Förändringarnas vindar….

…sveper in, blåser omkring, yr upp. Kanske har de till uppgift att lyfta upp och sedan släppa ner på ett bättre anpassat ställe. Jag vill gärna tro att jag är en av dem som så då bygger väderkvarnar och inte vindskydd. Att jag välkomnar förändringar, inser att de är en naturlig del av livet, en förutsättning för tillväxt och utveckling. Att jag lyfter blicken och vågar tro att framtiden bär något gott med sig, istället för att kura ihop, konservera och förbanna läget. Jag vill gärna tro att jag möter min omgivning med ett leende och ingjuter känslan av att jag vill just dig som jag möter väl, att du är viktig och värdefull. Att jag väljer att se det goda i andra människors val, handlingar och intentioner. Jag vill gärna tro att jag på ett ärligt och genuint sätt respekterar hur andra reagerar, agerar och reflekterar. Det vill jag gärna tro……

001

Det händer mycket nu. Det regnar ner erbjudanden och förslag, det planeras för fullt och förändras lite här och var. Ibland är förvirringen total och ibland, ibland mina vänner, förnimmer jag känslan av flow. Jag har rensat, packat och kört undan så mycket saker, skänkt och slängt och trugat bort. Det ena ger som bekant det andra och därför har det där fått fortsätta på hemmaplan, genom mitt hus och vidare ut i garaget. Tror minsann snart att det står ”rens” i pannan på mig och för guds skull få icke panik om jag dyker upp hemma hos just DIG och påbörjar någon typ av liknande projekt. Vart jag mig än vänder, ser jag nämligen potentiella projekt just nu. Har man nått ett visst tempo så är det svårt att växla ner. Idag drog Syster Nettan (vår skolsköterska och tillika min storasyster) och jag igång operation fruktsallad på jobbet. Vi ska nämligen byta arbetsrum. Oh Holy Moly, jag lämnade mitt rum i misär vid hemgång idag – kul start imorgon med andra ord. Ho ho….Nåväl, det blir säkert en succé när vi är färdiga. Och mantrat ”Förändring är inte ett projekt, förändring är ett tillstånd” har aldrig känts mer aktuellt.

Kram Mia

8 thoughts on “Förändringarnas vindar….

  1. Skrev lite om att jag kände igen känslan, fast jag saknar glädjen i det.
    Allt känns som ett kaos och jag undrar vad jag ska göra för att ta mig ur mitt jobbdilemma.
    Just nu när man säger stopp när något är galet. När allt blir till ett kaos och magen knyter sig. När man bara vill hoppa av och vara där man är trygg.
    När man helst vill stanna i hemmets trygga famn.
    Där skulle jag helst vilja vara nu.
    Va rädd om dig!
    Kram Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *