Den varg vinner som jag matar

Det finns en sägen om en Indianhövding när han språkade till sitt barnbarn. Efter en stor tvist berättar farfar indianhövding att det inom honom, i hans bröst, finns två vargar. Den ene är aggressiv, hämndlysten och beredd att ge igen medan den andre är lugn, godmodig och beredd att förlåta. När den lille pojken säger: Farfar, vilken varg vinner svarar Indianhövdingen stilla: Den varg som jag matar!

Imported from Pixbox

Sådär startade onsdagskvällens högst efterlängtade föreläsning för bästisMaria och mig. Lou Rossling och Micke Gunnarsson tillsammans på samma scen är ett enda stort WOW!!!!! Temat för  kvällen var: ”Barnen kommer till oss från framtiden” och kontentan för dem båda var: Vilken gubbe/gumma vill du vara? Lou trollband oss först om alla de misstag hon gjort som pedagog och vi skrattade så att vi fick andnöd. Underbara historier, liknelser och massor av tänkvärt. Hennes fokus höll sig kring att man kan förändra något först då man blir medveten om vem man är. Att även om perspektiven är skönast att ha på avstånd, är det först då vi verkligen konfronteras med öppet sinne som vi kan komma underfund  med vem vi är, vilka drivkrafter vi har och vad vi behöver jobba med. Det är då vi plötsligt kan våga ställa oss frågan: Vad är egentligen avsikten med det jag säger? Och gör? För när vi inte har hela bilden, tja då dömer vi helt enkelt utifrån de delar vi har. Lou menar att allt börjar med oss själva och vem vi är i relation med andra. Är vi någon som ser saligheten i andras ögon, eller nöjer vi oss med att se föraktet? Är vi den som vågar ställa oss utanför oss själva och fråga: Vad gjorde jag nu? Det livslånga lärandet för Lou handlar om att lära sig av alla de hon möter  – att inse att allt det där jag ser i en annan människa kommer att få betydelse. Hon ber oss fundera på om vi skulle vilja jobba med oss själva, om vi skulle vilja vara gifta med oss själva. Allt börjar med oss själva  och hur vi möter världen……

"

Micke Gunnarsson tog vid och pratade om hur vi kan syresätta vår tillvaro. Att storhet är något som börjar inifrån genom att man vågar möta sig själv. Han tar massor av exempel från sin föräldraroll och vi skrattar minst lika gott åt dessa som åt Lous. Hur vi kanske lite för snabbt dömer en situation istället för att verkligen sätta oss in i den och vågar fråga. Micke tar oss med på en tur till minnenas kvarter och genom att påvisa att framtiden är Nu och Nu och NNu – att vi inget vet om framtiden men att det där absolut inte bör oroa oss. Det räcker att fånga nuet och förvissa oss om att läget är ok nu. Det andra, det andra har vi inte en endaste susning om. Han pratar om att konfrontera våra rädslor (hallå hej, det är väl det rektorskan sysslar med på heltid) och att våga leva ända in i kaklet. Att fraser som: Det där var bättre förr (innan) är meningslösa ty då borde vi kasta in handduken redan nu. Då har vi på sätt och vis resignerat. Micke menar att den dag du slutar växa, då dör du. Att vi alla måste inse att det är NU vi kan göra skillnad.

002

Åh, påfylld från tåspetsarna till huvudknoppen var jag då vi vandrade ut i den daggfuktiga, något dimmiga lillördagskvällen bästisMaria och jag. Jag kände tydligt hur ofta jag matar den godmodiga och förlåtande, överseende vargen inom mig – att jag verkligen inte trivs med den hämndlystne diton. Fast ibland är det svårt att välja det rätta. Och ibland är jag högst osäker på om det rätta är det rätta, förstår ni vad jag menar? Att jag ibland blir lite carried away av att tro att jag ska syresätta hela världen. Nåväl, Lou och Micke lämnar minsann ingen oberörd och jag är säker på att det här var inte sista gången jag hörde dem. Jag önskar verkligen att fler ska få den ynnesten. Att fler ska vara openminded nog att våga, vilja ta in deras budskap. Somliga behöver det där verkligen, om inte annat för en investering i dem själva. Veckan har bjudit på ett galet tempo på jobbet och jag känner mig nästan lite matt. Flera saker föll dock på plats denna torsdag och det tackar jag extra för. Nu drar vi snart på helghandling maken och jag, TB ska träna och GB hoppar sin innebandyträning pga huvudvärk. Ikväll ska vi ha en skön hemmakväll – något av ett rare moment i dessa dagar.

Kram Mia

4 thoughts on “Den varg vinner som jag matar

    • Nämen, Micke – varmt välkommen hit. Jag har burit er med mig sedan i onsdags. Så mycket vackert, tänkvärt, livsutvecklande..Du vet väl om hur värdefull du är? Och så fotbollsmatchen i lördags – Listerby vs Rödeby där min son spelar. Funderade på om din Kalle var Kalle O som satt på bänken? Eller Kalle N som kapten? Klurade på hur kul det hade varit att möta dig där. Fortsätt….du gör skillnad! Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *