Det bästa med hösten…..

Finns det? Det bästa med hösten alltså? För en sommarälskare som rektorskan borde svaret på frågan vara ett rungande nej, men så självklart enkelt är det ingalunda. En vän till mig skrev en underbar betraktelse idag på FB där frasen ”sommaren var aldrig min bästa årstid” etsade sig fast i mitt inre. Sommaren som ju alltid är rektorskans bästa årstid har dock tuff konkurrens (hör och häpna) av hösten. Så är det. Jag är inte bara en sommarälskare, jag är också en inbiten höstälskare. När det är dags för höst vill säga.Och alldeles särskilt då vi har haft en lång, varm och härlig sommar. Det är där och då jag kan längta efter den höga och klara höstluften, solen som värmer på avstånd och regnet som kan trumma i timmar mot tak och rutor. Jag gillar vinden som viner kring knuten, mörkret som bäddar in vår tillvaro i en slags mjuk och go filt och känslan av att man inte alls behöver passa på att ta vara på någon utetid alls. Att tända ljus, ta en skogspromenad och förundras över hur vackert de brinnande höstfärgerna avtecknar sig mot en molnmörk grå himmel. Att tända punktbelysning, laga en het soppa, meditera vid en sprakande brasa. Framförallt gillar jag att hela tillvaron går in i en annan fas, tempot sänks och kraven likaså. På något konstigt sätt frigörs mystid för rektorskan i takt med att höstdagarna rullar på.

Imported from Pixbox

En ny arbetsvecka har startat och jag har fått på mig långbrallor och jacka. Morgonen startade lite kylslaget men framåt dagen värmde solen riktigt skönt. Efter skolan for vi hem på emfika och sedan tig vi en tur till golfbanan Gabriel och jag. Han var spelsugen och moi behövde frisk luft. Underbart skönt! Väl hemma käkade vi lite Pytt i panna, tog en härlig dusch och har nu hamnat i soffan framför Halv åtta hos mig. Vet faktiskt inte när jag satt och kollade på tv senast (bortsett från något sportevenemang). Ikväll tänker jag mig att jobba lite framför tv:n och så sussa kudden i bra tid. För er som undrar så är TB framme och på plats i New York. Allt bra att utläsa av hans ytterst manliga, kortfattade sms. Hehehe…..

Kram Mia

Dreamhack

Vem farao har kapat mina drömmar? Man känner ju till det där med datorhackers som tar sig in i system  av olika slag, men vem i herrans namn vill ta sig in i mitt drömsystem? Jag fattar ingenting. Jag drömmer som aldrig förr och det ena konstigare än det andra. Jag kan väl inte direkt påstå att det är mardrömmar, men ni vet sådär verkliga drömmar att jag rycker till, skriker till och vaknar. Vad värre är att när jag väl vaknar så tror jag att drömmen är sann, alltså att det är i den jag lever. Jag far upp, yrar omkring och inte sällan letar jag efter någon eller något. Annars kan man ju vakna upp och liksom ligga still där i sängen och pusta ut i ett ”Puh, det var ju bara en dröm”. Men nädå, jag lever vidare i drömmen en god stund innan jag helt andfådd kan luta mig tillbaka igen mot kudden. Helt galet!

Imported from Pixbox

Lördagskvällen blev kort här på Näset. Vi var alla trötta efter en tidig dag och utflykt till Kastrup. Att man kan bli trött när man mest har suttit stilla en hel dag är ju egentligen en gåta, men ändå. Lite halvrisiga i förkylning, illvillig och högst irriterande hosta hos maken samt halsont på moi så kröp vi ner tillsammans med Gabriel efter Arsenals 1-1. Tack och lov. Det blev en motig dag för Gabriel och han grät en skvätt innan han somnade av längtan till sin älskade storebror. Och somnar man innan klockan 22 en lördag så blir ju sömnen därefter. Vaknade 04.03 med ett ryck. Fortfarande kvar i drömmen. Förstås. Flög upp och började leta i huset. Har ni provat att ta er runt i ett becksvart hus utan att slå er halvt fördärvade? Ingen snitslad bana här precis. Bordskanten i övre lårmuskeln och sidebordet i knähöjd – sen var jag vaken vill jag lova. Med besked. Frustande ramlade jag ihop i Lassesoffan. Med filten om mig och ett tänt ljus började jag återskapa nattens dröm, backade bandet så att säga på psykologspråk. ”Semester i värmen, långt borta. Sol och ljus och värme. Människor i sommarkläder, jag själv i min älskade solklänning. Mycket folk och många rum. Hittar plötsligt ett litet barn som jag plockar upp i min famn. Han passar så bra där mellan armen, brösten och nästa arm. Perfect match liksom. Vaggar och gosar. Vi transporterar oss genom det gigantiska sommarhuset och alla de olika människorna. Pratar, skrattar, dansar tror jag till och med. Och vips är jag ute på stranden en vända, med flera småknattar runt mig. Mammor och pappor, lek och massa bus. Äter gör vi med. På trappan. Välter ut glaset. Går in för att hämta trasa och upptäcker först då att jag inte längre bär på något barn. Han är borta. Minns inte var jag la honom. Och när jag går in i nästa rum sitter han där som vuxen med sina polare omkring sig. Äter och pratar och kollar på fotboll.” Och där vaknar jag…..Tja, det var väl TB som jag drömde om gissar jag. Och hans frigörelse och fotbollsresa förstås. Säkert var det han som hackade sig in i min dröm inatt. Och visst förlåter jag honom. Trots att söndagen blev megalång av denna enkla anledning.

005

Gabriel hade SUH idag. SUH står för ”Spel Utan Hets” och är en fantastisk turneringsform för våra yngre fotbollsspelare. En slags sammandragning där varje lag spelar 3 matcher a 20 minuter – samling 09.00 och så allt klart till 11.30. Perfekt! Idag orkade solen leta sig fram lite lätt ur diset. Jag hade sällskap av bästa Lotta och Malin samt flera andra mammor och pappor. Brassestol och fikakorg och så det motsatta till SUH nämligen SMF, Spel Med Föräldrahets. Hihihi, jamen det är ju omöjligt att inte ropa och heja på sina små hjältar. Inget stök och bråk eller negativt, men mycket puff, hejande och klapp. Det är väl ok? Eftermiddagen innehöll sedan vovvemys, städning, en runda på golfbanan för att prova nya klubban och så idel väntan på att TB skulle höra av sig. Lite omplock i garderober – hej då sommarkläder och välkommen långbyxor. Hejdå mina godingar (Ballerinor, flip flops och klackaskor) och välkomna boots, stövlar och gummistövlar. Ingen sorg men chockerande nog fick jag för mig att göra ett utrens. Imorgon säljer jag av lite dojjor på jobbet – merparten av dem icke använda. Hoppas de får ett bättre hem helt enkelt. Nu ska här preppas söndagsmiddag och slappas i soffan. Ny jobbevecka imon.

Kram Mia

Att ta sig igenom dagen

Kommer ni håg hur det var på den ungdomliga utgångstiden? När man festade i gäng och skulle busa på stadens hak? Eller ni kanske inte gjorde så…..I så fall berättar jag hur det var här i småstaden. Somliga tjejer hade en tendens att bli lite så där blödigt gråtmilda, oroliga och bekymrade över livets utmaningar och i takt med intagen alkoholhaltig dryck skulle det pratas problem och sorger och bedrövelser. Kommer ni ihåg? Sån var inte jag. Inte alls. Det är ju svårt att bli något man redan är, inte sant? I nyktert tillstånd alltså. En kontrollneurotiker av rang redan på den tiden. Fröken Livrädd. Gråtmild och försiktig, tog inga risker. Jag blev liksom lite skönt avslappnad och tuffade till mig. Somliga kanske skulle säga att jag blev normal, vad vet jag. Jag är rädd för att det är lite så nu med. Fortfarande alltså. Vissa ränder går visst aldrig ur.

004

Det blev inte lättare av att skaffa barn och bli mamma. Big nono. Den ena utmaningen blir större än den andra och innan man vet ordet av ska man helt plötsligt våga släppa taget och skicka en av dem över Atlanten. Utan sin ömma moder. Idag behöver jag verkligen en släng av den där tuffheten som jag normalt sett alltså inte bär omkring på som vardagsMia. Kan man starta en dag på hemmaplan med ett stort glas vin eller en stadig GT?  Den frågan var i allra högsta grad berättigad en dag som denna. Upp i ottan och en sista hand vid store sonens packning, sedan var det alltså på allvar dags att bege sig mot Kastrup. Som vanligt hade jag väl utövat min gamle kompis Freuds väl beprövade flyktbeteende förträngning samt kanske även en liten släng av projicering, varpå jag liksom blev fast med skägget i brevlådan idag då det var dags att acceptera det faktum att avresedagen var kommen. Hua!

002

Här är han, världens finaste TB eller The Swedish Thor som han också kallas av somliga. På väg på sitt livs äventyr. Idag styr han och några andra förhoppningsfulla fotbollsspelare (han och 3 tjejer) kosan mot collegeuttagning i New York. Det är alltså dags att via showcases och uppvisningsmatcher försöka få ett scholarship till college i USA inför nästa läsår. Fattar ni? Inte nog med att han ska vara iväg i NY på (nästan) egen hand, han har dessutom planer på att flytta över Atlanten för fyra års studier med start nästa höst. Det är visst ingen hejd på frigörandet nu mina vänner….

007

Oh, Holy Moly! Vilken utmaning för denna kontrollneurotikern till mamma! Avskedet gick dock fint – jag varken grät eller pratade hysteriskt fort och högt, så jag utgår från att jag inte gjorde bort mig (eller TB). Inte tvingade jag maken och GB att vi skulle stanna längre än att han mötte upp sitt resesällskap heller. Förvisso hade jag väl dubbelkollat packningen en och en annan gång i bilen och det kan vara så att jag strödde ut lite tips från coachen under resans gång till Kastrup, men jag frågade inte mer än 72 gånger i alla fall om han hade allt med sig. Och jag avslutade bara med att säga: ”Ta inga risker!” och ”Glöm aldrig att vi älskar dig vad som än händer!”. Det är väl ändå helt godkänt eller? Själv är jag nästintill galet nöjd över mitt uppförande.  Och maken har ännu inte frågat om fickpluntan som låg i framme i bilen (hihihi, blink blink…..)

008

Skämt å sidor. Liten Gabriel fick dock kämpa med sina tårar innan vi satte oss i bilen. Som överraskning tog papi med sig honom till stora golfbutiken Dormy och efter en god stunds botaniserande och puttning på övningsgreenen, fick han med sig en ny klubba hem. Dock ingen driver som han önskar sig över allt annat. Prova att hitta en vänsterdriver i junisstorlek mina vänner – ofattbart svårt 2014. Hem for vi sedan och hämtade lånevovvarna som fått mysa hos farmor och farfar några timmar. Nu har vi gått en skogspromenad och svidat om till myskostymen. TV-soffan bjuder på golf och sedan fotboll. Vi kommer att njuta av lite left overs sedan igår (det blev visst en del över) och självklart, alldeles väldigt självklart en dags om denna tar jag mig ett glas vin. Det tycker jag denna modiga rektorskan är värd!

Kram Mia

That´s my home

Så blev det fredag igen och en ytterst produktiv och kreativ arbetsvecka är till ända. Som sig bör en fredag är jag förstås trött, lite sliten och något stressad. Hoppas innerligt att lite fredagsmys ska råda bot på det där. Tandläkarmorgon, förmiddagsshopping och så några timmar på jobbet. Som tur väl var hade jag förutseende nog jobbat undan det mesta redan och kunde därför ändå ta tidig hemgång. En av alla de saker som jag älskar med just fredagar nämligen. Finaste lånevovvarna Axel och Elsa väntade dessutom på oss utanför skolan och vips for vi hemåt. Upplock, tvätten, trädgårdshäng, stryktvätt, packning och lite kompletteringsfix så sitter vi här i Lassesoffan och smakar av en härlig Campari&Juice. Ännu så länge alla samlade här hemma och snart kommer också finaste svärisarna på lite gott käk. Det blir Cajunfläskfilé, potatisgratäng, pepparsås och en melonsallad. Som tilltugg kör vi förutom ost och kex, röror och Italian delis lite thaimarinerade kycklingsbitar med en het Jim Beam dipp samt en nygräddad baguette. Lite gott vin eller en kall öl till, hallonsoda till kidsen och så kladdkaka till dessert. Det blir nog en finfin kväll skulle jag tro. Underbart med hemmamys!

004

Visst är den fin min nya skylt´? Passar fint in i storstugan där vi sitter och njuter i Lassesoffan. Helgen som ligger framför oss ska bjuda på mycket vovvegos, skogspromenad och så fotboll förstås. Jag tror att det där blir en perfekt kombo faktiskt. Hoppas ni alla får en superskön helg! Kika in här imorgon för då bjuder jag på en hemlis…

Kram Mia

Mitt-i-vecka-mat

Hallå, hej lillördag. Vi vaknade till ett ilsket trummande mot rutan imorse och regnet fortsatte in på förmiddagen. Jag är väldigt förvånad över min inställning, då jag plötsligen kommer på mig själv med att tycka att det är lite mysigt. Chockerande, jag vet….Men den röda regnkappan kändes så familjär och rätt idag.

001

Mitt i arbetsveckan bjuder sällan på några kulinariska höjdpunkter i Happyvardag. Vardagspusslet med diverse tider att passa, kvällsaktiviteter att bevista och så lite catch up på hemmaplan uppmuntrar liksom inte till det precis. Idag hade Gabriel fotbollsträning och efter den skjutsade vi hem kompisSimon (som Gabriel hade varit och lekt hos i eftermiddags). Underbart mysigt att kunna hjälpas åt. Väl hemma ägnade vi oss åt en avancerad form av kylskåpsrens. Det blev en krispig sallad med thaimarinerade kräftstjärtar, cajunstekt tunnskivad kycklingfilé eller Crudoskinka. Lite surdegsbaguette, salami och brie samt köttfärswraps till somliga. Funkar ju fint det med….Nu gapar kylskåpet väldigt tomt och jag längtar redan till fredagshandlingen. Om ni inte har provat dressingarna på bilden så rekommenderar jag dem varmt. En Italian vinegrette samt en hot Basil. Mums! Nu har vi hamnat utspridda i huset – den bästa formen av att var och en får syssla med sitt. Vårt alldeles eget lilla tankespace, så värdefullt för att orka med alla mellanmänskliga relationer som kantar vår Happyvardag.

Sov gott vänner! Kram Mia

 

Jag Cykeltjuven

För somliga är titlar mycket viktigt, för andra bara något envist ont som sorterar in oss alla i fack. Och så finns det de som behöver dem för en slags identifikation. Rektorskans förhållande till titlar är ytterst avdramatiserat. Jag varken orkar eller vill bry mig om vad människor har för titlar, likväl som jag gärna benämner mig själv ´”rektorskan”. Motsägelsefullt? Även om jag bryr mig mer om människan bakom ett namn, en titel så kan jag likafullt känna att det är oerhört praktiskt att veta vad personen i fråga sysslar med. Och vad rektorskan sysslar med det vet ni ju – om inte annat så ordbajsar hon lite här i Happyvardag.

Imported from Pixbox

Jag har gjort något väldigt skämmigt, mina vänner. Något som inte bara ger mig en ny titel, utan som också i värsta fall utökar mitt CV. Jag har stulit en cykel. Mitt på blanka söndagseftermiddagen for jag in till Lasses lägenhet och skulle fixa det sista, nämligen hämta hem hans cykel. Vicevärden påminde mig om det där och eftersom jag inte hade den blekaste aning om hur Lasses cykel såg ut (mer än att den var relativt nyinköpt och om jag kände min älskade bror rätt inte alltför sönderanvänd) fick han visa mig. Tyvärr passade inte de nycklar jag kunde uppringa i hans nyckelskåp och redan där borde jag förstås kopplat på kontoret, men jag skyller på att rektorskan var spytrött och bara sugen på att bli klar med allt. Just därför tvingade jag maken att bära iväg cykeln på axeln som värsta cykeltjuven och hem for vi. Idag fick jag ett samtal. En granne till Lasse saknade sin cykel och undrade om jag hade sålt den på Blocket. Herregud så himla förargligt va? Klart att den inte var såld. Till mitt försvar kan jag dessutom säga att jag varken har hämtat hem vinkelslip eller bultsax för att såga av låset. Får man en guldstjärna för det tror ni? Nu har jag bett tusen gånger om ursäkt, lastat cykeln på cykelhållaren samt packat ihop en goodiebag med vin som plåster på såret till den rättmätige cykelägaren. Vilken cykel som är min brors förtäljer icke historien och jag har svårt att se mig själv smyga omkring i förrådet och försöka ta med mig någon annan. Denna cykeltjuven får nog helt enkelt dessutom efterskänka en stycken cykel till den bostadsrättsföreningen. Och liten stad som det är pratar väl snart alla om den simpla cykeltjuven kan jag tro….

Kram på er

 

Förändringarnas vindar….

…sveper in, blåser omkring, yr upp. Kanske har de till uppgift att lyfta upp och sedan släppa ner på ett bättre anpassat ställe. Jag vill gärna tro att jag är en av dem som så då bygger väderkvarnar och inte vindskydd. Att jag välkomnar förändringar, inser att de är en naturlig del av livet, en förutsättning för tillväxt och utveckling. Att jag lyfter blicken och vågar tro att framtiden bär något gott med sig, istället för att kura ihop, konservera och förbanna läget. Jag vill gärna tro att jag möter min omgivning med ett leende och ingjuter känslan av att jag vill just dig som jag möter väl, att du är viktig och värdefull. Att jag väljer att se det goda i andra människors val, handlingar och intentioner. Jag vill gärna tro att jag på ett ärligt och genuint sätt respekterar hur andra reagerar, agerar och reflekterar. Det vill jag gärna tro……

001

Det händer mycket nu. Det regnar ner erbjudanden och förslag, det planeras för fullt och förändras lite här och var. Ibland är förvirringen total och ibland, ibland mina vänner, förnimmer jag känslan av flow. Jag har rensat, packat och kört undan så mycket saker, skänkt och slängt och trugat bort. Det ena ger som bekant det andra och därför har det där fått fortsätta på hemmaplan, genom mitt hus och vidare ut i garaget. Tror minsann snart att det står ”rens” i pannan på mig och för guds skull få icke panik om jag dyker upp hemma hos just DIG och påbörjar någon typ av liknande projekt. Vart jag mig än vänder, ser jag nämligen potentiella projekt just nu. Har man nått ett visst tempo så är det svårt att växla ner. Idag drog Syster Nettan (vår skolsköterska och tillika min storasyster) och jag igång operation fruktsallad på jobbet. Vi ska nämligen byta arbetsrum. Oh Holy Moly, jag lämnade mitt rum i misär vid hemgång idag – kul start imorgon med andra ord. Ho ho….Nåväl, det blir säkert en succé när vi är färdiga. Och mantrat ”Förändring är inte ett projekt, förändring är ett tillstånd” har aldrig känts mer aktuellt.

Kram Mia

Från det ena till det andra

Medan den vackra sensommarlördagen övergick i septembernatt och någonstans under dessa timmar transformerade vädret många grader svalare, sov jag min skönhetssömn. AC till sovrummet kan vara mitt livs allra bästa investering – just saying! Söndagen bjöd på en ytterst dimmig och sval start, eller vad sägs om en morgonpromenix med fleecetröja på? What? Det kändes redan tidigt under förmiddagen att  det förmodligen har vänt nu – att hösten är redo att göra entré och vår vackra, härliga sommar får ge vika. Och vem skulle jag vara att klaga? Jag satte igång städning av hus, socialisera stryktvätten och så förbereda lunch. Maken for på golftävling, vi andra passade vovvarna Zlatan och Messi. Mor och far hämtades för deras månatliga ekonomigenomgång och jag säger bara ojojoj. Algoritmuppställning i ett noteringshäfte kan väl knappast inte kategoriseras som ett optimalt förfaringssätt. Jag undrar sannerligen vad mor Anita har för otalt med miniräknaren jag har gett henne? Ja, säger hon, man vill ju inte bli avdankad och trög. Jag vill ju hålla huvudet igång. Vad hon definitivt har förbisett är att även hennes dotters huvud hålls igång då uträkningarna på ingalunda sätt stämmer överens med aktuellt kontostatus. Och jag har inget som helts behov av att hålla igång huvudet med matematiska uträkningar jag inte. Inte ens den minsta lilla tillstymmelse till önskemål om det där ens. Holy Moly, mitt tålamod prövades en stund sedan matade jag den godmodiga vargen inom mig och vi njöt av en härlig mexlunch tillsammans.

004

Eftermiddagen bjöd sedan på undanplock av altanmöbler ackompanjerad av de regntunga cumulus nimbus som allt mer bestämt intog himlen över vår Happyvardag. När jag stängde dörren om garaget öppnade sig himlen i värsta regnskuren och det var då jag visste, visste att jag tog rätt beslut. Behöll möblerna och njöt till sommarvärme igår, plockade in och kröp upp i soffan inomhus lagom till regnet idag. Perfect match! Gabriel lämnades på fotbollsträning och maken och jag for för att hämta Lasses cykel som skulle flytta hem till oss. När vi gick förbi hans port kikade vi uppåt, såg solen bryta igenom ett massivt molntäcke och glittra i trädkronorna i parken. Såg att fönster och balkongdörrar var öppna i ”hans” lägenhet, hörde prat och skratt därifrån. Vinkade mot solporten, gjorde hjärtehälsningen och förstod att det är dags att move on. Kvällen har spenderats med hämtmat från lokala kvarterskrogen och sedan soffan för oss allesammans. Maken är genomförkyld, GB ”skittrött” och TB lite mosig. Själv är jag på topp som vanligt…..hehehehe. Hallå hej höst!

Kram Mia

Sunshine

Brummandet från sovrummets AC vaggar mig från nattsömn till morgonmeditation. Jag ser dimman lätta och förnimmer känslan av kanske, kanske blir det ännu en ljuvlig sensommardag. Smyger upp och öppnar altandörren, släpper in den svala morgonbrisen.  Hamnar en stund i Lassesoffan och bara njuter av att ha absolut ingen morgontid what so ever att passa idag. Tar Milou med mig på skogsrundan, via badbryggan och känner livet  i mig. Andas från långt ner i magen, känner en slags lugn på besök, vilket har varit frånvarande lääänge. Väl hemma preppas det för sedvanlig frukost-på-sängen för grabbarna och en långfrulle med dagens blaska för maken och mig. Underbart!

001

Direkt efter intagen frulle bäddade vi altanen och där hamnade jag sedan med ett glas färskpressad grapefruktjuice och sportbilagan. Ljuvlig start denna lördag. Tänk att vi kan skriva den 20 september och det är sommarvärme – that´s my way. Straxt innan lunch for TB till matchsamling och vi andra anslöt vid 13. Tänk att gå på match i korta shorts och linne – galet skönt. Matchen slutade 3-3 och eftersom somliga har vissa synpunkter på vad rektorskan skriver nöjer jag mig med att säga att 3-3 får vi vara tacksamma över. Själv agerade jag lite Florence Nightingale då en kille blev skadad – härlig känsla av att kunna hjälpa till. Kom hem redan vid 15 och passade då på att fortsätta njuta av altanhäng. Bara en annan vinkel. Hehehe jobbigt….

002

Middagen preppades sedan och lite mat lagades åt finaste svärisarna. Makens cognacsflambering var briljant och doften mumma för såväl näsa som själ. Maken for på träning, TB och jag hade debrief efter matchen och Gabriel bara levlade upp till nästan fotbollsnivå. Just nu är det nedtagningar bröst som gäller, inkast och nickar. Om TB är världens bästa uppvärmare är farao jag världens bästa passningskompis. Puh! Avslutade dagen med att catch some sun and have some wine too. Life is good….

003

Nu har mörkret sänkt sig över Happyvardag och vi är alla mätta, trötta och något slitna. Kvällens Hot Basil wok satt som en smäck, vinet var minst lika gott idag och grabbarna i huset lika goa som vanligt. Vi delade många härliga dagsbetraktelser och skrattade i kör. Vilken ynnest det är att få vara tillsammans. Och trots att långt ifrån allt flyter på för tillfället, att snubbeltrådarna är många och vi alla till mans får kämpa för att hålla  huvudet högt så är vi i alla fall tillsammans. Vi stannade till hos Lasse på kyrkogården idag och lämnade ett litet avtryck, berättade av vi saknar honom varje steg på vägen och bad att han för alltid ska finnas vid vår sida. Vi har haft det enormt påfrestande men min förhoppning är att vi snart kan få koncentrera oss på att sörja och sakna, istället för att lösa alla praktiska ting.

Hoppas ni alla har en skön lördagskväll. Kram Mia

Att gadda ihop sig

Vaknade till dagen D, fast kanske T, äntligen denna morgon. Lite halvstressigt som sig bör när alla ska iväg ungefär samtidigt och medan 3/4 drog mot staden, tog jag motsatt håll ut på landet till tandis. Ja, mina vänner ett års trix skulle äntligen kunna få sitt slut idag och jag hade mina förhoppningar. Nu sitter jag här med mina titanfyllda porslinisar på plats i munnen och det känns fantastiskt. Fantastiskt som i betydelsen äntligen, den mer naturliga känslan i munnen är än så länge aouch! Been there, done that…jag kan den här resan. Jag har ett par veckor framför mig att vänjas vid dessa gaddar (har ju haft mjukare i vax i snart en månads tid och innan dess inga alls i nästan 9 månader) och det kommer att såväl värka och ila en hel del. Ändå, ingen skulle kunna vara lyckligare än jag just nu……

001

Och nej, jag kan inte visa dem här. No way….Jag nådde jobbet på förmiddagen och hann ha lite catch up, fixa lite småsaker, råda och vägleda samt socialisera lite. Tidig hemgång och som sig bör på en fredag blev det upplock, en rundtur med snabeldraken och så lite altanfika. Därefter gav vi oss i kast med att klippa gräset samt försöka utröna eventuellt fel på grannens elskåp, vilket larmade rätt gällt. Och eftersom jag är sååååå händig kände jag mig genast  manad. På tal om att syresätta världen var det jag…. Det härliga med tidig hemgång är att man hinner så oändligt mycket. Gabriel och jag svidade om och tog sedan en cykeltur bort till Trumme (4 km). Vi kollade in papi som tävlar i H45-touren och sedan for vi ner till stranden. Underbart! Att den 19 september kunna bada fötterna (och ja, vi hade kunnat helkroppsbada om vi hade haft handduk med oss) i 18 grader, pluppa stenar och sitta med nobban mot solen är ju en ren och skär ynnest. Vi tittade till Lasses gamla husvagnsplats, skickade en solhälsningar till honom och bara var tillsammans Gabriel och jag. Pratade och skrattade, lekte i lekparken och låg utsträckta på bryggan. Mycket motvilligt hoppade vi på cyklarna och begav oss hemåt. Nu sitter vi här på altanen och myser. Mami firar sina nya gaddar med Mr Tomassi, Gabriel med Hallonsoda. Hela långa helgen ligger framför oss med minimalt med måsten. Jag tänker att jag är väldigt lyckligt lottad. Och att jag definitivt matar rätt varg för mig, trots att det motsatta ligger nära till hands.

005

Happy Friday folket! Kram Mia