Att ta sig igenom dagen

Kommer ni håg hur det var på den ungdomliga utgångstiden? När man festade i gäng och skulle busa på stadens hak? Eller ni kanske inte gjorde så…..I så fall berättar jag hur det var här i småstaden. Somliga tjejer hade en tendens att bli lite så där blödigt gråtmilda, oroliga och bekymrade över livets utmaningar och i takt med intagen alkoholhaltig dryck skulle det pratas problem och sorger och bedrövelser. Kommer ni ihåg? Sån var inte jag. Inte alls. Det är ju svårt att bli något man redan är, inte sant? I nyktert tillstånd alltså. En kontrollneurotiker av rang redan på den tiden. Fröken Livrädd. Gråtmild och försiktig, tog inga risker. Jag blev liksom lite skönt avslappnad och tuffade till mig. Somliga kanske skulle säga att jag blev normal, vad vet jag. Jag är rädd för att det är lite så nu med. Fortfarande alltså. Vissa ränder går visst aldrig ur.

004

Det blev inte lättare av att skaffa barn och bli mamma. Big nono. Den ena utmaningen blir större än den andra och innan man vet ordet av ska man helt plötsligt våga släppa taget och skicka en av dem över Atlanten. Utan sin ömma moder. Idag behöver jag verkligen en släng av den där tuffheten som jag normalt sett alltså inte bär omkring på som vardagsMia. Kan man starta en dag på hemmaplan med ett stort glas vin eller en stadig GT?  Den frågan var i allra högsta grad berättigad en dag som denna. Upp i ottan och en sista hand vid store sonens packning, sedan var det alltså på allvar dags att bege sig mot Kastrup. Som vanligt hade jag väl utövat min gamle kompis Freuds väl beprövade flyktbeteende förträngning samt kanske även en liten släng av projicering, varpå jag liksom blev fast med skägget i brevlådan idag då det var dags att acceptera det faktum att avresedagen var kommen. Hua!

002

Här är han, världens finaste TB eller The Swedish Thor som han också kallas av somliga. På väg på sitt livs äventyr. Idag styr han och några andra förhoppningsfulla fotbollsspelare (han och 3 tjejer) kosan mot collegeuttagning i New York. Det är alltså dags att via showcases och uppvisningsmatcher försöka få ett scholarship till college i USA inför nästa läsår. Fattar ni? Inte nog med att han ska vara iväg i NY på (nästan) egen hand, han har dessutom planer på att flytta över Atlanten för fyra års studier med start nästa höst. Det är visst ingen hejd på frigörandet nu mina vänner….

007

Oh, Holy Moly! Vilken utmaning för denna kontrollneurotikern till mamma! Avskedet gick dock fint – jag varken grät eller pratade hysteriskt fort och högt, så jag utgår från att jag inte gjorde bort mig (eller TB). Inte tvingade jag maken och GB att vi skulle stanna längre än att han mötte upp sitt resesällskap heller. Förvisso hade jag väl dubbelkollat packningen en och en annan gång i bilen och det kan vara så att jag strödde ut lite tips från coachen under resans gång till Kastrup, men jag frågade inte mer än 72 gånger i alla fall om han hade allt med sig. Och jag avslutade bara med att säga: ”Ta inga risker!” och ”Glöm aldrig att vi älskar dig vad som än händer!”. Det är väl ändå helt godkänt eller? Själv är jag nästintill galet nöjd över mitt uppförande.  Och maken har ännu inte frågat om fickpluntan som låg i framme i bilen (hihihi, blink blink…..)

008

Skämt å sidor. Liten Gabriel fick dock kämpa med sina tårar innan vi satte oss i bilen. Som överraskning tog papi med sig honom till stora golfbutiken Dormy och efter en god stunds botaniserande och puttning på övningsgreenen, fick han med sig en ny klubba hem. Dock ingen driver som han önskar sig över allt annat. Prova att hitta en vänsterdriver i junisstorlek mina vänner – ofattbart svårt 2014. Hem for vi sedan och hämtade lånevovvarna som fått mysa hos farmor och farfar några timmar. Nu har vi gått en skogspromenad och svidat om till myskostymen. TV-soffan bjuder på golf och sedan fotboll. Vi kommer att njuta av lite left overs sedan igår (det blev visst en del över) och självklart, alldeles väldigt självklart en dags om denna tar jag mig ett glas vin. Det tycker jag denna modiga rektorskan är värd!

Kram Mia

6 thoughts on “Att ta sig igenom dagen

  1. Hej! Jag hittade din blogg av en slump då vi precis håller på att boka en resa till Naples. Fantastiskt roligt att läsa om era äventyr där :-) Jag undrar om jag bara snabbt skulle kunna få rådfråga dig om det området vi har hittat en lägenhet i. Kanske du kan dra iväg ett mail till mig så kan vi skriva där istället? Jag lovar att inte vara allt för frågvis eller ta upp för mycket av din tid 😉 Tack på förhand!

  2. Holy shit!!! Vilken chans, hoppas verkligen att uttagningen går bra (eller vad tycker mammahjärtat?). Vilken chans, vilken upplevelse, vilken allt!!
    Men jag kan tänka mig i ett sånt läge att man är glad att inte beslutet ligger hos sig själv utan på en ”uttagare”…
    Kramar om //J

    • Visst är det häftigt! Jag är så glad för hans skull och så lite shaky förstås. Väntar på ett livstecken från honom nu. Kram Mia

  3. Men du vad spännande för Tor :)
    Faktiskt spännande för mamma Mia också, utvecklingsfas släppa tag startar här och nu…
    Och frågar du mig så är det helt klart en av de mest spännande och mest utmanande utvecklingsfaser. Förstånd säger en sak medans modershjärta en annan och mitt i kommer de älskade arvingarna med sin och dör ska man hitta den gyllene vägen mellan utveckling, frigörelse, kontroll och harmoni.
    Men jag är helt övertygad att du kommer att klara denna fas i livet galant, du kommer hitta en modell och väg som tillgodoser alla delar.

    Stor kram underbara du

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *