr drog TB på lördagskneg i spelkiosken och Gabriel och jag laddade för en stadstur. Hans klädskåp blev igenomgånget under gårkvällen och som tur väl var hade jag förutseende nog shoppade en ansenlig mängd byxor i nästa storlek. Puh! Annars hade vi haft att göra på shoppingturen. Nu blev det enbart en snabbis bland kläderna och inget föll honom i smaken, vilket i sig absolut inte gör någonting eftersom han shoppade för hela pengen i Florida och det lediga utrymmet i hans klädskåp är ytterst begränsat. Skor stod dock högt i kurs (undra varför?) och ut ur skoaffären kom vi med en välfylld påse. 4 par skor var bara tvungna att följa med honom hem och visst, den killen sliter ju en del med sitt eviga fotbollsspelande på raster. Största fyndet var ett par Goretexkängor som han ville ha till vintern. Eftersom det var förra årets modell och bara ett par kvar var priset nedsatt från 1099 till 299kr. Whopwhop! That´s my boy! Lite besök i spelaffären, matshopping och så lunch på stan innan vi for hem. Och lagom till att vi parkerade bilen utanför huset så öppnade sig himlen.

004

Nu smattrar regnet frisk mot rutorna och det är sådär skumt ljus. Jag sitter uppkrupen i soffan med en kopp varm saft, några ökenkex och tända ljus. Straxt ska jag preppa för lite mexbuffé ikväll men ut, det går jag inte mer idag. Nu blir det kura inomhus för hela slanten. Kanske precis just den avkoppling jag behövde som mest. Imorgon, imorgon vill jag ha det som bilden nedan då det är dags för fotbollscup för Gabriel igen.

005

Hoppas ni har en fin lördag vänner. Kram Mia

Skållad råtta

Det fanns en tid i min barndom när mor Anitas alla ord och uttryck bara existerade, lika självklart som jag och vi. Så här på senare år dyker en del upp i min vokabulär och somliga uttryck är sannerligen mer politiskt korrekta än andra. Jag förundras över innebörden i det som jag förr helt enkelt inte tog någon som helst notis om. Fnittrar förtjust över en del och rodnar nästan lätt åt andra. Framförallt framkallar de alla många härliga och goa minnen. Särskilt minns jag att mor Anita använder sig av uttrycket ” jag har farit runt som en skållad råtta”, i betydelsen totalt superchokad dag. Just råtta plockades in under min ”rädd-för-troll-era”, ty annars använde hon alltid skållat troll.

004

Fara runt som en skållad råtta passar väldigt bra in på rektorskans torsdag. Jag inledde med att slå upp mina ljusblå (läs, tvingade upp en mycket tung ögonlock) 04.03 av mycket märkliga ljud i sängen. Och nä, det var inte maken – sluta genast att tänka sådan tankar människa. Det ulkades och hulkades och jag lyckades precis lyfta ut Milou på altanen innan spyan for ut genom munnen. Blä…..Kunde man somna om? Jag svarar själv, nope! Estimerat lång dag med andra ord. Till jobbet och inledde torsdagen med att låna ut famn och knä till åk 1 för vaccination hos vår eminenta skolsköterska, Syster Nettan. De var fantastiskt duktiga. Syster Nettan med förstås. Efter sprutan bjöd hon barnen på Festis och nybakade smörbullar som belöning. Lovely! Sen swischade dagen på med väääldigt skiftande uppgifter, eller vad sägs om: föräldrasamtal per telefon, utredning kring ett ”försvunnet” betyg samt utskrift av nytt, gemensam info på fikarasten, firandet av en nyss 35-åring, diskussion kring gårds/rastgränser med fritids, appkoll, letade stövlar med en elev, hjälpte en på toa, råtextade en rehabplan, kollade mailen, dokumenterat, klassrumsbesök, kopierat ordningsregler, satt upp tidsbokning till E-hälsokonferenser, gjorde lunchbricka till Marie (bild/musiklärare som vikar åt annan idag), behjälplig vid sårskador, omplåstring och omhändertagande hos syster Nettan, sedan lunch. På lunchen satt jag inte som på bilden nedan, men önska kan man ju alltid.Tja, skållad råtta var det. Och ingen kan någonsin anklaga rektorskan för stillasittande och att tillvaron rullar på i samma hjulspår. Hahaha.

009

Efter uträttat jobbvärv for jag till Lasses lägenhet för att städa ur den. Bläh….blask med skursvamp i gamla element förgyller inte en tillvaro vill jag lova. Svettig och läskig for jag till containern, drack ett glas vatten (inte i containern. Lite konstig syftning där) och hämtade sedan upp Gabriel. Stannade och köpte oss varsin glass, sedan nådde vi hemmet 15.24. Plocka upp väskor, duka bordet, förbereda middag, byta om till träningskläder och prick 16.05 satt vi i bilen igen på väg till innebandyträningen. Där väntade upplärning för föräldrar att sätta upp sargen och sedan…sedan gjorde jag något väldigt wild and crazy. För första gången på väldigt länge brydde jag mig varken om att lyssna på förnuft eller känsla. Jag valde varken att finnas tillgänglig för andra och deras behov eller att passa på med något bra (handla, stressa hem och städa, återvinningen eller så). Nädå, jag drog på mig löparkläderna och gav mig ut. Bara benen och jag. 50 minuter. Solen i nobban och nästan ingen vind. Perfekt investering. Efter Gabriels träning blev det en tur till Lasses lägenhet med finaste svärfar för att ta ner allt från väggar samt leta cykel. Tusen tack för hjälpen! Nu har vi duschar oss, käkat en härlig räksallad och druckit en iskall Peroni. TB är på hemväg efter A-lagsmatch och Gabriel skall nattas med tvång. Han sitter som klistrad vid tv:n och specialstuderar såväl Bubba Watson som Rory McIlroy.   Wish me luck!

001

Och på tal om skållad råtta. Lördagens sprakande och brända lukt i vårt inomhusförråd fick sin förklaring sent på natten mot söndagen. En mycket yrvaken rektorska, TB i högform och make skruvade upp proppskåpet och…..tja, låt mig nöja mig med att påtala att skållad råtta har numera gett mig en helt ny bild. Just saying……bläh! Kram Mia

Skolcool – Som en väv av trådar

Troll spricker som bekant i solljus och gårdagens frustration över vissa ifrågasättande (och nä, det var inte mina söner) lade sig i takt med att nattens mörker fick ge vika för gryningsljuset. Jag somnade inte förrän morgonen gjorde entré och det var med tung ögonlock jag tog mig till jobbet idag. Men, åtminstone betydligt lättare till sinnet. Någonstans kände jag att jag kan inte ta ansvar för andras sätt att uppfatta saker och så länge jag vet att mina intentioner är goda måste jag bara fortsätta framåt. Så, jag valde glädje. Valde att se det ljusa, vackra och samtidigt mumla lilla mantrat:

”Gud give mig ro att acceptera det jag ej kan ändra, mod att ändra det jag kan och klokhet nog att alltid veta skillnaden”.

002

Som en väv av trådar, pedagogiska trådar, i ett mycket sofistikerat och noga genomtänkt mönster. Det är så en skolvardag, en skolverksamhet, byggs upp. Varje liten tråd tar sin början i någon annans slut, finner sin rätta och utstakade väg för att sedan omslutas i en mönsterpassning. Vackert, varsamt och väldigt välgenomtänkt. Vår strävan är förstås att allt i Svettpärlans skolvardag ska hända av en anledning, inte rent slumpmässigt. Faktum är att mycket av vårt uppdrag går ut på att hitta en bra balans mellan att eliminera slumpar, att vara lyhörd och flexibel samt att försöka genomföra vår pedagogiska plan. När jag ser allt det där bilda vår vardag, när jag på olika sätt är en aktiv del av vår verksamhet då blir jag sådär vansinnigt galet glad och stolt.

005

Hela skolan uppställd för vår torsdagsstart – Hela Svettpärlan hälsar. Här har vi yoga och massagesagor. Att skapa känslan av samhörighet och att det är vi, vi som är Svettpärlan och vi som har möjlighet att tillsammans skapa en riktigt bra skolvardag. Varje dag! Det är välinvesterad tid.

008

Alla pedagoger på Svettpärlan gör förstås inte allt likadant i alla lägen. Vi har en gemensam bas som vi utgår ifrån, vilken förstås tar sin utgångspunkt i gällande styrdokument och vår Svettpärlefilosofi, och självklart ett gemensamt mål som vi strävar efter att nå. Vägen dit pratar vi ofta om och vi hjälps åt att våga pröva nytt, utvärdera och hitta det som passar just var och en och dennes grupp bäst. Men det är ok att vara olika. Det är till och med bra att vi är olika. Olikheter ger styrka. Vårt allra färskaste nyförvärv, Sköna Helena, har på ett alldeles förträffligt sätt landat i vår tillvaro och hon och hennes erfarenheter ger oss värdefulla perspektiv.

007

Så här jobbar Helena och Förskoleklassen med mellanmänskligt relationsarbete och önskvärda beteenden kring hur vi ska kunna fungera tillsammans på bästa sätt. Så härligt!

001

Detta läsår har startat med fantastiskt spännande projekt runt om i vår skola. Här är det våra elever i åk 6 som arbetar med länderna genom Europa via ett ”När och fjärran- inspirerat projekt. Andra redovisningsformer, spännande frågeformat, sambedömning. Ja, de pedagogiska trådarna väver vidare genom vårt F-9 spår av kunskap, lärande och utveckling. Jag är så enormt stolt. Rektorskan själv får också vara en del av detta då jag är vikarie för vår SO-lärare som befinner sig i Italien. Jag passar också på att köra matutbildning för samtliga klasser och imorgon torsdag lånar jag ut såväl knä som famn åt åk 1 för vaccination hos vår Skolsköterska. Ikväll åker jag på mitt tredje föräldramöte sedan förra onsdagen – jag passar alltid på att få låna de första 30-45 minuterna i varje klass vid läsårets första föräldramöte. Jag pratar om satsningar och fokusområden, om våra prioriteringar och system och rutiner för olika skolvariabler. Många kvällar blir det, men oerhört bra investering anser jag. Så off we go….Dags att träffa högstadieföräldrar!

Kram Mia

Sömnlös på Näset

Frihet. Frihet att tycka, att tänka, att verbalisera i såväl skrift som i talade ord. Smakar på ordet och inser att det inte alls är en så självklar innebörd trots allt. I valtider, i vardagstider, ja mitt i livet helt enkelt får man passa sig noga för hur man väljer att använda sin frihet att tycka, tänka och uttrycka sig. En melodistrof passerar revy i min skalle: ” Freedom’s just another word for nothing left to loose
Nothing, I mean nothing honey if it ain’t free, no no. Feeling good was easy Lord…”

Imported from Pixbox

Mörkret omsluter mig, bäddar in mig i en vadderad tillvaro så här på nattakröken. Jag ser månljuset kasta sina eteriska nyanser över äng och trädgård, speglar sig i vikens stilla vatten. Saknar stjärnornas ledljus. Hör regnets trippelitropp mot fönsterrutan. Tänker en massa ostrukturerade saker. Tankarna far omkring på ett högst onyanserat sätt i min skalle. Känner frustrationen suga tag i mitt inre med väldigt kontinuerliga intervaller. Det är mycket nu. På alla håll och kanter. Och av olika rutiga skäl och randiga orsaker är det mycket som sätts under luppen, omvärderas, kategoriseras. Känslor virvlar omkring. Jag ifrågasätter. Och blir ifrågasatt. Formulerar mig, omformulerar. Undrar varför det finns de som ger sig själva rätten att avkräva en förklaringar, varför ett statement inte bara kan få vara ett statement. Förstår plötsligt att    ”I say the best, when I say nothing at all…”. Så jäkla trist och slätstruket va? Så väldigt konventionellt och tydligen inte minst eftersträvansvärt? Och så ebarmeligt inte-alls-rektorskan. Jag är brutalt ärlig, jag tycker och tänker normalt sett. Mycket. Just nu omvärderar jag det där. Fast någon sa nyss att man absolut inte ska le och nicka och säga ja tack och amen. Att det faktiskt krävs att man står upp för sig själv och sin rätt. Försöker få ihop det där till en bra kombo som kan passa mig.  Det går sådär, helt ärligt.  Önskar mig en anonym blogg. Skriver små anteckningar för hand. Sippar varm saft och njuter av en nybakad kanelbulle. Hoppas innerligt att imorgon är en annan dag.

Kram Mia

Något riktigt läckert

Jag kan ju inte precis framhålla att jag är någon Catenacchi i köket och är man gift med Le Chef så måste man ju heller inte briljera precis. Det räcker oftast med en riktigt bra mis en place så ler maken sådär härligt (och man vet att det är läge att köpslå/kohandla friskt. Hehehe…). Men ibland slår hon till rektorskan. Slår till med att presentera något som till och med imponerar på maken. Härom lördagen bestämde jag mig för att överraska honom med Eves Tomattarte. Mums, det vattnas i munnen bara jag tänker på den. Har ni inte provat den? Receptet kommer nedan.

001

Receptet kommer från boken Drakmöllans kök. I förordet kan du läsa om kärleken och Drakmöllans matfilosofi. ”Mat skall vara ärlig och genomtänkt. Smak, färg, doft- allt skall harmoniera. Mat skall överraska och utmana. Mat skall väcka lust och ge glädje”. visst låter det väl ljuvligt! Eves Tomattarte blev jag bjuden på av en arbetskamrat för några år sedan och den var perfekt. Sedan föll den i glömska under lång tid innan jag fick för mig att pröva själv. Och den är inte speciellt avancerad.

002

En sats pajdeg förgräddas i ugn. Pensla därefter pajbottnen med dijonsenap. Fräs en gul lök mjuk i smör och bred över dijonsenapen. Fortsätt med ett lager av riven ost (jag brukar ta prästost, men Enmentaler eller Grevé funkar också bra) och sedan ett lager av tunt skivade tomater.  Hacka två vitlöksklyftor fint och strö över tomaterna tillsammans med en tsk timjan. Lägg resterande tomater i ett vackert mönster. Salta och peppra samt dekorera med Kalamataoliver. Grädda i 175 grader i ca 35-45 minuter. Garnera med basilikablad.  Vi är inte förtjusta i oliver varför jag gärna hoppar över det. Istället valde jag att lägga på musslor de sista 10 minuterna. Tomattarten bör serveras ljummen tillsammans med en sval gräddfilsdipp och gärna lax, nypillede reijer eller lite Italian delis till. Prova gärna!

Denna måndagskväll blir det dock Högrevsburgare med krispiga grönsaker, nyfrittade pommes och nybakat hamburgerbröd. ost och kex, lite röra och så heta chicken wings med Buffalosås till. Lagom till fotbollslandskampen ikväll. Forza sweden! Kram Mia

Där maken såg ett soffbyte…..

…..det var där jag såg ett stilbyte. Same same om du frågar honom, lite mer omfattande om du frågar mig. Argumenten var dock väldigt övertygande och min erfarenhet väldigt vis. Det är inte många som tror det, men maken min han är en riktig estet han. Han kan spela gitarr och sjunga, talar andra språk på gehör och imiterar dialekter, tecknar snyggt och har ett utpräglat sinne för färg, form och passning. Hans handstil lämnar dock en hel del att önska, det får väl ses som undantaget som bekräftar regeln då. När vi förra året gjorde en liten omflyttning i huset och färdigställde en lounge framför brasan i vår storstuga, blev denna i en härlig stilbrytning av ”romantic- shabby-chic-möter- New England.” Trivsamt mysigt i vitt/blått/rött men kanske, lite så med eftertanke, kanske lite plottrigt ändå för att vara vi.

Vi kom att älska den här sitthörnan så till den grad att de härliga gamla fåtöljerna numera är lite trötta i fjädrarna so to speak.  När vi skulle till att tömma Lasses lägenhet kom maken alltså med den lysande idén att låta hans soffa flytta hem till oss och köra vaktombyte med fåtöljerna. Bekymret var alltså bara att soffan är svart. Projekt stilbyte påbörjades och eftersom rektorskan är just den hon är så blev hela huset genomgånget med utrens, storstädning och förnyelse.Numera går storstugan i grått, vitt och svart. Och jag är toknöjd.

010

Jag passade på att låna en idé från finaste Tina i bloggen Home2Tiny – har ni inte besökt henne så måste ni dit pronto. Underbar tjej som delar med sig av sin vardag, sina vackra foton, goda recept och förstås livsvisdom. Trots att jag aldrig träffat henne, känns hon som en nära vän. Snyggt tidningsställ…..

011

Helgen har gått i fotbollens tecken, förstås. Igår städades det här hemma (ja jag vet, jag älskar ju det där) och TB lördagsknegade. Jag solade nobban på altanen och maken for till golfbanan med Gabriel. På eftermiddagen hade TB match med a-laget och hans bänknötande fortsatte. Kvällen avrundades med nybakade pitabröd med olika fyllningar och så lite lördagsgotte i soffan. Söndagen startade sedan tidigt med matchsamling för Gabriel klockan 8.30. I dag stod ”Spel-med-lite-föräldrahets (och storebrorsdito) på programmet. Vi bänkade oss i solen, med kylväska och fika, brassestol och hela kitet. En perfekt start 3h en söndagsförmiddag. Tack Lotta, Jannike, Karsten, Robert och Lasse för gott sällskap. 2 vinster och 1 oavgjord och nästan alla killar i laget målade – så himla skoj!

Eftermiddagen har bjudit på altanhäng, gräsmatteklippning och så lite middagsprepp (Pasta Bolognese) inför kvällen. Nu inväntar vi bara TBs sista B-lagsmatch för säsongen ikväll. Jag hoppas på ännu ett viktigt statement från hans sida – precis som tidigare matcher och de flesta träningar. Även om det inte har någon betydelse, så är det ändå likväl rätt väg att gå.. Sen håller vi söndag mina vänner. Hoppas ni alla haft en skön sensommarhelg. Imorgon kickar vi igång en ny jobbevecka. Kram på er från Mia

Ett årsjubileum!

Normalt sett anser jag jubileum som något härligt, mysigt värt att uppmärksammas men just nu vete tusan om det är något att fira. Den 5 september (dvs igår fredag) var det exakt ett år sedan tandvärken from hell slog till i min mun och tog för ett tag hela min tillvaro i besittning. Jag kan inte annat än säga att det har varit fruktansvärt bitvis, men ibland också nästan helt ok. Statusen just nu är att tandrekonstruktion 2/2 har nått halvvägs ungefär och det jobbigaste bör vara gjort (gjordes i onsdags). Natten mellan onsdag och torsdag höll på att göra mig galen på allvar. Minnesspåren av smärtan som satt i i mååååånga veckor under  hösten-13 slår till vid minsta lilla påminnelse – fosterställning, värmd vetekudde lindad runt ansikte/käke och så värktabletter i maxdos till en som normalt sett inte ens tar en huvudvärkstablett. Urgh! Jag kan inte påstå att torsdagen var så väldigt mycket bättre, men jag somnade i alla fall av utmattning efter fotbollen. Och vaknar fredag morgon nästintill smärtfri. På ettårsdagen dessutom. What a coincident!

Fredagen bjöd på en härlig jobbedag med många påfyllnadsstunder. Efter jobbet skulle sista sakerna i min brors lägenhet flyttas – en soffa, en tavla och en tv. Gabriel fick playtime hos bästa familjen Ramvik (ni är fantastiska), släp hämtades hos Helle och Manny och kompisAndy anslöt till lägenheten. TB tog kommandot och dirigerade Andy och mig med en mycket tung soffa genom en väldigt smal trappuppgång. Suveränt! Tavlan skänktes till bostadsrättsföreningens styrelserum som en hälsning från Lasse och tv:n får vi nog skruva ner en annan dag. Det är nämligen väldigt bra att ha verktyg med sig, så att man slipper slita ner den by hand från väggen. Hehehe, ja man kan ju inte tänka på allt liksom. Hem for vi med soffan och så himla fint blev det. Förra helgens trix, storstäd och utrens här hemma kändes plötsligt så uträttat i perfekt tid. Bildbevis kommer så småningom…..

/

Sol och 20 grader inbjöd maken och mig till en isad Campari&Juice på altanen efter uträttat värv och en välförtjänt dusch. Och som uppvärmning inför kvällens lilla utgång. 19.30 släppte TB och GB av sina paranteser i staden och själva for de till lokala kvarterssportbaren för mat och mys. Maken och jag anslöt bästisMaria och hennes PNils på restaurang Nivå. Här njöt vi av ännu en Campari&Juice, Toast Skagen till förrätt och en ljuvlig Lax med ljummen potatissallad till varmrätt. En välkyld Chardonnay passade utmärkt till det där. Avslutningsvis slog vi till med en Kaffe Karlsson (och jag som normalt sett inte dricker kaffe kommer väl att vara vaken till måndag nu) och lite chokladpraliner. Massa prat och skratt, minnen och anekdoter. Ett årsjubileum eller ej, men galet mysigt hade vi. Kvällen avslutades efter hämtning av bäste sonen dansandes i trädgården. Dimman steg ur havet, över ängen och in i trädgården. Altandörren på vid gavel, mörkret som omslöt oss och så härliga toner. Vi gungade loss till U2, Rihanna, Kid Rock och många fler. Lagom till Norah Jones ”Come away with me” blev GB bra trött och tung där på min rygg och man kan väl säga att han gungades till sömns. Rektorskan avslutade med att nynna med Pink Floyds ”Wish you were here” innan dörren drogs igen, huset släcktes ned och kudden kallade trolskt på mig.

Vaknade sedan (förstås) innan klockan hunnit passera 05.30. Nu väntar en fotbollshelg på oss. Förhoppningsvis blir det tid för lite hemmatrix och en stund i solen på altanen. Här är estimerat 20 grader och sol så…..Have a wonderful weekend folket!

Kram Mia